Summa sidvisningar

tisdag 31 juli 2012

Plötsligt händer det!

Jag har ju redan tidigare berättat om mitt idiotfina tygfynd för en och en halv vecka sedan. The fynd of my life. Jag kommer liksom aldrig uppleva något liknande igen. Sicken tur.
Ännu mer tur idag när telefonen ringer och en av tanterna här längre bort på gatan (loppistorsk hon också) är i luren.
"Ja, hej, det är Ann. Jag håller på att rensa här nere i källaren och jag har nog en del sådana där tyger som du är intresserad av. Du får gärna komma och kolla om det är några du vill ha!".
En nanosekund senare stod jag nere i Anns källare och rotade och hittade EN HEL KASSE full av ursnygga tyger samt äkta 70-talsbarnkläder.
Så ja. Man kan nog säga att jag är inne i ett stim för tillfället. Bär hem, klipp, sälj, packa, skicka. Bär hem, klipp, sälj, packa, skicka. Bär hem, klipp, sälj, packa, skicka.
Min nya melodi.

måndag 30 juli 2012

Inte vilket skitjobb som helst inte

Slaktare, lärare, djurförsökspersonal, stå vid ett löpande band, gruvarbetare, telefonförsäljare, pizzabagare, börshaj, obducent, jobba inne i röven på en elefant. Eh tack, men nej tack. Jag fortsätter gärna som vikarierande trafikreporter ett bra tag till.

Framför bak

Känslan när man sitter på jobbet och "jobbar" framför datorn och under tiden tittar på "trosor" på Tradera och en massa rumpbilder täcker skärmen och man känner att någon plötsligt står bakom ens rygg. Den känslan kände jag nyss. Pin var förnamnet och Samt var efternamnet.
Så nu har teknikern samt min chef lett och tittat konstigt på mig.

Kan jag få gå hem snart?

Dagens låt: Pigvalley Beach - Sator.
Varför kom jag att tänka på den? Kopplade jag samman gris och rumpa nu på något sätt eller vad är det frågan om? Förresten gitarristen i Sator, CHIPS, han var enormt snygg förr tyckte jag. Och vilket jättefint namn. Chips! Numera ser han dessvärre ut som han heter och så har han färgat det långa håret tantrött (mahogny). Snacka om att åldras ovärdigt.

söndag 29 juli 2012

Jag tycker det är fult

Furumöbler. Avskyr furumöbler. Kan inte komma på en endaste pryl/möbel i hemskfuru som ens är ett uns snygg. Usch.
Hallå! 90-talet ringde och ville ha tillbaka sina golvljusstakar. Här hemma hittar ni inga. Jag tycker dom är vansinnigt disgusting. Speciellt dom med rosetter och plastblommor.
Väggtallrikar. MEN VARFÖR SKA MAN SPIKA UPP EN TALLRIK PÅ VÄGGEN DÅ?
Är inte det ungefär lika smart som att använda gardinen som matta? Eller som att ha en brödkavel i band och HÄNGA UPP DEN PÅ VÄGGEN OCKSÅ.
Usch.



Efter allt det här fula måste jag badda mina ögon med teak, rya och nåt färgsprakande 70-talstyg. Såja. Redan bättre.





lördag 28 juli 2012

Snart på Tradera och en dockteater nära dig

Antik handdocka med nos av plast ska snart byta ägare. Vad ska jag ha för utropspris? 29kr? 45kr? Har även en stort gapande hund, två kungar och en annan suspekt och fånigt leende figur som man kan köra upp handen i. Erkänn att du just nu plötsligt fick ett ENORMT oförklarligt sug efter en alldeles egen handdocka!

Håll utkik. T R A D E R A var det. Som sagt var.

Just nu vill jag leva. Just nu!

