French kissing at the Erikshjälpen

Utbildningen är över. Eftersom att jag har fått sluta lite tidigare så tänker jag att jag ska ta och stanna till på Erikshjälpen på hemvägen. Brum brum med bilen. Trallalallala...vilken Erikshjälp ska jag ta? Solåsen eller Österängen? Ah, vad fan! Jag tar Österängen - det var ju ett tag sedan man var där.
Knatar in i butiken, hittar snabbt ett snyggt gammalt förkläde. Om jag hade sparat på alla snygga gamla förkläden jag hittar jämt och ständigt så hade jag kunnat öppna en egen butik. FÖRKLÄDESGROSSISTEN hade affären kunnat heta.
Snokar vidare. Hittar ett linne till dottern med Snobben på. Vänder och går mot slutdestinationen - bokavdelningen. Just när jag tar tag i en Inger och Lasse Sandbergbok (spöket Laban-nånting) så hör jag en röst några meter bakom mig.
"Det DÄR är en riktigt BRA bok!"
Jag hinner tänka "är det mig han pratar med?" och så vänder jag mig om och det är då jag ser att det ÄR mig mannen pratar med. Trots att 30 år har gått känner jag igen honom.
"HEJ! Är det inte du?" säger den långe, glasögonprydde.
"Jo, det är jag! Jag känner igen dig också, jag hade dig i gympa och du var nära att ge mig en etta i betyg!"
"Ja, ha ha, det kan stämma, men du var ju SÅ KULTURELL utav dig! Och jag kunde se över det. Jag var ju inte bara gymnastiklärare jag heller vettu, jag var ju också kulturell, dansade balett och sådär!"
Ungefär här så tar han tag i mig och utbrister att jag är MYCKET snyggare nu än då! Ja, herregud, jag är rent utav en TOPP FEM JU! Titta på mig!
"Jag måste få kyssa dig. Ja, alltså som de gör i Frankrike, ha ha!" och så kindpussar han mig sådär franskt och jag bara står där helt lamt och blir allt mer generad.
"Få se nu. Det var väl 1982 ni gick ut?" och så räknar han högt och ljudligt ut exakt hur gammal jag är och...
"Ta det lite högre. Det var någon där längst bort i lokalen som inte riktigt uppfattade hur gammal jag är" säger jag och skrattar inställsamt och alldeles för högt. Något som inte alls bekommer gamle Lennart, som han heter. Han är helt med på de skämtsamma noterna.
Han pratar golf, han pratar om sin frus bröst, han pratar om min kollega Clarence, han pratar och pratar och pratar och jag ler och ler och ler och efter ungefär en kvart ger han sig, kramar om mig och och och VAD ROLIGT DET VAR ATT SES!

Jahopp. Där ser man. Jag uppfattades tydligen som kulturell och lite svår och mörk då det begav sig. Eller som han uttryckte det: "Ville liksom inte svettas i onödan..."
Om jag inte minns helt fel så fick jag en tvåa i slutbetyget. Det var VÄLDIGT generöst måste jag medge. Hyvens kille den där Lennart.

Puss puss (franskt förstås!) på kinden!

Nytvättslukt tack!

Är det något jag inte är så är det en parfymmänniska. Därför är det ganska så märkligt att jag av alla människor idag åker till närmsta köpcentra (som förstås börjar på A och slutar på 6) och travar in med bestämda steg på Åhléns mot parfymutbudet.
Jag som kan NOLL om olika lukter. Om en näsvis expedit hade bemödat sig med att fråga mig vad jag var ute efter så hade jag fått säga något i stil med "jag vill INTE lukta "parfym" mer rent och FRÄSCHT, inget påträngande....bara en svag doft att här kommer det en nybadad människa."
Finns det sådana parfymer? Vad heter dom isåfall? Seriöst - jag behöver HJÄLP.
Eftersom jag inte är en shoppingmänniska heller så gör jag min nervösa affärstressgrej. Vilket betyder att jag vill ha det hela undanstökat på fem sekunder helst. Alltså hetssprutar jag här och där. Jag går loss på pappersremsor som jag viftar med först i luften och sedan under min totalt okänsliga näsa och nu sitter jag här och tycker att handleden FAKTISKT luktar lite, lite gott. STOR chans att jag kommer ihåg vilken av de tjugonio parfymerna det är som gör sig påmind.
Var det CLEAN (fanns i lukterna Cotton och Skin och Hejbaberiba)? Eller var det den där DKNY?
Gah!
Tipsa mig gärna. Det skulle vara så roligt att på ålderns höst få uppleva kommentaren "Men...är det DU som luktar så gott?"

