Summa sidvisningar

torsdag 28 augusti 2014

Bloggutmaning: Tre svar från universum

SARA utmanar mig:
"Universum ger dig möjlighet att få svar på tre frågor. Vilka väljer du?"



Har dragit mig lite för den här utmaningen eftersom jag känner att jag kommer ge ett sånt knastertorrt intryck och är det något jag inte vill uppfattas som är det just T O R R. För att motbevisa redan här och nu så kan jag säga att jag igår, med hela familjen samlad i bilen, satt och mimsjöng med yviga gester tillsammans med en MER-flaska som mick. Till nåt fränt? Nja, till Alcazars dänga Stay The Night som ligger på nyligen införskaffade loppisfyndsplattan GRILLFEST 40 HITS. Ska det va så ska det va. Jag är inte torr.
Skulle man nu inte ta så allvarligt på uppgiften så skulle jag egentligen vilja veta varför Nickelback finns? Varför Tage Danielsson var tvungen att dö ifrån oss allt för tidigt? Varför vedervärdiga Lilla Al Fadji (vet inte om jag stavat rätt, skiter i att ens kolla upp) tillåts göra radio? Osv....men nä.


Universum - can you hear me? Jag vill fråga dig följande:

1. Finns det en Gud?
Detta vill jag verkligen veta. Tänk om alla religioner på jorden bara är helt i onödan? Vad enormt snopet det skulle vara. Jag vill veta om det faktiskt finns en högre makt som räknat ut allt så himla finurligt. Som bestämt att vi ska ha två ögon, fem fingrar, att katter ska vara sådär mystiska och eleganta och att myrorna kan bära strån till myrstacken och att dom ens hittar till just sin stack! och att Vättern ligger precis där jag bor så att man kan bada i den ibland. Smart.


2. Finns det ett liv efter döden?
Jomen, jag vill nog gärna veta det trots allt. Och om det finns ett liv - lever man då precis som den man är idag tillsammans med samma gamla människor som liksom gått lite före eller hamnar man i ett väntrum i väntan på att födas om på nytt? Jag. Vill. Veta.



3. Vad är meningen med livet?
Ja, jag varnade ju för att jag skulle låta trist men vill inte alla ha ett svar på just den frågan?
Alla dessa grå vardagar då man bara flänger omkring till ingen nytta. Alla dessa dagar man inte visste var livet liksom - varför, why, warum?


Nu fick jag spänningshuvudvärk av universala mått här. Jag ska ta en Alvedon, tacka någon högre makt för att jag är ledig i solsken och gå ut och fånga dagen nu. Hej.


onsdag 27 augusti 2014

Just nu på facebook

En av mina bekanta skrev just till en annan av mina bekanta som just precis vräkt ur sig en lång och arg harang om sin före detta man. Den bekanta som plötsligt kände sig manad att rusa till med lite vanlig, hederlig sympati skrev kort och gott: "styrkekram" och så ett hjärta efter.
Styrkekram. Pft! Vad fan är det för ett megacepigt ord? Styrkekram?
Skriver någon så till mig någonsin - då kommer jag säga upp bekantskapen.

Okej?

tisdag 26 augusti 2014

Bloggutmaning: GRÄL

Vilka tre saker grälar min partner och jag mest om? undrar SPARKLING.
Oj. Den här var svår - för trots att vi varit ihop i 23 år så grälar vi väldigt sällan. Och om vi gör det så är det mest för att jag har lackat ur, är less, trött och sliten. Jag tjafsar men han tjafsar sällan tillbaka. Han inser nog att det är ingen vidare idé. Jag är GOLIATH så att säga. Muntert. Eller är jag mer lik Selma i Lilla Fridolf? (ni som är födda innan 1980 vet iallafall vad jag syftar på) och vet ni, på loppisen i Värnamo Folkets Park i söndags köpte jag en ny brödkavel för fem kronor. Den gamla var utsliten. Ni fattar.

Jag kanske kan ta tre små situationer/dispyter som jag kommer ihåg istället?

1. BREVLÅDAN
Jag var gravid för första gången i mitt liv. Jag var känslig. Skägget och jag skulle iväg på något, säkert bara en loppisrunda, men först var han tvungen att lägga ett brev på brevlådan. Jag gick till SEB för att ta ut pengar under tiden. När jag var klar så utgick jag ifrån att han skulle komma där med bilen för att hämta upp mig, Men icke. Jag fick stå där i gathörnet, KÄNSLIG och GRAVID, och var det något jag hade problem med förr så var det att stå på en trottoar och HÄNGA. Jag fick av någon konstig anledning för mig att jag såg ut som en hora, att alla bilister skulle tänka "Nämen, nu blev jag allt lite sugen på ett ligg här, hon där, undrar vad hon tar?" Ja, ni hör. Jag var totalt bäng. Ett cep.
Men hallå! Var var Skägget? Varför kom han aldrig? Bil efter bil for förbi men ingen röd rostig Toyota i sikte. Jo, där. Äntligen!
När jag hoppade in i bilen till min man, inte en torsk alltså, så var jag ett nervöst och argt vrak.
Jag skällde och anklagade och han fattade ingenting. Såklart. Han hade ju bara varit iväg och postat ett litet brev.
Han: "Men älskling, ska vi verkligen låta en brevlåda komma emellan oss? Tycker du det?"
Det tyckte jag var kul sagt. Slutade gräla. Vi åkte vidare.

2. MC-TRÄFFEN
Han har motorcykel. Jag har motorcykel. Ibland åkte vi på hojträffar. Mycket folk. Mycket dricka. Mycket sova i tält. Jag gillar varken det ena eller det andra. Eller det tredje. Speciellt inte det tredje. Tältandet.
Just den här gången var vi i Vetlanda och vi sov i ett militärtält har jag för mig. Eller sov och sov. Det går ju inte sova när man är omgiven av fyllesnack, pruttar, rapar, snarkande öldrickare och mullrande motorer. Jag blev K Ä N S L I G igen. Fick faktiskt en liten panikångestattack där på lördagmorgonen. För meningen var nog att vi skulle stannat ända till på söndagen men jag väckte Skägget tidigt på morgonen och bara "Jag måste hem!"
Han: "Men vad faaaaan!"
Jag: "Du får ljuga ihop att vi ska dra vidare, vi ska hälsa på min gamla faster får du säga!"
Han: "Men vad faaaaan!" Nu när jag tänker efter så lät han faktiskt lite som Jakob Eklund när han spelar den där tuffa snuten Johan Falk ni vet.

Efter några om och men så åkte vi. Fast Skägget var rasande. Han körde som en idiot. Det var jätteaggressiv körning ända hem till Huskvarna och jag var på efterkälken. Minns att en liten fågel flög in i mitt bröst och att det gjorde ont och hur det gick med fågel vet jag inte.
Så. Nu var vi hemma i ett sommardött Huskvarna och i Vetlanda pågick en säkert jätterolig och alldeles.....underbar träff med en massa balla polare till Skägget. Så kan det gå när man har en konstig tjej. Man får vackert ligga hemma i soffan och äta chips och glo medans andra är ute och roar sig.
Livet får andra syssla med.


3. 19/4-2011
Vi har faktiskt haft några rejäla SUPERGRÄL men de är av ytterst privat natur så jag säger bara: Nittonde april 2011. Minns att jag var så Hulkenarg att jag kastade en stor tegelsten som Mille släpat hem rätt ut i gatan. Den sprack. Kommer även ihåg att jag kastade mina absoluta favoritsolglasögon i golvet så att de gick sönder.
Fast det var berättigat.
Det var det. Jävla Skägget.

fredag 22 augusti 2014

Bloggutmaning: Lista fem saker som gör vardagen enklare och smidigare

Tack för den Sparkling!
"Jättelätt utmaning", tänkte jag igår.
Nu: "Menar hon fem prylar eller bara vad som helst som kan underlätta?"
Äsch, jag kör på som jag tänkte från första början. Man blir väl inte halshuggen för att man avviker från den rätta vägen heller? ISIS är ju många mil härifrån, TACKÅLOV.

1. Skaffa dig en partner. En hjälpsam partner. Det underlättar vardagslivet väldigt mycket. Till exempel så kan man dela på många kostnader, man kan gå till jobbet och komma hem till ett nystädat boende, man kan få soporna bortburna, man kan få fötterna kliade, man kan få nack- och ryggmassage, man kan få skjuts till festen och om man har blivit lite onykter eller ja, VRÅLPACKAD, så kan man ringa och helt enkelt bli hemkörd.

2. Boendet är viktigt. Det är säkert skitkul att bo i Stockholm, jag skulle verkligen vilja det, MEN jag skulle inte palla med att bo lite utanför stan och kanske ha ett jobb tre mil därifrån och så skulle man pendla och trixa och knixa och nej, jag måste kunna ta mig från punkt A till punkt B på fem snabba.
Det är bra att bo NÄRA allt. Bibliotek (30 sekunder ifrån bor jag), affär (två minuters promenad ifrån bor jag), busshållplats (30 sekunder ifrån bor jag), pizzeria (mitt över gatan bor jag), jobb (tio minuter ifrån med bil bor jag).
Ett bra och halvhyfsat centralt boende gör vardagen VERKLIGEN mycket smidigare och enklare.

