French kissing at the Erikshjälpen

Utbildningen är över. Eftersom att jag har fått sluta lite tidigare så tänker jag att jag ska ta och stanna till på Erikshjälpen på hemvägen. Brum brum med bilen. Trallalallala...vilken Erikshjälp ska jag ta? Solåsen eller Österängen? Ah, vad fan! Jag tar Österängen - det var ju ett tag sedan man var där.
Knatar in i butiken, hittar snabbt ett snyggt gammalt förkläde. Om jag hade sparat på alla snygga gamla förkläden jag hittar jämt och ständigt så hade jag kunnat öppna en egen butik. FÖRKLÄDESGROSSISTEN hade affären kunnat heta.
Snokar vidare. Hittar ett linne till dottern med Snobben på. Vänder och går mot slutdestinationen - bokavdelningen. Just när jag tar tag i en Inger och Lasse Sandbergbok (spöket Laban-nånting) så hör jag en röst några meter bakom mig.
"Det DÄR är en riktigt BRA bok!"
Jag hinner tänka "är det mig han pratar med?" och så vänder jag mig om och det är då jag ser att det ÄR mig mannen pratar med. Trots att 30 år har gått känner jag igen honom.
"HEJ! Är det inte du?" säger den långe, glasögonprydde.
"Jo, det är jag! Jag känner igen dig också, jag hade dig i gympa och du var nära att ge mig en etta i betyg!"
"Ja, ha ha, det kan stämma, men du var ju SÅ KULTURELL utav dig! Och jag kunde se över det. Jag var ju inte bara gymnastiklärare jag heller vettu, jag var ju också kulturell, dansade balett och sådär!"
Ungefär här så tar han tag i mig och utbrister att jag är MYCKET snyggare nu än då! Ja, herregud, jag är rent utav en TOPP FEM JU! Titta på mig!
"Jag måste få kyssa dig. Ja, alltså som de gör i Frankrike, ha ha!" och så kindpussar han mig sådär franskt och jag bara står där helt lamt och blir allt mer generad.
"Få se nu. Det var väl 1982 ni gick ut?" och så räknar han högt och ljudligt ut exakt hur gammal jag är och...
"Ta det lite högre. Det var någon där längst bort i lokalen som inte riktigt uppfattade hur gammal jag är" säger jag och skrattar inställsamt och alldeles för högt. Något som inte alls bekommer gamle Lennart, som han heter. Han är helt med på de skämtsamma noterna.
Han pratar golf, han pratar om sin frus bröst, han pratar om min kollega Clarence, han pratar och pratar och pratar och jag ler och ler och ler och efter ungefär en kvart ger han sig, kramar om mig och och och VAD ROLIGT DET VAR ATT SES!

Jahopp. Där ser man. Jag uppfattades tydligen som kulturell och lite svår och mörk då det begav sig. Eller som han uttryckte det: "Ville liksom inte svettas i onödan..."
Om jag inte minns helt fel så fick jag en tvåa i slutbetyget. Det var VÄLDIGT generöst måste jag medge. Hyvens kille den där Lennart.

Puss puss (franskt förstås!) på kinden!