Årets mest misslyckade grillning

Söndag. Solen skiner. Vad ska vi hitta på idag då? "Vad säger ni om att ta husbilen och åka iväg nånstans och grilla korv?" undrar pappan i familjen. "Jaaa!" ropar alla unisont. "Vicken bra idé!".
Husbilen står cirka en och en halv mil bort i en skog. Innan vi åker och hämtar den så måste allt inhandlas till den mysiga korvgrillningen. Jag offrar mig hoppar ur bilen, springer in i närmsta affär och landar vid korvbröden. Vad många olika korvbrön det finns! Och titta den här påsen kostar bara FEM kronor. Eftersom jag på senare år blivit lite petig med innehållsförteckningen så hamnar dessa lurigt billiga korvbrön under min granskande lupp. Aha, det var väl det jag misstänkte. Sex olika E-nummer. Det går icke. Jag nappar tag i en annan påse där det inte figurerar några läskiga E-nummer, skit samma att de kostar nästan 20:- Jag irrar vidare med min kundkorg. Bostongurka, senap, ketchup och så förstås det viktigaste av allt: Engångsgrillen! När jag kommer ut till de andra i bilen så berättar jag förnöjt om vilken ofattbart duktig och medveten konsument jag faktiskt är som snitslar mellan förrädiska E-nummer, aspartam och enzymer.
Nu bär det äntligen av mot husbilen. Plötsligt så öppnar himlen sig och regnet fullkomligen vräker ner. 500 meter från själva målet så ställer sig min man plötsligt på bromsen. "Fan!" skriker han och dunkar näven argt i ratten. "Jag har ju glömt husbilsnycklarna!". Vi vänder om. Kör hem. Mannen springer in och hämtar nycklarna. "Är du verkligen säker på att inte glömt nåt mer nu? Du som har SÅ HIMLA MYCKET ATT HÅLLA REDA PÅ?" säger jag kanske i en retlig ton eftersom att mannen omedelbart surnar till och fräser "Men tänk vilken sagolik tur jag har haft ändå va. Som har en fru som aldrig gör några fel. Som bara är så himla perfekt!"
Trettio tjuriga minuter senare är vi äntligen framme vid husbilen. Naturligtvis startar den inte. Det blir startkablar i ösregn. Efter ytterligare trettio minuter är vi mot alla odds på väg. Vi kör mot solen och hamnar i Baskarp. Vi hittar en jättemysig glänta precis vid Vätterns strand. Allt har vänt. Allt är perfekt i minst fem minuter. Ända tills vi inser att engånggrillen för 25:- inte vill ta fyr. Mannen blir återigen arg. Jag blir inte arg. Jag blir VANSINNIG! Jag stampar med min gymnastiksko rätt ner i kolen. Ungarna tittar konstigt på mig. Vi packar ihop och åker därifrån. Barnen klagar där bak i bilen. "Vi är hungriga. Vi vill ha korv. Ni sa ju att vi skulle grilla.”
Min mage skriker den också. På närmsta mack köper vi en ny engångsgrill och eftersom den värsta besvikelsen nu har lagt sig och solen fortfarande behagar skina så gör vi ett nytt försök vid Domsand.
Ut med campingbordet. Ut med campingstolarna. Fram med grillen. Nu vill vi ha mat. Nu!
Det verkar som om den här förbaskade engångsgrillen vägrar ta fyr den också. Mannen blir rasande och sliter bort gallret. Jag slänger på brinnande engångshandukar och efter några minuter har vi fått till en fungerade grilllåda. Äntligen!
Det är då mannen går in i husbilen för att plocka fram allt vi behöver till vår lilla enkla måltid.
"Var är korven?" ropar han där inifrån.
"Eh, den glömde jag visst köpa" säger jag. Mina kinder känns flammiga.
Sexton korvbrön med senap, ketchup och bostongurka satte vi fyra utsvultna familjemedlemmar i oss. Sexton korvbrön utan korv. Och tänk, inte ett endaste E-nummer.
Så kan en söndag också se ut.