Summa sidvisningar

fredag 29 juni 2012

Vi hade iallafall tur med vandrarhemmet












Crazy horses with the dammvips on their heads again.


Dag ett:
Åkte till Halmstad. Det regnade och regnade och regnade och egentligen hade det varit en klokare idé att ta en ark och åka till Halland. Fast fram kom vi och vandrarhemmet var PERFEKT! Iallafall om man råkar gilla lite unken 50-talsstil och det gör man ju. Det enda som saknades var en radio. Och en bekväm säng. På kvällen åkte vi in till city, gick på världens bästa bibliotek, åt pizza, spelade UNO, läste. Sov i den obekväma sängen.

Dag två:
Nähä. Det verkade som om även tisdagen skulle bli en molnig historia. Vi bestämde raskt att vi skulle dra till Danmark istället. På vägen dit tog jag en tupplur. Stefan lyckades då, under den korta tiden som jag sov, med konststycket att missa VARENDA avfart till Helsingborg. Så när jag vaknade fick vi vända om och köra tillbaka på motorvägen. Aaarggh.
I Helsingör sken solen, vi shoppade loss som två galningar och på restaurangen vi hamnade på åt jag till min pizzatillvänjda mages stora förskräckelse en GREKISK SALLAD. Fick oerhört ont i magen efter detta. Kunde knappt gå. Det fick bli färjan tillbaka till Svea rike igen. Där hade vi fått P-BÖTER eftersom vi var så dumma att vi kom till bilen hela 20 minuter för sent. Tack för det jävla ap-Carpark!
På kvällen spelade vi minigolf och jag som aldrig vinner någonting förvandlades plötsligt till en kvinnlig Tiger Woods. Inte som i att jag plötsligt hade utomäktenskaplig sex med sjuttioelva andra män utan som i att jag gick runt banan på enbart 46 slag. Har aldrig hänt innan och kommer förmodligen aldrig hända igen. Läste ut Alex Schulmans senaste bok. Sov i den obekväma sängen.

Dag tre:
Vi styrde kosan mot Äventyrslandet. Crazy Coaster hette den nya åkattraktionen och det var liksom en berg- och dalbana med snurrande koppar. Snurr+höjd=inte min bag. Stefan fick offra sig. Mr Otur satte sig i en löjlig kopp tillsammans med Wendy och när de åkt iväg tre meter så började ett larm att tjuta. NÅGOT VAR FEL! FÖRFÄRLIGT FEL!! All manlig tivolipersonal tittade på varandra och nu verkade det som om man skulle putta tillbaka Mr Oturs kopp till startposition. De gick fram och började dra koppen bakåt och då satte plötsligt koppen igång att åka! Larmet tjöt och jag hann tänka tankar som att "jaha, det var det sista jag såg av min dotter och min bästis då då." Det såg dock lite komiskt eftersom att deras kopp var den enda som for runt där i bergbanan. Mr Otur skrek NÄÄÄÄÄJ och WAAAAÖÖHHHH! så där högt och nervöst som bara han kan och alla tittade nyfiket på. Skulle de överleva? Nu gjorde de ju det tack och lov. Slutet gott allting gott.
Barnen ville bada. Stefan med. Vattnet var inte tempererat och att klättra upp i de där höga vattenrutschbanorna var minsann inte aktuellt eftersom att Mr Otur tydligen heter Höjdrädd i mellannamn också. Åkte till vandrarhemmet fullständigt utsjasade.Började i en ny bok. Sov i den obekväma sängen.

Dag fyra:
Så var då dagen kommen då vi skulle åka hem. Vad händer då? Jo följande: Solen, ni vet det där klotet på himlen som visar sig då och då, lös för full styrka. Det blev plötsligt en NORMAL SOMMARDAG! Så kul för oss då att behöva packa alla väskor och städa ur rummen. Verkligen j-ä-t-t-e-k-u-l!
När vi hade betalat Sune för rummen så drog vi till Simstadion. Utomhusbassänger i fin miljö. GRATIS BAD! Vi plaskade, simmade, fikade och sedan drog vi iväg på loppisrundan grande. Sedan drog vi mot Småland.
Kom hem. Läste i min fantastiska bok "Kvinna i grönt". Sov i en bekväm säng.
Borta bra men hemma bäst.

torsdag 28 juni 2012

Cirkushästarna i Halmstad

...de hava dammvippor (troligtvis från ÖoB och lika troligtvis kostade de endast 9:90:-/st)  på sina skallar. Det ser kul ut. Jag ser också kul ut fast tvärt om. Är jättesliten efter fyra dagar på vandrarhem i minimal hård säng tillsammans med en styck sexårig kille med fötter som var överallt nattetid. Känner mig smått invalidiserad. Det blir rapport på det här! Men först imorgon. Godnatt!

lördag 23 juni 2012

En naken man på vägrenen och så resten

Midsommarafton ligger på topp tre över helger jag ogillar. Jag inbillar mig att alla i hela detta avlånga land firar sådär som MAN SKA. Alla utom jag. Jag kan inte ens få till en jävla krans att sätta på barnens skallar. Kasst. Usch. Jag skäms. Ge mig vardag. Vardagar kan jag liksom.

Den här midsommaraftonen fick jag börja med att masa mig iväg till jobbet kl.05.30. Ute i trafiken var det lugnt och inne i Morgonskiftets studio var nya matstället SUSHI LATINO gäster och de hade dukat upp en annorlunda midsommarbuffé. Det såg MYCKET läckert ut och efter att programledaren, producenten och sidekicken provsmakat blev det förstås en hel del över. Gissa vilka som fick komma och ta? MMMMMMMMMMMMMMMMM, vad gott det var med sushi och kaffe istället för medhavd svettig ostmacka och kaffe.
Och sedan är det ju aldrig fel att få höra konstiga saker från vägarna. Igår ringde Trafikverket och meddelade mig att "det stod en naken man på vägrenen på E4:an söder om Hamneda. Polisen var på väg ut." Ha ha ha. Jag jobbar gärna varenda midsommarafton hädanefter om jag får sushi och nakna män på E4:an.
Vad jag däremot kan vara utan är febriga barn som man tar med sig till familjen ute i spenaten. Jag kommer verkligen att klara mig utan barn som ligger på en annan familjs soffa i vardagsrummet och som plötsligt reser på sig (barnet inte soffan) och meddelar att "Mamma! JAG SPYYYYR!!".
Nu kom spyblaffan i och för sig på denna familjs trägolv MEN detta gamla trägolv hade breda springor och exakt hur roligt är det att ligga med en kniv och papper för att försöka fiska upp allt illaluktande kräks som runnit ned mellan golvbrädorna? Det är inte kul i vanliga fall och det är verkligen inte kul på midsommarafton. OCH SÅ PINSAMT!

På måndag är det meningen att jag och ungarna ska låna med oss Stefan och dra till Halmstad och ett vandrarhem där. Vi ska så att säga försöka oss på att SEMESTRA. Nu verkar det dock som att någon högre uppretad makt inte vill detta. Wendy har fortfarande nästan 39 i feber och suck, suck, suck.

Ge mig en naken man jag kan glädja mig åt. Helst på behörigt avstånd. På typ E4:ans vägren.


Dagens låt: Sunny afternoon - The Kinks.
Nu hoppas jag på en mulen, regnig midsommardag. Jag kan tänka mig att pipa iväg på bio eller nåt. Så om du ser detta solen - vik hädan! Jag har sjukt barn här och noll lust med dina strålar.




tisdag 19 juni 2012

Late bloomers är vi allihopa!

Söta är dom - fast ändå ganska...eh....osöta. Det känns ju bra. Tönt kan bli tuff. Ful kan bli snygg.

Vem är han här längst ned då? Vem? Den som gissar rätt vinner en tischa (hej Anna!) i svart med nåt fränt hårdrockstryck på bröstet. Kom igen - vem är han?

