Summa sidvisningar

torsdag 28 februari 2013

Gult kök - the beginning


Nyser, hostar, nyser, hostar. Byggdammet är nog boven i dramat här. Känns som om jag aldrig kommer sluta hosta och harkla mig. Har jag förresten sagt att jag är trött på detta veritabla renoveringshelvete?
I köket just nu: en jättesåg som bara sprutar omkring småsmåsmå träspån i hela etablissemanget. Jag blir snart galen.
Men kaklet blev väl fint? Nu är det inte färdigkaklat och skåp och dörrar och lister och el saknas - SEN är hantverkarsniglarna klara. Är så ini norden less på dom.

Har trots allt hunnit med att fynda tyger, draperier, snygga kuddar och shit vad kul det ska bli att börja om på ny kula. En gul kula.
Och imorgon ska jag jobba hela långa dagen - vad oerhört skönt och avkopplande det ska bli.
Ett kontor, tre stolar, ett fönster, några meter till kaffeautomaten....inget damm, ingen tjutande såg....aaaaah. Radion - I love you. Måste säga det en gång till: I LOVE YOU, RADION!




onsdag 27 februari 2013

Hade jag varit en seriefigur så hade jag hetat Unlucky Luke

2013 - vad har du emot mig? Tandvärken, jobbet, magsjuka barn, vattenläckan, cp-annonser som ploppar upp över hela facebook (Hur FAN får man bort dom???) och nu idag då. Ytterligare med skit.
1. Upptäcker att min mobiltelefon är borta nu på förmiddagen. Ringer till den. Ett svagt läte hörs men det är så svagt att det är omöjligt att lokalisera. Ringer en gång till. Springer omkring men nej, jag hör inte varifrån ljudet kommer.  Snickaren som lägger köksgolvet hör också signalen men det är lika omöjligt för honom tydligen.
Ringer två gånger till. Nix. Ringer en gång till och då händer detta: MITT MOBILSVAR hoppar igång omedelbart. Alltså så kommer det inte ens en ynka signal . Bara min erbarmliga röst som förklarar att jag inte kan svara just nu men JAG RINGER SÅ GÄRNA UPP OM JAG BARA LÄMNAR MITT NAMN. Jo, tjena.
Har gått in i en djup depression i och med detta. Jag ORKAR inte köpa en ny telefon med nytt nummer och så alla kontakter som ska läggas till. JAG ORKAR INTE! Helvete! Saida - kom tillbaka.Om du hade levat så hade jag gladeligen pröjsat dig 500 kronor bara du kunde avslöja telefonens gömställe.
2. När jag är som mest uppriven ringer den fasta telefonen och en tjej förklarar att hon har jagat rätt på mitt telefonnummer eftersom att jag ju tydligen är ordförande i huset vars tak nyss var fullt med snö men den snön har nu åkt ned från taket och landat på hennes bil och hur gör vi nu????
Det blir till att ringa Länsförsäkringar YTTERLIGARE en gång. Det räcker ju liksom inte med en vattenläcka och hundra samtal om den. ÅH NEJ. Ge mig mer nu när jag ändå håller på. Gör det.

Vad kommer hända imorgon? Kommer Mats hem med bara tre ben? Kommer jag att vakna med en tumör som har vuxit ut på ryggen? Kommer ungarna att bli diagnosticerade med någon slags bokstavskombination? Kommer jag krocka med bilen?

Tack för kaffet.


måndag 25 februari 2013

Sköna hem del 325


Bye bye röda köket. Hey hey vita köket. Ljust & fräscht. Så. Inte. Jag. Tapeten jag valde sitter uppe på väggen - den blev...sådär. Den är lite....beige. Jag får helt enkelt friska på med VRÅLFÄRGGLADA textilier. Samt måla varenda pinal (läs: stolar, bord, pallar) i någon klatschig kulör. Några problem att fylla tiden kommer jag då INTE att ha den närmsta tiden.
Gula kaklet! Kom! Nu!

Jag är döden...


Två böcker är för lite


När vi var i Turkiet för tre år sedan så hade jag med mig tre böcker som jag planerade att läsa ut vid poolkanten. Vi var TVÅ veckor i Turkiet. Efter bara några dagar hade jag läst ut dessa tre medhavda böcker och paniken var total. JAG VILLE LÄSA och så HADE JAG INGET ATT LÄSA!

Det var förfärligt.
Nu när vi skulle till Teneriffa hade jag denna vedervärdiga händelse i bakhuvudet. "Vis av erfarenheten" packar jag alltså ned TVÅ böcker i resväskan. En biografi om Yngwie Malmsteen och Mons Kallentofts Vårlik som stått i min bokhylla allt för länge och samlat damm. Tror ni att detta räckte? Nå? Nå?
Nä. Det gjorde det såklart inte. För Yngwieboken var lättläst (vilken skum kille!) och Vårlik var sketaspännande.
Nu råkar jag veta att en av mina bloggpolare, ja Anna, det är dig jag stirrar ganska argt på nu, inte alls kom överens med MONS.
Och sanningen att säga så kan jag avslöja att jag inte varit överförtjust i hans två första böcker heller och den tredje började jag i men efter några kapitel gav jag upp.
Men Vårlik alltså. En riktig sidvändare och nu har hela den här helgen förstörts av att jag var tvungen att läsa efterföljaren Den femte årstiden som var lika spännande och himla hemsk den.

