Vad svamlar jag om nu då? Jo, en platt och svart jädra smartphone som varit i min ägo i cirkagurka två år. Ingen Iphone här inte. Jag har självklart en budgetvariant som kommer från NOKIA och under dessa två år har jag bara stött på EN ENDA MÄNNISKA som haft en likadan och han var från Finland, flintis, blek, bar beiga fulshorts och jobbade som tekniker på radion en sommar. Kände ingen gemenskap alls med denna trista uppenbarelse - men jag kan dra mig till minnes att jag iallafall blev glad och lite överraskad när jag insåg att jag trots allt inte var den enda personen på den här planeten med denna så simpla smartphone. Som jag älskar. Och hatar. För vad mycket tid den sparar och vad ENORMT MYCKET tid den suger åt sig! Jag är helt i dess våld. Böckerna har fått ta ett steg åt sidan. Teven har fått göra likadant och familjen, jag tror att dom fortfarande är där i periferin, har jag fått ansenligt mindre med tid för och det är inte klokt. Vansinnigt. Jag har inte ens tid att blogga längre för om jag inte sitter och petar på telefonen så letar jag efter mina läsglasögon.
Så. Nu vet ni vilken fin människa ni har att göra med.
Måste wordfeuda och quizkampa nu. Samt kolla Facebook, Instagram och Tradera. Livet är det som pågår medan du pillar med din telefon liksom. Tjing!
PS. Vad har kepsarna på bilden med texten att göra då? Svar: INGENTING egentligen. Men fatta att det är en kille som jobbar som assistent på särskolan som på fullt allvar går runt med en dylik kepa helt oironiskt på sin skalle. Jag höll på att tappa ögonen när han gjorde entré på jobbet för några veckor sedan. Folk! Var bara tvungen att ondgöra mig lite. Förlåt Jesus och alla andra lättkränkta. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar