Är ute på min morgonpromenad som vanligt. Jag är osminkad, håret ser för bedrövligt ut och kläderna är svettskrynkliga. Går längs Vättern. Svänger av mot Vättersnäs och då, på avstånd, ser jag tre killar komma emot mig. De har hoodies och de verkar lite småfulla. Jag gör en tvärvändning och börjar jogga åt ett annat håll. Ett håll med mycket buskar som man eventuellt kan kamouflera sig i.
"Jag måste in här och gömma mig, fort, fort!" tänker jag samtidigt som jag flåsar som en flodhäst med andnöd.
Varför är det så här? Är det jag som överreagerar eller är det trots allt bra att ha en självbevarelsedrift? Ska man ens behöva tanken på gruppvåldtäkt när man är ute och motionerar klockan halv sju på morgonen?
Tänk om de här killarna faktiskt bara var ett gäng hyvens grabbar som sitter hos gamlingar på äldreboenden på sin fritid? Eller så var de kanske ett grabbgäng som träffas varje lördag för att diskutera hur man skulle kunna göra världen till ett litet bättre ställe att bo på. De kanske till och med var lagda åt andra hållet?
Eller så hade jag rätt. De VAR jättesugna på att ta fast den där nervösa svartklädda ruggugglan och dunka på henne vid vattenbrynet. Klockan halv sju. En söndagmorgon vid Oset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar