Nära inpå

Bästa grannarna fanns på Österängen. Inte tu tal om saken. På Duvgatan 3D var vi ett helt gäng ungdomar som bodde på översta våningen. Det var menlöse Posten-Bengan som älskade musik, det var raggaren Roffe som man alltid ramlade på när man var ute och så var det Stefan som bodde vägg i vägg med mig. Vi kunde kommunicera med varandra genom köksventilationen.
"VILL DU HA KAFFFE???" kunde jag skrika mot köksväggen.
"JA!!!" skrek Stefan tillbaka.
Det var kul. Lika kul var det inte när samme Stefan hade sina idiotefterfester där folk skrålade och skrek nätterna igenom till Stefans superdåliga musik (läs Italodisco) och där folk kunde klättra uppför stupröret för att komma upp på hans balkong.
På våning två, under oss, bodde en skara ensamstående tanter som var himmelssöta. Man fick gamla Allerstidningar och behövde man låna en kopp socker så var det bara att ringa på hos gamla Asta eller Ebba.
Vi övergav de goda grannarna 1993 och flyttade till Huskvarna. Där var grannarna inte så roliga. Ett tag var vi grannar med en konstig säljsekt som kallade sig "Golden Dragon". De ockuperade tvättstugan. De var allmänt konstiga och obehagliga. På våning ett bodde en ung kille. Hans rubbade tjej kunde ställa sig och skrika "JÄVLA KUUUUKJÄVEL!!" så högt på natten att man bara låg och darrade där uppe på våning tre.
Fast idiotgrannarna vägdes upp av Sten Rosén, den supergamla gubben som bodde på vinden ovanpå oss. Sten var en pärla.
2002 flyttade vi några kvarter bort till där vi bor nu. Där var grannarna till en början också väldigt najsa. Ovanpå oss bodde en juggofamilj som vi ibland var uppbjudna till på sockerfest. Synd bara att pappan i familjen skulle piska på en granntant på öppen gata och att JAG blev vittne till händelsen.
Det blev rättegång. Läget var obehagligt. Mannens fru och två döttrar verkligen H A T A D E mig för att jag satte dit dom.
Tack och lov flyttade dom. Det var en oerhörd lättnad.
Efter dom flyttade superflotta läraren Gunilla in. Hon fick bo i lägenheten ett år. Sedan dog hon. Bara sådär hux flux. Alldeles för ung. Mycket sorgligt.
Efter Gunilla kom familjen med två barn som knappt aldrig var ute. Jag tycker visserligen att mina barn är bleka men jösses....den här familjens barn var genomskinliga. De flyttade för en månad sedan. Till hus. Hoppas barnen får en trädgård att vara ute och ränna i.

Idag flyttar nästa familj in. En juggofamilj med två barn. Ska bli spännande att se om det blir sockerfest eller pest. På nåt sätt hoppas jag på det första.

Dagens låt: Walking on sunshine - Katrina&The Waves.
Hett var det här. Igår stövlade jag helt ovetandes ut i tjocka strumpbyxor samt höga vinterstövlar. Big mistake. Man har liksom inte en sån mundering när det är 22 fläskiga plusgrader ute.