3. Framförhållning. Särskilt om man har barn. Hatar paniksituationer. "Vad sjutton säger du unge? Fyller William år idag och du ska på hans kalas! Herreguuuud! Vi får slå in din gamla Nicke Nyfiken-bok då, hoppas han gillar apor och att läsa!"
Det går bara inte. Vardagen blir krånglig. F R A M F Ö R H Å L L N I N G underlättar.

4. Tre bilar, två motorcyklar och en cykel. Ja, jag är verkligen miljövän men här måste jag faktiskt göra ett ovänligt undantag. Vi har två bilar och en firmabil och vardagen blir fantastiskt enkel och smidig med en rejäl fordonspark. Igår fick jag trots detta ta bussen till jobbet och det var med kraftigt gnisslande tänder. Det som i vanliga fall tar tio minuter tog nu istället 25 minuter och tid är värdefullt för mig. Är jag ett bekvämt as? Jag är medveten om det isåfall. Dessutom går det ju väldigt mycket emot min superspararanda....hm, jag kanske får ta och tänka om MEN DET ÄR JU SÅ KUL ATT VARA UTE OCH KÖRA PÅ VÄGARNA. Allt för kul.

5. Diskmaskin.
Åh, vad den underlättar. Jag är lika tacksam varenda gång jag kör igång ett nytt diskprogram. Diskmaskinen - du är det bästa som har hänt den här familjen sedan Mats (R.I.P)

Så. Nu vet ni. Köp några bilar till och flytta till centrala Huskvarna så får ni en jättesmidig vardag. Häpp!

Kan man adoptera en gubbe?

tisdag 19 augusti 2014

Bloggutmaning: Fem saker som betydde mycket för mig under barndomen och varför de var så viktiga


SPARKLING har gett mig en ny utmaning att sätta tänderna i och det är lite märkligt det här med vad som ploppar upp ALLRA först i ens huvud. När jag läste utmaningen så kom namnen "Harriet & Mankan" upp på en mikrodels sekund. Blev lite förvånad själv faktiskt. Var dom så viktiga för mig under min barndom? Kan man räkna personer som en sak? Det utgår jag ifrån så Harriet & Mankan kommer att hamna på min lista - fast de får inte vara viktigast.
Här kommer listan som den ser ut idag, tisdag 19 augusti år 2014.

1. HAGALUND
Så hette vårt sommarställe på Krängsberg i Vaggeryds kommun. Mamma hade fått ärva huset av morfar och det var gammalt. Kanske hundra år och jättecharmigt. Vi hade el men inget indraget vatten. Det var vedspis. Det var höga tjocka trösklar. Det var sova i en utdragbar soffa på en knagglig "flockmadrass". Det var tvätta ansiktet i regnvatten. Det var klättra i träd. Det var dricka vatten ur en källa. Det var hugga ved. Det var ligga och sova i en solvarm hammock. Det var att sitta på utedasset lite för länge och drömma sig bort.
På Hagalund var jag lycklig. Mycket lycklig.
Varje dag tog jag cykeln till lagården någon kilometer bort och där bland koskit, höns, traktorer, hölass och nyfödda kattungar fick jag doppa stortån i PARADISET. Jag mockade skit, jag var med och förlöste kalvar, jag räddade otaliga katter från döden, vi spelade kort i hemlighet på höloftet (bonden var starkt religiös, men det var inte hans söner) och varje sommar fanns det spännande sommarbarn från storstaden på bondgården. Hade en crush på både Daniel och Clarence.
Att vara på Hagalund en hel sommar var inget annat än fantastiskt och nu när jag skriver det här så gör jag det genom tårdimmiga ögon. Sörjer den svunna tiden. Sörjer att Hagalund bara står och förfaller men är samtidigt så förbannat tacksam över att jag har fått uppleva så många underbara stunder på "landet". Tack mamma och pappa. Det gjorde ni förbaskat bra.

2. RULLBANDSSPELAREN
Så länge jag kan minnas har jag älskat musik och när jag fick ärva min tio år äldre brors gamla rullbandsspelare var lyckan total. Jag lekte "Upp till tretton" (intervjuade, gjorde kluriga frågor, spelade önskelåtar) och så förstås det viktigaste av allt: Jag spelade in musik från radion. Kommer än idag ihåg bästa bandet där "The leader of the pack" med Shangri-Las och Status Quo och deras "Caroline" fanns med. Vid rullbandsspelaren har jag tillbringat halva min barndom. Antar att den var för mig vad datorerna och det där MINECRAFT är för ungarna idag.

3. DAGBOKEN
Har mer eller mindre alltid skrivit dagbok och dagboken får representera allt det skrivna. Jag skrev mycket, mycket när jag var liten. Jag skrev noveller, spökhistorier, jag gjorde egna tidningar, jag pysslade och knåpade, skrev dikter och fanmail och herregud vad mina ungar missar mycket genom att bara hålla på med telefonen/datorn. Kommer fantasi ens finnas om femtio år?

4. NICKE
Min blåa undulat. Han betydde mycket. Det bevisar det väl om inte annat att jag fortfarande tänker på honom då och då trots att han gick och dog 1978.
Nicke skaffade vi i en djuraffär på Torpa inne i Jönköping. I djuraffären fanns flera burar med undulater och jag minns att pappa var fast besluten att "den där" ska vi ha. "Den där" var en blå undulat utan stjärtvinge. De andra undulaterna hade varit elaka mot honom och nu i vuxen ålder så undrar jag om det var för att mobboffret Nicke kanske var lite billigare som min småländske pappa var så besluten att ta just honom. Men det visade sig snabbt vara ett bra val. Ett jättebra val.
Nicke var förmodligen jättelättad över att ha kommit bort från sina stygga plågoandar och han visade sin tacksamhet genom att vara übersocial. Han och jag verkligen tokgillade varandra. Han kom på kommando. Han satt (du som lider av fågelfobi kan sluta läsa nu) på min läpp och stack in hela huvudet i min mun för att plocka åt sig tuggade jordnötter. Han kunde apportera saker och han kunde prata lite lätt.
Fan Nicke! Jag saknar dig fortfarande. Läker tiden verkligen sår?

5. HARRIET & MANKAN
Tant Harriet var världens snällaste och hennes man Mankan (han heter egentligen Ingvar) var världens roligaste. De var kompisar till mamma och pappa och varje sommar hyrde de "Lillastugan" som låg mitt emot vårt Hagalund.
Eftersom de var både snälla, roliga och barnälskande var de naturligtvis barnlösa. De hade inga egna barn. Sådan är världen. Orättvis.
De larvade sig mycket med varandra. Ofta pratade de fånig men rolig låtsasdanska och i lillastugan fanns alltid de där syrliga runda danska karamellerna som låg i en svart plåtburk. Man fick ta hur många man ville.
Mankan var uppfinningsrik och barnslig och han brydde sig om mig. Ett barn känner om någon tycker om det och jag kände att Mankan gillade mig. Det gjorde Harriet också. Dessutom gjorde Harriet mycket godare fläskkotletter än min mamma. Hon stekte bara kotletterna på ett snyggt sätt medans min mamma envisades med att panera sina.
Harriet och Mankan hade alltid tid.
För att spä på teorin om att världen är orättvis så dör Harriet förstås när hon är i 50-årsåldern. Jag fick aldrig säga hejdå. Jag fick aldrig säga hur mycket jag tyckte om henne.

Det ångrar jag.




söndag 17 augusti 2014

I love you, Otto!

Men varför har inte en endaste människa kunnat upplysa mig om hur j-a gott risotto är? Och hur enkelt det är att göra? Hur VILSAMT det är att göra? Man står liksom fastnaglad vid spisen och rör, sakta, sakta, saaaaaktaaa och så funderar man på något kul som att barnbidraget kommer om bara två dagar eller att man snart ska få nya grannar. Toppen.
Mmmmm, risotto. Enkelt, mättande, vegetariskt, billigt supersparargott. Det enda minuset skulle väl kanske vara att barnen inte gillar min nypåkomna maträtt alls, fast å andra sidan gillar de nästan ingenting som är hemmalagat. Så jag får ha min risotto nästan helt för mig själv. Mycket bra.

Känner jag mig själv rätt och det kanske jag borde göra efter snart 50 år tillsammans - så kommer jag att ha förätit mig på den här smaskiga lilla rätten snabbare än man hinner säga meningen "man kan utesluta persiljan."

Nu: Te.



