"Vi måste fira på något sätt!"
"Jaa!"
De kommer in till mig där jag sitter vid datorn.
"Mamma. Du vet ju att vi har samlat en hel del pantflaskor.."
"Ja?"
"Nu har vi faktiskt fått ihop över 100 kronor och vi tänkte gå ut och fika för att fira!"
"Gör ni det, det blir bra", säger jag jätteengagerat.
Efter tio minuter kommer de in med en stor tårtkartong emellan sig.
"Vi köpte den här prinsesstårtan!"
"Vad kostade den då?"
"85 kronor!"
Så sätter sig de smarta ungarna som samlat pantflaskor i flera månader och som nu slösat bort nästan hela förmögenheten på ett grönt bakverk.
De delar den mitt itu och sätter igång själva firandet. De äter och äter och efter någon minut tar det stopp.
"Vi orkar inte äta mer, vi mår illa. Kan vi ställa in bitarna på varsin tallrik i kylskåpet?"
Jag nickar. De plastar in bitarna och det är tydligen väldigt viktigt att lillebror Mille, när han kommer hem, inte ska få syn på tårtbitarna. Det är jätteviktigt. Så viktigt att jag måste skriva en stor lapp och fästa på kylskåpsdörren. En lapp som skriker:
RÖR INTE TÅRTORNA!
Sedan springer Wendy och Lucas ut och jag åker iväg på ett möte.
När jag kommer hem två timmar senare så får jag höra att "MAMMA!!!! Mille har ätit på våra tårtor. Nu kommer Lucas inte vilja ha mer. Jag HATAR MILLE!" buhu, buhu, buhu.....
Skägget berättar senare att Mille kommit in till honom i vardagsrummet och sagt att "Det är tårtor i kylskåpet men vi får inte röra dom!".
Hade alltså Mille sagt. Med grädde runt hela munnen.
Brorsor!
2 kommentarer:
Haha. Älskar dina barn.
Så himla roligt att de köper en hel jävla tårta och så otroligt roligt med den glupska, iskalla lillbrollan!
...iskalla lillbrollan...jag ska introducera hans nya mellannamn idag.
Skicka en kommentar