Katten konspirerar

I helgen var det Dreamhack på Elmia igen. Tänk - en hel hall full med finniga tonåringar och datorer och blippande och bloppande och skjutande och skrikande...nej, jag kan inte föreställa mig ett hemskare ställe. A6 dagen före julafton framstår ju som rena rama nirvana i jämförelse.
På de lokala nyheterna kunde man höra att åter igen så hade dessa dreamhackande tonåringar (killar) bestämt sig för att göra en så kallad "Statoil-raid". En "Statoil-raid" går ut på att man mer eller mindre stormar bensinmacken som råkar ligga på promenadavstånd från själva eventet. Man stormar, man vandaliserar och snattar. Kul. Nu blev det dock inget av det hela eftersom en uppmärksam taxichaufför tydligen sett att en stor samling finniga tonårskillar höga på Joltcola var på väg mot macken och därmed kunde förvarna butikspersonalen. Så av raiden blev det noll och intet. Snopet för dom!

Jag funderar på om jag vore Statoilanställd, kanske rent av någon slags chef. Då hade jag banne mig bestämt att nu är det vi på Statoil som går ihop och stormar Dreamhack!
Jag vet inte hur många Statoilmackar det finns i Sverige men nog borde det gå att dra ihop femhundra mackanställda och bara rusa in och SABBA! SABBA! Dra ur sladdarna, kleta korv med mos på datorskärmarna, spruta kylarvätska över alla datanördar och så sno med sig så mycket läsk och dataspel man bara kan. Skulle inte det vara en kul grej? En HIMLA kul grej?

Det ska vara kul att vara vuxen!


Dagens låt: Summers - Loney Dear.
Halva juni har gått, på torsdag vänder det och det blir mörkare. Kom ihåg var ni läste det först.

måndag 18 juni 2012

Min humor

Dear Girls. Don't be insecure. You don't need make-up & nice clothes - you're ALL fucking BEAUTIFUL, säger en ung, snutfager kille med mycket bekymrad look uppe bland stjärnorna.
Och hon ba.....lika låtsasbekymrad och ba........som sagt var...kul bild!

torsdag 14 juni 2012

Nu tror alla att jag älskar dom

Frukost. Jag älskar frukost. Och till vissa familjemedlemmars förtret så äter jag samma frukost år ut och år in. Jag vill INTE ha några nya, läskiga ingredienser på mitt frukostbord inte, nej, jag ska ha:
1. En stor kopp med varmt vatten, lite honung och en skvätt lättmjölk.
2. En rostad macka med hemlagad marmelad.
3. Ett löskokt ägg.
4. En skål med lättfil och kruskakli.
5. Kanske någon intressant ost, men inga ostskivor på mackan, tack. Dom äter jag bara sådär, rätt av liksom.
Nåväl. Idag satt jag och barnen och käkade frukost och som vanligt stod radion på med Morgonskiftet i P4. Plötsligt kommer dom. Nickelback. Jag vet inte vad det är med musikproducenten Lisbeth Östman och det här kanadensiska skitbandet men hon måste vara släkt med någon utav dom på nåt vänster. Hon lägger ALLTID in en Nickelbacklåt i spelschemat. VARJE DAG. Man blir lätt frustrerad.
"Näää, usch!" utbrast jag och höll demonstrativt för öronen.
Wendy som är van vid det här laget frågade som hon brukar göra.
"Varför gillar du inte dom för?"
"Äsch, jag vet inte men jag mår fysiskt illa när jag hör dom. Det är nåt med sångaren. Jag tål dom bara inte."
Vi mumsade vidare och Nickelbacksångaren fortsatte bräkandet "Hey....bräk, bräk I wanna be..bräk... a rockstaaar!" Usch.
När låten tonat ut så hör jag plötsligt hur programledaren Johanna säger till sin sidekick Jesper att "Mirre Juneström här på radions Trafik & Serviceredaktion...hon älskar Nickelback!".
"Gör hon?" säger Jesper och låter lite lätt förvånad.
"Ja. Hon verkligen älskar Nickelback över allt annat här i världen!" avslutar Johanna.

Wendy: "Men mamma? Varför sa hon att du älskar dom då? Det gör du ju inte?"