Dagens låt: Satisfaction - Rolling Stones.
Jag är nöjd med ett köp iallafall. I förrgår hamnade jag framför datorn och Tradera. Plötsligt såg jag en parkas i blått och om två minuter skulle auktionen avslutas. Höger långfinger knapprade lydigt in ett bud och jag vann! Idag kom jackan som ett brev på posten. Och det bästa av allt - den passade och jag gillade den (trots att det stod LINDEX i nacken. TANTLINDEX). Fast innan den åkte på var jag naturligtvis tvungen att sprätta bort tre skitäckliga knappar för ni vet väl om att jag har knappfobi? Jag mår direkt illa av att peta på en knapp! Att då ha klädesplagg med dessa vidriga tingestar....nä, det går bort.  Dragkedjor ska det va - annars får det va.

Mina russin

Söndagspromenad. Solen skiner. Fåglar kviddevittar. Barnen hoppar och skuttar glatt emellan oss och nu har vi bråttom hem för vi ska ju på dop och dopfest. Dopfesten håller på länge. Jag är trött och vill hem till tvättstugan för naturligtvis har jag ovanpå allt annat lyckats få tvättid den här söndagen. Landar hemma. Slänger i tvätt i två maskiner. Slänger mig själv i soffan. Är totalt utmattad. Blundar. Då ringer telefonen. Det är min storebror. Min gamla mamma har ramlat och jag måste komma. Nu! Stoppar in min trötta nervösa kropp i bilen och gasar iväg mot Österängen. Ambulansen är där. Jag får en stor klump i halsen.
Mamma har legat på golvet i flera timmar visar det sig. Min gamla pappa som är dement har inte orkat lyfta henne men på något konstigt vänster har mamma slutligen lyckats instruera honom att ringa till B, min storebror.
Ambulansen tar med sig mamma. Kvar står min pappa. Vart ska han ta vägen? Han klarar sig ju inte själv. Jag får packa ned det nödvändigaste, stuva in honom i fisbilen och åka mot Huskvarna.
"Ska vi åka hem snart?" frågar han en gång i kvarten.
"Nej, pappa. Mamma är ju på sjukhuset nu och du kan inte vara ensam hemma. Du ska sova här hos oss inatt!"
"Jaha, säger du det."
Bäddar åt pappa på soffan. När jag ska natta honom (JA! Natta! Jag har plötsligt blivit mamma åt min pappa. Sorgligt är bara ett av förnamnen) så klappar jag honom på kinden och frågar om det känns konstigt att han ska övernatta hos mig?
"Nej, inte en sekund!" svarar han och somnar.
Natten är orolig. Pappa springer upp flera gånger i natten, ut på toaletten och jag som är så extremt lättväckt får inte många minuters sömn.
På morgonen måste jag lämna pappa ensam i en kvart då jag ska lämna barnen på skolan och sedan iväg på mammografi.
Min bror ska komma och ta över och detta måste jag upprepa för pappa typ tjugo gånger innan jag ger mig iväg. Är livrädd för att han ska ta på sig och bara gå ut genom dörren och förvirra sig bort.
Eftermiddagen kommer. Pappa ska häppsnäpp in på ett korttidsboende. Min bror och jag kör dit honom. Det känns som om man begår ett våldsamt övergrepp trots att pappa finner sig bra i hela situationen. Pappa får ett bra emottagande, ett eget rum, nu ska han få kvällsmat. Vi lipar i kapp.
Sedan följer en räcka av dagar med sjukhusbesök och korttidsboendebesök.
Mamma som ligger på sjukhuset vill inte åka hem! ALDRIG MER! Det MÅSTE ni fixa! JAG ÅKER ALDRIG MER HEM!
Vi får vara med om en vårdplanering och naturligtvis vill de att mamma ska åka hem. Mamma flackar nervöst med blicken och min bror får höja rösten en nivå och efter många om och men så beviljas även mamma en plats på ett korttidsboende. Puh.

