Allt spricker

Det finns saker som jag kan jaga upp mig något alldeles otroligt över. Det kan till exempel vara när jag vaknar tidigt på morgonen. Hjärnan surrar igång och självklart är det inte kreativa lösningar och idéer den vill surra om. Nej, det är förstås saker som gör mig abnormt stressad och som ger mig magknip.
Ett exempel: Förra våren anlitade vi en målare som målade om tre av våra rum, däribland dotterns rum och vardagsrummet. Det blev fint. Vi var nöjda. Ute på gatan höll gatuavstängningen från Helvetet igång. Stora maskiner grävde och jobbade och dundrade konstant från morgon till kväll. Hela huset skakade. Vad händer? Jo, våra nya, fina väggar SPRICKER! Det ser inte okej ut. "Kan man ringa sitt försäkringsbolag?" undrar min hjärna. "Nähähähäää, det går ju inte. Det vet man väl hur försäkringsbolag är! Man ska bara betala och se glad ut och inget får man tillbaka" surrar hjärnan vidare och sedan tänker jag tankar som att vi får ta hit en målare igen som duttar på något i sprickorna men tänk om det blir fel vit färg och det bara ser kladdigt ut och...och...ÅÅÅÅÅAARGHHHHH. STRESS!
Exempel två: När gatuavstängningen från Helvetet var igång så rev Holst Jävelentrepenad och deras gula grävmaskin upp halva vår trädgård. Bort med trädet, bort med rabatten och bort med allt gräs. När de packade ihop och vi stod där och viftade med våra flaggor och hurrade så glömde vi av oss totalt för när vi gick in såg vi att de hade ju inte ställt i ordning allt. Eller rättare sagt INGENTING! Jag har ringt kommunen och påpekat problemet TRE, three, tres, trois, drei gånger men inget händer. Alla skyller på alla. Detta gillar min hjärna att surra om speciellt klockan 5.30 på morgonkvisten. Man kan bli galen för mindre.
Så nu har jag som ni förstår MINST två riktiga surdegar att ta tag i. Klart som korvspad att man inte hinner ta tag i sitt liv. Fixa jobb? Nej, jag kan inte. Jag har tolv sprickor och en trädgård som går före. Okej. OKEJ?

Dagens låt: Saturday night fever - Bee Gees.
Lördagens påskafton var verkligen skitrolig. Stefan kom. Carro kom. Hoccy och hans lilla Molly kom. Vi käkade, drack, spelade UNO och så smällde vi av gamla fyrverkerier som Carro hittat längst in i sin garderob. Enda smolket i glädjebägaren var Mats, numera aka The birdkiller. När jag öppnade ytterdörren kom han in och Hoccy som precis var på väg ut sa: "Det ligger en död trast här på trappen!"
Jag bara "Nä? Du skojar?"
Tråkigt nog så var det inget skämt. På trappen, precis utanför dörren, låg det mycket riktigt en död fågel. Den lilla fina björktrasten var fortfarande varm och han blödde lite ur näbben. Vi begravde den tio minuter senare.
I och för sig KAN den ju ha flugit in i dörren men det troligaste är väl att det lilla tama rovdjuret Mats ville stesa lite och göra sig märkvärdig. Hmpf!