Hurula och de två tanterna

I sommar har det varit något här i stan som heter "Sommaronsdag" vid Stora Hotellet en gång i veckan. Det har verkligen varit jättetrevligt att sitta på krogen precis intill scenen och sippa på en Somersby (jag hatar öl, föredrar cider) samtidigt som man kollar när olika slags människor intervjuas och så är man med på plättlätta musikquiz och så lyssnar man på liveartister.
I onsdags masade jag mig dit i sällskap med nyblivna tonåringen Wendy. Lika bra att hon slussas in i vuxenlivet så fort som möjligt och att vistas på krogen tillsammans med sin feströkande mamma kan väl inte vara en bättre inkörsport?


Solen sken, runt omkring en var det massa människor som man inte träffat på flera år, stämningen var god, cigaretterna smakade jättegott (tack till dig artist som glömde dom på radion) och nu var det dags för livemusik!
HURULA.
Jag har ju hört namnet men inte bekantat mig närmare men hur som haver så var det tre killar och två tjejer i bandet och det lät mycket, högt och bra. Tjejen på bas var übercool och skitgrym och jag gick så att säga igång. Levde upp. Nu låter det kanske som att jag sprang fram och ställde mig längst fram vid scenen och hoppade och dansade men nej, NEJ! Jag satt lugnt kvar på stolen och stampade takten med foten samtidigt som jag fånlog. Man är väl respektabel så att säga. Men ändå. Jag fick en riktig jädra energikick. Kände något som påminde om lycka.
Efter konsertens slut så kom en äldre kvinna fram till vårt bord och pratade med J och M som jag var i sällskap med och som det här fruntimret tydligen kände. Kvinnan var helt uppspelt och uppjagad.
"Vad BRA det var! Jag har pratat med Robert (Hurula) och han är ju så HIMLA ödmjuk och nu är det tredje gången jag ser dom och....bla bla bla."
Jag tittade nyfiket på henne och tänkte nåt i stil med att "vad kul att så gamla kvinnor gillar sån musik, det var ju lite oväntat..."


När jag kommer hem så tittar jag på facebook. Någon har lagt ut ett youtube-klipp från konserten vi nyss var på. Någon har kommenterat. Det är hon. Den gamla tanten.
Jag, Mirre Poirot, snokar naturligtvis upp henne på fejjan. Får se hennes födelsedata. Hon är exakt lika gammal som jag.
Jahopp. Vad kul att två gamla kärringar fortfarande kan uppskatta ungdomlig musik då! Verkligen jättekul
Nu ska jag återgå till knypplingen här.


Dagens låt: Rockaway beach - Ramones
Idag blir det sol och bad vid Oset i Huskvarna. Är helt svältfödd på strandhäng. En stol, en filt, en bok, och andra mammor och barn att tjöta med. Livet behöver inte vara så mycket mer. Egentligen.