.JPG)
Här har man längtat hela eftermiddagen till den spännande programpunkten kl.18 med saltet eller som det står på burken - Magnesiumsulfatet och snacka om antiklimaxet med stort A. Sicken besvikelse.
Jag hällde upp två deciliter i det gröna glaset och tog en klunk. Hade jag haft jättelätt för att spy så hade jag kräkts rakt ut över diskbänken. Nu gjorde jag inte det, jag är aningen för sansad för det, men jag fick verkligen stålsätta mig inför klunk nummer två. Tog ett rejält tag om min näsa och svalde den beska, det smakade ju för fasen gift, brygden. Detta samtidigt som jag stirrade ut genom fönstret. Någon är inne bland våra soptunnnor, är det grannen? och nu vänder sig personen ifråga om och stirrar på mig, det vill säga personen på bottenvåningen som står och håller om sin näsa med ett konstigt och surt uttryck i ansiktet. Inser att det är fråga om 1. En person som står inne bland soptunnorna och pinkar. 2. Någon som rotar i våra sopor efter pant eller 3. Är en person som dumpar sina sopor bland våra sopor.
Hade jag inte haft giftet i min mun så hade jag knackat ilsket på rutan alternativt rusat ut och försökt skrämma iväg idioten.
Nu har jag iallafall lyckats tvinga i mig ett glas av det värsta jag någonsin smakat (inkluderat stuvad lever) och typiskt nog så ringer en före detta kollega och meddelar att nu kan hon minsann sälja sitt barns DS. Ett DS är ett dataspel och Mille är den som ska ha det. Han betalar med egna pengar. Frågan är nu bara: Kan jag sätta mig i bilen och åka ända ut till Grästorp med äckelvattnet inne i mitt system? Det ska ju vara laxerande och...och....ja, ni får fantisera själva om vad som skulle hända.
Äsch, jag kör. Living on the edge...tralala....klockan 20 ska jag dricka ytterligare ett glas. Synd att ni inte kan se min ansiktsmin just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar