Detta lidande!

Men det var då helvete vad man ska gå runt och känna sig deppig och låg då! Det känns så.....missunnsamt. Missunnsamt, överdrivet och trist. Antar att det beror på livssituationen just nu. Med jobb och framtid. Det känns som om jag aldrig hittar MIN plats, var fan ska jag vara, jag kan ju inte vela omkring såhär resten av livet, jag kan ingenting, jag behövs ingenstans....sådär snurrar det i min skalle och hör man bara negationer inom sig dagarna i ändå så är det klart att man mår därefter. PEST.

Men jag är ju trots allt en enkel människa och kanske blir jag gladare av att allt julpynt ska fram och upp imorgon? Jag får satsa på det. Lyckopiller är liksom inte min grej.

Dagens låt: Det gör ont - Lena Philipsson.

Just nu är Lena Ph med i SVT1's Tack för musiken. Blir genast lite gladare när jag ser hennes hår som FAKTISKT ser både livlöst, platt och tunt ut (välkommen i klubben, Lena!) och inte ens hennes sletna extensions hjälper upp frissan. Så Lena. Jag säger inte tack för musiken. Jag säger istället tack för håret. Vad skönt att även du har dåliga hårdagar! Och vad skönt för mig att jag iallafall slipper exponera mitt sorgliga hår i teverutan inför hundratusentals människor. Se där! Det finns visst saker att glädjas åt.

Vilken låt ska spelas på din begravning?

Har du någonsin fått frågan eller kanske rent utav frågat dig själv? Jag har iallafall tänkt ganska länge på att man egentligen borde skriva ned några rader i det där vita arkivet hur man vill ha det på avskedsföreställningen. Annars kan det ju bli helkonstigt.
För min egen del hade det inte alls känts rätt om en man med trumpet stått och tutat fram "Där rosor aldrig dör" eller om någon inhyrd kyrkovokalist står och ylar om en bro över mörka vatten. Man vill ju ha det lite speciellt, eget och personligt. Även om man är stendöd.
Vilken låt? Vilken låt?
I tjugoårsåldern bestämde jag att Heroes med David Bowie - den skulle jag ha! Inte för att jag upplevde mig som en hjälte, inte alls, utan för att den är ju så himla fin och så sjunger han ordet "delfin". Jag gillar delfiner. Man kanske skulle ha delfinsång? Och ligga i en kista draperad i batiktyg med rökelser på locket? Eller kanske inte.
Så idag när jag är ute och kör bil ett sagolikt vackert vinterlandskap - då hör jag plötsligt LÅTEN. Den HÄR vill jag ha på min begravning om 50 år. Lova mig det. Annars dör jag.

 

Dårarnas döttrar på besök

Var på Fokus i tisdagskväll och lyssnade till samtalet mellan Felicia Feldt och Mian Lodahlen. Trots att ämnet var ganska tungt (föräldrar och försoning) så var det ändå en uppsluppen stämning och Mian var faktiskt oerhört komisk. Man både lipade och skrattade när hon berättade om sin uppväxt, där pappan var ständigt frånvarande. Ge Mian ett eget tv-program för bövelen!
Felicia, som är dotter till "världens bästa barnuppfostrare", Anna Wahlgren, berättade om sin barndom. Hon har som du säkert redan vet skrivit en bok som heter "Felicia försvann" - en skildring av hur det var att ingå i den väldiga barnaskaran. Hur mamman hade olika karlar, hur de flyttade 18 gånger på 19 år, om alkoholmissbruket och om olika slags övergrepp. Hemskt.
En journalist hade sagt till Felicia att "om bara en tiondel av det du skriver här är sant så är Anna Wahlgren slut!"
Felicia förklarade då att hon har inte ens haft med en tiondel av alla hemskheter. Flämt! Och hennes mamma skulle vara expert på barnuppfostran! Det är ju vidrigt.

