Summa sidvisningar

måndag 30 maj 2016

Nattlig terror i Grekland





I juni ska vi åka till Rhodos men jag har egentligen redan varit där. I natt.
Drömde nämligen att vi landade på den grekiska ön och plötsligt inser jag att herregud...HERREGUD...H E R R E G U D!!!!! - jag har inte packat med mig mina eller barnens resväskor! Jag har noll, nada, ingenting med mig. Inte ungarna heller.  Skägget däremot, den präktige jäkeln, han har naturligtvis en fullsmockad resväska med Skäggetkläder och Skäggetnödvändigheter och jag blir så klart VANSINNIG. På honom. För att han inte sagt till oss att vi måste packa våra resväskor. Där står jag alltså på en flygplats, mitt i natten, utan någonting. Fatta hur himla synd det är om mig! Jag har inga pengar med mig, inga ombyten, ingen sminkväska, allt ligger kvar hemma i Huskvarna. Terror.
Ännu mera terror ska det bli för nu har Skägget skickat iväg ungarna på egen hand för att installera sig på hotellrummet (hur nu, hahaha, det skulle gå till, de hade väl inte ens namnet på hotellet och så skulle de fixa en taxiresa dit också, hahaha igen) och mannen och jag ska tydligen iväg på någon slags nattlig upplevelseexpedition som han varit korkad nog att boka in oss på. Jag är arg. Jag kokar. Jag är inte alls intresserad av att se den grekiska övärlden under nattetid. Tjurar ihop och där vaknar jag. Kallsvettig.
Klockan är 04.40 och jag ska snart packa nig iväg till radiojobbet.


Hör på väderleksrapporten att det ska bli upp emot 26 grader varmt i dag. Nästan som på Rhodos ju.


Dagens låt: Killed by death - Motörhead
Har kommit upp i en ålder nu där man springer på begravningar lika ofta som man springer på toaletten typ. Folk faller ifrån och man inser att livet inte är oändligt liksom. Jag vet inte riktigt hur många olika former av cancer som jag har googlat på senaste året. För några månader sedan hade jag lungcancer. Nu misstänker jag livmodercancer. Är det inte det ena så är det andra som kärringen som blödde näsblod sa.

torsdag 26 maj 2016

Man häpnar!


Hörde rykten på skolan idag att till hösten så kommer vi INTE längre att få äta måltider tillsammans med särskoleeleverna i matsalen. Som det är nu så får vi lärare och assistenter som äter "pedagogiskt" med våra elever - äta gratis. Och det kanske finns en (eller femtielva) orsaker till det. Elever som sitter mittemot som spottar/fräser ut mat, petar med sin gaffel i ens mat och som, det har hänt!, SPYR vid matbordet - det är liksom inte som att sitta i lugn och ro på ett vanligt lunchställe med DAGENS direkt.
Men men. Nu är det slut med det lilla gratis"nöjet". För nu ska det sparas. På dom som redan är kuvade.
Jag blir vansinnig!
Hittills har jag alltid hävdat att vore det inte för att man fick lunchen gratis så vore det inte lönt att jobba i skolan. Om ni bara visste vad jag hade för timlön! Ni skulle förmodligen kippa efter andan/hånskratta/idiotförklara mig. SÅ enormt liten och dålig är den nämligen. Men maten som vi får äta tillsammans med eleverna är alltid jättegod och väl tilltagen och den har verkligen varit en av de största anledningarna till att man ens masar sig iväg till det underbetalda skoljobbet.

Nä, fy fan alltså. Spara in på några pappersvändare i kommunen istället. Jag är tämligen säker på att om man skar bort hundra heltidstjänster på kontoren runt om i kommunen så skulle det inte ens märkas speciellt mycket. Effektiviteten skjuter liksom inte i taket - det vet jag. Har själv jobbat i en korridor på kommunen och känt mig oerhört överflödig. Det jag gjorde på åtta timmar hade jag lätt kunnat göra på tre.
Men men. Ta gärna och försämra ännu mer för oss i skolorna. Gör det. SÅ populärt som det kommer bli att söka sig till skoljobb hädanefter....man får ta och gratulera idésprutorna helt enkelt. Grattis.