Dagens låt: Money - Pink Floyd
Misstänker starkt att jag får NOLL kronor i lön den här månaden (har gått över från månadslön till timlön igen, fan) och vad passar väl bättre en sådan helfattig månad än att stå på loppis?
Igår hade jag två bord på Kulturhuset och med mig hade jag HUR MYCKET SKRÄP SOM HELST. Typ sju smockfulla flyttkartonger. Skit man fått. Värdelösa artiklar.
Efter att borden var betalade hade jag fått in 1300:-. Trettonhundra rätt ner i fickan. Jättegott. Och prylar finns det kvar till försäljning. Om tre veckor kan det säkert vara dags för avyttring igen.
I. Love. Loppis.







fredag 15 augusti 2014

I Josef Fritzls källare

Eller rättare sagt, i hans brorsas Günthers, källare. Där hålls jag instängd under ett år. Vad hemskt.
Fast nu gällde det en ny bloggutmaning från SPARKLING och hon ville att jag skulle lista lite olika prylar/personer som jag tillåts ha med mig under den såkallade källarsemestern. Prylar/personer man måste umgås med dygnet runt I ETT ÅR.
Okej.
Jag kryper in i broder Fritzls mysigt inredda källare med:

BOK:
Om jag bara får ha med mig en enda bok så vill jag sejfa. Tänker inte riskera att få med mig ett sömnpiller som någon kanske rekommenderat men som inte alls passar mig och mina hjärnceller.
Därför så väljer jag Per Anders Fogelströms STAD-serie. Är det fusk? Den är väl i typ fem delar men den finns säkert i en ful Bra Böcker-upplaga som en enda tegelsten.
Hoppas att Henning & Lotten vill hålla mig sällskap i källarregionerna. Det kan väl i alla fall inte vara sämre än att jobba som tvätterska vid en sjö under vintertid. Som Lotten fick göra. Stackars Lotten. Stackars Henning.
STAD kan jag tänka mig att läsa om och om igen.

FILM:
En film man kan tänkas se om in absurdum? Hm. Då vill jag ha en film som man både får skratta och lipa till.
Det får bli BIG FISH. Älskar den filmen. ÄLSKAR!


SKIVA:
En skiva som ska stå på repeat i ett år. Herregud. Så himla svårt. Jag älskar Queens A Day At The Races, den tröttnar jag aldrig på. Och sedan så brukar jag hävda att The White Album med Beatles är min favoritplatta men nu ska jag sitta inspärrad och jag lider antagligen av svår hemlängtan och det gjorde Kristina också. Kristina från Duvemåla alltså.
Och just den plattan innehåller tre olika cd och mycket fin musik blir det. Björn & Benny kan dom!
"Sedan han lämnat Korpamoen, tar han stigen över Bökevara...tralalllallaaa"
NJUTNINGSFULLT.COM

PRYL SOM RYMS I EN HANDVÄSKA:
Min telefon! Min telefon! Min telefon! Den vill jag ha med mig. Wordfeuda med mig i källaren - please! Jag heter mirrejun där. Jag är halvkass så det vore fantastiskt bra läge att få öva upp mina skills där i fångenskapen.


TV-SERIEKARAKTÄR SOM OCKSÅ SITTER INSTÄNGD IHOP MED MIG:
Nu måste jag alltså vistas där nere med en och samma person i ett helt år. Eftersom jag är så kass på just tv-serier så måste det bli RIK i Hemma Värst. Anarkisten ni vet. Han är ju så oerhört hysterisk och komisk och finns det en sak jag verkligen älskar så är det att skratta. Och Rik är rolig. Jätterolig.
Vi kan sitta där och prata pop och poesi och jag är säker på att tiden hade flugit iväg i hans sällskap.


Nu låter ju det här så himla trevligt och bra att jag nästan blir lite förbannad om inte Günther F dyker upp. Var bor du Günther? Var det Wien?

torsdag 14 augusti 2014

Bloggutmaning: Fem ställen jag vill resa till

Utmaningarna duggar tätt och bra är väl det för då MÅSTE man ju hoppa bort från sofflocket och skriva här på bloggen.
Nu kom utmaningen från Sara och hon vill att jag listar fem ställen jag vill resa till.
Nu är jag ju en ganska tråkig person som helst är hemma fast jag är inte på långa vägar lika tråkig som han som Dan här på jobbet berättade om vid fikastunden igår. Han sa att det fanns en man som bodde uppe i skogen i Ölmstad (världens håla) som enbart tog sig in till civilisationen medelst traktorn. Som t.ex då han var tvungen att lämna sitt torp för att handla. Då tog han helt sonika traktorn och tuffade in till det där deprimerande allköpet som ligger vid den minst lika deprimerande rondellen (de har en sådan, otroligt) i Ölmstad. En storhandling där måste ju på på fem gånger så mycket som den gör på t.ex Willys. Men han, enstöringen som inte ville se sig om i världen, han sparade ju säkert in pengarna på så mycket annat. Deo kanske.
Hur som haver. Det hade varit mycket intressant att få höra om fem ställen som den mannen skulle vilja resa till. Vad hade han svarat? Stamseryd? Haurida? Bäcken på Österängen?