Kommer ihåg när jag var nybliven mamma och hur svettig jag blev av att läsa Anna Wahlgrens BARNABOKEN. Avskydde den. Annika som blivit mamma ett par månader tidigare än jag kom med förslaget att när vi hade ammat klart så skulle vi ta Barnaboken och bränna upp den nere på Vätterstranden. Jättebra idé! tyckte jag.

Konstigt då att bokfan fortfarande står kvar här i hyllorna. Tror faktiskt att det har blivit dags att slå en signal till Annika.

Tänk på säkerheten när du kör!

En klumpig kille vill jag minnas

När jag var barn så tillbringade mamma, pappa och jag alla våra somrar på landet. Landet - det var morfars gamla barndomshem som bestod av två riktigt gamla och spännande hus och en lada. I ladan fanns inget hö men väl en snickarbod, massa ved och verktyg. Samt ett utedass.
Rinnande vatten hade vi inte. Så här med facit i hand fattar jag inte hur morsan stod ut. Alla dessa måltider, all disk, allt plockande UTAN VATTEN - för henne kan det inte ha varit mycket till semester.
Men lilla jag, jag njöt. Jag älskade att sjava runt i dassiga kläder och gummistövlar och det allra bästa av allt med att vara där på landet var att bara fem minuters promenad från vårt hus låg en RIKTIG BONDGÅRD. Bondgård=djur. Jag älskade djur. Alla djur. Speciellt kor och katter. Korna som levde under Mirre-eran kunde verkligen skatta sig lyckliga. Fanns det några andra kor i världen som blev så omhändertagna som just dom? Jag hängde med kossorna i ladugården flera timmar om dagen. Bland koskit och flugor ryktade jag dom, klappade jag dom. Delade hemligheter med dom. Mockade, mjölkade. Stortrivdes. (Nu, just nu, när jag skriver det här undrar jag igen om jag inte har snedseglat bort mig totalt. Skulle jag inte blivit bonde iallafall?).

På den här speciella bondgården fanns det inte bara djur. Det fanns ett gäng med killar också. Killar med cyklar som några år senare blev mopeder och bilar.
Sönerna till bonden hette Kjell och Börje. Kjell var sju år äldre än jag. Börje ännu äldre. Dom var sådääär roliga i mitt tycke. Kusinbarnen till bönderna var desto roligare! Det var Clarence från Ståkkhålm, det var Morgan från byn och så var där en kille som på något sätt var släkt med bondmoran. Han hette Sölve.
Sölve var jättelång, jättesmal, jättesnäll, jätterolig och JÄTTEKLUMPIG. Hans hår var blont och lockigt och han var alltid smutsig. Han kom från ett hem med många barn och om jag har förstått saken rätt så fick han vara på bondgården på somrarna bara för att hans egen mamma skulle få avlastning. Trots att man själv bara var ett barn så vet jag att jag fattade att Sölve kom från ganska fattiga förhållanden. Men nu var han på landet. Med oss!

Morgan, Sölve och jag hängde ihop hela dagarna. Det var jobb på åkern. Vi åkte hölass, vi mockade skit, vi åkte traktor, vi rensade jordgubbsland. Solen sken över oss. Jämt.
En dag var Sölve extra upprymd. Nästan exalterad. Anledningen: Han hade fått ett par nya jeans! Jeansen var förmodligen inga Lee eller Wrangler men de var nya iallafall och Sölve var mallig. Rent av lycklig.
På eftermiddagen, det här måste ha varit på en söndag för då jobbade man inte, så tog vi tre våra cyklar och fräste iväg på grusvägen mot skogen. Plötsligt skrek Sölve till och vurpade med sin cykel.
Morgan och jag vände om och frågade vad som hade hänt. Då såg vi. Sölve hade fastnat med sitt byxben i kedjan. De nya jeansen var förstörda! Sölve grät och grät och tyvärr så har jag inget minne av vad följderna blev. Jag vet bara att jag tänkte att det var så himla typiskt honom. Han var den mest klumpiga människa jag någonsin träffat på nämligen.