Inatt somnar jag med hårt knutna nävar.

Dagens låt: I walked with a zombie - Roky Erickson
Walking Dead säsong 6. Sista avsnittet. Alla viktiga från Alexandria blir tillfångatagna av ondsinta Negan och det absolut sista man får se är när han, den onde ledaren, smashar ihjäl en av "våra" medlemmar. Vem är det? Maggie? Glenn? Michonne? Carl? Gah! Jag får panik alltså. Det är inget annat än ren och skär terror att behöva gå och invänta de nya avsnitten. TERROR!

onsdag 25 maj 2016

ÄR VI LYCKLIGA ELLER?



Facebook. Detta hatade och älskade facebook. Hade det inte varit för Mark Zuckerbergs geniala idéer så hade jag förmodligen varit några snäpp intelligentare. Jag hade haft oceaner av tid till att läsa en god bok istället för att sitta framför datorn och glo dumt på folks olika statusrader. Jag hade förmodligen haft lägre blodtryck också för en del av mina bekanta RETAR JAG IHJÄL mig på. Verkligen RETAR IHJÄL mig!

En manlig bekant till exempel. Han skriver i genomsnitt fem statusar per dag och handlar dom inte om hur snygg och bäst han är så handlar de om hur FANTASTISKT liv han har och vilken UNDERBAR kärlek han har träffat. Fast om man är så ofattbart lycklig, lycklig, lycklig och nöjd då undrar jag varför man tjatar om det som en speedad papegoja och varför sitter man vid datorn hela dagarna? Jag anar en hel ugglekoloni i mossen. Inte för att jag är någon utbildad psykoterapeut men jag kan faktiskt ana mig till att Någon inte mår så bra. Egentligen.

En annan skriver sin status så fort hon vaknar och det är en redogörelse för hur hela hennes (fattiga) dag kommer se ut. Allt åtföljt av ett "hihi". Som om vi, hennes bekanta och vänner, är en storögd, förhoppningsfull skolklass som måste ha typ hållpunkter att förhålla oss till. Och när dagen är till ända och hon då alltid "ska hoppa i bingen, gonatt, hihi" så ska det först låta meddelas att si och så gjorde hon under dagen och allt har förstås varit Så. Bra. För att inte tala om Fantastiskt.
Jag kan inte hjälpa det, förlåt, men jag blir jätteirriterad. Hihi.

Eller den när par som bor ihop som skriver till varandra, KONVERSERAR så där pluttenuttigt med varandra fast de uppenbarligen är hemma tillsammans, så att precis alla ute i cyberspace kan ta del av deras privatliv. Och förstå hur jävla lyckliga dom är. Eller inte. Ugglekolonin flaxar vilt igen. Mycket vilt.

Eller som han som bara pratar om hur sexig hans fru är och hur han längtar efter henne och "när jag kommer hem, gumman, då blir det åka av!"
(Nudge, nudge, you know what I mean! )
Hela tiden sexanspelningar och det där uttrycket "mycket snack och lite verkstad" - det har han förstås aldrig hört. Hela hans skalle är väl bara fylld av frugans olika (och härliga!) kroppsdelar.

Så. Det var själva toppen på isbergsfacebookhatet om du frågar mig. Nu vill jag veta vad du retar dig som mest på när det kommer till facebook. LÅT MIG VETA!

Dagens låt: Är vi lyckliga nu - Ulf Lundell
Nämen, Uffe! Jag som inte alls gillar dig gillar faktiskt den här. Du låter arg och engagerad och jag gillar frågan. "Är vi lyckliga nu?"
Tål att funderas på. Ska bara stänga ned datorn och facebook först.


tisdag 24 maj 2016

Burkar till tusen!