Jag har gråtit mycket den senaste tiden. Jag har varit ledsen. Man ser ju på nåt sätt fortfarande sina föräldrar som de var när man själv var yngre. Det känns som att det var inte alls längesedan som de var pigga och fulla av liv.
Så ser jag min festglada musikaliska pappa som alltid höll på att jobba, fixa och trixa med saker. Jag ser min alltid så strävsamma, vackra mamma stå utanför stugknuten på Hagalund - leende med en hink vatten i sin hand. Nu sitter de som två kollin på en institution. Det är hemskt. De är i och för sig vid liv men det är heller inte mycket mer.

Det är livets gång. Jag vet. Men det är hårt. Jävligt hårt.

I'll be back!

Okej. Jag har haft en tuff vecka. Det märkliga är att världen förändrades precis samma vecka som förra året då min värld kastades omkull. Ena stunden går man ute i solen med sin familj och flamsar och en timme senare ser livet helt annorlunda ut. Jag ska berätta mer när jag har fått orken tillbaka.
Orka orka.

Roligaste bloggen i hela universum

Letar du efter den och hamnar här så ha, ha, ha, du har kommit jävligt fel. Det här är galaxens suraste blogg och roligare lär den inte bli i och med det här lilla fredagsinlägget. JAG ÄR SÅ INIHELVETE UTTRÅKAD! Retar mig på ungarna som bara bråkar och gapar och skriker och kastar kläder på golvet, lämnar ytterdörren öppen, springer och småäter ur kylskåpet, äter bebisportioner vid matbordet när man väl ska äta - ja, som ni förstår har jag ungefär TUSEN anledningar att hetsa upp mig precis hela tiden. Är inne i en sådan där "jag vill bara dra iväg helt själv i minst en vecka"-period. Gud, vad skönt det hade varit.
Inga ungar, inget plockande, inget tjatande, kanske till och med koppla bort sig helt från internet? VAD UNDERBART.
Ska ta en grogg. Lite chips. Och sen bara glömma den här fredagen den trettonde.
BLÄÄÄÄÄÄ!

Mitt mammahjärta värker

I mitt nästa liv vill jag bli en delfinmamma och få så här söta små bebisar. Vi ska INTE bo i närheten av Japan och djurplågarna där (se The Cove om du inte redan gjort det) utan vi ska bo mitt i ett skönt, lagom varmt hav långt bort från alla dumma människor. Vi kanske kunde bilda band med några andra delfiner, kanske en val också, och sjunga fina delfinsånger och ge ut på cd-plattor som kunde säljas på världens new age-mässor världen över.
Lägger in en beställning till de högre makterna redan nu: Delfinmamma, delfinmamma, delfinmamma.

Dagens låt: Working class hero - John Lennon.Jag jobbar idag! Jag jobbar idag! Gud, vad roligt. Att vara ledig är skönt men fattigdomsframkallande. Jag föredrar en mix av ledigt och jobb. Ungefär som jag har det nu.....så vad fasen klagar jag för?
Shape up för f-n!

Ha ha ha - den var bra!

www.slutet.se

Knip igen!

Är ute på min morgonpromenad. Känner plötsligt att en nysning är på ingång. Vad händer då? Tja, om du hade frågat mig för typ elva år sedan INNAN jag fick barn så hade jag svarat "Vad menar du? Det händer la inget? Man går, man nyser. Jag fattar inte vad du menar."
Som du kanske märker så hade jag alltså verkligen ältat det där med att jag inte förstod frågan. Det är ganska likt mig.
Fast nu handlade det ju om nutid. Efter att man fött två barn. En klump på 3120 gram och en annan på 3860 gram. Då kan man inte bara traska på. Då måste man stanna, stå helt still, för att nysa. Annars händer det en olycka.
Så om du frågar mig om vad som är den största skillnaden mellan att vara barnlös eller att ha barn så blir svaret: "Man kan inte längre gå samtidigt som man nyser, hostar eller får ett skrattanfall för då pinkar man på sig."
Jodåsåatte. Intresseklubben fick visst plötsligt mycket att anteckna.