Här kommer mina ställen jag vill resa till:



1. Mitt inre
Ha ha, flum! Drömfångarvarning på den. Fast nu med min ekonomi så blir det ju en väldigt billig och bekväm resa. Man behöver ingen krånglig packning och man slipper de där påträngande, jobbiga försäljarna som ska sälja på en kepsar som det står TURKIET på eller dåliga flipflopsandaler som går i bitar efter ett kvarters traskande.
Vem är jag? Vad vill jag? Var kommer jag ifrån? Varför hatar jag knappar? Varför älskar jag chips? HUR SKA DET GÅ FÖR MIG?



2. EGYPTEN
Fast ändå inte. Jag vill egentligen bara ta ett plan dit och hoppa av vid pyramiderna och sedan åka hem igen. Egypten lockar inte alls men till de där spetsiga konstiga byggnadsverken vill jag. Har alltid velat. Var inne i en pyramidliknande konstruktion på en New Agemässa (jag är INTE en New Age-mässetyp) en gång och jag måste erkänna att det kändes skumt fast himla bra inuti den där formationen. Det är nåt med det gyllene snittet misstänker jag.




3. NORRLAND
Jag har aldrig varit norr om Uppsala. Det är fanimig katastrof. Jag vill till Norrland!
Jag vill fjällvandra. Jag vill åka hundspann. Jag vill köra snöscooter och jag vill se NORRSKENET. Vad väntar jag på? Dä bar å åk.




4. USA
Men varför har man inte kommit iväg till USA då? Varför tog inte Skägget och jag våra hojar INNAN VI HADE BARN och drog till USA för? Vi kunde ha åkt från kust till kust. Sett allt man drömt om. Suttit på verandor med inavlade ortsbor och spelat banjo i Oklahoma, tagit selfies vid Niagarafallet (vi hade säkert ramlat i) och tja, nu kommer jag inte på fler saker man kan göra i USA. Konstigt. Det är ju jättestort. Fast de har säkert evenemangskalendrar over there också. Så man vet vad man ska göra.



5. NYA ZEELAND
"Det verkar så vackert." Räcker det med den motiveringen? Vinner jag en resa dit nu?



Sara: Du får en ny utmaning av mig.
Du ska lista de fem mest avtändande sakerna du vet.

tisdag 12 augusti 2014

Bloggutmaning 1: Mitt mest onödiga köp någonsin

Fick en bloggutmaning av eminenta Sparkling. Antog den. Take it away, Anna!

Jag handlar egentligen inte mycket prylar som är värda att ångra eftersom att det lilla jag köper det köper jag på secondhand. Att ångra att man köpte en orange ekorre i plast för tio kronor är liksom inte lönt. Så egentligen vore det lättare att skriva om onödiga prylar som man fått genom tiderna eftersom jag har en tjeckisk svärmor som kånkar hem tvåhundra olika grejer i månaden. Det är skrymmande hushållsmaskiner (hatar dom), gräsliga buffaloskor (Robyn kanske passar i sådana men inte jag), skrikiga banlontröjor, fula lampor, sprattlande väggdekorationer och trätuppar som det MADEIRA på i snirklig skrift. Har hon inte fattat att jag är en estetisk svärdotter? Jag går liksom inte igång på syntet- och träpryttlar, fatta det.

Fast nu var det ju mitt inhandlanade det skulle handla om och det första jag kom att tänka på var min allra första bil som inhandlades för 3000:- på Blocket. Bilen bodde i Hok och var en skrothög i rött. En Toyota Starlet närmare bestämt och visst, jag såg att allt var rostigt men bilklädseln. Bilklädseln! Den var så snygg i randigt i rött och vitt gammalt tyg och ränder är ju så satans snyggt. Det var dom dyraste ränderna i mitt liv kan jag lugnt påstå. Att  jag inte blev avskräckt för bilköp för all framtid är egentligen en gåta.

Ändå måste jag nog säga att mitt onödigaste inköp ever är ett klädesplagg. Som den minnesgode läsaren kanske kan dra sig till minnes så är jag en stor motståndare till att gå runt i affärer och nypa i kläder. Jag gillar det inte. Jag AVSKYR det. Handlar jag kläder någon gång så är det med största sannolikhet på fashionabla ställen som Le Myrorna eller Boutique Erique (Erikshjälpen).
Förstå därför min panik när jag blev medbjuden på Sveriges Radios stora fest i Stockholm för två år sedan. VAD SKULLE JAG HA PÅ MIG?
Det var då, i panikerandet, som jag gjorde misstaget. Det dyra misstaget. Jag satte mig framför datorn och googlade på klänningar. Efter många nervösa knapptryckningar fick jag hem en röd DESIGUAL-klänning. Kostnad: 899:- (ÅTTAHUNDRANITTIONIO!)
Klänningen var inte alls i den röda nyans som jag hade tänkt mig. Dessutom var det en omlottklänning och om man som jag har en son som sedan fem år tillbaka har petat en i den graviditetsliknande magen och frågat om han ska få ett syskon - då är det inte läge att ha omlottiga kläder. Inte alls.
Så därför hänger den där jävla märkvärdiga, fjompiga märkesklänningen i garderoben och någon fest har den inte kommit iväg på. Den har faktiskt inte kommit ut alls. Cirka två minuter har den var på den här gamla kroppen.
899 kronor.....tänk så mycket mer kul man kunde ha haft för dom pengarna.