Om man som jag har valt att leva lite vid sidan av heltidsjobb/fastjobb så måste man se till att kulorna rullar in ändå. Det kan man göra på många sätt. Absolut bäst är naturligtvis att hålla ner på utgifterna men man kan också göra sig av med massa onödigt som man har hemma (samt får av sin mycket generösa svärmor) och sälja på loppis, Blocket eller Tradera. Och så kan man panta. Panta är bra. Både för miljön och för plånboken.
Eftersom Skägget har ett jobb som innebär att han vistas utmed vägarna så kommer han flera gånger i månaden hem med säckar fulla av pantburkar. En krona här och en krona där gör att vi får in i genomsnitt 7000:- på ett år. Det är 588 st Billys panpizzor det. Eller 2400 st nudelpaket. För handlar för pantpengarna - det gör vi. Vi storhandlar.

I söndags var det dags att bege sig till City Gross igen med ett gäng säckar. Matade in burkarna och fick 531:- i handen.
Åkte ner till Willys (billigare där än på City Gross, är man ekonomisk så är man) och handlade grönsaker, havredryck, fil, pulled oumph!, sojakorv, jäst, schampo, te, kattmat och gudvetvad och när jag skulle betala i kassan så blev totalsumman.......................................................................531:- Är inte det jättemärkligt? Panta för 531:- och sedan handla för EXAKT samma summa. Skumt men kul. Plötsligt händer det liksom.
Man är tydligen inte helt pantad ändå.


Dagens låt: Born to be wild - Steppenwolf
Idag ska jag ta motorcykeln till jobbet för första gången på två år. Det ska bli oerhört skönt att slippa leta parkeringsplats/betala p-avgift som man måste krångla med om man är slapp och tar bilen. Eller om man får ett ryck och tar cykeln och trampar som en besatt i trettio minuter till radion - då blir man ju jättesvettig istället.
Fast det negativa med att ta motorcykeln är att det är så himla svårt att välja kläder. Jag tar ju knappast på mig skinnbrallor och hela kitet bara för att åka några kilometer till jobbet. Så nu har jag bestämt att jag ska ha ett par svarta jeans som legat och gömt sig i garderoben de senaste tre åren - att de är alldeles för tajta skiter jag i just nu iallafall. Vi får se vad magen säger i eftermiddag för den kommer få finna sig i att vara i kläm under hela arbetsdagen. Om ni tycker att trafikrapporterna låter något ansträngda idag då vet ni vad det beror på.
Direkt efter jobbet ska jag till Vätterstranden där årskurs 4 har en liten sammankomst med barn, lärare och föräldrar. Har fått stränga förhållningsregler av sonen att jag inte får dundra in på bakhjulet på hojen eller stå och burna på gräsmattan. Ska tydligen parkera LÅNGT BORT så ingen ser att jag kommer på en gammal motorcykel. Ja ja. Vi får väl se om jag kan hålla mig....det är ju så kul att bryta mot regler. Tycker jag iallafall.

måndag 23 maj 2016

Måndagen har bara börjat och jag är redan sur


Solen skiner och fåglarna kvittrar. Idag blir det en riktigt varm dag. Vad skönt att jag är ledig då och att jag kan göra precis vad jag vill! Cykla till Vätterstranden (tre minuter, pust, härifrån) och lägga sig på en filt med en bok kanske. Dricka lite kaffe sådär slött medans fräknarna jobbar på att placera ut sig på ens näsa...eller nä förresten. Idag ska jag ju jobba. Fel. Hela veckan ska jag jobba. Tre dagar på radion och så de två sista dagarna på skolan. Två tusen likes på den.
Inte blir det bättre av att jag ska jobba fram till klockan 18.00 idag OCH imorgon. Känner mig nästan lite kränkt. Lika kränkt som man blir när man upptäcker att en manlig familjemedlem har norpat åt sig MIN matlåda med den supergoda lasagnen som jag gjorde igår. Det är snudd på spöstraff på en sådan sak. Uteblivet killande på fötterna kommer det bli iallafall. I en vecka. MINST. Straff ska kännas. Och så kanske han lär sig att ta rätt matlåda nästa gång - alltså den med nudlar och linsgryta (yäk).
Dessutom, utöver själva jobbgrejen samt matlådeincidenten, så kommer Wendy inrusandes i badrummet och skriker "MEN VAR DET INTE IDAG SOM JAG SKULLE TILL SJUKHUSET?"
Faaan. Visst var det idag. Klockan 10.20 närmare bestämt. Vilken tur att man har fått barn som håller ordning och reda på saker och ting för det är ju tydligen jag, föräldern, inkapabel till.
Jag har inte anmält hennes frånvaro och nu blir min cykeltur till jobbet inställd också. Måste alltså skippa kaffet i trädgården, solen, fågelkvittret, fräknarna och istället sätta oss i en stekhet bil till ap-Ryhov och sedan stressa tillbaka till skolan och sedan stressa till radiojobbet. Med bil. Ett jädra flängande hit och dit. När jag kunde fått en god, härlig cykeltur (solen, fågelkvittret, fräknarna igen) och blä! Nu. Är. Jag. Sur.

