Boktips till AK

...var det ju också. Teflonminnet glömde. Jag kan INTE rekommendera UTRENSNING - nu har jag läst 100 sidor och jag tycker fortfarande att den är skittorr.

Har inte läst något så där vidunderligt bra på sistone men jag kan rekommendera några oldies but goldies (som du säkert redan läst)
1. Människohamn - John Ajvide Lindqvist.
2. Nattfåk - Johan Theorin.
3. Anna, min älskade - Magnus Utvik.
4. En ovanligt torr sommar - Peter Robinson.
5. Vinteräpplen - Josefine Sundström.

Alla garanterat superbra. Busters öron av Maria Ernestam fortsätter jag att rekommendera, gud, vad den är bra, och så den där Tusen strålande solar av Khaled Hosseini (?.
Stadserien av Per-Anders Fogelström har du så klart redan plöjt igenom. Åh, så bra!
Nu vill JAG ha boktips. Säkra kort. Sidvändare. Inte motsträviga sidor upp och ner som hon den där Oksanen lyckats krysta ur sig.
VAD SKA JAG, BÖR JAG, MÅSTE JAG LÄSA????

Hem nya hem

Äntligen har växasängen försvunnit ur sovrummet. På plats istället: Mitt nya (gamla) skrivbord. Nya datorhörnan alltså!

Sängen hittade jag på Blocket. 400 pix för hela klabbet! Jättebra med lådor under sängen.
Är mycket nöjd. Lillfisen är nöjd han också.

Stolen under snygga tyget (vårt gamla draperi) är sketagammal. Säkert hundra år. Spegeln från 70-talet i gul plast gav jag bara tio spänn för. Aj lajk loppis!

Det gamla spindelnätet som Alex tillverkade till Skägget som i sin tur gav det till mig i present. Unikt. Finns bara i ett enda exemplar till. Med ljushållare och allt!

Bosse skulle flytta till Thailand och hade garageloppis i Bankeryd. Och vad hittade man hos honom om inte en gammal handmålad Vampirellatavla i plåt!
Jäkligt snygg om jag får säga det själv och det får jag ju.

Och från Vampirella över till Wendyrella. Godis och pengar cashades in. Själva så fick vi ett ägg kastat på ett av våra fönster. Mycket kul tyckte säkert de alldeles för gamla ungdomarna. Inte lika kul tyckte vi.

Spinnande söndagsspring

Ni som har minnet i behåll kanske kommer ihåg att jag var så himla ambitiös under juni-september med att vara ute och gå en rask promenad varje dag innan frukost. Nu är det lite si och så med den överpräktiga varan. Vem vill hoppa ut i träningskläder när det är becksvart ute? Inte jag iallafall. No way.
Men så kom söndagen. Igår alltså. Och det var vintertid och således lite, lite ljusare på morgonen. Jag gjorde slag i saken och stack ut vid halv sjutiden. Härligt. Efter ungefär en kvart så var jag nere vid Huskvarnaån och gick där med mina pendlande armar och raska steg. Plötsligt så hoppar en vig katt ut framför mig och jamar uppfodrande. Det är Mats! Och han har sett att det är jag som kommer flåsandes! Mycket, mycket mystiskt. Jag vet inte ens om jag hade känt igen mig själv med luva över huvudet, andra pösiga brallor och joggingskor. Dessutom i mörkret!
Mats fräser ju åt alla han inte känner igen så det är ställt utom alla tvivel att han såg mig, sin matte och ville hälsa. Så vi fortsätter rundan. Han och jag. Han springer med sina små, grå ben jämte mig ända hem. Måste sett oerhört komiskt ut. Människa och katt är ute och motionerar ihop lite lätt så där på söndagsmorgonen....

Sedan infinner sig förstås frågan vad i helvete han gjorde ända nere vid Huskvarnaån? Här har man i godan ro släppt ut honom på nätterna och inbillat sig att han ligger och trycker i nån buske ute i trädgården och så missbrukar han förtroendet så kapitalt! Två gator och en riktigt hårt trafikerad gata måste man över för att komma till ån. Gulp och svälj. Nu kommer nattsömnen att vara förstörd för all framtid.
Jag älskar Mats så inihelvete mycket och bara tanken på att han skulle bli överkörd får mig att vilja ringa närmaste vårdcentral och be om ett recept på extra starka valium eller nåt.

Over and out.

Dagens låt: Kids - Robbie Williams.
Så var det höstlov då. Ungarna ska bara vara på fritids två dagar och sedan får vi pussla med resten av tiderna. Idag ska en extra unge med hem. En killkompis till dottern. Det innebär att retstickan numero uno, lillebrodern då då, ofta lackar ur och gör allt för att förstöra leken.
Så det är väl dags att börja ladda mentalt för allt mellan skrik-gråt-slagsmål-buhuhä.
Höstlov. Jo, jag tackar jag. Man kanske ska ta några extra arbetspass den här veckan.

Dum som tåget

My god - vilken vecka det här har varit. Verkligen udda, fast så här lite i backspegeln måste jag nog erkänna att det också har varit kul att sticka av lite från vardagen.
Det har varit ett evigt trixande hit och dit eftersom att jag pajade bilen i söndags. Folk har fått hämta mig, jag har lånat andras bilar, jag har fått åka kommunalt. På jobbet har det hållts kurser, jag har varit med i teve, jag har lunchat med tuppar, jag har flipp eller floppat, jag har inrett källaren, spikat upp tavlor och jag har after workat och popquizzat. Kul som sagt. Jobbigt men kul.
Och så var det här med att jag skulle känna mig efterbliven. Jag gör verkligen det ibland.
Jag kan briljera i frågesporter men när det handlar om enkla ting så är jag infernaliskt trögfattad. Fast jag försöker förstås dölja det väl.
Ofta så kan jag se ut att delta i en diskussion. Eller rättare sagt - någon med IQ har en utläggning om något v i k t i g t och jag finner mig sjäv nicka med huvudet, ojja och ooooaa på förhoppningsvis rätt ställen. Samtidigt så brukar jag tänka lite nervöst att OM någon nu bad mig att göra ett kort referat av vad personen med IQ:et precis har sagt så skulle jag inte kunna få ur mig en vettig mening. Bara för att jag är så efterbliven att jag inte kan saker som exempelvis Försäkringskassans regelsystem, höger- kontra vänsterpolitik, vad de olika länen heter, bibliska personer, kungar, föräldraledighet eller hur man gör en panna cotta.
Matlagning är förresten ett stort efterblivenhetsområde när det kommer till den här bloggerskan. Jag HAR i och för sig blivit något mindre dålig men be mig snällt att "laga en trerätters" och du får se mig svettas nervöst innan jag kommer med trehundratrettiosju lama ursäkter för att slippa undan.
Och vilket oerhört teflonminne efterblivna jag har sen då! Pannkakor har jag väl gjort sisådär en hundra gånger i mitt liv. Kan jag receptet utantill? Nej, det kan jag inte utantill. Jag är så rädd att jag ska blanda ihop det med kladdkakereceptet som är ganska snarlikt, fast jag vet ju, trots att jag är retarded, att pannkakor inte ska ha fyra matskedar kakao i sig. Bravo och wow liksom.
Fast frågan är om inte transporter är det område som jag känner mig mest efterbliven på. Jag har aldrig åkt tåg eller flyg själv. Långfärdsbuss har jag, kors i taket, trots allt åkt, men det var nervöst.
JAG VET VERKLIGEN INTE HUR MAN ÅKER TÅG. Bokar man biljetter innan? Eller kan man köpa direkt på tåget? Får man sitta var man vill i tåget? Hur byter man tåg? Här skulle jag verkligen behöva en personlig assistent alltså. Pinsamt men sant. Skulle nästan hellre ställa mig och lifta än att behöva bli ett svettigt vrak i SJ:s klor.
Vet inte om det egentligen är så bra för min image att dra upp mer som ställer mig i dålig dager men okej, jag kan ta en grej till.
Av någon konstig anledning är jag ordförande i bostadsrättsföreningen och efter tre år vet jag fortfarande inte riktigt vad som gäller. Alla andra verkar veta det här med olika paragrafer, tillvägagångssätt och förhållningsregler. Men själva ordföranden - hon har noll koll. Känns ju stabilt. Lallalaaaaaaa.

Det får räcka så för den här gången. Kommer jag på fler saker så ska jag förstås meddela er. Ni kloka där ute som aldrig gör nåt korkat eller dumt och som allt går som på räls för.....

Känd från TV!

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_jonkoping?title=inne_att_ateranvanda&videoid=2087740

Kolla in mig när jag köar...vad lång jag ser ut!

Djuriskt kul!

Åsnan och boken

En av de absolut tråkigaste sakerna jag vet är att börja med en bok och ganska så snart (sida två) känna att man liksom tvingar sig framåt. Man drivs inte vidare per automatik utan man framstår mer som den där typiska åsnan ni vet. Åsnan med en kärra bakom sig där en person sitter med ett långt spö med en morot som hänger och dinglar framför åsnan. Så att den förbaskat trögfattade åsnan ska fortsätta framåt.
Nu är det bara det att min morot är minimalt liten och jag gillar inte ens morötter. Men OM jag nu hade velat ha den där lilla morotsbiten så var det bara för att ALLA har höjt Sofi Oksanens bok till skyarna. Sara var till och med och såg den som teater. Då måste väl bokhelvetet verkligen VARA bra? Eller?
Ändå finner jag mig i soffan, läsandes några rader och gäsp, vad trött jag blev nu då och vad ska jag ha till middag och undrar om vi får mycket att göra på trafiken imorgon.
Annat var det på den gamla goda tiden med Kurt Wallander. Om någon hade kommit och frågat "Vad blir det till middag" mitt i Villospår så hade jag kastat en dålig bok i huvudet på personen i fråga. Kanske rent utav ett ex av Utrensning.

Nu blir det kaffe och ha ha ha hallonpaj. Utan glass.

Dagens låt: Drive my car - Beatles.
Idag får jag min bil. Med bilstereo. Med servo. Med nya däck. Märkligt att man behöver vara ifrån varandra om så bara för ett par dagar för att man ska uppskatta varandra. Nu när jag har fått åka runt i Skäggets beiga fis-Fiesta från 1978 UTAN radio så kommer det kännas paradisiskt att fräsa omkring i Corollan med stereon på högsta volymen. CALL YOUR GIRLFRIEEEEND! Yihaa!

Ha ha ha hallonpaj

Efterblivna quinnan här. Ikväll blir det "vuxenkalas" (utan pyjamas) för den yngsta personen i hushållet.
Jag har bakat rabarber- och hallonpaj och så blir det frallor med valfritt pålägg. Ost! Gurka! Räksallad! Ägg! Kaviar! Har städat, tänt värmeljus och kammat katten.
Imorgon ska datorn på utflykt (vilken j-a övergång) och få lite söörvis. Bilen är på lagning. Faktura inskickad på skadeståndskrav till kommunen. Man får mycket, eller möcket som Anna-Nicole Winther skulle ha sagt, gjort när man slutar halv elva på förmiddagen.
Till helgen: efterblivenhetsrapportering! Den som väntar på nåt gott får ofta vänta för länge.....

Tävlingen avgjord!

Ååååkej. Jag ska alltså skriva om varför jag känner mig lätt efterbliven - men jag gör det inte idag. Ni får tåla er några dagar till eftersom att jag har drabbats av universums onda öga de sista dagarna.
1. Skulle hämta Wendy på ett barnkalas i söndagskväll (pyjamasparty igen). När jag svänger in på min hatgata nummer ett, BERGSGATAN, så kör jag rätt in i en refug som inte är utmärkt. Skylten har någon tydligen kört ner och hur fan skulle jag kunna veta att det är ett asfaltsfundament där mitt i gatan? Bilen pajar. Katastrof med hyfsat stort K. Vi får gå hem. Molokna. Vad kommer det här lilla kalaset (eller pyjamaspartyt DÅ DÅ) att kosta mig nu? Jag ser många, åtråvärda tusenlappar flaxa iväg.
2. Datorn är som sagt var bäng. När ska den krascha? Nu har den hotat mig i flera dagar. Ska han aldrig komma till skott?
3. Skrivarens bläck eller pulver eller vad det är ( se! jag ÄR efterbliven!) är slut. Nytt kostar närmare en tusenlapp. Det är ju för fanken billigare att köpa en helt ny skrivare.
4. Igår kom heltäckningsmattan.
5. Idag fyller Mille år. Kalas ikväll och imorgon kväll. Och då har jag inte ens börjat fundera på barnkalaset (pyjamasparty?).

MEN! Precis nu bara för en stund sedan så tittade jag in på internetbanken. Lönen har kommit (se bilden här ovan). Hjälp mig upp från golvet där jag ligger avsvimmad - jag är rik. Och då får jag lön för en vecka på skolan den 27:e också.
Jag tar tillbaka det där med det onda ögat. Vi hörs!

PS. AK - jag ska fundera ut ett boktips till dig också.....

T Ä V L I N G !!!!!!

Inga inlägg här på bloggen sedan i fredags. Illa illa. Och nu dimper man ner här framför datorn, laptopen som inhandlades i april, och den hotar med att krascha hårddisken var och varannan timme. "Spara ner alla filer!" gapar den. Var? Hur? Sedan vi slängde ut allt i källaren, däribland världshistoriens fulaste databord, så hittar jag inte mitt USB-minne! Alla bilder, alla kåserier, lätt panik.
Men nu var det ju inte kraschande hårddiskar som jag skulle skriva om. Utan jag skulle faktiskt skriva om....nä, just det. Jag vet ju inte vad jag ska dra upp. Därför tänkte jag utlysa en liten tävling där Du får önska dig vad jag ska skriva om. Kul, va!

Alternativen är som följer:
1. När jag svimmade på Hoppets torg.
2. Bonden Börje, lilla jag och dasshålet.
3. Mina tillkortakommanden och varför jag känner mig lätt efterbliven.
4. Ett boktips.
5. Separationer på försök - så gör du!

Välj ett av alternativen. Skriv en motivering på max 20 ord. Din motivering ska innehålla orden "spännande" och "fantastisk".
Jag skriker som Paolo Roberto:
KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!

Mums för mig

Eftersom vi talade om no-nos innan så kan vi ju också ta och dra upp vad som är stora yeah-yeahs. Vad är det egentligen som gör att man blir extra intresserad/attraherad?
Okej. Jag börjar.

1. Om man är på en tillställning med en massa folk och en katt kommer intrippades. Den mannen som kastar sig ner på knä för att klappa och prata med katten. DEN mannen alltså. Där kommer mycket stora stilpoäng att delas ut av mig.
2. Om en man kan hela texten till Queens "Somebody to love" utantill. Pling! Tvåhundra poäng.
3. Om en man skrattar halvt ihjäl sig åt ett av mina favoritskämt:
"En gul och en grön banan var ute och gick. Rätt som det var försvann den gröna bananen. Den gula fortsatte gå och plötsligt hoppade den gröna bananen fram ur en buske och skrek BÖÖÖH! Då sa den gula bananen: Alltså - fy FAAAN vad du är omogen!". Mansskratt? Pling! 100 poäng.
4. Om han kan meka/snickra/laga mat/ställa in alla tevekanaler. Pling 50 poäng.
5. Om han är totalt ointresserad av sport men mycket intresserad av litteratur och att diskutera film. Pling 25, nej, förresten 250000 poäng.

Ungefär så. Och ni?

Dagens låt: Let there be rock - AC/DC.
Ja! Och let there be light! Igår var Ulf hemma hos mig sent på kvällen och drog nya sladdar åt höger och vänster så nu har vi även ljus i källaren (Milles rum alltså). Han klippte även av tre långa, antika sladdar som bara drällt omkring där i trappen och som jag faktiskt har stört mig på ända sedan vi flyttade in för nio år sedan. Klipp alla band! Min nya melodi.