Och Erik....förlåt mig. Jag ska aldrig mer vara otrogen. När har du öppet imorgon?

Dagens låt: Just because - Lloyd Price
Har ni hört Lloyd Price? Inte? Jag gillar flera av hans gamla låtar från 50-talet. Lawdy Miss Clawdy (mmmmm!) Personality (mmmm!) Stagger Lee (mmmm!). Idag är det helt enkelt jag som klickar hem en platta med honom från nätet. Det kommer INTE vara ett onödigt köp. Det känner jag på mig.

söndag 10 augusti 2014

Superspararna - mitt nya favvoprogram

Eftersom jag numera lever ett ganska alternativt liv så är det här med ekonomi något som intresserar mig extra mycket.
En fråga jag ställer mig ungefär två gånger i veckan är hur folk som arbetar heltid inte har pengar över när månaden är slut. Folk med hög lön. Hur. Kan. De. Inte. Få. Pengarna. Att. Räcka. Till?
Det är ett mysterium.
Inte för att jag ska sitta här och slå mig för bröstet men hallå! Vissa månader har jag typ femtusen kronor i lön (barnbidraget inräknat) och jag klarar mig. Är inte det väldigt konstigt/märkligt/underligt?
Skulle jag få ut 20 lakan i månaden så skulle jag förmodligen sätta in tio av dom genast på banken. För jag är sån. Jag buffrar. Jag snålar inte. Jag buffrar. Tänker på morgondagen.
Därför så sitter jag såklart som klistrad framför Kanal 5:s nya tv-program Superspararna. Hur gör andra där ute?

Min absoluta favorit i programmet är Peter. Han ser ut så här och ja, i ett annat liv så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att gifta mig med honom.

Peter gör sin egen deo, han lämnar in Foppatofflor för lagning (hm), han gör eget bröd, egen ketchup, han mixtrar och håller på samtidigt som han fnissar och har sig. Man blir liksom på gott humör i hans rödlätta sällskap. Dessutom är han den ende i programmet som verkar tänka på miljön. Fast har han gett mig några direkta spartips? Njä. Egentligen inte. Jag är nog för bekväm av mig för att stå och balta med kokande tomater och gamla tomma ketchupflaskor.

Några direkta spartips fick man inte heller av det här blåsta paret. Verkligen inte. Direkt PINSAMMA är dom när dom går runt och KNYCKER socker, salt och ketchup på McDonalds m.m. Dom snor toappapper, de går och letar skräp (metall) och nääää. Skämskudde fram, tack. Och deras "födelsedagsfest" för deras lille ettårige son....my god. Att dom ens kan med att visa sig på stan efter det här programmet. De verkar ju främst ha sparat in på sina hjärnceller. Ta bort!

Gillar däremot den gamla glada tanten med den tüska brytning. Hon hade samma tänk som jag - att om man handlar allt second hand så får man pengarna att räcka till. DET STÄMMER!

Egentligen har jag bara fått ett enda vettigt spartips och nu kommer ni tycka att jag är bananas men okej, jag bjuder på den. Jag tror det var kvinnan i Salem som också handlade mycket begagnat som sa att hon faktiskt delade på maskindisktabletterna "för det blir lika rent ändå."
Det tipset var jag tvungen att testa och visst. Det funkar. Disken blir lika ren och ett paket maskindisktabletter räcker hux flux dubbelt så länge. Bra för plånboken och bra för miljön också.

Själv så är jag medveten om att jag hade platsat ganska lätt i Superspararna. Blir det ytterligare en säsong till i rutan så kanske.......vem vet liksom?

