Melodifestivalkrig!!

Bu för Neo. Heja Idiot! Eller IDIJOT som Wendy föredrar att kalla den. Hon blev skitsur för att jag skrek YES! när Neo knep Andra chansen-platsen och de fula snorpunkarna åkte ur.

Mille däremot är t o t a l t ointresserad av Mellon. Men att rita gillar han. Ofta blir det samma motiv - nämligen "Mamma i ett tält med pepparkakor". Ser ni mitt gröna, snygga hår? De mumsiga nybakade pepparkakorna? Mmmm, vilka konstnärliga barn man har.......

Dagens låt:


Fasen - han är bra på bagateller alltså! Och söt! "Får han ta med sig pinnen hem?" undrade Wendy när hon kollade in honom igår på Melodifestivalen. Han hade ju en sån där pinne i handen och viftade med som drillflickorna brukar ha. "FÅR han?" "Jag vill OCKSÅ ha en sån pinne!!"

Min solklara favorit!

Falsett är aldrig fel. Någonsin. Så himla kul att äntligen, efter tre sega deltävlingar, få en favvis som ser ut som Mika och låter som en blandning av honom, Erasure och Modern Talking.
Må NEO ta sig till finalen nu bara!

Idag blir det mera bubbel!

Jag lider av nån slags föreställning att om man dricker vin på kvällen så somnar man gott och sover som en stock. Den här vanföreställningen tänker jag idag stampa på så hårt jag kan - för vem var det som vaknade typ halv fem i morse, på en LÖRDAG? Just det, vinpimplerskan Mirre. Nu var jag i och för sig inte ensam för en halvtimme senare är det en liten kille som dunsar ner i sängen bredvid mig.
"Var är Apis?"
"Vi letar efter honom sen"
"Nä, jag vill ha Apis NU!" och ungefär där och då så tog jag mitt förnuft till fånga och vägrade ta strid. Jag hoppade snällt upp och for in i hans rum och famlade och fumlade runt i hans säng, ivrigt letandes efter nåt brunt luddigt med ett plastigt ansikte. Där!
Kunde vi somna om? Här måste jag dessvärre ge ett nekande svar.

Så det här blir en lång dag. Frågan är hur det ska gå på badhuset. Jag och dottern ska dit eftersom vi firar lite i förväg. Vi heter båda Maria och imorgon har vi namnsdag. Då brukar vi hitta på nåt lite extra och idag blir det som sagt var

och därefter blir det A6 med shopping och fika. Var i schemat kommer jag däcka av trötthet? I vågorna, på köpcentrat eller nånstans vid semmelintaget?
Den som överlever får se.....

Dagens låt: Sleeping in my car - Roxette.
Vi har TVÅ bilar den här helgen. Skägget har fått låna en schysstingvärstingbil som vi ska drälla runt i lite idag. Kanske ska man ta och sova där. Sömn i bil = me lajk.

Klart till 99%!

Ah, vad fan! Jag firar i förskott - jag är tammejtusan nästan bombsäker på att jag kommer få det nya jobbet som jag sökt. Har fått lite känningar i veckan och i min inkorg idag hade jag ett brev från min blivande chef.....JABBA! Jag firar försiktigt, försiktigt. Det kan skita sig men jag har aldrig varit på godare väg än nu. Hittills.
Börjar? 1/4!

Dagens låt: 1999 - Prince.
So tonight I'm gonna party like it's 1999.....! Fast champagne? Njä, jag hinkar vitt vin ur grön låda. I dvd:n ligger Bröllopsfotografen och väntar. Man kan ha det sämre om man säger så.

Stressad - ska iväg till jobbet.....

...jobbar till sent....när jag kommer hem kommer min hjärna att vara matt och orkeslös och icke bloggvillig.
Men jag skulle trots allt vilja säga något om att Roffe Wikström kommer till Ztyle på fredag fast när jag fick höra att han nyligen blivit pappa blev jag så trött. Trött på alla dessa gubbar som skaffar sig nåt yngre (för det har han väl? Det är säkert ingen 47-åring han har raggat upp) och som kan vara feta och fula och gamla och rynkiga och svettiga och ändå få till det.
Jag tar det en annan dag. Är skittrött på OS också. Jag tar det en annan dag. Stundande klassträffen. Jag tar det en annan dag. Måste RUUUUUSA!

