Nu har vi varit utan bil en hel vecka. Än så länge kan jag konstatera att jag inte saknat vraket en enda gång. Istället har jag trampat både el- och vanlig cykel, åkt buss (med allt vad det nu innebär, den gången jag åkte nu i veckan innebar till exempel att jag hamnade framför en man som hade typ Skandinaviens äckligaste andedräkt, han gäspade stort och ofta, usch) och så har jag frågat om eventuell samåkning med en tjej i grannhuset när vi skulle iväg på REKO-utlämning (du får googla). Det var verkligen jättetrevligt att åka ihop och det hade ju ALDRIG hänt annars om vi hade haft kvar vår bil. Då hade jag minsann puttrat iväg själv i min bil och hon själv i hennes. Miljön jublar lite försiktigt. Vill jag tro i alla fall.
Faktiskt så har jag inte ens varit ute på Blocket och glott efter bilar i 10-20.000-kronorsklassen. Det talar ju en hel del för att jag verkligen tar det här lilla experimentet på nån form av allvar. Ska bli spännande att se hur länge vi kan hålla emot. När första stormen/höstregnet drar in över Huskvarna - då kanske, kanske det blir annat ljud i skällan. Cykla i motvind = motbjudande. Cykla i hällregn = ännu mer motbjudande. Fast å andra sidan....tänk vad praktiskt det skulle vara med en sådan där duschhuva som fanns förr (eller finns? meddela mig isåfall) - ni vet den där huvan som man drog ner över hela huvudet och som hade plast där fram som man tittade ut igenom. En sådan skulle ju vara asbra att cykla med i regn! I alla fall för en som alltid har mascara på sig. Mascara som inte är vattenfast.
Komma fram till jobbet och se ut som Alice Cooper = inte så speciellt lockande.
rock around the randigkatt - tramsande katt- och chipsmänniska som tycker att livet, det är livet det!