Dagens skrattanfall

Gänget bakom Gabba Gabba (mitt absoluta favoritbarnprogram) och Nanna Johansson (läst "Fulheten" än?) och några lösa existenser till ligger bakom Rikets sal.
Om ett gott skratt verkligen förlänger livet så har jag plussat på mitt liv med minst fem år till bara genom att ha kommit halvvägs i boken.

Vad har dessa gemensamt?

Ulf Lundell, Yamaha Virago, pikétröja samt Björn Rosenström? Hm, VAD är det med dom här personerna, kläderna, motorcyklarna?
Okej. Jag avslöjar nu.
Tänk om man sätter in en kontaktannons efter en man. Man får svar. Man träffas. Han dyker upp på en Virago och när han fått av sig skinnstället så har han en beige eller marinblå pikétröja under. Vi sätter oss på en restaurang. Han avslöjar att Uffe är hans personliga husgud och att han även gillar en annan svensk, rolig artist. Björn Rosenström.
Då kan jag upplysa om att det hade inte spelat nån roll om han sett ut som en blandning av Howard Stern, James Spader och han den där rufsige norrmannen Knausgård. Jag hade hellre stuckit ut mina ögon än att inleda något med en Uffepiké/ViragoRosenström-man.
Fördomsfull?
Jamen, då är jag väl det då..
Vad har ni för no-nos?

Stairway to heav...Milles rum

Före: Urfula furuväggar som gav bastukänsla och en skabbig trapp.
Usch. Bara se!

Väggarna var inte vita utan...beigegula.
Beigegult måste vara jordklotets fulaste färg.

Det framgår kanske inte av bilderna men de VAR faktiskt beigegula.
Kolla nu in resultatet efteråt:

Vitt, vitt, vitt! Lackad trapp i mörkbetsad ek. Fototapet.
Jag upprepar det magiska ordet: FOTOTAPET.

Här ska sängen stå in under trappen. Har inte hittat den perfekta sängen än men det gör jag innan denna veckas slut. Du kan lita på mig.

Märk väl hyllan i grönt samt de två tuffa sittpuffarna i svart.
Kostar? 30:-
Ja, det är sant. Du läste rätt. 30:-!!
Nu väntar vi bara på lamporna i taket samt heltäckningsmattan.
Sen blir det till att gå loss med inredningstrollstaven. Längtar.

Komsi komsi

Son of a mother

Hittade ett gammalt kort på oss. På mor och son. Är så glad för att jag fått en av varje. En tjej. En kille. Hade jag börjat producera barn en aning tidigare så hade jag prompt velat ha sisådär en två stycken till. Fast det är ju lätt att sitta här och svamla om såna saker för jösses vad jag ojjat mig och klagat och gnällt över hur in i norden jobbigt det är med ungar.
Det ÄR jobbigt. Men också fantastiskt roligt, spännande och härligt.
Aoutch....vilket enormt lamt blogginlägg. Har full förståelse för om både intressesmurfarna slutat hoppa och intresseklubben har packat ihop och dragit sin kos.

Nu blev det fan en skönhetsblogg

Plötsligt händer det. Bara sådär. Man tittar sig i spegeln och känner sig lite mindre missnöjd. Hur ofta brukar man tycka att ens hy ser okej ut? Hur ofta tycker man att håret kan skippa den där Bad Hairdaymössan? Personligen måste jag svara: "mellan tummen och pekfingret tio dagar per år". Miserabelt.
Men nu har det iallafall hänt. Två dagar på raken har håret känts acceptabelt och hyn har varit mindre grå. Jag skulle till och med kunna drista mig till att påstå att hyn har sett "frisk" ut.
Då infinner sig följdfrågorna Varför? Hur?
Man skulle ju liksom vilja komma på orsaken. Vad är det jag har gjort utöver det vanliga? Vad har jag ätit som avspeglat sig så underbart i det yttre??
Detektivhatt på. Hm.
1. Jag har inte varit ute och promenerat på över en vecka.
2. Jag har inte varit ute speciellt mycket alls.
3. Jag har slarvat med luncherna. Igår drack jag kranvatten till lunch ihop med en veggie Billypizza. Idag blir det FELIX och nån slags billig mozzarellapasta som ska imundigas (heter det så?)
4. Jag har ätit mycket kakor eftersom jag fyllde år i lördags.
5. Jag tryckte i mig chips och dip både fredag, lördag OCH söndag.

Slutsats: Minimalt med motion och maximalt med fett ger fin och slät hy. Varför kasta pengarna i sjön på dyra L'Orealkrämer som kostar skjortan? Köp en Estrella bigbag istället. Endast 19.90:- på Willys.

Dagens låt: Frys - Docent Död.
Nu är det burrhööööstbrrrr. Kallt på morgonen, kallt på kvällen. Ungarna har fått nya jackor, mössor och vantar. Vad händer? Jo, ungarna har såklart redan tappat bort en jacka, två mössor och de där vantarna orkar jag inte ens tänka på. Det konstiga är att så fort jag köper något plagg i en vanlig affär, dvs inte på second hand, så slutar det alltid med antingen fläckar som förstör plagget helt, eller att de förlägger mössan i nån park eller att de bara kommer hem med en vante. Inte så konstigt att jag pratar mig varm för begagnat, va? Det känns liksom inte lika svårt att tappa bort en mössa för tio kronor som en för 169:-
Vintern är på ingång. Jag bävar. Redan.

Man borde emigrera.

Jag tar allt!

Hus i helvete

Som sagt var. Igår var Wendy bjuden på ett pyjamasparty hos sin nya klasskompis Maja. På inbjudan stod det bara nåt om tacos och glöm-inte-pyjamasen, ingen adress, ingen karta på hur man skulle hitta dit. Det blev till att ringa mamman för att kolla upp det nya födelsedagsbarnets adress.
"Ja, alltså, du kör mot Kaxholmen. Svänger av mot Vista Kulle, tar vänster vid brevlådorna, kör backen ner till tunneln och tar sedan till höger. När du ser en vit skåpbil är du framme". Plättlätt. När det blev dags att åka så kom Skägget lägligt nog hem på en blixtvisit. Han fick genast i uppdrag att lämna av ungarna. Jag förklarade i stora drag vart han skulle åka och sedan satte jag mig i köket och drack kaffe med favoritmålaren Dennis. Rolige, snusberoende, snälle, pålitlige och b i l l i g e Dennis. Klockan gick. När klockan närmade sig åtta på kvällen gick jag och Mille ut mot bilen för att plocka hem pyjamastjejen. På gatan snurrade en vinröd bil. Rutan vevades ner och blottade Kristinas irakiske farsa.
"Dom hemma?
"Nä, vi ska åka och hämta dom nu!"
"Hoppa in här - ni åka med mig".
Åååkej. Mot Kaxholmen.
Det visar sig att Kristinas farsa har en GPS i bilen och nu börjar den prata. Tack och lov - eftersom vi är ute i obygden och fipplar och det är verkligen KOLSVART ute.
GPS:en babblar på. Vi ska tydligen åka nerför en backe nu, mot E4:an, och när vi kommit ner så ska vi ta världens värsta väg till höger. Det är gropar stora som bombhål på den lilla grusvägen. Är vi i Irak? Nej, vi är inte i Irak. Vi är på landet i Huskvarna. Plötsligt tar guppiga vägen slut och där står en slags otäck skokartong med ett upplyst jättefönster i en backe. Det ser inte ett dugg barnkalasigt ut. Två äldre gubbar sitter vid ett bord i 90 watts belysning. Till vänster om oss dånar det nåt alldeles förskräckligt från E4:an som bara ligger tio meter från kåken. Bor Maja här?
Vi knackar på. Ingen öppnar. Rycker upp dörren och stiger in i ett renoveringsobjekt. Hälsar på de konstiga gubbarna under 90-wattaren. Majas mamma säger hej och vi får ta med oss våra tacofyllda barn och gå ut. Det är backigt, mörkt och trafiken dånar. Jag vill hem. Bort från det här skithemska stället.
När vi alla satt oss i bilen så säger jag och Kristinapappan i mun på varandra att här skulle vi då aldrig vilja bo. Inte ens om vi fick bo där gratis!
Efter bombhålssträckan kommer en kraftig uppförsbacke. Bilen stannar. Vi konstaterar i munnen på varandra igen att HUR SKA DE KOMMA UT FRÅN DETTA HELVETE PÅ VINTERN??? Tänk snö. Tänk halka. Tänk plogbilar som bara åker förbi eftersom att de inte ens kan ta sig ner på platsen.
BURR!
Kommer hem. Ryser av välbehag över att jag bor som jag gör.

You're such a cry baby

Slutar tidigt. Åker och handlar. Är skittrött och när jag kommer hem så slänger jag mig i soffan. Vill vila. Vill sova. Har lovat att bjuda S på lunch eftersom han fyllde år igår. När jag ringer svarar han inte. Ringer hans mobil. Han svarar men hör mig inte. Efter tjugo minuter ringer han upp. Han blir sen men ska komma efter sitt jobbmöte. Jag återgår till soffan. Börjar bli hungrig. När klockan är ett har han fortfarande inte kommit. Jag blir skitsur och går ut i köket och rafsar fram nån gammal bunke ur frysen där det står "Pastasås. Fyra portioner 29/9". Slänger in den i "den nya" micron som inte alls är ny men vi har haft den i husbilen och eftersom vår andra stålborstade tingest har behagat att lägga av så blir det värmning av pastasås fyra portioner 29/9 i den fula vita Kenwood-micron som har en snurrplatta som inte snurrar. Känner mig lätt irriterad. Sätter på datorn. Upptäcker att den håller på med nån slags uppdatering. Det är bara det att det är uppdatering 85 av 14003. Herreguuuud. När skulle den ha uppdaterat allt det trodde den? Mars år 2013?
Jag börjar fippla med datorn och inser att något är väldigt kajko. Får panik. Ringer Ulf som tydligen är på nån vind och kryper. Han har inga tips förutom att jag kanske kan ta med den till vår Stefan-träff på söndag?
Åker och hämtar barnen. Alla lastar över väskor, ryggsäckar och kläder på mig. Jag är ingen mamma längre. Jag har reducerats till packåsnan Mirrelito.
"Kristinas föräldrar undrar om Kristina kan åka med till Majas pyjamasparty?" frågar Wendy och jag nickar men kokar inombords. Tänker tankar som "Jaha. Visst men då får väl för fan Kristinas föräldrar hämta ungarna efteråt då? Varför ska jag ligga och köra fyra vändor ända till kaxjävlaholmenfan för? Ser jag ut som nån slags taxichaufför eller?"
Är verkligen jätteirriterad och låg när vi kommer hem. Datorn bara står och maler och när Mille ger sig på kakpaketet får jag ett bryt.
Börjar stortjuta. Fast på ett sånt där beigt föräldraaktigt sätt. Bortvänt. Tyst. Barnen ska ju inte se att mammaåsnan/chauffören är ledsen och deppig inte. Sätter mig i soffan och snorar och mår skit. Det känns som om allt är emot mig. Inget är bra. Allt är skit. Jag orkar inte med mer dåligheter. Åh, VAD DET ÄR SYND OM MIG!!!!