I feel good!

Tisdag = allmän flaggdag!

Idag tänker jag flagga för mig. Hissa mig själv alltså. Man är så bra på att göra motsatsen, ni vet: Fan, vilket fult hår jag har, usch vilka äckliga fötter jag ligger inne med, blä vilka gamla händer, vad är det för en jädra leverfläck jag fått på magen nu då, vilken gravidmage jag har, vad outbildad jag är, vilken kass mamma jag är, vilket tråkigt liv jag har och blablabla i all oändlighet gånger tusen. Man mår baske mig inte bra av att tänka skit om sig själv.
Därför hissar jag flaggan i topp idag bara för att:
1. Vad duktig jag är ändå som klarar av att hanka mig fram som jag gör. Och tänk vad många nya människor jag har lärt känna genom att hoppa runt på olika arbetsplatser det senaste året! Vad mycket jag har lärt mig. Vad många nya intryck!
2. Vilket fantastiskt jobb jag hade i hela femton år! Vad tacksam jag är för alla konstiga typer jag kom i kontakt med och vad himla roligt man hade ändå....på betald arbetstid! Helt overkligt. Det var verkligen toppen.
3. Vilket roligt besked jag fick idag! I och för sig är det bara ett besked på vägen, jag är inte i hamn, men mitt självförtroende fick sig en liten lyckospark där bak. Glad!
4. Vilka friska barn jag har. Ingen av dom sitter i rullstol, ingen dreglar, ingen behöver ha hjälm, ingen behöver ta insulinsprutor fem gånger om dagen. Så länge mina ungar inte har någon form av barncancer så kan jag ta att de är gnällsjuka minst tio timmar i veckan.
5. Vad frisk jag är! Lite stelhelt i nacken är väl inget att orda om. Jag har ju trots allt ett (smalt, slimmat, nedbantat...orättvist!) Skägg som kan massera.
6. Vad bra jag är att få saker och ting gjorda. Och vad pålitlig jag är!
7. Vad bra jag är på att passa tiden trots att jag aldrig i hela mitt liv har ägt ett armbandsur!
Såja. Det får räcka. Himla skönt att få det ur sig. Imorgon mår man kanske skit igen men då kan jag ju alltid gå tillbaka hit, under flaggan, och se hur bra jag är/har det. Tjing!

Dagens låt: Snö - Laleh.
Har vi snö eller har vi snö? Vi har SNÖ! Snö, snö, snö - är inte snö ett ganska konstigt, fult och rumphugget ord när man ser det så här många gånger? Fast det är inte på långa vägar lika fult som orden "pölsa", "fetmarelaterad", "broenkät" och "räkfrossa". BURR.

Att vara kompis med Dan

Året är 1983. Jag upptäcker Dan Hylander och hans braiga Raj Montana Band. Dan var långhårig, han bräkte på skånska, han var en liten läckerbit. Tyvärr var han upptagen med/av Py Bäckman. Detta förbisåg jag. Jag tvingade min kompis Mari att lyssna på alla Dans plattor. Mari tyckte också att Dan och hans band var bra. Hon tyckte till och med att de var så pass bra att hon bestämde att vi skulle se en massa konserter under deras pågående turné. Mari var tuff. Hon hade rött, ilsket och taggigt hår och ständigt en cigg i mungipan. Dessutom hade hon en vit folkabubbla. Med den puttriga tingesten tog vi oss runt i Sverige och vi såg Dan Hylander & Raj Montana band på jag vet inte hur många ställen. Vi stod alltid längst fram. Vi kunde alla låtar utantill. I Bengtsfors blev vi igenkända av bandet och vi fick hoppa in i deras turnébuss. Nån lustigkurre i bandet kallde Maris bil för "Ryggsäcken". Vi var saliga. Förstås.
Nu är året 2010 och jag har Dan Hylander som "vän" på Facebook. Mest som en kul grej. Skriver Dan något i sin statusrad får han omedelbart 28 kommentarer. Det räcker liksom att han plitar dit "jag har tandvärk" så är genast hans kompisar/fans där och "stackare!", "jag vet hur man kan bota det onda" och "poor thing!" Irriterande.
Ungefär lika irriterande som att ens gamla idoler sitter och gör olika quiz på morgonen. Häromdagen fick jag en förfrågan om inte jag oxå ville göra quizzet "Your morning routine" för Dan hade gjort testet och ville jag inte se hur lika vi var? Ska "rockstjärnor" syssla med såna fånigheter? Det tycker inte jag.
Vi var förresten 79% lika, enligt testet. Jag och Dan. Kan ju vara bra att veta om man nu skulle sova över hos varandra nån gång i framtiden......

Dagens låt: Skuggor i skymningen - Dan Hylander.
Jamenvisst! Den gamla dängan håller än. Den blir man på gott humör av. Kanske på lika gott humör som jag skulle bli om de ringde från det där jobbet jag sökte nu i fredags. Håll tummarna för mig!

En egogrej.

Jag har blivit coolare med åren.....

I hela mitt liv har jag lidit av scenskräck. Säg "scen", säg "hålla tal" - jag får svettanfall och darrar som ett asplöv som lider av Parkinsons.
Men nu verkar det som om jag har tuffat till mig för idag var det jag som stod på Jönköpings Teaters scen, längst fram i mitten, i egenskap av jurymedlem i Minimelodifestivalen. Jag fick dela ut pris till tvåan och trean och jury-Isac var till och med på väg att ge mig micken fast någonstans där typ går min nervösa gräns.
Med spotlights i nyllet ser man typ ingenting, man bara anar att det sitter hundratals människor nånstans mycket nära en själv. Alla ser mig. Jag ser ingen. Rättvist.
Gissa om jag höll in magen. Om jag lyckades? Jag hoppas det.
Kul var det hela iallafall.

Dagens låt: Här står jag - Sonja Aldén.
Två brudar i Minimelodestivalen gjorde varsin Sonja Aldén-låt. En kom etta och en kom tvåa. Betyder det att vi i juryn är svåra Sonja-fans? Näppeligen. Det bara råkade vara så att just de här brudarna hade superbra sångröster. Jag hade gärna sett tjejen med punkattityd som gjorde en kaxig version av "Girls just wanna have fun" komma tvåa men jag fick tyvärr inte med mig de andra två killarna i juryn i mitt resonemang. Ibland får man böja sig. Hon kommer säkert lyckas ändå.

Jag är äckligare i verkligheten!

Hej! Jag är en otäck ödla som bor på Borås Tropikhus. Idag var jag och mina polare kungssnoken, lilla äppelätande fjantsnigeln, ludna äckelpäckelspindeln och astuffa skorpionen på besök i Huskvarna bibliotek. Är det sportlov så är det och det är faktiskt lite sport att våga klappa mig. Det vågade Mirre fast det var med en hemskt darrig finger hon petade mig nervöst på ryggen och sedan hade hon mage att säga "Blä, vad äcklig den kändes!" inför alla tvåtusen ungar som stod och tittade på.

(Usch, tänk att det finns folk som vill ha ödlor och sånt som husdjur. Totalt obegripigt.)

Dagens låt: Lonely frog - Frogman.
På bilden ser ödlan nästan ut som en groda men det gjorde den inte i verkligheten. Den hade klor, taggar och hård, skrovlig hud som såg ut som sköldar, brrrr. Nästan som en liten minidinosaurie, brrr igen.)

Ett fall för pappa

Lustigkullen. Så heter den. Världens brantaste, isigaste pulkabacke. Igår innan vi skulle på middag hos farmor Vera så tänkte vi att vi kanske kunde åka lite pulka där. I backen, Lustigkullen, alltså.
Wendy, Mille och Skägget knatade upp. Jag skulle stå vid backens krön för att heja på samt ta emot. Där uppe stod de sedan och efter mycket övertalning satte Wendy iväg ner, på rumpan, utan pulka. Det gick skitfort! Sedan var det den lilles tur. Han bangade som vanligt. Här hemma går han och spänner sig och är så jäkla tuff men när det väl gäller är mini en riktig urballare/fegis. Därför var det pappa Skägget som skulle putta iväg honom (helt opsykologiskt/taskigt/men jag orkade inte protestera) och med en lätt knuff i ryggen så åkte Mille iväg med ett högljutt skrik. Det är då vid själva lätta knuffen det händer. Skägget snubblar till (han har ingen mössa, inga vantar, inga termobrallor, ingen vettig vinterjacka, ska man se ball ut så ska man) och drattar på ändan och åker iväg i backen, på sidan, med blixtens hastighet. Det ser så roligt ut att en annan pappa i backen börjar skratta högt och jag är tvungen att vika mig dubbel för att inte kissa på mig. Ha ha ha! Mycket kul att se en hårdrockswannabe tappa masken!
"Man måste kunna bjuda på sig själv lite" sa han när han väl landat och stod och borstade bort snön från de tighta jeansen.
Visst måste man. Tack för föreställningen, Skägget!