Nej, jag vet som sagt inte vad som hände men jag hoppas av hela mitt mammahjärta att de vuxna inte blev arga på honom. Och så hoppas jag att han fick ett par nya jeans.
Kanske ett par fräna Silverdollar.

Åsa Larsson bästa bok

Läs mer om den här. Bra från första sidan, nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Älskar Larssons vardagsskildringar. Älskar hennes då och nu-skildringar. Och VEM är mördaren?
Rekommenderar den starkt. Detta är en sådan där bok som gör att man får lätt panik när man inser att den snart är utläst.
Perfekt regnåruskläsning!

När man är i Ångermanland

....då kan det ju hända att man ångrar sig. Och ångrar mig - det gör jag. Här kommer inlägget på allmän begäran (222 stycken röstade för detta förslaget eller vänta nu, två var det visst bara) som så fyndigt heter:

SAKER JAG ÅNGRAR!
1.  Att jag inte sökte in till journalistlinjen på SVF. 1988-1989 gick jag på informationslinjen på samma skola och det var mit livs absolut roligaste år. Fantastiskt på alla sätt. Inbillar mig att jag hade fått glida in lite på en räkmacka om jag verkligen hade sökt - men nu gjorde jag ju inte det. Jag började istället jobba på Åhléns och deras chark- och delikatessdisk för att sedan avancera vidare till OBS! Stormarknads reklamavdelning. Vilket faktiskt var skitroligt också. Men med facit i hand så hade det varit skönt att ha en rekorderlig utbildning i bagaget.
Hade jag varit journalist så hade jag haft betydligt större chans att få jobba där jag vill. På trafikradion. MEN Å ANDRA SIDAN......hade jag gått kvar på SVF så hade jag ju aldrig träffat Olle, min chef på Obs! eller allt annat kul folk från Kulturhusjobbet som man haft så himla roligt med. Det kanske inte var meningen att jag skulle bli journalist då. Men nu skulle jag ju ångra något och då var det det här som ploppade upp allra först.

2. Att min biologiska klocka inte började ticka förräns efter 35 års ålder. Om jag bara hade vetat hur kul det är att ha barn, vilken rikedom det är (låter väldigt religiös nu eller hur?) och hur mycket mer liv det blir när man har barn liksom - då hade jag velat ha barn runt 28 års ålder istället. Så detta är faktiskt en sak jag VERKLIGEN hade velat ändra på om jag kunnat. Skaffa första barnet vid 28, andra vid 31, tredje vid 34 och så kanske en sladdis vid 40......

3. Att jag var en sån mes i fjorton-femtonårsåldern. Jag umgicks med ett gäng då som jag verkligen inte kände mig hemma i. Tjejerna var tuffa, de låg med killar till höger och vänster, mopedkillarna drack folköl och spottade snus. Hade vi inget att göra, vilket vi aldrig hade, så satt vi vid Österängskyrkan och rökte och loskade. Mopedkillarna skrek oförskämdheter åt folk som gick förbi och jag skämdes. JAG VAR INTE EN AV DOM! Ändå var jag så rädd för att vara ensam och otuff att jag hellre hängde med det där fattiga rövgänget. Ångra ångra ångra. Jag kunde väl suttit hemma på rummet och lärt mig spela gitarr istället! Stickat! Målat! Eller vad som helst. Bara undvikit de där tråkiga, fantasilösa och okreativa aporna (de tuffa tjejerna blev förstås med barn när de var 18 år. Idag ser de ut som 55-åringar, jättesletna och ofräscha på alla sätt och vis...ha ha ha! Karma, tänker jag. Vad är det? tänker dom).