Det blir en hämnd på det här. Jag ruvar. och ruvar.

tisdag 12 juni 2012

En av livets stora gåtor

När jag var yngre så hade jag inte upploppande hårstrån i ansiktet. Inte mina kompisar och bekanta heller. Iallafall inte de av kvinnokön.
Men nu. När man är 40+....
"Hej hej" säger man till en av sonens kompisars mammor. Och så fastnar ögonen på något som sticker ut på den mammans haka. SKÄGGSTRÅN!
"Men...du har fått skägg ju!" så säger man inte utan man fortsätter istället att blarra om skolavslutningen, semestern, vad stora de har blivit och bla bla bla samtidigt som man HELA TIDEN tänker tanken: men varför rycker människan inte bort de där äckliga skäggstråna för???
Personligen så har jag plötsligt börjat detaljstudera min egen haka varje morgon och om jag inte höll efter den påbörjade ogräsodlingen så hade jag snart sett ut som hon här till vänster. Det har jag ingen lust med.
Frågan som infinner sig: Varför börjar det växa mer hår i ansiktet, i öronen och inne i näsan när man blivit äldre? Samtidigt som håret på skallen tunnas ut mer för var år som går? WHY? Vad är poängen med det?

Vit utan sol

Klagomuren, finns den kvar i P1? Jag greppar snart luren för jag är ordentligt less på den svenska sommaren. Nu är den ju inte här men när och om den kommer så har jag god lust att lägga upp den i knät och ge den smisk. Vi behöver åtminstone värme (typ 22 grader är okej) och sol under JUNI, JULI och AUGUSTI för annars står vi nordbor faktiskt inte ut. Mörker och kyla i all ära - men inte tio månader om året. Jag kanske bor i fel land.
Skägget vill flytta till spanska solkusten. Jag får väl flytta efter när pensionen närmar sig och ungarna har fått välbetalda jobb utomlands (mycket, mycket otroligt om de brås på mig men man kan väl få fantisera) och flyger och far jorden runt. Jag kan mycket väl tänka mig att sitta lite lojt tillbakalutad i en solsäng på en balkong med utsikt över Medelhavet, läsandes en god bok, slumra till, vakna, slumra till. Inte frysa, inte ens behöva tänka tanken på om man har gummistövlar, paraply, långkalsonger, torgvantar och stickad mössa så att man klarar sig.

Frankrike verkar också trevligt. Bien trevligt. Garcon! Pommes frites! Je mapelle Randigkatt.
Titta, jag kan ju till och med göra mig förstådd bland fransoserna ju.

Dagens låt: Tuesday afternoon - Stonecake.
Sista dagarna i lugn och ro. På fredag börjar sommarlovet = slut på den goa friheten. Så nu gäller det att riktigt NJUTA här under tisdag, onsdag och torsdag.
Soffan - check. Bok - check. Kaffe med hembakat - check. Det ser ut att bli en bra dag idag. Inte vädermässigt förstås, grr, men i övrigt.

måndag 11 juni 2012

Mrulle? Ja, filmrulle!

Hej! Det var ett tag sedan sist. Om man inte har ett heltidsjobb så borde man väl kunna sprätta iväg minst tre blogginlägg om dagen men nä. Så fungerar inte livet. Går man hemma utan jobb så har man fullt upp med annat och vad det är orkar jag verkligen inte dra upp. Då blir det inget inlägg på tre veckor sedan på grund av tappad ork.
Och nu har jag inte tid att sitta här heller egentligen men en del saker bara måste man ju få ur sig och jag kan ta det där med filmer exempelvis.
Varje fredag brukar jag finna mig själv inne på Hemmakväll med ett styck barn. Har man med sig ett styck barn så blir fördelningen: Två vuxenfilmer och en barnfilm = 110:-
Vad kom jag ut med för sämpiga filmer i fredags då? (för sämpiga är dom till 99%.)
Jo, bland annat "skräckisen" Dont be afraid of the dark. Barn i otäckt hus, barn ser saker som inte de vuxna ser, ja ni vet. Här var lama Katie Holmes med som pappans nya flickvän och att filmen var kass var väl inte direkt hennes fel men nåt ska man ju skylla på och i detta fall blir det på scientologen med världens mest bortskämda barn (Suri). HYR DEN INTE!
Hyr däremot The Help (Niceville på svenska och man undrar verkligen varför. Varför? Niceville?). Jag kan, utan att darra på manschetten, säga att det var baske mig en av de bästa filmerna jag någonsin sett. Topp 10. Definitivt. Fantastiska (okända) skådisar, skitbra story, glädje, allvar, 50-talsmusik...man satt som klistrad i över två timmar. Blev allvarligt berörd. HYR DEN!