Dagens låt: Saturday night fever - Bee Gees.
Sportlovet har inletts. Och just nu kom en rapport uppifrån att dottern visst har lite feber. Vilken tajming isåfall...

Glad samt sur

Konserten? MAGISK. Jag hade nästan konstant gåshud och till och från var det så satans vackert med Emils röst och stråkarna och blåset och vibrafonen att ögonen svämmade över. Det var en bra grej.
En dålig grej är att vi vägde oss idag, jag och mannen. Jag har, hulk, gått upp ett kilo senaste veckan. Skägget har gått ner ett kilo senaste veckan. Det var ju bra för honom. Speciellt som han bara har gått ner TIO FUCKING KILO sedan första januari.
Ikväll tröstäter jag chips. Han firar sin viktnedgång med chips.
Hulk igen.

Dagens låt: The show must go on - Queen.
Ja, vad fasen trodde jag egentligen? Senaste helgen åt jag chips och mycket fet mat. På skolan har jag tryckt i mig den ena cappuccinon efter den andra. Jag har till och med smaskat i mig ostmackor. Igår när det var hamburgare på skolmatsedeln åt jag TVÅ gigantiska skapelser med en massa dressing. Jag får skylla mig själv.
I veckan blir det s p ä k n i n g.

Vi får sitta på första raden

Jag kommer inte ihåg när jag var på konsert senast. Jo, förresten, det måste ha varit på Visingsö i somras när Roffe Wikström lirade i Ekelunden. Men ikväll smäller det! Äntligen. Loney, Dear! Har skyhöga förväntningar och jag VET att dom kommer att infrias. Jag bara vet det.

Ibland är livet allt bra alltså. Är så tacksam för att jag har en schysst man, friska barn, ett okej jobb, en bil som startar, snälla vänner man kan flabba tillsammans med, föräldrar i livet, en svärmor man klarar av att umgås med etc.....
I ett skåp här hemma har jag en gammal bonad där det står: "Äras den som äras bör". Visste jag vem jag skulle ära så skulle jag göra det. Tack tack.

Dagens låt: I den svenska vintern - Docenterna.
Ikväll när vi ska gå ut vill jag baske mig ha kjol på mig. Kan man ha kjol i den här kylan? Jag har frusit mig fördärvad idag - men så är det. Vill man vara fin får man lida pin. 15 minusgrader eller ej - det får bli kjol.

Enough is enough

Har precis blivit av med ett problem. Ni vet den där energitjuven jag babblade om för ett tag sedan....det verkar som om mitt telefonsamtal till henne från i fredags kl.07.15 tog skruv. Efter att ha haft en superstressig morgon där mina nerver låg utanpå efter att ha fångat in och dödat SJU larver i köket så brast mitt tålamod när hennes barn plingade på kvart över sju. Fullt påklädd med ytterkläder var han. Totalt opåklädda var vi. Det var då min stubintråd brann upp.
Jag slängde mig på telefonen.
"Klockan är bara kvart över sju! Ska han stå här i över tjugo minuter medans vi gör oss i ordning?"
"Min klocka visar 7.25...."
"Då går den fel! Du får ta och synka dina klockor. Fortsätter det så här så får han inte åka med oss till skolan nåt mer. Jag mår faktiskt pissdåligt jag också. Av den här stressen!"
Gud, så skönt det var att få ur sig lite sur galla.
Jag har två barn, tre olika jobb, ett ordförandeskap, hundranittiotre olika tider att passa, tre barn att hämta och lämna. Hon = ett barn, inget jobb, bara bidrag, cigaretter och bingo att tänka på. Det gör mig VANSINNIG!
Jag är ta mig fan ingen social inrättning. Jag vill gärna vara snäll och hjälpa till men jag vill gärna ha nån form av uppskattning. Bara ett enkelt litet tack blir jag glad av.
Ibland är det skönt att få nog. Och det har jag fått nu.