4. Att man aldrig sa det där man hade velat säga till folk som plötsligt bara gått och dött. Harriet, min mammas kompis, dog när jag var femton. Jag hade gärna velat förklara för henne hur mycket jag tyckte om henne när jag var liten. Vilken snäll och fin människa hon var. Snäll, fin och barnlös (såklart). Eller min fasters man Gunnar, konstnären, som också gick bort alldeles för tidigt. Han som brydde sig så mycket om sin hälsa, var så atletisk och sund. Så himla typiskt att han av alla drabbas av cancer och packar ihop minst trettio år i förtid. Norrländske Gunnar betydde oerhört mycket för mig. Han var väldigt fåordig men istället för att låta käften glappa så hade han sitt hjärta öppet på vid gavel för små blyga flickor som också gillade att bara sitta tysta och rita och måla. Saknar Gunnar.

5. Sist men inte minst så ångrar jag att jag släppte ut Mats idag på morgonen. Hade jag inte gjort det så hade den där lilla söta gråsparven fortfarande fått flyga runt i blåsten och regnet och bara vara. Så. Lycklig.

En köpfri dag idag

 ...och nu när jag tänker efter så har jag inte lättat på plånboken om så ens för bara ett BUGG. Ingenting har jag köpt. Däremot har jag sålt desto mer. Bara dom Upphittade sakerna betingade närmare 500:- (här har hittats två nya bärbara telefoner, arbetsskor, två flak med läsk, leksaksgarage med mera (fråga gärna om ni har några frågor på det). Kom hem med över 1200 pickadoller efter att bordshyran på 200:- var betald. I love recycling, återvinning!

Ska du ut och handla snart igen? Fråga dig då följande frågor innan du verkligen köper:

Sex frågor att ställa sig inför inköp:
1. Hur ofta kommer jag att använda den här prylen?
2. Kan jag uppnå lika stort välbefinnande på annat sätt?
3. Var ska jag förvara prylen, orkar jag sköta om och återvinna den?
4. Finns prylen begagnad, kan jag låna, hyra eller samäga med någon?
5. Finns prylen i en mer hållbar och miljöanpassad variant, lokalproducerad eller fairtrade?
6. Kan jag vänta några dagar och se om jag fortfarande bedömer att jag behöver prylen?

Nu kanske inte detta behöver gälla om man ska ut och köpa kvällstidningen direkt, men ni förstår vart jag vill komma, huh?
Köp färre saker!

Vart är vi på väg?

10 poäng:  Vi inleder argt bland päron och jättesöta grisar.
8 poäng: Vi åker mot det stora blå's södra kant och området där man lätt kan flamma upp.
6 poäng: Det speciella stället vi ska till härbärgerade till en första början många punkare men ett till två decennier senare huserade såväl barasara som randigkatt här,
4 poäng: Vill man hitta nya böcker för ynka 10:- och kanske en ny bärbar telefon för endast en hundring på en lördag är det hit man ska bege sig.
2 poäng: Nu är vi framme vid ett kul hus om man har tur.

RÄTT SVAR: KULTURHUSETS LOPPIS!
Ses vi imorgon? Carro och jag kommer stå i foajén och kränga Coca Cola Zero för 5:- /burk, nya arbetsskor för 60:- och vinylplattor för en tia.
Julklappspengar kom ner i min plånbok!

Och när jag väl handlar kläder så blir det såklart fel

Hej hej. Här sitter jag i min nya tröja som jag inte iddes prova idag innan jag slog till och köpte den. Alltså sitter jag här nu och känner mig på sådär trist humör igen. Hur kan ett plagg som ser så himla bohemiskt och snyggt ut när det hänger på en galge i en affär se så ofattbart intetsägande och LAMT ut så fort det hamnar på min kropp? Hur? Varför? Det är nästan så att jag får lust att ställa någon mot väggen medans jag tar struptag på denne någon och ryar av mig.
Nu kostade plagget I OCH FÖR SIG bara 50 pix på Erikshjälpen men med facit i hand hade jag ju kunnat köpa typ fem liter mjölk för slantarna istället. Skit. Jag som ska föreställa klok och ekonomisk och allt. Big fail. Eller på ren svenska: Vilket fasligt debacle!