Dagens låt: Ska vi byta grejer med varann? - Hasse Alfredsson
Ett spartips är till exempel att gå med i en bytargrupp på facebook. Gör dig av med något du inte vill ha och få annat istället. Hur plättlätt som helst och man får dessutom träffa mycket roliga människor på köpet.
Den här veckan har jag fått hem: SEX kattmatsburkar, ETT HALVT KILO kaffe, 300 GRAM chips, TVÅ juicepaket, bananer, äpplen, aprikoser, körsbär, frysta jordgubbar och hallon.
Vad jag bytte bort? En hittad jordglob (noll kronor), en kasse böcker (fått av en granne som ska flytta) samt barnkläder och dvd-filmer som Mille tröttnat på.
Ogillar pengar på sätt och vis. ÄLSKAR byteshandel.


lördag 9 augusti 2014

Häng mé - nu blir det resumé!

Sommaren i den här familjen inleddes den 11:e juni, två dagar innan skolavslutningen, då vi drog till Turkiet med hjälp av Apollo.
Kom fram till hotellet i Alanya sent på natten och möttes av en full/illamående/magsjuk? person i lobbyn. En liten piccolopojke hjälpte oss med alla resväskor till rummet och när han hjälpt oss färdigt så blir jag ALLTID sådär osäker och velig. "Ska man ge honom dricks nu?" typ (det ska man va?). En sak är säker. Jag skulle inte klara av att vara omåttligt rik. Känner mig inte ett dugg bekväm med att andra ska stå på tå inför mig slash göra mig nöjd.
På hotell kan jag aldrig riktigt släppa tanken på alla människor som städar, bäddar, lagar mat, diskar, fejjar medans vi utlänningar bara vräker och har oss. Visst - utan oss turister hade de kanske inte haft jobb men jag känner mig liksom lite äcklig. Här kommer jag, värsta turisten med mina pengar, och nu ska ni lågtstående turkar fan se till att jag har det skitbra under de dagar som jag är här.

Är det bara jag eller?

I vilket fall som helst så solade vi in absurdum i Turkiet. Hudcancer, vad är det? Det drabbar väl inte oss. Vi åt, läste, handlade läderbrallor, svettades, åkte badbåt och hoppade i havet från båten. Jag säger det en gång till för det är liksom något jag har drömt om att få göra i hela mitt liv. Vi åkte badbåt och hoppade i havet från båten.


Badbåtslycka.

Turkiet var bra. Fast det var skönt att komma hem. Kunna andas igen. Få städa, bädda och laga mat själv.
Har även hunnit med ett besök i hufvuudstaden. Den svenska alltså. Vi bodde på Birger Jarl - en gammal Ålandsbåt (tror jag) precis nedanför Gamla Stan. Var på flera museum, kom in gratis på Gröna Lund, hängde en hel dag på Skansen, blev slickad på av en lemur, såg Thåström släntra över ett litet torg sent på kvällen. Tyckte att stockholmarna var fantastiskt trevliga. Kan därför helt klart tänka mig att bo i Stockholm från och med nu. Gärna i Vita Bergen eller kring Mosebacke eller på Djurgården. Kan även tänka mig en lya i Gamla Stan. Får se vilket det blir av dessa alternativ när Svenska Spel nu har tänkt höra av sig.

Lemurlycka
Musiklycka
Har jobbat på radion hela juli. Det har inte alls känts betungande eftersom man ofta börjar 5.30 och slutar kl.11.20. Då har man ju ändå hela dagen ledig liksom.
Har fräst omkring ovanligt mycket på min gamla Honda. Har badat på Brunstorpsbadet. TRE gånger har jag badat i Vättern och tre gånger i Axamosjön. Bra ratio det.
Har dessutom hunnit med årets pinsamma bilbingo med Stefan som traditionen bjuder och jag har varit på ett otal loppisrundor. Har gjort Liseberg (om man nu GÖR Liseberg när man knappt vågar åka ett skit.)

Sommaren 2014 - tack ska du ha. Du var riktigt bra.

Dagens låt: Hot in the city - Billy Idol
Har varit ute och festat en hel del också ska man kanske tillägga. Ska ner på stan även ikväll och kolla in JÖNKÖPINGSFESTEN. Style of Eye ska spela i Rådhusparken och honom vill jag gärna se. Det blir väl jag och tvåtusen 20-åringar kan jag tänka.
Vi måste prata ålder snart förresten. Påminn mig att jag snart ska berätta om när jag blev tillplattad av en 25-åring på radion. Gör det.


onsdag 6 augusti 2014

Ska du sätta igång och blogga snart? ELLER?


Ja, jag SKA! Men det assvårt att få tummen ur nivetvad. Har man legat på sofflocket i närmare två månader är det liksom inte lätt att komma igång.
Vad ska jag inleda med?
1. Superspararprogrammet på TV5 och hur det har påverkat mig?
2. En resumé över sommaren?
3. Jobbtankar?
4. Dagens outfit?
5. Matbilder? (Frukostfil i motljus t.ex...)

Välj och vraka så kommer jag tillbaka!