Vad livet har varit lätt de senaste dagarna! Sova hur länge man vill, pyssla lite, packa badväskan och sticka till badet. Ungarna badar i poolen i timmar. Man själv sitter i en brassestol med näsan i en bok samtidigt som man jobbar på hudcancern. Man kanske tar ett dopp, simmar några längder (läs två), fikar, sätter sig i en stekhet bil och drar hem. Grillar i trädgården. Njuter av att bara vara.
Skulle livet lunka på så här i, låt säga, fem månader istället för två veckor om året, skulle min livskvalitet höjas betänkligt. Fast nu ska jag egentligen inte klaga, den är redan ganska hög. Och det är den för att jag jobbar så himla lite och har så små omkostnader. Dessutom är det en otrolig frihet att inte ha hus. Minst två av våra bekanta tillbringar sina "semestrar" med att bygga garage/måla om huset/skrapa fönster/renovera köket etc etc osv osv. Man blir så att säga inte ett dugg avundsjuk på den där "friheten" som det tydligen ska vara att ha sitt egna. Krävande. Hus.
Lev lätt - köp bostadsrätt! Det är grejen det.

En annan grej är att man går ut på stan med sin man på torsdagkvällen och hamnar i den ena konstiga situationen efter den andra. Vi går till tre olika ställen och på det sista så slår vi oss i slang med en kille i rullstol. Detta bara för att han har en t-shirt på sig där det står Suspiria. Vi babblar på om att vi minsann har varit i Rom i Dario Argentos affär Profundo Rosso (?) och då gått ner i hans filmmuseum. Detta blir killen som heter Johan mycket imponerad av. Filmsnacket är igång. Vi bestämmer oss för att sätta oss på uteserveringen istället och plötsligt dyker världens jobbigaste typ upp som börjar dra ut stolar åt Johan och så domderar han att "Dom ska RESPEKTERA dig!" och så upprepas detta in absurdum. Vi som hade en trevlig konversation har nu helt hamnat i klorna på en knarkpåverkad (måste varit knark) idiot som tydligen är trubadur också. På Nyfiket, på tisdag, kom dit, jag kan spela "Hallå eller" och "Solsken" och titta här här har ni mina texter jag kan läsa upp dom och faaaaan, vad jag blir förbannad på dom där j-a (könsord, kvinnligt) som inte RESPEKTERAR dig, du ska komma först, dom där förbannade (könsord, kvinnligt) jag ska (grovt ord) dom alltså. Kom till Nyfiket. På tisdag. Kulturhuset. Jag spelar där. Hur kan dom påstå att jag är otrevlig, va? Att jag är full? Titta, titta, titta här. Jag kan stå på ett ben, kan man det om man är full, va? Va? J-a (könsord, kvinnligt), dom kan dra åt helvete asså.

Och så höll han på. Denne respektable man. Vi gav upp och tog bussen hem. Kul kväll. Trots trubaduridioten.


Dagens låt: Crazy - Seal.
Och så finns det ju människor (som exempelvis jag) som hasplar ur sig både det ena och det andra när dom samtalar med en rullstorsburen person. Som t.ex ska beskriva en annan kille och då säger "Han är så himla LAM!" och trettio minuter senare "Vi sitter kvar här så gå du på toaletten nu" och efter det börjar skratta nervöst. Krejsy.



torsdag 26 juli 2012

Ett inglägg


Titanic goes Måsen. Har inget att göra med texten här nedan. Alls.

Tidig morgon. Alla sover utom husets herrar, det vill säga Mats och jag. Mats har precis lapat i sig en tallrik med fet grädde och jag själv har gluttat i JP men fick plötsligt ont i magen när jag läste artikeln om det kommande vädret. Idag är det torsdag och strålande sol. På lördag är det regn och lågtryck som gäller igen. Jamendetvardåfaaaan. I och för sig jobbar jag både på måndag OCH fredag nästa vecka (pressat schema som ni märker) men det är ju sommar nu! Sommar, har jag fått lära mig, är den där varma och soliga årstiden. Sol. Värme. Inte regn och kyla. Det är ju hösten det. Ska skolböckerna behöva skrivas om nu då?

Fast nu var det ju inte vädret jag skulle sladdra om men jag har sådan panik den här kanske sista soliga dagen att jag inte har ro att ta itu med det jag egentligen skulle skriva om. Nämligen om olika facebooktyper som jag stör mig enormt mycket på. Jag får ta det en sådan där regnig och kall höst, förlåt, sommardag istället.

Mot Brunstorpsbadet!