Har haft lite idétorka som ni kanske har noterat och gör därför ett upprop liknande det jag gjorde för nåt år sedan (och eftersom tiden numera går så fort så var det säkert för tre år sedan istället för ett eller nåt) och....vad tycker ni att jag ska blogga om?

1. Människor jag har mött/känt som har gjort något slags intryck på mig genom åren. (här tänker jag mig nästan som en slags återkommande serie....man har ju att ta av.)
2. Brev till mig själv som tolvåring (mitt gamla förnumstiga jag skriver till den stissiga personen som var jag, 12 höstar).
3. Mina värsta fasor då och mina värsta fasor nu.
4. Loppisfynd jag gjort genom åren.
5. Saker jag gjort som jag ångrar.

Fram med mentometerknapparna och tryck     NU!

Reflexhysteri!

Plötsligt var den bara där. Reflexvästen. Den satt på barn, den satt på tanter ute på promenad, den satt till och med på KNUTTAR (gud, så larvigt!).
Kommer ni se mig eller mina barn i reflexväst? Nej, det kommer ni inte. Aldrig någonsin. Det finns mode som jag inte hoppar på. Jag vågade vägra långa kappor på 80-talet, jag hade aldrig pösbyxor eller platådojjor heller. Jamen stentvättat då? Nixpix. Icke.
Nu kanske de här urfula gula västarna inte är någon direkt modenyck, den rähähähäddar ju för tjyven liv! men det spelar kvittar. Jag vill inte ha någon. Har jag klarat livhanken i mer än 40 år så får det vara. Och hade inte jag reflexväst som barn så behöver inte mina ungar det heller.
Jag hade till och med skitit i att tvinga på dom cykelhjälm om det inte funnits en lag som man är tvingad att rätta sig efter. Kalla mig dum och oansvarig. I can take it.

Så då vet alla det. Jag hatar inte bara klimathot. Jag hatar reflexvästar också.

Då vill jag bara rulla ihop mig till en liten boll

Det finns inget som gör mig så nojjig och ångestkrampande som det här med klimathotet. Igår när vi satt och åt frukost hörde jag på ekonyheterna om vilken jäkla katastrof vi går, nej fullkomligen skenar, mot. Inom 50 år kommer det troligtvis att vara 4 grader varmare på  den här planeten. Det är inte farligt. Det är KATASTROFALT!
Isar kommer smälta, växthusgaserna kommer öka med 700%, det kommer bli fruktansvärda miljökatastrofer, länder kommer läggas helt under vattnet eftersom haven kommer stiga FEM meter. Regniga områden blir regnigare och våra barn kommer aldrig att resa söderut på sina semestrar. Var det t.ex Storbritannien som skulle få somrar med en medelvärme på 45 grader?
Fattiga länder kommer gå under helt då man kommer sakna både grödor och vatten. Och allt detta INOM 50 år!
Fy helvete! Inte på 20 miljoner år har Jorden haft en sådan här stor uppvärmning som nu. Fatta!

Tänker egentligen inte så mycket på mig själv utan på våra barn. Vad är det för värld som de ska ärva? Det här stinker. Det är skamligt. Människan utplånar sig själv och allt för att vi varit så jävla bekväma av oss. Bekväma plus att vi vill ha mer och mer och SNABBT ska det gå. Den här girigheten blir tydligen vår undergång. Så himla sorgligt.

Stoppa Jorden - jag vill hoppa av!

Norges sak är vår sak!

Rensa levern bör man...

Leverrensning (mysigt ord!) - det fick jag tips om av en gammal kompis som kallas Räven. Räven gick i min parallellklass på Kungssängsskolan och han hade gjort detta skumma experiment helt enligt schemat. Han beskrev hela proceduren väldigt ingående om gallstenarna som skulle komma ut och vice versa. Klart man vart intresserad!
Skägget testade det här för två år sedan och jag vet inte om det har med leverrensningen att göra men herregud vad han rasade i vikt efteråt. Sugen?

