Jag är ledig. I lördags morse gick jag av mitt arbetspass och jag börjar inte jobba förrän på lördag kl.11.00. Fatta den goa känslan då!
Sol, trädgård, ledigt, ledigt (mannen är i Skottland så jag har ledigt även från honom), ungarna är i skolan även den här veckan och jesus vad jag njuter! Så här skulle jag kunna ha det för jämnan.
Vad jag däremot inte tycker är så kul är det här:
Kommer ni ihåg att mina leder svullnade upp och att jag trodde att jag fått ledgångsreumatism? Well, det försvann ju men eftersom jag aldrig riktigt kolla upp min hälsa så gick jag till läkaren ändå. Fick ta en massa prover.
I samma veva blev jag kallad till cellprovtagning (livmoderhalscancerkoll) på samma vårdcentral.
Okej.
Förra måndagen: Får ett brev på lådan som berättar att man upptäckt förändringar (!!!) och nu måste jag på gynkontroll i slutet av augusti. Å N G E S T! Nu har jag såklart fått cancer också. I höst blir det här förmodligen en cancer-och-snart-ska-jag-dö-blogg.
Förra tisdagen: Får ytterligare ett brev på lådan. Mina leverprover var något höga och blodvärdena var låga. Måste äta NIFEREX (järntabletter som man äter när man är på tjocken). Måste tillbaka och ta nya prover. Ännu mera Å N G E S T.
Så kan det gå när man ska göra sig till och "vara vegetarian", "nästan nykterist", "kolla efter otäcka E-nummer" och "äta nyttigt". Då blir man sjuk. Man får cancer.
Märker ni att jag målar fan på väggen? Jag tillåter mig att göra det till i höst då jag får besked. Men först ska jag njuta alldeles förbannat mycket av den här sommaren.
Strålning, nej tack. Solstrålar, ja tack!
3 kommentarer:
Men fy vad jobbigt :-( Fast "förändringar" är väl inte synonymt med cancer, utan något som KAN utvecklas till cancer om man ingenting gör. Som jag fattar det så kan lättare cellförändringar försvinna av sig själva, och gör de inte det så opererar man bort lite vävnad.
(fick kolla upp detta senast jag gjorde cellprov eftersom barnmorskan bara malde på vad som skulle hände "om det var nåt". Hon använde orden "om det var nåt" säkert 20 gånger på lika många minuter, och jag gick från vad jag hade tänkt var en enkel rutinundersökning med känslan av att jag nog var i slutstadiet av svår cancer, MINST (tack och lov så "var det inget").)
Men ja. Man kan undra vad poängen med ett hälsosamt leverne är, när folk som aldrig motionerar utan ägnar sitt liv åt att kedjeröka samt äta och dricka onödigt som om det inte fanns någon morgondag är friska som nötkärnor och själv får man dras med allehanda krämpor. RÖV är ordet för detta. Kram.
"slutstadiet av svår cancer"...ha ha. Det var skönt att få lugna nerverna med ett skratt. Kram
Det ordnar sig nog, ingen fara
Skicka en kommentar