Konstiga saker jag har varit med om. Del 1.

Detta hände sig på den tiden när jag precis hade flyttat hemifrån. Jag bodde i min lilla trygga etta på 49 kvadratmeter på Österängen och umgicks jag inte med min katt Buster så umgicks jag en hel del med en massa killar. Som kompisar alltså - vad tar ni mig för egentligen?
En av dessa killkompisar var ganska uppenbart intresserad utav mig. Lätt fixerad skulle man kunna säga. Han var dock inte min typ alls. Kompis? Ja. Killpotential? Nej.
En kväll ringde han hem till mig. Jag lyfte den svarta kilotunga bakelitluren.
Han: "Du -  jag har ett litet konstigt förslag. Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att ligga med mig..."
Jag: "?"
"Ja, för det skulle underlätta en hel del för mig förstår du. Oftast har det funkat som så att när jag har legat med en tjej så tappar jag intresset för henne, ja, och om vi då kunde ligga med varandra så skulle jag ju så att säga kunna släppa dig..."
Jag minns inte vad jag svarade bara att jag tackade vänligt men hyperbestämt NEJ.
Så vi fortsatte. Att bara vara kompisar.

Det var väl en konstig sak som hänt mig?

Dagens låt: Go west - Village People
Idag ska vi fara västerut. Till S K Ö V D E. Mille har sin teneriffakompis Arvid där och nu ska vi sammanstråla på Skövde badhus. Jag i min nya bikini. Hoppas den håller måttet nu. Känss inte helt hundra om jag får säga det själv.

Jobbar Jennifer Aniston i Jönköping?

Perfekta människor. Mmmmmm. VAD man gillar helt perfekta människor! Mmmmmm igen.

På skolan där jag jobbar ibland - där jobbar det sedan typ två år tillbaka en ung, nyutexaminerad lärare som vi kan kalla Ingrid. Hon har nämligen ett sådant där helsvenskt REJÄLT namn också, denna perfekta lärarvarelse.
Hur som haver. Lillgamla Ingrid är typ 24 år. Hon ser ut som en exakt kopia av Jennifer Aniston, fast med moderna (vad annars?) pilotglasögon.
Ingrid har perfekt hy, jättesnyggt tillrättalagt hår som till och med har den mycket dåliga smaken att se okej ut även om det är skitigt (vilket det aldrig är, FÖRSTÅS!) och vad än Ingrid tar på sig så ser det bra ut. Hon sminkar sig pyttelite. Jättefint. Perfekt.
Hon P R A T A R  T Y D L I G T till alla på ett väldigt pedagogiskt sätt och ja, hon är den nya självutnämnda flockledaren numero uno. Klart att MAN RETAR SIG!
När jag är i närheten av Super-Ingrid så förvandlas jag till en liten grå, svettig dammråtta på åtta år. Mycket obehagligt. Eftersom det faktiskt är som så att jag hade kunnat vara hennes mamma. Usch.

Ingrid har koll. När vi är ute på rast på skolgården så är det ju meningen att man ska hålla ett öga, eller helst två, på "sina" barn. Detta lyckas jag sällan med men Ingrid, hon har koll på precis ALLA elever på hela jävla skolan verkar det som. Och det låter hon en veta. "Mirre? Var är Lukas?" Och  just då har jag NATURLIGTVIS tittat extremt ihärdigt på ett annat barn, inte på Lukas, och så får man skämmas lite dumt. Jag misslyckas alltid med ALLT i närheten av DEN PERFEKTA.
Vi är, som ni kanske förstår, inte kompatibla ett dugg. Det enda vi har gemensamt är egentligen att vi ogillar varandra. Och att vi har nästan samma bruna skor. Fast hennes kostade förmodligen en tusenlapp mer än vad mina gjorde. Såklart.

Och det är nu jag brukar roa mig med att tänka i killbanor. Om jag hade varit kille - hade jag varit smygkär i Ingrid då? Hade jag gått igång på hennes perfekta uppenbarelse?
Nä. Det hade jag ju inte. Vem hade orkat med hennes kontrollbehov, hennes eviga tränande och hennes fjompiga röst och hennes tillgjorda tjejskratt? Inte killjag iallafall. Människor som gör en nervös ger jag inte mycket för. Tror till och med att killjag hellre hade haft en romantiskt dejt med spännande, bonniga och högst operfekta Marit Paulsen.

Ha! Där fick du dumma Ingrid!

Dagens låt: Waterfalls - TLC
Nu har jag avgått som ordförande i bostadsrättsföreningen och tack och lov för det. Idag ringer den nye ordföranden och säger att det droppar jättemycket från ett vattenrör utanför min dörr i källaren. Hörde allt att någon gick loss med en slagborr här i huset igårkväll och om jag misstänker rätt så är det juggomannen som förpestade min tillvaro som är orsaken till vattenläcka nummer 55. Men nu slipper jag ta dusten. Så. Himla. Skönt. Applåd till mig. Och 289 likes. Nu ska jag fortsätta min lediga slappa fredag.

Håller på och laddar

....i morgon är jag ledig. IGEN! Laddar för ett inlägg om en alldeles perfekt människa.

Så har det då hänt igen

Så här är det. I augusti skaffade vi (motvilligt) två stycken identiska katter. Två kattbröder. Gråa. Vi döpte dom till Stoffe och Musse.
Efter x antal månader så förstod vi att vi inte alls hade två kattbröder utan två KATTSYSTRAR. Okej. Tjejer. Sterilisering. Kostsamt.
Eftersom att vi tyckte att de skulle förvandlas till utekatter nu till våren så beställde jag tid för sterilisering den 16/4. Kostnad för två systrar: 2150:- Men det kan det ju å andra sidan vara värt. Hur kul skulle det vara att sitta här med två kullar kattungar liksom? Nej, just det.

Stoffe började marsa förra veckan. Igårkväll var det outhärdligt. Hon stod på bakbenen vid ytterdörren och KRAFSADE med sina tassar och SKREEEEEEEEK.
Jag släppte ut henne. Har hon kommit tillbaka?

Wendy är otröstlig. Jag försöker verka cool. Skägget också. Mille vill ut och leta hela tiden.
Syster Musse jamar och är ovanligt kelig (hon är väl rädd att vi ska slänga ut henne också) och nu ska jag till radion och jobba. Det regnar.
En liten grå och förskrämd kattjej är försvunnen.
Sorg.

Chockad av Hälsolyftet!