Dagens låt: Mother - John Lennon.
Min gamla mamma har fått en lägenhet på ett serviceboende efter sju sorger och åttioåtta bedrövelser. I helgen börjar delar av flytten. FY TJYVEN vad surt, man kanske ska vara tacksam för det dåliga vädret trots allt? Inte kul att rensa, slänga, sortera, kånka grejjer i stekande Saharasol inte. Så okej. Bara för den här gången då. REGNA PÅ BARA! GÖR DET!

tisdag 24 juli 2012

Konstig frisyr. Bra röst

Förr i tiden köpte jag ungefär fyra plattor i månaden. Nu blir det kanske fyra om året. Bedrövligt. Nu har jag iallafall kommit till skott och köpt Emili Sandés "Our versions of events". En helgjuten, superskön platta. Funkar den så här bra på sommaren - hur bra ska den då inte funka i höst?
Bara ett tips sådär i största allmänhet.
Gud, vad det är varmt idag!

måndag 23 juli 2012

Rik på idioti


I senaste Se&Hör finns en artikel om Prinsen Azim av Brunei, 30 år. Man skulle kunna säga att han är ganska tät.
Jag läser:
"Azim har de senaste tio åren gjort sig många vänner i celebra kretsar genom att generöst dela med sig av sin enorma förmögenhet. Bland annat tog Mariah Carey emot ett halsband värt 34 miljoner då hon uppträdde på Madison Square Garden 2006. Till födelsedagen för fyra år sedan slog den kändistokige prinsen på stort och bjöd gästerna på presentpåsar värda 300 000 kronor."
Vidare läser jag att han bor i ett palats med 1700 (! flämt!) rum och att  prinsen med konstig frisyr väntas ärva drygt 280 miljarder vare sig han blir regent eller inte. 
Jag vet inte vad ni känner när ni hör det här men jag vet iallafall vad jag känner. Ilska. Sorg. Ilska. Ännu mera sorg. Och lite ilska till. Och lite sorg igen.


Tänk vad många plågade och sjuka djur han kunnat rädda istället för att ge rapparen Usher, SOM REDAN ÄR RIK!, ett par diamantdekorerade sneakers. Och tänk hur många barn han hade kunnat rädda från svältdöden genom bara att plocka bort en sketen presentpåse från, låt säga, Pamela Anderson, SOM REDAN ÄR RIK!
Men nä. 1700 rum ska fåntratten ha. Kändisvänner ska han köpa sig. Mycket ska ha mer och visst är väl girighet en av de sju dödssynderna eller hur var det nu igen?

Hördu, Azim! Klipp dig och ut på gatan med dig och låt dina pengar jobba!

En sak till. Fy fasen för alla äckliga kändisar som låter sig köpas av en löjlig låtsasfigur. Usch, Faye Dunaway, usch, Jerry Hall, usch, Raquel Welch och usch, usch, usch Mariah Carey. Ni måste vara tokiga. Hela bunten. Brinn.
 




lördag 21 juli 2012

När vi gräver guld i Huskvarna

Idag har det hänt. Jag har gjort MITT LIVS FYND! När jag var nere på loppisen tidigt i morse så kom en kille jag känner och tipsade mig om en loppis här i Huskvarna. Eller loppis och loppis - det var en man som sålde ut allt från hans gamla mammas hus. Nu tackar jag min lyckliga stjärna för att jag verkligen åkte dit. Huset var totalt nedgånget men HJÄLP vad prylar det fanns och HERREGUD vad mycket tyger! Jag var svimfärdig där bland alla kartonger. Jag hittade den ena godbiten efter den andra ( för er som undrar: jag ÄLSKAR gamla tyger och jag säljer av det mesta för att få in pengar till det dagliga levebrödet) och snart hade jag fyllt en hel j-a fucking flyttkartong med det ena tyget snyggare än det andra.
När jag skulle betala var jag lätt nervös. Vad skulle gubben begära?
"Tja, 500:-?" sa han.
"?" sa jag.
"Vad vill du betala då?" undrade han vidare.
"Jag kan säga som så att jag har faktiskt bara 300:- med mig" sa jag.
"Okej".
Det var det skönaste okejet jag upplevt under alla mina 29 år. FATTA VILKEN LYCKA!
Jag svävar två decimeter över marken idag. Och det bästa av allt....på tisdag ska jag dit igen och rota.