Dagens låt: Ask - The Smiths.
Klockan är typ 08.30 idag på morgonen. Plötsligt ringer det på dörren. Inte en, normal, gång utan en sån där tokringning a la mycket nära kompis som gillar att spexa till det.
Jag öppnar ytterdörren. Utanför står en äldre man som jag känner igen från loppisen. Han måste känna igen mig också.
"Vet du var Vintergatan 10 ligger?" undrar han som om det vore helt självklart att där på gaveln, på Drottninggatan, bor det en levande GPS.
"Näää, men Vintergatan går ju förbi här så du får väl titta efter var 10:an kan vara" menar jag på.
Han tackar och går. Jag stänger dörren och återgår till mitt.
Tänker tanken "folk!" Dricker en kopp kaffe, åker till Borås och köper tyger för över tusen pix.
Jag kanske inte är så jädra normal jag heller.

Vandrande skelett

Jamen, herregud! Vad i hela helvete är det frågan om? Så här ser tydligen GINA TRICOTS nya skyltdockor ut. Fint, eller hur?
Från och med nu råder det bojkott. I och för sig brukar jag inte handla i den butiken men jag blir ännu mindre sugen nu kan jag säga.
Känner mig dock enormt sugen på att dra ner på stan och spana efter ifallutomatt de här binnikemaskliknande dockorna även hittat hit.
Isåfall tänker jag snacka med personalen. Ja. Jag kan med det. I det här fallet kan jag faktiskt det.
Har man en dotter som snart tar steget in i tonårsvärlden så gäller det att ta strid. Man minns själv allt för väl hur jäkla sjukt jobbigt det var att vara tjej OCH tonåring och då snackar vi ändå 80-tal. Då ingen sysslade med att förstora läppar och bröst och skyltdockorna var normalstora, inte ett vandrande revbensspjäll.
BOJKOTT! NU!

Allt spricker

Det finns saker som jag kan jaga upp mig något alldeles otroligt över. Det kan till exempel vara när jag vaknar tidigt på morgonen. Hjärnan surrar igång och självklart är det inte kreativa lösningar och idéer den vill surra om. Nej, det är förstås saker som gör mig abnormt stressad och som ger mig magknip.
Ett exempel: Förra våren anlitade vi en målare som målade om tre av våra rum, däribland dotterns rum och vardagsrummet. Det blev fint. Vi var nöjda. Ute på gatan höll gatuavstängningen från Helvetet igång. Stora maskiner grävde och jobbade och dundrade konstant från morgon till kväll. Hela huset skakade. Vad händer? Jo, våra nya, fina väggar SPRICKER! Det ser inte okej ut. "Kan man ringa sitt försäkringsbolag?" undrar min hjärna. "Nähähähäää, det går ju inte. Det vet man väl hur försäkringsbolag är! Man ska bara betala och se glad ut och inget får man tillbaka" surrar hjärnan vidare och sedan tänker jag tankar som att vi får ta hit en målare igen som duttar på något i sprickorna men tänk om det blir fel vit färg och det bara ser kladdigt ut och...och...ÅÅÅÅÅAARGHHHHH. STRESS!
Exempel två: När gatuavstängningen från Helvetet var igång så rev Holst Jävelentrepenad och deras gula grävmaskin upp halva vår trädgård. Bort med trädet, bort med rabatten och bort med allt gräs. När de packade ihop och vi stod där och viftade med våra flaggor och hurrade så glömde vi av oss totalt för när vi gick in såg vi att de hade ju inte ställt i ordning allt. Eller rättare sagt INGENTING! Jag har ringt kommunen och påpekat problemet TRE, three, tres, trois, drei gånger men inget händer. Alla skyller på alla. Detta gillar min hjärna att surra om speciellt klockan 5.30 på morgonkvisten. Man kan bli galen för mindre.
Så nu har jag som ni förstår MINST två riktiga surdegar att ta tag i. Klart som korvspad att man inte hinner ta tag i sitt liv. Fixa jobb? Nej, jag kan inte. Jag har tolv sprickor och en trädgård som går före. Okej. OKEJ?

Dagens låt: Saturday night fever - Bee Gees.
Lördagens påskafton var verkligen skitrolig. Stefan kom. Carro kom. Hoccy och hans lilla Molly kom. Vi käkade, drack, spelade UNO och så smällde vi av gamla fyrverkerier som Carro hittat längst in i sin garderob. Enda smolket i glädjebägaren var Mats, numera aka The birdkiller. När jag öppnade ytterdörren kom han in och Hoccy som precis var på väg ut sa: "Det ligger en död trast här på trappen!"
Jag bara "Nä? Du skojar?"
Tråkigt nog så var det inget skämt. På trappen, precis utanför dörren, låg det mycket riktigt en död fågel. Den lilla fina björktrasten var fortfarande varm och han blödde lite ur näbben. Vi begravde den tio minuter senare.
I och för sig KAN den ju ha flugit in i dörren men det troligaste är väl att det lilla tama rovdjuret Mats ville stesa lite och göra sig märkvärdig. Hmpf!