Detta behöver man:
Fyra msk magnesiumsulfat (epsomsalt), finns på Apoteket.
- 1-1,5 dl kallpressad olivolja.
- 1 blodgrapefrukt och en mogen citron.

Procedur:Välj helst en lördag för reningen så att du kan vila dagen efter. Ta inga mediciner eller kosttillskott på reningsdagen, ät endast kokt råris och färska grönsaksjuicer till frukost och lunch. Detta gör att gallan kan bygga upp ett tryck i levern så att fler stenar kan komma ut.

kl 14
Ät och drick inget efter kl 14 - detta är mycket viktigt. Blanda 4 msk Epsomsalt i 7,5 dl vatten (blir fyra portioner) och ställ detta i kylskåpet.

kl 18
Drick 2 dl av den kalla Epsomsaltlösningen (som har en lite skarp smak). Skölj gärna munnen efteråt (men svälj inte mer).

kl 20 Drick ytterligare 2 dl av den kalla Epsomsaltlösningen.

kl 21:45
Gör iordning olivoljeblandningen: Häll olivoljan i en burk med tättslutande lock. Pressa grapefrukten och citronen (citron valfritt men det måste vara cirka 1,5 dl färsk juice). Blanda ner i olivoljan, sätt på locket ordentligt och skaka kraftigt tills det blandat sig helt. Om du behöver gå på toaletten innan läggdags - gör det nu.

kl 22
Drick olivolje-juicemixen inom fem minuter. Lägg dig genast på din högra sida i sängen. Ju fortare du lägger dig desto mer stenar kommer ut. Ligg still minst 20 minuter och du får ingen smärta tack vare att Epsomsaltet har öppnat gallgångarna. Sov på saken…

Nästa morgon:
Vid uppvaknandet (helst kl 6-7) ta din tredje dos epsomsaltlösning, somna gärna om men ta den sista dosen saltlösning efter två timmar. Du kan förvänta dig en viss diarré på morgonen eftersom saltlösningen är vattendrivande. Gallstenarna flyter så du kan alltid se dem i toaletten (om du vill). Vanligen är de gröna men kan vara bruna i olika nyanser.

Vid 11-12 tiden kan du börja dricka och äta igen, men ta det försiktigt med maten i början.

Ska testa detta i veckan hade jag tänkt.Den som lever får se....om levern blir som ny. Lycka till!

Vem i hela världen kan man lita på?

Nästan inte på nån! Och särskilt inte på google translate.
Översätt följande mening till engelska:
Din mamma har talgoxar,men varför är där en tupp på din åsna.

Öh?

Att göra en pudel

Precis. Man är väl inte sämre än att man kan be Baby Foot om förlåt? Så nu gör jag det. Säger förlåt, förlåt. Jag var allt för snabb med att döma. Jag trodde i min enfald att efter tre dagar (fast min massör sa just så, TRE DAGAR) så skulle hela huden lossna, änglar skulle spela i sina trumpeter och fötterna bli toklena. Nu tog det lite längre tid än så. 6-7 dagar skulle jag vilja påstå. Det gäller bara att ha tålamod om man väntar på ett mirakel.
Så nu sitter jag här, så gott som färdigfjällad och mina otäckingar till fötter har blivit hyfsat bebisaktiga.

Det får helt enkelt bli en sådan här behandling, låt säga, i mars igen. Voff!

Av tjejer lär man sig allt

Mille har ritat en teckning till sin pappa. En jättefin teckning med en gul katt som står bredvid en limousine.
"Har DU verkligen ritat den katten själv?" frågar jag den lille konstnären.
"Ja. Det var ju den där tjejen i den långa backen, hon som är 90 år du vet som lärde mig att rita katter. Vad heter den tjejen nu igen?"
"Menar du Ingrid?" undrar jag eftersom det är den enda 90-åring, eller 94-åring om man ska vara exakt, som jag vet om som bor i en lång backe och som fortfarande gillar att rita.
"Ja, hon!"