Så här måste Nirvana se ut.

torsdag 19 juli 2012

Man mår illa

Klockan är 23 på onsdagkvällen. Vaknar i soffan. Mille ligger i andra änden av soffan under en filt. Inget Skägg är hemma som kan bära ner den tunga klumpen till barnsängen som står uppbäddad och klar i källaren. Lyfter upp den varma barnkroppen och stånkar mig ner för alla trapporna. Måste gå och lägga mig. Klockan ringer ju 4.45 imorgon bitti och då gäller det att vara utvilad och alert om man ska orka med torsdagen.
Somnar. Efter två timmar vaknar jag av att en långhårig mansvarelse dråsar ner i sängen. BLURP! låter det plötsligt och varelsen får plötsligt väldigt bråttom ut på toaletten. Efter några minuter dråsar varelsen ner i sängen på nytt. BLUÄÄÄÄRRPP! låter det igen. Jag sparkar till på den/det och han ut på toaletten igen. Nu ska det duschas under högljudda former också. Jag är klarvaken. Och ganska sur.
En blöt varelse med turban på huvudet dråsar ner i sängen igen och det där ljudet kommer ytterligare en gång och det rusas ut till toaletten IGEN.
"Nu får du lägga dig och sova någon annanstans!" ropar jag.
Ligger kvar. Bestämmer mig för att flytta ut med mitt täcke till soffan. Där sover man ju så bra. Slumrar till. Plötsligt står mansvarelsen med den konstiga huvudbonaden vinglandes vid soffan och ska lägga sig där.
"Men vad faaan! Här ligger ju jag nu. Gå och lägg dig!" säger jag med jättesnäll röst (inte).
Aaaarggh. JAG SOM MÅSTE FÅ SOVA!

Nu sitter jag här på jobbet. Tröttheten kommer smygande. Hemma väntar en dotter som ska firas för att hon fyller 10 år idag. Måste städa, fixa och ta hand om alla gäster som ska komma i omgångar idag. Varelsen där hemma tyckte att "idag tar vi det lugnt, va?"

Ibland undrar jag om han och jag kommer från två olika planeter. S u c k.

onsdag 18 juli 2012

Förlåt lilla kyckling. Förlåt!

(Hans Villiusröst): Året är 1996. På tv går ett program om otäcka djurtransporter. Programmet heter Norra magasinet. Mirre i Huskvarna blir förfärad av det hon ser och hon bestämmer sig för att aldrig mer äta kött eller fågel.
Året är 2012 (fortfarande Hans Villiusröst). Nästanvegetarianen Mirre sitter på trafikredaktionen och hon bestämmer sig för att hämta lunch på Sushi Latino. Matlådan intar hon på ett korttidsboende på Gräshagen i sällskap med sin djupt deprimerade gamla mamma.
Sushin ser väldigt god ut. Och två spett av något slag! Mirre tar en tugga, hon tar två. Hon tycker att det smakar väldigt bra men undrar just vad det är för en slags matig fisk?
När hon kommer tillbaka till sitt arbete frågar hon sin kollega Lotta som också ätit en sushilatinolunch till råds. Kollegan upplyser Mirre att spetten ju var kyckling. Det var därför det så att säga smakade fågel. KYCKLING!

Bluäk...jag spyyyyr (min röst). Vad har jag gjort! VAD HAR JAG GJORT!!!

Har jag sagt att jag älskar katter?

http://www.buzzfeed.com/mycatfromhell/cat-photos-taken-at-just-the-right-moment-6msy

tisdag 17 juli 2012

Det är insidan som räknas!

FAKTISKT!

Kunglig spis


OBS! Den lyckade tårtan på bilden har inget att göra med bloggerskans tårta.