Så hur gick det då på Teneriffa när jag inte hade någon bok att läsa? Jo, det kan jag berätta. Man gick helt sonika till bokhyllan vid receptionen där turister lämnat böcker som det var fritt fram att roffa åt sig. Men att läsa Jackie Collins på tyska eller Maeve Binchy på ryska kändes inte allt för lockande. Den enda som jag kunde tänka mig var en bok som hette I dina kläder av en författare (som skulle vara så rolig!) vid namn Jane Green. Den var..inte så kul. Rekommenderas icke.

Så nästa gång vi reser utomlands (2017?) så ska jag ha en resväska med ENBART pocketböcker i. Vill inte vara med om fler trauman nu.


torsdag 21 februari 2013

onsdag 20 februari 2013

Landvetter by night

Söndagkväll 17/2-2013.
Då backar vi bandet.
Vi har haft en underbar vecka i solen och värmen på Teneriffa. På flyget sitter jag bredvid en tant från Gnosjö som jobbar med loppis. En match made in heaven som man lugnt skulle kunna säga. Vi hade mycket att prata om. Hade jättetrevligt. Ungarna hade fullt upp med sina nya polare från Hällingsjö och Skövde och piloten meddelade plötsligt att "Det är inte så roligt väder i Göteborg just nu. Stark vind, dimma, dis och minusgrader närmare bestämt." Mysigt, mysigt.
Vi landade. Trötta, törstiga, skrynkliga. Ville bara hem. Jag och ungarna tar på oss att vänta på väskorna vid bagagebandet medans Skägget går mot långtidsparkeringen för att hämta bilen.
Väskorna dyker upp, vi går genom tullen och ut i ovädret. Känner mig fruktansvärt missnöjd med det här landets bistra klimat.
Vi väntar. och väntar. Skägget ringer.
"Bilen startar inte. Och det är INTE ett skämt!"
Jag suckar. Går in i terminalen igen. Vi sätter oss på en soffa med sura miner och uppdragna axlar. Förmodar att vi ser ut som ett gäng bedrövade luffare. Jag känner mig iallafall som en. Luffare alltså.
Skägget kommer in på terminalen och ser än mer bedrövad ut.
"Vi skulle behöva startgas! Men jag ska gå till bilen igen och se om jag kan få någon att hjälpa till med startkablar".
Okej.
Trettio minuter senare är han tillbaka hos oss. Ingen har hjälpt till. Alla har bråttom hem. Vi ringer en bärgare. Bärgaren vill inte han heller och förresten så kör han bara till närmsta verkstad. FAAAAN.
Vi tar allt vår bagage på en vagn och ger oss ut i natten (klockan är kring 23.30). Vi har tunna kläder på oss. Vi huttrar. Framför oss går ett gäng med män. Jag springer fram och "Ursäkta! Kan ni hjälpa oss med vår bil? Den startar inte och vi är här med två ungar och vi ska ända till Huskvarna.".
"SJÄLVKLART!" säger en utav männen. Jag jublar inombords.

Och så blir det nos mot nos och startkablar där emellan. Snön faller. Vinden viner. Vi fryser. Bilen bara "uh uh uh uh". Den vägrar gå igång. Den är sur. Mycket sur. Har viss förståelse för det. Hur jävla kul är det att stå på en iskall parkering i en vecka medans vi andra roar oss i ett stekhett land utanför Afrika liksom?
Jag är dock inte sur. Känner mer desperation. Förtvivlan. Hur sjutton ska vi lösa det här??
Männen med den splitternya bilen ger upp och önskar oss lycka till. Jag ler ansträngt och vinkar när de åker.
Under tiden berättar Skägget att han har pratat med två olika personer och bett om hjälp att bogsera igång bilen. Men icke. Den ena var tydligen "stressad" och den andre tyckte "att det var ju för halt ute". Inga medmänniskor där inte. Snarare motmänniskor. Motmänniskor som inte har ett hum om det där med "what goes around comes around". Karma osv.
Var var jag? Jo, hutter, hutter, desperation.

"Vi får helt enkelt ta in på hotell inatt!" menar Skägget.
Detta gör mig så nervös att jag måste röka en cigarett. Jag som inte rökt på flera månader. Jag som just nu har skitkassa luftrör.
Vi blir dirigerade till Hotell Landvetter. Det verkar vara ett flott hotell. I foajén känner jag mig som en flykting som är hänvisad till andra människors godhet.
Efter många om och men får vi TVÅ rum till en kostnad av 2500:-
Jag och barnen sover i ett dubbelrum och Skägget får ett businessclassroom med egen morgonrock och tofflor.
Sängen är jättemjuk, täcket är tjockt, i badrummet är det varmt på badrumsgolvet, jag tinar upp och på tv:n visas reprisen av melodifestivalen som jag ju missat. Klockan ett på natten mellan söndagen och måndagen släcker jag lampan. Det var inte så här jag hade föreställt mig hemkomsten.