Dagens låt: Kids - Robbie Williams.
Fast jag tycker förstås synd om honom, hennes barn. Tänk att växa upp med den inställningen att "det får alla andra fixa - jag har bara en massa rättigheter. Inga skyldigheter".
Fy farao för vissa föräldrar alltså.

Räkna med oss idag

Senare idag så ska jag till dotterns klassrum för ett utvecklingssamtal med fröken Berith. Dottern ska förstås vara med och för att förbereda oss så har vi fått en lapp med frågor som kommer att komma upp. Vi provade att fråga/svara nu på morgonen.
1. Vad är roligast i skolan? Dottern: Att klättra i träd på rasten! Jag: Nämen, nu ska det ju vara sånt som hanldar om SKOLAN inte vad du sysslar med på rasterna. Dottern: Jahaaaaaaaaa. Då säger jag matte. Jag: Matte? Gillar du matte? Dottern: Ja, det är kul. Att räkna med pengar och sådär. Jag: Jaha. Hm.
2. Vad är du mest stolt/nöjd över att du lärt dig? Dottern: Matte. Jag: Jaha?
3. Vad vill du lära dig mer av? Dottern: Jag vill lära mig räkna minus. Jag: Eh?

Alltså, hallå. Är hon mitt barn? Jag hatade räkning/matte när jag var liten. Borde inte hon göra det hon också då?
Mycket skumt. Jag fattar ingenting. Fast i och för sig - klättra i träd, det gillade jag också. Vi kanske är släkt trots allt.

Dagens låt: Ambitions - Donkeyboy.
Har hört den låten på radion ett antal gånger och alltid undrat vilka som sjunger. Tittade på reprisen av Skavlan igår (eftersom jag somnade kl.20.45 i fredags..) och där var dom! Norrbaggar till på köpet. Med fånigt bandnamn. Men med en jäkligt bra låt.

Finn femtio festivalfel

Pain of Salvation. Vilka är dom? Vad vill dom? Vad hade de i Melodifestivalen att göra? Som tittare kände jag mig nästan kränkt igår efter deras totalt intetsägande bidrag med den fula, fula, låttiteln Road Salt. Var fanns versen, var gömde sig refrängen? Och vad gjorde coola-emokillen-with-dreads på knä bakom den långe snygge sångaren med dom fula tänderna hela tiden? Vad hade han för uppgift? Kolla så att scengolvet var ordentligt tvättat?
Ahhhh! Hade det funnits knark, tårgas, knivar, bomber och granater på festen jag var på igår så hade jag använt mig av allt efter att man meddelat att den här skiten gick vidare till Andra chansen. Så upprörd blir jag och det står jag för.
USCH vilken skit Melodifestivalen kan vara ibland. Tvi tvi tvi.
Anna Book kom tillbaka - allt är förlåtet.

Dagens låt: Keep on walking - Salem Al Fakir.
Enda låten från igår med aningens klass. Och så är han så söt, Salem. En sak till - han hade inga killar med dreads som såg svåra ut i bakgrunden. Då blir det tio poäng från mig!

Dolph is in da Mellohouse!

Ikväll så startar årets roligaste tv-händelse. Melodifestivalen. I love it! Varje år känns det som om låtarna/artisterna är hel-B men för vartenda år så blir den här delikata soppan konstigt nog bara bättre och bättre.
Fast nu är jag skeptisk. Mycket skeptisk. Vem i hela friden är årets stjärnartist? Ola? Anders Ekborg? Huh?
Men allvarligt talat - Dolph Lundgren. Jag har kommit på mig själv med att tycka att han är lite snygg. Lång, råbarkad, trevlig - det kan väl knappast bli bättre eller? Bra mycket intressantare är Måns Zemmelröv iallafall.
I år vinner vi hela konkarongen!

Dagens låt: Heroes- David Bowie.
....I wish I could swim, like Dolphins......We could be heroes....