Igår jobbade jag heltid på trafikredaktionen och efter en inköpsrunda på Willys landade jag, helt urlakad, i hemmet vid 18.30-tiden. Det mest naturliga då hade ju varit att slänga sig i soffan och leka martyr, men näe, vad gör jag, jag går mot köket, jag öppnar skaffereriet, sätter på ugnen och ger mig i ett kast med ett TÅRTBAK!
Efter att ha googlat mig svettig hit och dit har jag nämligen fått nys om HOVETS TÅRTA som verkar ganska simpel. Simpel men god. Okej. Marängbottnar. Har jag aldrig gjort. Lyckas dock hyfsat bra eftersom jag haft den goda vanan att stirra på Halv åtta hos mig lite för ofta och då har jag sett hur gemene man gör när de vispar ihop äggvitorna till ett hårt skum.
En timme senare: Bottnarna är klara. Jag ska lyfta över den första bottnen till ett tårtfat och då går marängjäveln såklart sönder i åtta delar. Behåller mitt lugn. Inget ska få rubba mina cirklar. Inte ikväll.
Ska göra fyllningen. Chokladkräm. Jag gör helt enligt anvisningen. Blir det en kräm? Nej, det blir istället en sås. God, men såsig som sagt. Det blir liksom inte tal om att "bre ut krämen på den första bottnen". Allt rinner ut. Tårtan ligger nu i en brun pöl.
På med vispad grädde och så lägga på sista bottnen.
"Smält nu blockchoklad och ringla över". Japp. Ska bli. Jag är en köksslav. Jag smälter blockchokladen och voila! en hård, seg boll av choklad. Mycket smidig att "ringla" över tårtan. Nä. Jag får istället kleta av slickepotten mot tårtan så att det blir chokladkluttar på toppen. Fan!
Vid det här laget är klockan nio på kvällen. "Ska vi fika då?" ropar jag till resten av familjen.
Kaffe och tårta på kvällskvisten. Alla sockerberoende barn kommer så klart rusande.
"Vad är det i tårtan?" undrar Skägget.
"Mest maräng" informerar den stolta bagaren.
"Maräng? Jaha, då vill jag inte ha" informerar Skägget tillbaka.
"Menar du att jag har levt ihop med dig i 21 år utan att veta att du inte gillar maräng?" säger jag och ser så där härligt snopen ut.
"Ja, usch, det är något med konsistensen" låter han meddela.
Jamen skit i det då. Drick kaffet bara då. Säger jag inte, men jag tänker det och tar en tugga av den halvt misslyckade HOVTÅRTAN. Den är god. JÄTTEGOD, tycker Wendy. Mille vill ha mer. Ett bra betyg. Men en fröjd för ögat är den då inte. Silvia hade förmodligen rynkat på sin näsa.

Vill ni ha receptet så får ni faktiskt ta och googla. Själv så ska jag googla på "chokladkräm" och "smälta blockchoklad for dummies". Livet....

lördag 14 juli 2012

Kalasångest

Det är när det kommer till fester, knytkalas och barnkalas som jag känner mig lätt efterbliven. Jag har ju trots allt uppnått en ganska aktningsvärd ålder och att då känna sig lika handfallen som en, låt säga, artonårig kille som precis har flyttat hemifrån, när det vankas ett flertal gäster till ens hem känns inte bra. Vad ska jag bjuda på liksom? Har jag porslin?
Jag vet om 25-åringar som är mer strukturerade än jag. Som har hela uppsättningar av silverbestick och servisen Måsen eller vad de nu heter de där fula, dyra kopparna och faten. Jag har udda loppiskoppar, glas och tallrikar i mina skåp jag. Blir vi fler än fyra så har jag varken assietter eller koppar i samma serie - det blir ett rörigt mischmasch av allt. Somliga kanske gillar det (jag) men jag har säkert släktingar som tycker att (med all rätt) HERREGUD vad hon är KONSTIG DÅ!
Och så det där med själva födan då. Wendy fyller tio år nästa torsdag. På hennes "vuxenkalas" vill jag gärna bjuda på tårta. Har jag någonsin gjort en tårta? Ja, en gång kanske, men om man som jag och Skägget inte är så förtjusta i tårtor, så finner man sig själv framför datorn kl.07 på morgonen GOOGLANDES på "goda tårtor", "enkel tårta" och "tårtor som till och med efterblivna kan baka."
Jag har hittat några aspiranter till kalaset på torsdag. Problemet är ju bara att man inte vet om det blir gott, om man överhuvudtaget KAN och att ställa sig och provbaka tårtor kanske skulle vara kul men jag tänker i termer som tid, pengar och att vem ska äta upp provbaket då? Skulle det plötsligt dimpa ned en massa konstiga tårtbitar i min volymökande semestermage så skulle badrumsvågen förmodligen tacka för sig och knata ut från den här lägenheten för gott.