Morgonen därpå äter vi en maffig hotellfrukost. Skägget fixar en hyrbil som vi får låna gratis eftersom han känner chefen och med den bilen bogserar vi igång vår gamla bil. SOM STARTAR!
Skickar onda tankar till han som "var stressad" och till han som tyckte att det "var för halt". Vilka ledsamma typer alltså. Att dom inte gav oss ynka fem minuter på söndagskvällen kostade oss nästan 3000:- Pengar som vi ju kunde haft till köket exempelvis. Eller som startplåt till en ny bil.

Hatar göteborgare.


Har hittat mig själv!


 CHOCK! Hittade mina gamla mammakåserier här. Har trott att dom var borta för gott - det var dom inte! Vilken rolig överraskning!

tisdag 19 februari 2013

Los Gigantes rular fett


Nej. Jag finner ingen ork idag heller att berätta om det sura efterspelet. Jag behöver helt enkelt en vecka till på Teneriffa för att få mer energi. Helt själv kanske? Ska ta ett snack med Skägget ikväll.

måndag 18 februari 2013

På min balkong skiner solen i februari

Teneriffa. TENERIFFA. Hur svennebananigt låter inte det? Så tänkte jag för två veckor sedan men nu: Jag ÄLSKAR Teneriffa! Teneriffa is da shit!
Vi har just haft vår bästa semester någonsin och när det har snöat och töat och varit blaskigt och äckligt skitväder här i Sverige så har vi haft ungefär 26-27 grader. Plusgrader alltså. Och sol. DAGLIGEN.
Vad oerhört lätt det har varit att leva. Och så tungt det blev så snart vi landat på svensk, kall mark igen. Är fruktansvärt trött just nu. Om jag orkar så ska jag berätta om efterspelsspektaklet imorgon.



Godnatt hemska, mörka Sverige. På Teneriffa är det också mörkt nu. Men palmer vajar under den konstiga nymånens skära och Atlantens vindar är ljumma och lena. När ses vi igen?

lördag 9 februari 2013

Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de båda


Han: Jag tänker minsann dricka minst sex öl varje dag.
Jag: VARJE DAG? I sju dagar?
Han: Ja, fy, vad gött att vara lite smålullig hela tiden!
Jag: Nää, usch. Jag är så himla OINTRESSERAD av alkohol alltså. Jag skulle kunna vara spiknykter en hel vecka där nere trots att vin och öl ingår. Lätt.

Okej. Jag kanske dricker n å g r a glas vin och kanske festar till det med en paraplydrink av något slag på lördagen innan vi åker hem, men annars....juice! Juice är jättejättegott!

Mvh IOGT/NTO i samarbete med Kontrollbehovstanten.

fredag 8 februari 2013

Femton dagar utan kök


Jamen hej alla. Och stort kors i taket - här kommer ett inlägg från randigkatt, en katt som har SÅ. HIMLA. MYCKET att stå i att hon snart blir tokig. Som den minnesgode läsaren vet så har vi drabbats av en vattenläcka i det gamla sjabbiga, röda, fina, gamla köket. Sjabbigt eller ej - har man inget kök blir allt jobbigt. Rörigt. Det är nästintill omöjligt att svänga ihop en maträtt, man hittar inte kastrullerna, var är svartpepparkvarnen? Saltet? Olivoljan?
Ovanpå detta så ska man ringa hantverkare, försäkringsbolag, grannar som har det minst lika jävligt, man ska fundera ut en plan, en plan på HUR kökshelvetet kan tänkas inredas. Man ska beställa skåp, luckor, diskbänkar, leta spis, kyl, golv, tapeter och kakel. Det är, buhu, JOBBIGT!

Och exakt HUR mycket saker och pryttlar och prylar har man i ett kök egentligen? Jag bara undrar. I vårt kök var det typ tolvtusen saker. Saker som nu står i hallen, i sovrummet, i källaren. Huller om the buller. Jag som är en ORDNINGSMÄNNISKA mår inte bra av detta kaos. När ska detta hades förvandlas till paradis? När?

...förresten så kanske det förvandlas en aning redan nästa vecka....jag säger bara Kanarieöarna så får ni använda fantasin för att lista ut resten. Mmmmm....

fredag 1 februari 2013

Så var januari

Tandvärken från helvetet. Vattenläckan från detsamma. Förstört kök. Säkert segdragen strid med olika försäkringsbolag att vänta. Byggdamm. Rosslig hals. Bilen som tjurar och inte startar så fort det är fuktigt ute. 16 dagar kvar på jobbet innan jag åker ut med huvudet före på grund av LAS. Wendy spysjuka.
Det var januari.
Februari inleds med ett samtal från skolsköterskan: Wendy har misstänkt skolios. Undersökning inleds på torsdag.

Kan någon förklara vad jag har gjort för nåt ont? Var det att jag råkade slänga en plastbit i metallåtervinningen? Var det det?