Ph-värde: 2.

Dagens låt: Man on the moon - R E M
Kom att tänka på första mannen på månen igår, Neil Armstrong. Ni vet när han kliver ut där på MÅNEN och säger det där klassiska att "Det är ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten". Den meningen. Den är ju så smart! Hade han legat inne i rymdraketen och klurat och filat på den meningen i flera veckor eller kom han bara på den i samma sekund som han klev ut? Tänk om man han hoppat ut och sagt nåt helt bananas, typ något som var riktat till sin fru "Det här var häftigt, Janet! Du borde varit med!" eller bara ett dumt "Jaha?"
Ja, ja. Nu sa han ju något riktigt vettigt så det var ju bra.

Själv så fortsätter jag min lilla banala MÅNdag här nere på Tellus. Känns tryggast så.

fredag 20 maj 2016

Så länge man har elever finns det hopp!


Vecka 20 inleds med att jag cyklar i regn och blåst till Särskolan. Kommer dit och får se en tant som inte brukar vara där. Det visar sig att hon är vikarie. I den klassen som jag är inbokad i. Något är lurt. Och japp. Vi är dubbelbokade. Efter lite snällt dividerande i stil med "Jag kan gå hem om du vill" och "Nämen JAG kan gå hem - jag bor så nära" så sätter jag ned foten i golvet och bestämmer att HEM - det kan jag gå minsann! Barnen har ju ändå studiedag och regnet regnar och guuuud vad skönt att få vara hemma istället för att jobba med autistiska elever som bara vill sitta och vagga i ett hörn.
Jag cyklar hem. Jobbar med att lägga ut prylar på Tradera istället.

Tisdag: Vikarierar för E som är på kurs i två dagar. Hamnar i klassen som Gud glömde och med skolans hurtigaste pedagog som förmodligen också har någon slags diagnos. Vi är inte kompatibla. Jagar barn, duckar för spott som viner i luften, byter blöjor, är med på idrott, rullar rullstolar och usch! Tänk att E har detta som sitt heltidsjobb! Jag ska ju ändå bara vara här i två ynka dagar. Räknar minuter. Plötsligt får man cykla hem. Hälsar på mamma på äldreboendet. Blir helt dränerad på energi. precis vad jag behövde alltså.

Onsdag: Cyklar till Särskolan igen och jobbar i samma klass som gårdagen. Ska jobba till klockan 17. Är mycket deppig över detta faktum i tjugo minuter för plötsligt kommer diagnospedagogen och meddelar att eleven som jag skulle ha haft till kl.17 på fritids är S J U K. Vilket då innebär att jag kan sluta halv tre. Jublar. Sedan fortsätter jag ducka för spott, rulla rullstolar samt byta blöjor. Blä. Vissa klasser suger. Kommer hem och får ett megaryck. Megaryck i detta fallet innebär att jag putsar samtliga fönster samt tvättar alla gardiner. Dammar, dammsuger. Säckar ihop. Pratar med Carro i telefon efter klockan 21 men vet inte vad vi säger. Jag är så inibomben trö...zzzzz.