Roligaste affischen just nu

Ja, den är kul den.
Lika kul är inte den här långa långfredagen.
Snö.
Regn.
Dåliga tv-program.
Trötthet.
Ostädat hem.
Platt hår.
Glåmigt fejs.
Spruckna naglar.
Raspiga fötter.
Torra händer.
Imorgon får det bli en roligare dag med loppisfynd, sprit och flams. Glad påsk!

En påsknatts dröm

Efter att ha konsumerat en väldig massa ägg i mina da'r (minst ett om dagen) så har jag, misstänker jag, förvandlats till ett ägg. Tänker så konstigt, drömmer så konstigt.
Inatt drömde jag till exempel om att jag var ute på ett jobb där en massa brandmän höll på med en övning. Jag tyckte de var så COOLA där de flängde ner som små apor på stuprören och jag tyckte att det var så HÄFTIGT att jag fick vara med om detta under jobbtid (jag jobbade förmodligen som journalist). Plötsligt såg jag en stor älg närma sig och jag bara "Hallå! Kolla vicken stor älg!" Ingen verkade bry sig om jätteälgen men jag rusade mot bilen för jag ville verkligen inte konfronteras med skogens konung bara så där.
Plötsligt finner jag mig själv inne i bilen och vem sitter i förarsätet med klövarna på ratten om inte älgen! Han börjar köra. Väldigt sakta kör han. Vingligt. Han pratar med en sävlig mörk röst. Jag börjar fippla med min mobiltelefon och frågar föraren om jag får ta ett kort på honom? Jag tycker att det hela är mycket komiskt och ringer till Stefan. "Jag är ute och kör bil men vet du vem som kör?" babblar jag på. "Nää...?" säger Stefan. "En älg. EN ÄLG!!!" ropar jag och så minns jag inte så mycket mer. Förutom att jag konstaterade att "det här var den mest absurda lördagen jag någonsin varit med om".

Trevlig påskälg önskar det här ägget!

Ändan i vattnet

Är ute på dagens morgonpromenad. Kylan biter ilsket i låren men huvudet är varmt i både mössa och luva. Efter bron över motorvägen kommer jag till favoritstråket - Vätterstranden. Jag knatar ut på gräset mot vattnet och en hare skuttar förskrämt iväg. Jag hinner tänka att "Lilla du. Är det nån i hela världen du inte behöver vara rädd för så är det faktiskt mig. Jag skulle aldrig kunna kröka ett litet pälshår på din kropp. Mig skulle du lätt kunna hoppa upp i knät på. Vi skulle kunna bli riktigt bra kompisar du och jag". Hjärnan är verkligen inställd på svammel innan klockan sex på morgonen..
Fast att jag är en sann djurvän kan ju inte dom överstirriga hararna veta. Idioter och djurplågare finns det ju gott om och det är lika bra att djuren är livrädda för oss människor egentligen.

Nåväl. Efter harincidenten som inte ens var en incident så kommer jag fram till strandkanten och där ligger två änder och sover i vågguppet. En hane och en hona. Vem av dom tror ni rycker till och är på sin vakt när jag kommer? Ja, inte grönskallen iallafall. Han sover lugnt vidare han. Han hade säkert inte vaknat om så tjugo skrikmesar hade landat i vattnet jämte honom. Det djuriska beteendet känns igen kan jag säga.....
Vad var det dom brukade säga i fablernas värld nu igen? Jo, just det. Djur är faktiskt också människor.

Dagens låt: Youngblood - Youngblood.
Kommer ni ihåg det där lama pojkbandet som var med i Melodifestivalen för en månad sedan? Nähä. Men det gör Mille iallafall. Han sjunger ofta den låten men eftersom hans engelska är ytterst knagglig så sjunger han: Jangloj, jangloj, aj wanna bi aj wanna be. (översättning: Youngblood, youngblood I wanna be I wanna be). Lika kul varenda gång!

Dagens sinnesstämning

Frågor på det?