Googlar vidare. Hittar jag en tårta var beskrivning innehåller orden "fantastiskt god", "superlätt", "på minuten", "choklad", "grädde" och "som alla gillar" har jag hittat rätt.
Wish me luck.

tisdag 10 juli 2012

Rik på radion

Såg ni femmans tv-serie om de svenska miljonärerna i våras? I så fall minns ni paret här på bilden. Östgöten Anders som hade blivit snuskigt rik på skrot och hans superopererade fru Susanne. Rik på skrot alltså. Varför kommer jag att tänka på det nu då? Ja, varför?
Kanske för att jag fann mig själv inne i ett förråd här på radion igår. Det är som ni kanske vet som så att radion ska flytta till centrum i september och då ska en väldans massa saker slängas/säljas. Jag är mest intresserad av slänget. Därför så stod jag plötsligt inne i det där förrådet bland alla 25 fulla sopsäckar RIVANDES och ROTANDES. Hittade både det ena och det andra. Många bra-att-ha-grejjer.
Hittade bl.a nytt inslagspapper på rulle, två kartonger med gula post-itlappar, 100 nya bläckpennor, ett hålslag, en rejäl pennvässare (ni vet sån där man hade i skolan framme på katedern), snygga pärmar, en orange skivback, en Bruce Springsteenfigur i papp och lite annat smått och gott. De finska cd-skivorna med Yllä-Päällä och Saunabandet med Jarmos lät jag vara.
När min kollega råkade få syn på mig så sa hon "Du är ju en riktig baglady, Mirre!"
Jag hummade och höll med och började tänka på miljonär-Anders igen. Dom skrattade säkert åt honom också. - men skratten kanske har fastnat i halsen idag när de ser hans slott, vräkiga bilar och hans u-båt (!).
Nu kanske man inte kommer kunna köpa en herrgård tack vare post-itlapparna men jag tänker som så att många bäckar små...ja, ni fattar.

Hoppas att ni inte blir allt för förvånade om ni ser mig dyka upp med en egen u-båt om ett år eller två.

Dagens låt: Ruby tuesday - Rolling Stones.Kort dag på jobbet. Hälsa på pappa på äldreboendet samt ha anhörigsamtal med vårdpersonalen. Hem. Käka rester från igår (lasagne). Hämta kidsen från fritids. Vad som händer sedan vet jag inte men det kommer säkert handla om väderfrågor (Mille kommer nog att söka anställning på SMHI när han blir äldre), hänga vid datorn, serva ungar och katt. Slappt.

söndag 8 juli 2012

Schizofren musiksmak



 Fina killar. Får gåshud.


Fina killar. Får gåshud.
Hur schizo är du?

lördag 7 juli 2012

Sju är det nya tretton

7/7. Är på Erikshjälpen. Köper saker som jag är ganska nöjd med för 50:-. Eftersom jag har alldeles för skralt med kontanter i plånboken frågar jag kassörskan om jag kan ta ut lite pengar. Jadå. Det kan jag visst det.
"Okej. Ta det på 250:- då" säger jag.
Med facit i hand var det ju en himla tur att jag inte tog i och sa 500.
Går ut från affären. Svirrar runt på västra torget efter en parkeringsplats. Är helt blank i nyllet. Det är varm, kvavt som fasen. Joggar bort mot äggen. Måste ha frukostägg. Tre försäljare bakom ett bord som är fullt av ägg och morötter. En kund. Tre försäljare. Ingen ser mig. Jag har gått och blivit osynlig. Det kanske är svetten.
Eftersom jag håller på att transformeras till en kärring så höjer jag rösten och ropar surt till de tre försäljarna som mest verkar vara intresserade av att mumsa jordgubbar.
"HALLÅ! KAN JAG FÅ LITE HJÄLP HÄR?". En av dom spottar ut lite jordgubbsrester och hasar sig fram till mig. Köper, som straff, bara åtta bruna ägg. Pröjsar 14:- .
"Trevlig helg!" säger apan när jag går.
"Vad sa han? undrade Mille. Sa han trevligt ägg?"