När man fyller ett magiskt, jämnt tal, typ det där talet som gör att man ramlar över på döhalvan, då blir man kanske, om man har tur, utvald att medverka i landstingets HÄLSOLYFTET.
Jag fick brevet med en förfrågan om jag ville vara med och eftersom att jag är ganska intresserad av min egen hälsa så tackade jag såklart JA.
Förra fredagen så skulle jag ta blodprov (på fastande mage) (alltså: jag fick inte äta frukost) (tror ni jag var hungrig eller?) (faaaan, vilken explosiv huvudvärk jag fick efter att de tappat mig på ett rör med blod!) och så skulle jag fylla i en enkät med en massa frågor om mina levnadsvanor hemma i lugn och ro.
När jag svarat klart så insåg jag att jag förmodligen skulle framstå som en torr pingstvän. Jag varken röker eller dricker ju. Eller jo, feströker gör man ju gärna men hur ofta festar man nu för tiden egentligen? Och dricker gör jag verkligen inte varje vecka. När Skägget sitter där med sina ölburkar på helgen så sitter jag sedesamt bredvid med ett glas lättjuice. Lime/citron typ. Party party liksom.
I onsdags var det dags att ta med sig sina präktiga pingstvänssvar och äntra vårdcentralen. Fick träffa en gammal hurtig sjukgymnast som vägde mig, mätte mig, tog mått på min midja och på "stussen" aka röven.
Fick inledningsvis veta att jag hade ett PERFEKT midjemått. Min BMI låg på 23-nånting och det var också JÄTTEBRA.
Sedan fick jag svara på frågor om hur mycket jag rörde på mig per vecka. Här höftade jag ganska rejält, tog kanske i lite i överkant men trots det så hamnade jag på rött = inte bra. Jag var plötsligt i riskzonen för att få en hjärtinfarkt eller något annat superfarligt.
Vidare så var det frågor om  hur många mackor jag åt per dag och vad hade jag på dom? Hur mycket smör/lättmargarin jag tog på mackorna? Tog jag en ostskiva eller två? Åt jag müsli? Skar jag bort fettet på kött? Åt jag kakor och hur många isåfall?
Jag svarade väldigt sanningsenligt på alla frågor och nu skulle det räknas poäng. Det var addition och multiplikation och avdrag och bonuspoäng hit och dit och vem, VEM? har egentligen suttit och konstruerat dessa tester? Någon ur Alliansen eller?
Hur som haver så fick jag poäng som hade gjort Anna Skipper imponerad. Jag fick en mycket snygg GRÖN kurva (plötsligt ingen riskfaktor alls för hjärtinfarkt) och den gamla sjukgymnasten kunde inte nog påpeka hur sällan det var någon i min höga, aktingsvärda ålder fick en sådan fin kurva. Och mina blodvärden och blodtrycket SÅG DESSUTOM JÄTTEBRA UT.
"Det här kändes ju nästan lite som en bilbesiktning!" pressade jag käckt ur mig. Sjukgymnasten log och så skakade vi hand och jag lovade att försöka röra på mig lite mer samt att äta mer fibrer.

Det var kul det där Häslolyftet. Nu tänker jag bli 100 år. Minst.

Rapport från en skurhink

Nu vet jag inte riktigt varför jag satt och letade efter en bild som skulle visa en positiv kurva. Känner mig inte så värst positivt lagd just för tillfället men okej då. FASAD! Det är viktigt att hålla en fasad!

Känner mig faktiskt lite lack på skoljobbet just nu. Har varit vikarie för en kollega mer eller mindre sedan februari och så hux flux är man undanputtad av en annan hoppa. Bara för att jag råkade ha ett annat jobb (på radion) några dagar. S.U. R. T. Så nu är det oroligare tider igen. Vet inte från vecka till vecka var, när eller hur. Alls. Det känns sådär.
Däremot känns det jättebra att stå på skolgården och känna sig jätteful, gammal och dammig och så kommer J, mitt 100%-iga lilla nioåriga fan, cyklande leendes emot mig.
"Vad är det? undrade jag, eftersom han stitrrade så konstant på mig.
"Du såg så fin ut!" sa han och skrattade.
Blev den fula gamla dammbollen väldigt lycklig då? Det kan ni lita på.

Överhuvudtaget så får man ofta en hel hink med kärlek över sig varje dag i särskolan. Det är kramar, pussar, barn som kommer rusandes emot en och skriker "MIRRRRE!!!!" och det är barn som smyger upp bakifrån en och kramar en när man sitter och äter mat i matsalen. Mycket skratt blir det (och gråt med för den delen men det väljer jag att förtränga just nu) - så visst är särskolejobbet hyperkul när det är som bäst.

Men idag är det jätteledig fredag och solen skiner. Imorgon ska jag berätta för er hur det gick för mig på Hälsolyftet.

Dagens låt: Did I tell you - Jerry Williams
Har jag talat om för er att våra katter är enormt lama och tråkiga? De vill aldrig kela, de äter nästan bara torrisar (suspekt) och de gillar att bitas. Jättecharmigt. Inatt har dom dessutom lekt den tokroliga leken "biljakt på autobahn" i våran säng och det ger ju verkligen INTE några direkta pluspoäng. Som straff så har jag nu ringt till veterinären. 16:e april ska katterna steriliseras och när dom har repat sig så är det jag som kickar ut dom på kvällen och tar in dom på morgonen. Nu är det färdigfjäskat. Dom får banne mig bli utekatter nu!