Går ut i köket. Gör ett sista frest med att "laga" datorn. Lyckas av en mycket konstig och outgrundlig anledning med konststycket. När jag loggar in på Facebook så har en gammal bekant, Åsa, hört av sig och undrar om jag vill hänga med på pyjamasparty, eller vad säger jag, after work någon gång?
Blir två millimeter mindre deppig.
Vilken crybaby man är.

Dagens låt: Ge mig mera - Lasse Stefanz.
Vilket roligt vykort det kom till radion i veckan. Det var till Hasse P och så stod där bara nåt i stil med "Sluta upp med att spela den där dåliga låten du spelade nyss!! ( och så nåt om att solisten får ju STIM-pengar).
Det var tydligen Lasse Stefanz som han syftade på. Ha ha. Folk är rätt roliga när det kommer till kritan ibland.

Den rätta Guetta

Jag lyssnar mycket, mycket på radion. Hemma, i bilen, på jobbet. Jämt. Och ofta när jag hör en bra låt så avar programledaren med orden "Och det var alltså låten blablablaellernånting med DAVID GUETTA".
Jaha minsann. David Guetta, har jag tänkt, och så har jag fått en bild i huvudet på hur denne produktive och braige Guetta ser ut (se ovan).
Därför vart man ju lite positivt överraskad när man googlade på honom och fick se hans rätta jag (se nedan).

Dagens låt: One Republic - Good life.
Har ni hört dom? Fan, vad jag älskar just den typen av sångröster. Påminner om Jellyfishs sångare. Och New Radicals. Good life var det. Fast inte idag. Jag jobbar ÖVER. Surt nu. Mindre surt när lönebeskedet kommer...

Jobba jobba. Jobba?

Sitter i korridoren på Norrängsskolan. Klockan är ett och nu rusar alla ungar ut. Telefonen i min ständiga följeslagare Marimekkoväskan ringer. Ett 10-nummer. Intressant.
"Ja, det är Mirre" svarar jag.
Barnen stimmar och jag hör knappt vad jag tänker.
"Hej, det är Rose-Marie från Rosenlundsskolan här. Oj, kan du prata det låter väldigt mycket omkring dig?"
"Det går bra" säger jag.
"Jamenvadbra. Du, det är så att vi har en tjänst åt dig här. En pooltjänst. Kan du börja på måndag?"
"Pooltjänst? I särskolan då?" undrar jag. Barnen skriker och drar i mig. Jag värjer mig med en snabb undanmanöver och pinnar viktigt iväg bort mot en lugnare vrå där decibelstyrkan bara ligger på strax under 100.
"I särskolan ja. Du ska vara stationerad på Rosenlund men även kunna hoppa in på Junedahl och Bäckadal".
"Okej.... Vad typiskt. Jag kan ju inte i år eftersom jag jobbar på radion. Men om tjänsten finns kvar efter nyår så är jag intresserad!".
"Uhum. Ja, då har jag iallafall ringt. Vi får se efter nyår då".
Ja ja. Hejdå. Hejdå.

Varför är det alltid så här då? Har man jobb FÅR man jobb. Har man inget jobb då ringer fanimig ingen och tjatar på en. Murphys lag var det här ja. Igen.

Dagens låt: En dag - Tommy Nilsson.
Jamen har du läst den då? David Nicholls "En dag"? Inte? Gör det då för snart kommer filmen och jag hoppas, hoppas, verkligen H O P P A S att den är lika skojig, varm och rörande som boken. Fast Anne Hathaway som Emma Morley? Det känns som om det kan röra sig om en castingmiss faktiskt.

En blyg tar ton

När jag var liten så var jag jätteblyg, mesig och mammesjuk men ganska "på" när jag var med kompisar. Jag hatade att vara blyg och det var därför jag tänkte att jag skulle fostra min egna dotter till att bli tuffare. Redan när hon var litenliteliten så lät jag henne springa fritt utan att visa mig det minsta nervös. Hönsmamma är ett ord som inte står på mitt visitkort om man säger så. Har det hjälpt? Svaret måste bli ett rungande NEEEEJJJJ!
Wendy är jätteblyg slash mesig. Men ganska "på" när hon är med sina kompisar. Undrar vem hon fått det ifrån?
Därför var det så inihelvete kul i söndags när jag låg och läste inne i sovrummet. Ute i köket sitter Wendy med sin ständige följeslagare Lucas. Hon har letat upp tönten Eric Saade på Youtube och snart strömmar "Hearts in the air" ut i hela lägenheten. Det är bara det att Eric har en fin flickröst. Det är Wendy som sjunger. Hon kan hela texten, vartenda tonfall. Jag blir alldeles varm inombords. Att hon vågar sjunga inför kompisar! Otroligt.
På kvällen säger jag till henne att jag råkade höra när hon sjungit och säger nåt i stil med att "Du sjunger ju jättebra! Och det vet jag att Lena och Levi också sagt. Jättekul, Wendy. Vad himla duktig du är!".
Jag vill uppmuntra, höja, bära, lyfta fram. Men reaktionen blir den motsatta. Hon blir oerhört generad och vill slå mig. "Sluta" mumlar hon.

