Psychic medium in da house

Igår på lunchen satt jag ensam i radions lunchrum. Det var kallt där inne men lasagnen var varm och på platt-teven på väggen gick reprisen av "Det okända". Jörgen Gustafsson, mediumet som jag babblat om innan och som jag är SÄKER på att jag har träffat i något sammanhang för länge sedan och att jag då inte tålde honom, han iallafall, han var på teve.
Han gick runt i ett hus (en gammal grillkiosk var det, tror jag) och "kände saker" med ett annat engelskt medium vid namn Iris.
"Wow!" skrek plötsligt Jörgen till.
"What?" undrade Iris.
Jörgen började svamla på svengelska om "barriärer" och att "det kändes som om golvet bara försvann".
"It feels like I'm drunk you know, very drunk, maybe that's why it felt like the floor disappeared. Do you understand what I mean?"
Alla nickade. Det grillköpande paret gjorde stora ögon.
Plötsligt upplevde Jörgen att det kändes som Jello. Det var segt att gå. Han tjatade om sitt Jello och nu gjorde han sitt klassiska "ta sig för halsen-nummer".
Han kramade om sin hals och bara "det är nåt med huvudet liksom, jag får inte luft, jag vet inte..." Nu skulle det förstås vara en osalig person som hängt sig eller nåt liknande. Det är det ofta.

Alltså, jag vill verkligen tro på att det finns en andevärld, och att det finns vissa människor som kan se vad jag inte ser - men på något sätt så blir jag alltid lite full i skratt när de håller på som värst med sina samtal till de hemsökande andarna. "Vandra över till andra sidan nu, så, så, vänd dig om, gå mot ljuset, gå..."
....och så kommer en liten suck, spända axlar slappnar av, mediumet pustar ut och "känner ni nu vad luften är mycket lättare att andas?"............

Sista tiden så har jag ofta upplevt att det går förbi någon (något?) i ögonvrån. Ingen är där. Dags att slå en pling till Jöjje?