Mats är borta. Försvunnen. Sist vi såg honom var i lördags eftermiddag och trots att han är ute och ränner hela nätterna så kommer han iallafall in en stund på morgonen för att lapa lite grädde och käka lite välsmakande kattmat. Nu - ingen svagt jamande katt utanför på trappen. Han är borta.
Ungarna är förtvivlade. Vi är förtvivlade. När jag åkte till jobbet i morse så bara vällde tårarna upp och det kändes som att nu, NU, bryter jag ihop och rullar ihop mig till en liten (nåja) krampande boll här på bilgolvet. Fick säga högt till mig själv att "NU SKÄRPER DU DIG! Du kan inte prata i radio och låta som en hulkande, snörvlande idiot inte!" Vill bara gå hem och storlipa.
VAR ÄR DU MATS?
Har du gått vilse? Är du påkörd? Är du inlåst någonstans? Har någon tagit dig? Ligger du skadad i en buske? VAR ÄR DU? Jag blir galen om jag inte får veta.
I eftermiddag ska vi alla bege oss ut och leta. Ska åka varenda jäkla väg och spana efter honom. Är han påkörd vill man ju veta - det är den här ovissheten som man blir tokig av.
Mats. Min gråa, fina pälsprins som älskade att trajja på min hals och att ligga tätt, tätt intill mitt ansikte. Jag kommer aldrig mer att ha en katt som du. Kommer du hem ska jag pussa på dig i två timmar, kamma dig länge, länge, klippa dina klor, klia dig på magen och och så ska du få en stor, fet lax som du kan mumsa på.
Mitt hjärta har slitits itu.Kom hem, Mats!
1 kommentar:
Är det förra lördagen eller denna lördagen han senast syntes till?
Håller tumme för att han bara tagit ett litet extra äventyrsvarv. Han kom ju till rätta förra gången han var ute!
Skicka en kommentar