I will be popular. Skulle inte tro det, va. Inte här hemma.

Dagens låt: HongKong Garden - Siouxsie&The Banshees.
Det är tydligen mulet och regnigt i Hong Kong och "helt bisarrt". Låter ju nästan som Huskvarna.

Om man lever sitt liv i ett par leggings

Ja. Om man gör det och man plötsligt finner sig ganska så ensamstående med två ungar - då lever kläderna farligt. I lördags till exempel, sent sent på kvällen efter att jag tjatat ungarna i säng och ÄNTLIGEN ska få lite ensamtid och kanske få mysa med mitt egna otvungna sällskap i soffhörnet. Det är då jag gör misstaget att gå ut i köket. Där ser jag att ena kökslådan är utdragen och att hela fronten har lossnat. Den eventuella gärningsmannen (gärningsbarnet i det här fallet) har inte upplyst mig om att lådan har pajjat. Synd att ungarna redan somnat. Jag som ville skälla lite.
Jag får ropa på mannen istället. Nej, just det ja. Han bor ju visst inte här längre. Det blir till att plocka fram superlimmet och hammaren på egen, ensamstående, hand.
Efter endast två-tre svärord i tysthet och några bank med hammaren är lådan fixad. Jag ler belåtet och skuttar gasellaktigt in mot soffan. Slänger ner min lekamen framför hyrfilmen och bara nju...men vadfan! Vad är det som stinker? Gud, vad det luktar starkt. Min näsa nosar upp källan till odören. Mitt knä. Mitt svarta leggingsknä. En decimeterstor fläck som stinker. Av superlim. Jag har legat på knä på köksgolvet i en limhög. Ajdå.
Mina leggings ffrån indiska för 149:- är förstörda. Jag som bara haft dom i en och en halv vecka. Fan fan fan.
Igår fick jag tömma hela källaren själv. Bort med 1200 stycken vhs-spagettirullar, bort med alla mattor, bort med bokhyllor och lampor. Ut med alla skruvar, ut med alla spikar. Spika dit lister, dra bort sladdar.
Mitt nya liv i ett nötskal.

Ett mirakel har inträffat!

Jajjemän! Det hände igår på kvällen och nu är jag så lycklig att jag har lust att bli religiös. Det MÅSTE finnas en gud! Jag hör änglar sjunga och någon där uppe tutar i en gyllene trumpet, änglarna spelar harpa och det låter vackert. Vackrare än om Beatles skulle återförenas och göra en låt ihop med ABBA som också fått för sig att återförenas. Mmm som i mysigt.
Skulle jag måla en tavla av hur jag känner mig så skulle jag måla en mäktig svan som flaxar lite luftigt med sina spröda vingar. Ovanför svanens, den är tårögd glömde jag säga (men det är tårar av glädje!) vita, lilla duniga skalle svävar en gloria och i bakgrunden ser man vågor som skvalpar, regnbågar som breder ut sig, enhörningar som galopperar, delfiner som skrattar och palmer som vajar för vinden. De är förresten fulla med kokosnötter. Palmerna alltså. En liten söt apa klappar på en handikappad katt. På himmelen ser man ett stjärnfall. Ungefär så.

Målaren har ringt. Han kommer ikväll. Hade jag varit medlem i Svenska Akademien hade jag utropat ÄNTLIGEN!

Han har dratt till Hong Kong

...och jag går hemma i Huskvarna och trajjar. Sträckläser David Nicholls' sorgsna, roliga bok "En dag" och inser att jag är en sån människa som bara låter livet passera utan att jag grabbar tag i det. Vill att något ska hända. Något omtumlande. Något totalt omvälvande. Och helst ska det vara av positiv karaktär förstås. Man önskar ju inte att "nåt ska hända" och så gör det det. Bara det att man får cancer i strupen eller att katten blir överkörd en vit Volvo med en artonårig finnig grabb i keps bakom ratten. Det vore ju ironi i kubik det.
Men men. Medans jag väntar på DET så får jag se fram emot onsdag då Hong Kong-resenären kommer tillbaka på svensk mark. Med en tvål till mig i bagaget.
Fy tjyven vilkens satans ospännande karaktär jag är. Här åker han till Kina och det enda jag önskar att han ska ta med sig till mig är en....tvål.
VAD ÄR DET JAG VILL SKA HÄNDA?

Om jag var ett djur

Om jag var en konserv

Nej. Det här ser inte bra ut. Imorgon hoppas jag kunna lägga upp två andra bilder. Djurbilden ska vara på en lärka och maträtten som jag ska känna mig som kanske kan vara en bild på nån slags pudding.
Godnatt förbaskade jord.
Och nån jävla låt blir det inte heller tal om.

