Hagga - and proud of it!

Tisdag två minuter innan klockan tolv. Jag står i kön till Erikshjälpen. Regnet droppar lite förstrött och lojt, kommer liksom inte igång och bakom mig med händerna runt min mage står Wendy. Dörrarna öppnas och alla pressar på framåt. Alla ska in samtidigt. Helst. Precis när jag lyckats ta mig in i själva förmaket/hallen/slussen/entrén så ser jag ett någorlunda bekant ansikte och nu säger det nåt om nån "jävla hagga" och jag fattar direkt att här pratas det om lilla mig. Blir jag arg? Ledsen? Får jag hjärtklappning som jag brukar om någon är taskig mot mig? Svar: Nej. Jag blir på bra humör! Nästan lite upprymd.
Jag drar med mig ungarna bort mot textilavdelningen och jag kan liksom inte sluta flina. Jag är en hagga. Tar på mig mina fyndögon och hittar raskt två påslakan och en gardin som jag sedan tänker sälja dyrt på Tradera.

Inne i affären så törnar jag, the hagg, ihop med de tre juggokvinnorna gång på gång. Jag låtsas inte om dom trots att den yngsta (vi brukade kalla henne "advokaten") har blivit uppseendeväckande
J Ä T T E F E T och kanske beror det på att hon tydligen lyckats klämma ur sig ytterligare en unge som hon nu med stort besvär drar runt med i en vagn inne på Erikshjälpen. Mamman till den fula glasögonblobben har förvandlats till en blekt blondin, det ser jätteoäkta och dassigt ut och hon den där andra, som uttalade sig så fint och uppskattande om mig, hon ser till mitt stora förtret ganska bra ut. Men hon är ändå den fulaste av dom. Mycket ful. Mycket otäck.

Ja, jag är gärna en hagga om det innebär att man tar en äldre kvinna i försvar som blir misshandlad på öppen gata mitt i Huskvarna. Jag är gärna en hagga om det är d e t man är ifall man sedan ställer upp som vittne i domstolen och berättar vad man sett och hört den där gången på gatan klockan tre en helt vanlig måndagseftermiddag. Sedan skiter jag i om det här råkade handla om mina grannar. Grannar som blev så förbannade på mig och mitt vittnesmål att de tog sitt pick och pack och flyttade till Jönköping (stackars Kålgården!).
Man misshandlar inte medmänniskor. Man gör inte det. Det är liksom inte alls okej att två döttrar och en pappa hoppar på en dam i 65-årsåldern och slår besinningslöst. Drar i hennes kläder, river bort hennes smycken, rappar henne med en stor slang. Man ska inte komma undan med det.

Så visst. Jag kanske är en jävla hagga men herregud vad jag är stolt över det!


Dagens låt: Back for good - Backstreet boys
Förlåt för att jag inte bloggat på länge men det har varit lite mycket med både det ena och det andra. Jobbet som jag började på ska jag sluta och jag får berätta mer om det en annan dag och ungarna har sommarlov och det ska pusslas med tider och simskola och mamma har hamnat på sjukhuset och katt hittar jag ingen heller och och och... vi hörs. Snart.