Så. Vi hörs snart. Kanske idag. Kanske imorgon. Ja.

Dagens låt:  Killed by death - Motörhead.
Igår var Mille en sekund från att bli överkörd av bil här utanför på gatan. Kvinnan som körde blev så chockad av att det plötsligt åkte ut en lintott på kickbike framför hennes bil att hon inte förmådde köra vidare på säkert två minuter. Felet var Milles. Han såg sig inte för och nu blir det strängare regler här hemma. Vill han hålla på med cykeln, skateboarden, kickbiken så får han enbart vara här på gården. Basta.
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort TACK till hans skyddsängel. Tack!



torsdag 7 juni 2012

Dagens loppisfynd

I Habo fanns den. 30 pix kostade den. Budskapet eller ska man kanske säga NAZIORDERN på den här gamla bonaden kan väl inte vara tydligare? Bed och arbeta!
Tänker inte behålla den trots att jag är ett stort fan av ironi. Den får säljas på Tradera istället. Skulle bara bli stressad av att se den glo surt på mig varje dag.
Eller SKA jag behålla den? Nu blev jag osäker iallafall. Hur hade du gjort?

tisdag 5 juni 2012

Randig katt får vingar

Ibland blir man bara.....mållös. Här har vi en holländsk konstnär som måste ha suttit för länge i en coffeeshop, för nog måste man vara bra pårökt för att bara komma på tanken? Typ: Hm, min randiga katt är död....vad ska jag göra med honom? (Boff, boff på jointen), nu vet jag! Jag gör en helikopter av honom! Så självklart! Bra av mig!

Som sagt var. Vad ska man säga?

måndag 4 juni 2012

Vad blir det för väder?

Vi svenskar är ju intresserade av vädret i allmänhet och min son, snart sju år, är det i synnerhet. Jag vet inte riktigt när det blev så här men numera kan han tjata hål i huvudet på en innan man ens hunnit svälja ned dagens första rostade macka.
"Ska det regna idag?"
"Mille, jag VET INTE. Just nu skiner ju solen iallafall."
"Men SKA det regna?" fortsätter han och så viftar han med Jönköpings-Posten och pekar på väderrutorna.
"Vad står det?"
Jag slänger ett getöga på prognosen.
"Det står att det tidvis kan bli regn."
"Vad betyder det? Ska det regna då?"
"JAG VET INTE. Även om det står här i tidningen att det kan komma lite regn så är det inte säkert att det blir så. De brukar ju faktiskt ha fel."
"Men vad gör vi om det börjar regna?"
"Ja, då överlever vi säkert det också."
Och ungefär här har jag tappat tålamodet redan för fyra frågor sedan. Hur kan man vara så fixerad vid vädret? Och speciellt regn?
Fast just nu i skrivande stund så misstänker jag att det faktiskt handlar om översvämningar. Att han är skraj för att det ska regna så mycket att det ska bli ÖVERSVÄMNING. Kommer nämligen ihåg att han babblat en del om att om man bor högt uppe på ett berg så drabbas man inte av vattenmassorna.

Så kan det gå om man tittar på AKTUELLT och TV4-nyheterna och katastrofinslagen duggar lika tätt som...ja...eh.....duggregn?
Hoppas på uppehåll idag. Både av regn och väderfrågor.

Dagens låt: Lazy - Deep Purple.
Vilket slackerliv man lever numera. Här rusar kreti och pleti till skola och jobb medans jag lugnt trampar hem på cykeln och bara...lite soffa, lite JP, lite bok, lite fika, lite åka iväg på ärenden. Mmmmm, säger jag nu. Mmmmm, säger jag säkert inte den dagen då pensionsbeskedet kommer som ett brev på posten. Den dagen. Den sorgen.

söndag 3 juni 2012

Ekorre med stor näsa?