Saxat från facebook

Fick syn på mig själv i spegeln på väg in i duschen. Där stod jag naken, slapp och blekfet. "Vad fan!", tänkte jag. Så gick det upp för mig.
Det är ju 1:a april!
HA HA HA!! MIG lurar man inte så lätt! ;-)

Mammas mysiga Mille

Vi är på tipspromenad. Halvvägs in i skogen säger Mille:
"När vi kommer hem så måste jag krama mamma så jag får energi. Man känner det i hela kroppen!"
Naaaaw! Om det så hade varit 42 minusgrader ute idag så hade jag inte känt av det. Med barn hålls man ständigt varm. Ibland av goa kommentarer, ibland av att man man måste jaga dom med sopkvasten och dammtrasan.

Trist bara att nu är Mille den som är varmast i familjen. Han ligger nämligen däckad i soffan med stigande feber. Påsklovet är därmed inlett. Hurra.

Mamma Miljömupps misslyckade manifestation

Det var en gång en mamma som tyckte att det var lite kul att leva på planeten Jorden. Hon sorterade sopor som en besatt, hon återanvände kläder och möbler och så åt hon inte kött. Visserligen så körde hon bil men hon menade ändå att det andra vägde upp ganska bra och så flög hon ju faktiskt inte så ofta alls. Dessutom tyckte hon att det var lite småkul med bekväma manifestationer och en sådan var exempelvis EARTH HOUR. En manifestation man kunde sköta med en hand lite lättvindigt hemma från soffan! Bara att släcka alla lampor i en timme för att visa att man bryr sig om miljön och barnens framtid. Det passade henne jättefint det.
När klockan var kvart över åtta på Earth hour-kvällen deklarerade hon sin ståndpunkt för mannen och de två små barnen.
Mannen som just vräkt ut en hel kartong med en massa bil- och mc-tillbehör på köksbordet reagerade inte positivt. Alls.
"Jamen, vad faaaan! Jag ska ju precis sortera det här nu ju!" menade han med en solklart irriterad stämma.
Mamman försökte stilla sina nerver och sa i någorlunda mild ton, men ändå lite smygförebrående att "Jamen, klockan är ju halv nio en lördagkväll. Ska det vara nödvändigt att sitta och hålla på med sånt här just då?".
På det hade mannen inget riktigt bra svar så muttrande började han plocka tillbaka allt i sin gamla kartong.
Barnen däremot - de blev eld och lågor! Earth hour! Vad spännnande!
När mamman började gå runt i huset och ladda alla ljuslyktor med värmeljus och sätta fram ljus i ljusstakarna drog de fram alla sina sängkläder och la dem i en hög på vardagsrumsgolvet. Här skulle det vakas! Dottern som uppenbarligen blivit rejält uppskrämd av skolans brandövningar insåg plötsligt att om man tänder en massa levande ljus KAN DET BÖRJA BRINNA!
Hon hämtade en kanna fylld till bredden av vatten och deklamerade nervöst att "om det börjar brinna så hade hon minsann vattenkannan redo".
Den överdrivet exalterande dottern sprang varv efter varv i huset och anmärkte att "det ljuset är okej, det ser lite osäkert ut, det är okej, det ljuset KAN eventuellt ramla"............
Halv nio släckte miljömuppsmamman alla lamporna. Barnen låg på golvet med en tickande äggklocka som var inställd på en timme och mannen satte sig surt i soffan med ordet OGILLANDE tryckt i hela pannan. Fast det såg man förstås inte eftersom det var så skum belysning.
Chipsen var framställda. Juicen likaså. Sonen blev plötsligt väldigt sugen på juice och när han skulle mörkerfamla efter tillbringaren så välte han ut allt så att det rann över hela soffbordet och ner på den fula, blåa ryamattan som inhandlats på en loppis för 200 kronor en sommar för tre år sedan.
"Jamen, vad faaaan!" skrek mannen åter igen. "Är det okej om man tänder LAMPAN några sekunder så man kan torka upp eller???"
Mamman tyckte plötsligt att det där Earth hour blev ganska jobbigt. Och kladdigt.
"Om det ska vara så här svårt för fyra personer att stödja miljön förstår man ju att världen och ozonskiftet och allt vad det heter ser ut som det gör", tänkte hon uppgivet och gav ifrån sig en ljudlig suck.

...och har hon inte slutat sucka så sitter hon där säkert än. I sin begagnade soffa. Och hon är SÅ lycklig?

SLUT.