Torsdag: LEDIG! Ingen som spottar. Inga blöjbyten. Åker bara runt i nyservade bilen (6600:- kostade den lilla nödvändiga idiotbesiktningen) och uträttar lite ärenden (läs: handlar hårtoning på ÖB samt letar loppisgrejer). Lunchar med Carro på Häxan. Äter så mycket att jag nästan spräcker mina alldeles för tajta LEE. Får lov av restaurangsinnehaverskan att knycka löjtnantshjärtan inne på utegården. Rycker åt mig ett knippe. Åker hem och sätter blommorna i en vas. Benny välter ut. Jag bannar och gör om. Benny välter ut. Fan! Ibland blir till och med jag, the greatest catlover of all, less på husdjursbeståndet.

Fredag: Klockan är snart halv elva och då börjar jag "jobba". Mitt jobb idag: Åka till en restaurang tillsammans med två andra vuxna samt EN elev och käka. Eleven kunde nämligen inte hänga med resten av klassen på skolresan till Liseberg så istället blev det "käka ute-grej".
ÅÅÅÅÅHHH, vilket jobbigt jobb!
Pity me.


fredag 6 maj 2016

Ko-ko! Men långminnet är det inget fel på


Klämdag. Jobbar tidigt på trafikredaktionen. Allt som oftast är det faktiskt ganska lugnt på morgonpasset. Kanske kan det bero på att de flesta trafikanter sover? Alltså inte bakom ratten utan hemma i sina sängar och därmed inte utgör några direkta faror. Inte som handlar om trafiken och vägarna iallafall.

Idag var det återigen en ganska lugn morgon. Och är det lugnt så hinner man med en massa annat. Som till exempel att titta på lite på SVT PLAY, sitta och youtuba och få hyfsat idiotiska låtar på skallen, mumsa på mackor, hänga vid kaffeautomaten eller som idag då - googla på våra vanliga svenska fåglar.
För plötsligt blev minnet så där dåligt igen. Det är som med vinterdäcken. Jag som jobbar med sådana frågor borde ju VERKLIGEN veta när vinterdäcksperioden är - men nä. Sådan information kan jag tydligen inte ens banka in i huvudet TROTS att jag ett flertal gånger verkligen försökt få in datumen i skallen, om inte annat för att rädda upp tipspromenaden där i oktober för nog fan är det ALLTID en fråga om detta. Och lika säkert som att Linda Lindorff dyker upp i ens tv-ruta minst fem gånger i veckan - lika säkert är det att jag svarar fel. Grr.
Eller så är det som med styrbord och babord. Omöjligt att lära sig vilket som är höger eller vänster. Eller måttenheter. Hur långt är en fot? En engelsk mile? En sjömil? Nix. Pix. Det fastnar helt enkelt inte i denna lätt grånande träskalle.
Så vad var det med fåglarna då? Jo, så här..... Jag vet inte hur många jag har tänkt att "wow, vad coolt det skulle kunna vara att gå ute på promenad med någon människa och kunna säga saker som "Åh! Hör du den vitryggade stenskvättan där?" eller "Nu hör jag minsann att blåmesen gjort entré!"
Men fågelläten är ju svåra att urskilja! Gök - ja. Tupp - ja. Papegoja - ja. Hackspett - ja. Gråsparv - öhhh....näe. Tornsvala - NÄÄÄÄJJJJ!
Därför så har man ju tänkt att fågeln med lätet som låter typ som "prickig korv, prickig korv" ni vet. DET om något borde man ju kunna lära sig! Korv liksom. Prickig.
Jag vet att jag kunde det som flytande vatten ungefär i en vecka år 2009 för då jobbade jag som elevassistent på en särskola här i stan. Kunde jag, hm, det nu?
Frågade min chef. Frågade några andra radiopratare. Frågade till och med Mathias i Östergötland. Ingen visste säkert men efter många om och men och ett evigt googlande hit och dit så kom vi fram till att det är talgoxen.

TALGOXEN. TALGOXEN. TALGOXEN. Gör man korv av oxen? Isåfall kan ju det vara en bra sak att göra en mindmap av så att jag kommer ihåg detta.
Åtminstone en vecka eller två.

Dagens låt: Ingen!
Jag har bara prickig korv, prickig korv i huvudet nu. Inget, absolut inget annat får plats! Ut i solen med er nu.