Ungarna sitter och kollar på kvalitetsfilm. Gamla hederliga Disneyfilmer - det är annat det än dagens epilepsiframkallande Pokemon-skit det. Piff & Puff. Klassisk underhållning.
Jag kommer att tänka på att i tidernas begynnelse, då Skägget och jag precis hade börjat hänga med varandra, då sa han nåt i stil med:
"Ja, du vet han med stor nos, om det nu är Piff eller Puff, men iallafalll...han med STOR nos du vet."
Det var då jag bara:
"Vaddå stor nos, de ser väl likadana ut, Piff och Puff? De har väl bara lite olika frisyrer?"
Skägget himlade med ögonen bakom sina jättepilotbrillor och bara "MEN HERREGUD! Har du aldrig sett att den ena av dom har STOR NOS???"
Varpå jag fånstirrade och bara "Näe?"

Nu är det ju ganska uppenbart att den ena av dessa roliga jordekorrar verkligen HAR en stor nos, men jag, som verkligen inte hade lagt märke till det under alla skäggfria år, kände mig ganska stolt över att jag inte kollat in deras näsor ordentligt. Och förresten kanske det inte är Puff som har en stor nos, det kanske är Piff som har en liten?

Måste dock nämna att jag är lite oroad över att jag är så kass på detaljer vad gäller utseenden. Eftersom man har läst 120.000 deckare genom åren borde man ju veta värdet av att kunna berätta för komissarie Beck/Barbarotti/Van Veeteren/Wallander att den misstänkte såg si och så ut och plocka hem massor av polispoäng.
Jag brukar faktiskt tänka på det här bekymret ibland. Att jag måste skärpa mig och verkligen TA IN hur personer är klädda och vad de eventuellt har för speciella kännetecken. Gång? Frisyr? Bil? Kom ihåg! Beskriv!
Skulle jag ha beskrivit Puff (han kanske var misstänkt för att ha knyckt ett lass med jordnötssmör eller nåt och jag hade råkat se det hela) så hade jag inte ens tänkt på att han har två utstickande tänder. Jag hade bara sagt "Öööh, han var brun med pigga ögon, tror jag, och hans hår låg liksom fram lite i pannan. Nosen? Tja, normal, antar jag." Ingen vidare tjallare med andra ord.

Det är sådant här jag sitter och tänker på idag. Första söndagen i juni. Känns stabilt.

fredag 1 juni 2012

Inte så gott på flott stadshotell

I Huskvarna har vi ett stadshotell som är ganska speciellt med takterrass, pool, svindyr mat och personligt inredda rum. Och så kan de stoltsera med en kökschef som tydligen bara är 21 år och som har tävlat i kock-VM med den där Myllimäki eller Myllämäki eller Mackapacka eller vad han nu heter. Känd är han iallafall.
Idag så åt jag lunch på detta etablissemang med en före detta jobbarkompis. Hon som stod i servisen (tror jag det heter jag är ju s.k efterbliven som ni redan vet) var totalt humorbefriad. Mycket torr, sur, ung och "jagärbarasåsnygg". Sur, inbillat snygg personal går bort. Är personalen sur och trist så drar mina smaklökar ihop sig och då spelar det ingen roll om besticken är så där tunga och snygga att man vill sno med sig dom hem.
Hur som haver. Jag åt panerad torsk med någon slags rödlöksröra. Till det: Ett litet glas med sallad, en liten skål med potatisgratäng och ytterligare en liten skål med några ledsamma grönsaker som varit inne i en ugn och vänt.
Torsken såg lite halvrå ut, paneringen var ganska för salt, de där deppiga ugnsgrönsakerna smakade ingenting och potatisgratängen, POTATISGRATÄNGEN!, den var lite vattnig, sladdrig och smakade lika mycket som luft. 
Jag har verkligen aldrig deltagit i något kockmästerskap men nog fan hade jag snott ihop en hundra gånger godare potatisgratäng än det där mesiga joxet. Det svär jag på.

Så nu är jag lite småbesviken här. Går man på ett flott stadshotell och pröjsar 89:- för en lunch så vill man bli glatt överraskad. Vill man inte det?

Dagens låt:  Alone - Heart.
Är gräsänka hela helgen. Skägget har åkt på rockfestival i Alvesta och ha, ha, ha, det regnar! Och han tältar! Ha ha ha! Tält + regn = vilken totalt 100%-igt oskön kombination.
Jag skrattar för mig själv hela kvällen i min sköna soffa under filten. Chipsskålen inom räckhåll. Förstås. Ha ha ha!