UPP UPP UPP!

FREDAG. IMORGON. REDAN! Fasen vad en vecka går fort. Och vad man uppskattar fredagar, lördagar och söndagar mycket nu när man har ett riktigt jobb!
Känner mig lite lycklig faktiskt. Dels för några fina ord och omdömen idag, dels för ett brev från kommunen samt för att det bara är en vecka kvar till da big ledighet - SPORTLOVET.
Då ska jag, "nöjesprofilen", vara jury i Minimelodifestivalen igen. Hur jag nu blev en sån profil vet jag icke. Men det kvittar. Att vara jury är kul!
Hej!

Och nu blir det ännu mera larv...

INSEKTER. SMÅKRYP. LARVER. Burr. Det är det äckligaste jag vet. Och det är väl just därför som just jag ska drabbas av dom. Den senaste veckan har jag hittat minst två larver i kökstaket varenda kväll. Jag har fått panik. Barnen har fått ännu mer panik. Skägget har förhållit sig ganska passiv.
Eftersom larverna bara uppenbarat sig på ena halvan av taket så slog vi våra kloka huvuden ihop. Vi kom fram till att vi nog misstänkte det ena köksskåpet. Närmare bestämt skåpet med alla gryn, kryddor, bönor och annat gojs. Skägget öppnade det misstänkt skyldiga skåpet och se! Där kröp en larv. Och en till. Och en till. BURRRRR IGEN! Jag hade gåshud/rös på hela kroppen. Ut med allt gammalt, damma, tvätta, släng. Spruta spruta med insektsgift.
Hjälper inte det här så slår jag en pling till Anticimex. Kosta vad fan det kosta vill.

Dagens låt: Killers - Human.
Are we human? Yes. Humana varelser är vi för det mesta i den här familjen men när det kommer till småkryp så finns det ingen som helst pardon. DÖDA. KILL KILL KILL!

Ibland vill man räcka långfinger åt allt.

Eftermiddag. Jobbdagen avslutas lite sådär lagom mysigt med att min elev får ett epilepsianfall och ligger och krampar på golvet, usch, stressar hem, hinner vila i soffan i cirkagurka 20 minuter innan de två änglarna till barn kommer hem. Plus ett barn till, en kompis till dottern. Hurra. Sonen bryter ihop sjuttontusen gånger på en kvart. Är det inte fel på mackan så är det fel på lakanen i sängen. BUHÄ BUHÄ BUHÄ!!!! (på hög volym). Ytterligare en kompis till dottern plingar på. GAP SKRIIK SMÄLLA SMÄLLA I DÖRRAR!
Jag blir tokig, jag blir det nu.
Gode Gud, om du finns, ge mig ett anständigt liv.

Dagens låt: The ballad of Lucy Jordan - Marianne Faithful.
"At the age of 37, she realized she'd never ride through Paris in a sportscar with the warm wind in her hair".
Vad fint hon har fångat det, Marianne. Hon kunde också sjungit om mig: At the age of 40-something, she realized she'd never learn to play guitar and join a rockband.....plus tusen biljoner saker till. Blä.

Blir inte klok på denna kokbok.

Horray! Horray! It's a holi holiday! Eller kanske inte. Men en semesterresa hägrar. Särskilt som man har en kokbok på Tradera som är uppe i......trallallaa.....två......tusen....femhundra kronor!!! Är det klokt eller? Jag köpte boken för en tia på Myrorna och tänkte att "jag kanske för en femtilapp eller så för den?" och nu det här. 2500 riksdaler. Auktionen slutar imorgon så än är ju inte sista budet lagt. Om jag bara kunde fatta vad som är så himla speciellt med just den här boken? Är det för att en författare har tecknat teckningar i den? Ingen aning. Jag vet bara att jag är jäkligt glad för att det kommer att ramla in snabba cash på mitt konto snart. Underbart.

Dagens låt: Money - Pink Floyd.
Det är pinsamt att prata lön tycker en del människor. Särskilt dom som tjänar mycket. Jag skäms inte ett dugg för att tala om att nu den 27:e januari så stod siffrorna 1.988:- på mitt lönebesked. Det ni! Det är svårslaget, eller hur? Men frihet kostar. Friheten är härlig härlig men farlig farlig.