Dagens i-landsproblem

Mjölken är slut.
Jag har ont i nacken och ryggen.
En nagel är trasig.
Min panna börjar bli rynkig.
Jag ska jobba ända till klockan 18. Jag gör det VARANNAN fredag ända fram till nyår.
Skägget kanske har flyttat. Om du läser detta Skägget - HAR du flyttat?
Det var väl typ det. Har man väldiga problem så har man.


Dagens låt: Friday I'm in love - The Cure.
Varför ska man älska fredagar? Jag är alltid som en urkramad disktrasa på fredagkvällen. Att då sätta sig framför teven med grillisarna och kolla på Doobidoo eller annat trams går bara fetbort. Måste skaffa en bra film idag. Frågan är bara vilken...jag vill bli berörd. Antingen ledsen, glad eller rädd men hur ofta blir man det? Det händer väl ungefär en gång av 88. Önskar att jag hade Musicbox, Magnolia, Elefantmannen, Nyckeln till frihet, Big Fish, South park, Them, Gladiator och Apocalypto osedda.

Dagens löpsedel

Mirres lilla ekonomiska skola

Något som sysselsätter min hjärna allt mer och mer är det här med pengar. Pengarna och livet sådär i allmänhet.
Alla människor jagar pengar, okej, och tydligen ska man ska jobba ihjäl sig för att få det där huset/den där bilen/de där dyra käderna/den där utlandsresan. En snygg fasad är viktigast av allt i hela världen numera och samtidigt håller vi på att konsumera oss till döds. Sorgligt. Planeten Jorden kommer antagligen att gå under på grund av den här helt onödiga och idiotiska köphysterin.
Tänk om, säger jag. Tänk om! Tänk rätt!
Om du vill få ihop livet, spara en himla massa pengar och samtidigt bidra till en bättre värld - gör så här:
1. Köp begagnat. Återvinning är helt klart melodin. Möbler, kläder, skor, konst, djur. Allt går att köpa i andra hand. Du sparar en jäkla massa pengar på att köpa något som någon annan inte längre vill ha. Dessutom blir du huxflux oerhört miljövänlig.
2. Tänk efter före. BEHÖVER jag verkligen ännu en väska? BEHÖVER jag verkligen en platt-tv? Oftast kommer man fram till att "Nää, jag klarar mig ändå" Här finns tusenlappar att spara!
3. Storhandla. Köp ingen skit. Hur god är Eldorados cola? Exakt hur många giftiga ämnen innehåller den? Bara för att man vill spara pengar ska man ju inte dö i förtid av cancer.
4. Äg så lite som möjligt. Att äga mycket skapar bara oro. Hyr istället för köp.
5. Ta inga lån. Ta inget på avbetalning. Kan du inte betala nu så ska du inte ha det. Spara ihop till summan du behöver istället.
6. Töm plånboken på småpengar i en burk. Varje dag. Det blir skitmycket pengar i slutändan. Panta flaskor, burkor, PET-flaskor. Många bäckar små blir en stor å i storleksklass med Nilen. Typ.
7. Sälj prylar du inte längre vill ha på loppis/Tradera/Blocket. Du kan sitta på en förmögenhet!
8. Behöver du något som kanske en pryl eller en tjänst? Lägg ut krokar här och var bland vänner/kollegor/annat löst folk. Du får garanterat napp inom kortare tid än vad du tror.
9. Skaffa långt hår. Då behöver du inte springa till frisören en gång i månaden och ge henne/honom en tusing som tillskott i sin plånbok.
10. Cykla så mycket som möjligt. Cykla är så kul! Skit i passen på Friskis&Svettis - cyklar du hit och dit så får du en massa motion. HELT gratis.
11. Vatten är gratis. Drick finfint kranvatten som är både nyttigt och gott istället för en massa dyra sockrade juicer, saft- eler läskeblask.
12. Bli vegetarian. Att äta kött är direkt miljövidrigt. Dessutom mycket äckligt och dumt.
13. Sist men inte minst: Var inte girig! Var en schysst människa. En schysst människa hjälper man.
14. Jag kom på en bra grej till. Ha en snäll och välvillig svärmor som förser dig och din familj med allt från tvålar till dvd-filmer samt öronhålstagning.

Så! Ditt nya liv startar

NU!

Vem är jag?

Jag är 80+
Jag klagar gärna över hur jobbigt allt är.
Jag tycker allt är tråkigt och att alla dagar är lika.
Jag får panik om jag erbjuds hjälp i hemmet av utomstående.
Jag kan inte sova på nätterna på grund av att hemtjänsten erbjudit sig att komma hem med matportioner EN gång i veckan (avlastning).
Jag är livrädd för förändringar!!!

Hörde om den 97-åriga tanten som satte sig på ett plan till THAILAND! för att hälsa på sin son. Nu har hon det så bra att hon inte vill åka hem igen. Det FINNS alltså sådana slags gamlingar också.

Hoppfullt.

Dagens låt: Changes - Black Sabbath.
Förändringar kan vara skrämmande, jag vet, men oftast är de ju emot det bättre. Mitt liv ser verkligen inte ut som det gjorde för fyra år sedan. Det ser till och med annorlunda ut den här måndagen emot hur den såg ut för en vecka sedan.
Tänk vad trist om ens vardag skulle se likadan ut jämt!