Efter att jag även har handlat lite strömmingsfiléer till Mats så gör jag vid den här tidpunkten den hemska otursupptäckten. Jag har ju inga pengar kvar i plånboken! Men jag som tog ut 200:- på Erikshjälpen och allt...vad?
Får ta mitt svett och åka tillbaka till affären. Ställa mig i en LÅNG kö. Förklara problemet. Ställa mig i en annan LÅNG kö (svett svett) och där hugga tag i någon slags chef.
Hon skriver upp mitt namn, nummer och ärende på en grön lapp och lovar att ringa om de har för mycket i kassan. Tack. Åker hem. Tappar äggpåsen innanför dörren. Förstår att 7/7 betyder otur. Det kan inte sägas mycket tydligare. Sjunde i sjunde är en jävla sugig skitotursdag!

Pengar och ägg = två så viktiga saker i mitt lilla svettiga liv. Bu hu. Och har de ringt från Erikshjälpen tror du? Nä. Just det.

Polisen snokar efter orm

Dom säger att jönköpingspolisen är bland de sämsta i landet på att klara upp brott. Hur kan det vara möjligt? Här i Jönköping verkar det ju finnas hur mycket polisresurser som helst! Ta bara idag. Klockan är halv tolv och jag ska gå kila in en sväng på Kulturhusets loppis. En polisbil står utanför entrén. Jag = nyfiken. Går in en snabb runda med Mille i hasorna och eftersom han plötsligt fått syn på en försäljare som säljer en Scooby Doo-dvd måste jag komma. Nu!
Vi drar oss mot foajén och då är dom där. Poliserna. En kvinnlig och en manlig. Båda långa, smala och mycket myndiga. De står och utför ett regelrätt förhör med ett alldagligt medelålders par. Eftersom jag nyss fått syn på ett gigantiskt berg med böcker och skylten: "Ta 5 böcker för 10:-!" så kopplas min hjärna bort och jag dras som en magnet mot bokbordet. Medans jag plockar bland två tjocka Lundell (köper dom förstås inte), Paolo Robertos "Så grupptränar du i par!" och en massa juridikhandböcker (köper inte dom heller, kommer hem med fem andra) hör jag hur poliserna bakom ryggen på mig går på i ullstrumporna. Det handlar förstås om hembränt!  Det stackars medelålders paret har uppenbarligen bränt egna dvd-filmer som de nu försöker kränga iväg för en sketen tia. OLAGLIGT! STOPP I LAGENS NAMN! DET KAN BLI FÄNGELSE PÅ SÅDANT HÄRNT!
"Får man fråga vem som ringt om detta?" undrar dvd-tanten försynt.
"Jaaa du. Det var väl någon som gick förbi här och såg er." svarar polisen lydigt nog.
Då vet vi det. Grannsamverkan mot brott finns även på loppisar. Det känns enormt tryggt måste jag tillstå.

Senare på eftermiddagen. Min kollega lägger ut en bild på facebook. Nu har polisen spärrat av delar av stan. Ormjakt! STOPP I LAGENS NAMN IGEN! SLUTA UPP ATT SLINGRA DIG!

Hå hå. Ja ja. Det förstår väl en treåring att statistiken vad det gäller ouppklarade brott är ovanligt hög här i Jönköping.
Hembränt. Ormar. Kling. Klang.

torsdag 5 juli 2012

Så inihelvete trött på sextanten!

Hur länge har det här klippet cirkulerat runt på fejjan? Ett år och sju månader? Och alla bara: ha ha ha! LOL LOL LOL Ha ha hihihihohohoooo! Vilken knasig tant då!!!
Det fattar man väl med r-vhålet att det här är ett montage! Frågan som ställdes var ju typ: Hur många glassar äter du i sommar/om året?"
Ser jag den här bilden en, jag säger EN gång till så kommer jag välta närmsta glasskiosk i ren ilska.

Jag avskyr bilden. Så. Nu var det sagt. Skönt med folk som tar bladet från munnen, eller hur.

onsdag 4 juli 2012

INGET NYTT INLÄGG?

...tummen har halkat in. När jag får loss den så kommer det inlägg. Promeze!