Som att vara van vid diskmaskin och sedan behöva stå och diska för hand.
Som att ha haft fjärrkontroll till tv:n men sedan tvingas resa på sig ur soffan och masa sig fram och trycka på en annan kanal på tv:n.
Eller som att ha kunnat tvätta all sin tvätt i tvättmaskin och sedan istället behöva gå ned till en bäck och lägga alla plagg i blöt och sedan slå ur allt vattnet med ett sånt där klappträ. Ungefär där är jag nu.
Min elcykel är paj. Jag måste börja trampa på en VANLIG cykel igen.
Igår när jag skulle ta ELO till jobbet på biblioteket som ligger JÄVLIGT högt upp här i Huskvarna (tänk Kilimanjaro, K2, Mount Everest gånger tio) så bara tackade den för sig. Ingen el = trögt. Jättetrögt. Och tungt. Fick därför ta aset i släptåg när jag kravlade mig uppför helvetesbacken. Mycket roligt? Nej. Svettigt? Ja.
Ännu muntrare är detta: Jag har en elcykel från IKEA som heter Folkilsk, förlåt Folkvänlig, och att hitta reservdelar till denna skapelse är tydligen lika lätt som det är att räkna ut i huvudet vad 5920756x284 egentligen blir. Gah!
Ska i alla fall göra ett försök och lämna in den på verkstad i dag. Håll en tumme för mig.
Är trots allt ganska tacksam för att jag har kvar min gamla damcykel utan växlar. Den trotjänaren fraktade mig till jobbet inne i Jönköping i morse klockan 5.00 och svartklädda var vi och inget lyse hade vi och ingen hjälm heller. Jobbar man med trafik så gör man.....
Så mycket som jag cyklat genom åren! Ändå var jag helt stirrig och nervös inför det här med att behöva TRAMPA SJÄLV. Men det gick faktiskt bra. Skönt rentutav. Fast benen var som spagetti när jag gjorde entré på arbetsplatsen och byta t-shirt fick jag göra inne toaletten. Sådär behöver man aldrig hålla på när man kommer till jobbet med elcykeln. Då är man torr och säker minsann.
En sak till. Vi har ingen bil längre. Vi. Har. Ingen. Bil. Längre. Bil alltså. Vi har inte det. Vi sysslar inte med bilåkning liksom. Så om det hällregnar ute och man ska till jobbet - varsågod, här, ta detta urfula regnställ i blått och rött som är alldeles för stort och som inhandlats på begagnatmarknaden för en hundring, ta det och schas, cykla! Blött men kul! Härdande! Och så miljövänligt sen då!
Återkommer, kanske från en sal på ett lasarett (lunginflammation) om någon vecka eller så. Vi ska ge det här sjuka experimentet en månad i alla fall.
Nämen. Vad var det där? Ett hejarop? Jamentackdårå.
rock around the randigkatt - tramsande katt- och chipsmänniska som tycker att livet, det är livet det!
6 kommentarer:
Elcykel: kanske det göttigaste transportmedlet i världen! Elcykel som inte fungerar: Kanske det mest avtändande som finns. Jag FATTAR INTE hur den kan vara så tung att trampa bara för att motorn inte är igång?
Och tummen upp till icke-bil-livet! När jag bodde "i stan" så ägde jag i och för sig en bil, men använde den i princip aldrig p g a lättja. Hade bilen i ett underjordiskt garage och det kändes 99 gånger av 100 enklare att ta cykeln som stod parkerad utanför porten jämfört med att gå runt hela huset, ner i garaget, låsa upp och putta upp den SVINTUNGA garageporten, trixa ut bilen, köra upp ur underjorden (var alltid ett mardrömsscenario att stanna på kanten av den branta uppförsbacken för att kolla så att det inte kom någon, TÄNK OM JAG SKULLE FÅ MOTORSTOPP OCH RULLA TILLBAKS NER I UNDERJORDEN), gå ur bilen, gå ner igen och stänga dörren och så upp igen. Hann ju halvvägs till stan med cykeln på den tiden, så bilen fick stå för det mesta. En gång tankade jag full tank i oktober och nästa gång det var dags att tanka var någon gång i mars. Batteriet var väl inte så fräscht det året, men men. Nu när jag bor på landet känns det lite bittert att vara så beroende av bilen som jag är. MEN NÄR JAG BLIR PENSIONÄR. Då djävlar.
Nä, jag fattar inte heller hur jädra trög och tungcyklat det behöver vara bara för att batteriet är avslaget.
Som tur är har jag VÄRLDENS BÄSTA CYKELREPARATÖR. En gång i tiden blev jag utsänd att göra ett litet reportage om denne kille med egen cykelverkstad och sedan dess har vi varit lite bundis. Lämnade in cykeln till honom med pessimistisk uppsyn. Fick tillbaka den typ en dag senare. LAGAD. Kostnad: 300:-! Jag som redan stod i startgropen för att rusa iväg och köpa in en ny elcykel! Gissa glädjen. En plastdetalj i batteriet hade smält över en pol. Räckte tydligen med att tälja bort den plasten. I AM HAPPY NOW. Ride on!
ÅÅÅH, lyckan!
Innan jag skaffade torp var bilen min mest meningslösa ägodel. Jag HATAR att köra i stan, så jag använde bara bilen när det var absolut, absolut nödvändigt. Nu vill jag ju gärna fortsätta hävda att jag nästan aldrig använder bilen. Men när jag kör 34 mil i veckan så är det ju lite svårt att verka miljövänlig.
Men stort grattis till 300-kronorsreparationen. Grymt ju! Ytterligare en anledning att förbanna min dåliga vän- och släktskara. Nästan ingen kan något användbart. Jag vill känna reparatörer, hantverkare och bönder. Inte marknadsförare, ekonomer och kulturarbetare. Eller jo, jag gillar ju dem. Men jag behöver verkligen utöka bekantskapskretsen känner jag.
Jag kanske kan byta till mig en av dina ekonomer? Så får du, låt säga, en snäll elektriker i utbyte? Jag vill lära mig lite om daytrading och sådär. Kan du kolla om någon.....?
Skicka en kommentar