- Mamma! Vill du ha en sommarteckning eller en med blodiglar på?
Svårt. Jag kan inte välja. Likadant var det inatt. Då hade jag en igel på mig. Usch, säger ni. Nej, inte alls, säger jag. För igeln hette Guy Ritchie. Eller Madonnas ex för er som inte hänger med alls i nöjessvängen alternativt har vistats i en trång kapsel ensam ute i rymden de senaste tio åren.
Anyway. Guy Ritchie hade alltså siktet inställt på mig och saken var den att jag hängde med en annan kille. En töntig kille som bara var min kompis. Men så möttes Guys och mina blickar och jag såg att han blev intresserad av vad han såg (ja, ni hör ju vilka fantastiska och infantila drömmar jag ligger inne med) och han gjorde en framstöt. Han viskade i min killkompis öra, lite för högt, att "Jag gillar verkligen din tjej!" och så gick han.
Jag som hade hört allt skrek till min stackars killkompis att "MEN JAG ÄR JU INTE DIN TJEJ!!! DET KUNDE DU VÄL FÖR FAN HA SAGT!!"
Och så vaknade jag. Guy var borta ur mitt liv. Snyft.
Igår drömde jag om Peter Settman. Att han hade blivit en torris för att han inte drog så snuskiga skämt längre.
Ni hör - det verkar som om jag är inne i ett kändisdrömstim för tillfället. Om jag får önska vem jag ska frottera mig med nu under natten som kommer så säger jag Gary Oldman (om drömmen ska innefatta en skådis, dock ej Gary som vampyr, tack. Jag tillhör INTE dom som tycker att vampyrer är "erotiska", "sexiga" eller "läckra") eller Nisse Hellberg (om drömmen ska innefatta en lång musiker som bräker på skånska).
Men än säger jag inte godnatt. Först ska en dag späckad med syskonbråk, tjat, mat, bilresa till Värnamo och kanske en film på vhs klaras av.
Dagens låt: My guy - The Ronettes.
Det var nog inte Ronettes men jag kommer inte på vem som gjorde den. Iallafall - Guy är ju inte alls min kille. Hur i hela friden kunde jag drömma om honom? Tycker jag att han är en godbit i mitt undermedvetna eller vad är det frågan om? Kanske dags att lägga sig på den där soffan hos någon psykolog?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar