Dammsugare. Åh, vad vi i n t e kommer överens. Jag vet inte vad jag gör för fel och hur man överhuvudtaget KAN göra fel. Jag menar. En sladd. En knapp att trycka på. Rikta dammsugarmunstycket mot en dammtuss och kör liksom. VAD GÖR JAG FÖR FEL? För fel måste jag göra eftersom jag avverkar dammsugare som Charlotte Perrelli avverkar skodon.Själv så har jag ett tydligt minne av hur dammsugaren såg ut när jag var liten. Den var blå och vit och av märket VOLTA. Vi hade den under hela min uppväxt och när jag sedan flyttade hemifrån så fick jag ta med mig den till min första etta med kök. Det var då det. Allt var ta mig fanken bättre förr. Allt höll. Dammsugare som teveapparaturer.
Nu har vi bott i den här lägenheten i nio år och under den tiden skulle jag vilja påstå att jag slitit ut ungefär sex, notera detta, SEX dammsugare! Det finns ingen rim och reson i detta. Den senaste dammsugaren, kan jag berätta, inhandlades i panik i somras. Dammsugaren som jag hade dessförinnan var en Electrolux Ultra Silencer men efter att jag dammsugit upp sisådär tretton ziljoner bananflugor så drog den en suck, det visade sig att det tyvärr var den sista, och eftersom vi var mitt uppe i renoveringen av trapphelvetet var vi TVUNGNA att ha en dammsugare på sekunden. Det var då jag gjorde misstaget att ta mig till JULA och låta snålheten bedra visheten.
För på JULA hade man en kampanj. Dammsugare, billigt billigt, bara 399:-! Vad hette dumbommen som gick på't? Uhum. Rätt.
Är den bra då då, den för 399:-? Behöver jag ens svara? Kom gärna hem till mig nästa gång när jag ska städa men glöm för all del inte att ta med hörselskydd. För hörselkåpor är vad jag har på mig när jag dammsuger med det röda, babianvrålande aset. Jag lovar - du har varken hört (eller sett) på maken.
Jag vet precis vad jag ska önska mig i julklapp i år. Med nummer sju kommer det säkert bli så bra så.
3 kommentarer:
Här började jag, Fru Trögtänkt, att läsa och tänkte "men herregud, det är ju jättekrångligt att baka egna dammsugare, det är ju MASSOR av saker som kan gå åt skogen, ska man nu få komplex för detta också" Hahaha.
Min första dammsugare var av ett okänt polskt märke, den lät som ett tröskverk som parat sig med ett reaplan. Munstycket var av formpressad hårdplast och sög sig liksom fast i underlaget så man fick vara glad om man gick segrande ur kampen. Detta förnämliga hushållsredskap, som för övrigt var överlägset sämst i Råd&Röns test fick jag i födelsedagspresent av MIN MAMMA. Själv ägde hon, och äger nog fortfarande, en sån där avundsvärd lyxkvalitets-Volta från 70-talet som aldrig går sönder (den används i och för sig inte så hemskt ofta heller om sanningen ska fram), men själv ska man tydligen få nöja sig med polsk lågbudget. BLÄ.
VOLTA, anno 1970-nånting, rular fett alltså. Det var väl det man misstänkte.
Ha! Att jag skulle ge mig på att baka "dammsugare" är ungefär lika troligt som att min katt skulle börja DJ:a på nåt häftigt innehak.
Siffran sju är ju ett heligt tal så det blir nog bra med den 7:e sugaren!/AK
Skicka en kommentar