Det kunde blivit en blodig lördag!

Igår var Liv här, Wendys polare. De sitter i soffan och lillebror på tre år hänger som en igel på tjejerna. Jag ligger i samma soffa och vilar, blundar och tjuvlyssnar på deras konversation.
Wendy: Mille! Du får vara zombie, en som alltså äter upp hjärnan (Mille okejar detta).
Wendy: Då är jag en vampyr, en sån som sliter sönder folks kroppar. (alla nickar)
Liv: Och då är jag en mördare! (Wendy och Mille nickar uppskattande).
Rollbesättningen är sålunda klar, men inget händer. Liv viftar lite med en kniv av plast i luften och Mille sätter på sig en cowboyhatt samt grenslar käpphästen. Wendy sitter bara och glor mot teven där filmen Bamse och den flygande mattan flimrar för fulla muggar.
Jag vilar vidare. Det känns fruktansvärt tryggt att vara omgiven av allehanda småmonsters.

Dagens låt: Dragula - Rob Zombie.
Etta på skräcktoppen ligger fortfarande mumierna. Jag vet inte hur många godnattsagor innehållande nån form av mumie jag har berättat i mina dagar. Men nog borde det räcka till en ganska tjock bok. Undrar om det finns nån marknad för sagoböcker för mumietokiga barn? Jag kanske kunde göra mig en hel förmögenhet om jag bara fick tummen ur? JK Rowling - se upp liksom!