Kattritande Ingrid, 94 år, är alltså min gamla fina faster. Om hon finge veta att Mille just kallat henne för tjej så skulle hon nog skratta ihjäl sig. Ungefär som jag gjorde.
Ungar!

Dagens låt: Magnus Uggla - Jag och min far
Tycker så sjukt mycket om tv-programmet Så Mycket Bättre. Redan på fredagen kan jag tänka att "imorgon kommer det" och på lördagmorgonen tänker jag "nu är det bara några timmar kvar".
Åh, vad det är bra! Än så länge har Uggla imponerat mest med sin personlighet. Jag trodde han skulle vara drygare, men nä, tvärtom, han verkar ju vara en ganska avslappnad och ödmjuk person. Var med om samma sak förra säsongen med Tomas Ledin...gillar inte alls hans musik men sablar vad han var sympatisk!
Darin har överglänst alla i höst när det kommer till nya versioner av artisternas låtar och Maja och Olle har varit sämst. Däremot är Darin lika intressant som en liten bit brun wellpapp när det kommer till personlighet. Men skit sak samma.
Fem timmar kvar!

Min lilla ekonomiska skola

Jamen hej och hjärtligt välkommen till randigkatts ekonomiska skola. Nu råder kristider och det gäller att hålla i slantarna. Det gör det egentligen alltid om du frågar mig för man vet aldrig när man kan behöva en större slabba pengar.

Därför följer här mina råd för en bättre ekonomi:

1. TÄNK! Och så tänk en gång till. Detta gäller först och främst när du ska handla. Tänk "behöver jag verkligen en platt-tv?", "behöver jag en ny smartphone?", "måste jag ha ett par jeans till när jag redan har fem par liggande hemma?" osv. I stort som smått. TÄNK! För det mesta upptäcker man att man kan faktiskt överleva utan den där nya tv:n, soffan, klänningen. Och om du mot förmodan känner att du måste ha något nytt - tänk då istället begagnat. Folk är ju inte riktigt kloka nuförtiden, de slänger ju helt sprillans nya saker! Då kan du hålla dig framme. Gör rätt - köp begagnat! Du tjänar på det. Miljön tjänar på det. Alla blir glada och Jorden blir en bättre plats att leva på. En solklar win-winsituation.

2. Var sakletare. Det är inte vetigt vad folk slänger ute i naturen. Jag har hittat kläder, möbler och andra nyttoprylar som jag tagit hem, fixat i ordning och sedan sålt vidare. Under den här punkten vill jag även slå ett slag för pantflaskor och pantburkar. Många bäckar små....

3. Rensa ut där hemma. Man har så in i bomben mycket prylar i lådor och skåp som man inte har den minsta nytta av. Själv så kan jag upptäcka att jag ligger inne med tre osthyvlar, sju smörknivar, riskokare som jag inte använder, parfymer jag avskyr, kläder som aldrig använts etc. Gör då som jag! Ta en tom kartong. Placera den i källar- eller vindsförrådet. Så fort du hittar något hemma som du vill göra dig av med så tänker du på kartongen. Gå till kartongen. Lägg i onödiga prylen. Snabbare än du tror så kommer kartongen konstigt nog att vara smockfull. Då ställer du dit ytterligare en kartong. När du känner avsmak för hur många fulla kartonger du har fått ihop - då är det dags att boka bord på en närliggande loppis och sälja av onödighetsprylarna. Jag kan lätt säga att jag har fått in över 6000:- i år på mitt "skräp".
Finns det ingen loppis som du kan stå på så anordna en egen källar/vind/garageloppis. Folk är hetare på gröten än du kan ana. Och en begagnad osthyvel får du minst 5:- för!

4. Ha en myntburk hemma. Varje dag tömmer jag ut min plånbok på mynt i en gammal antik kaffeburk från GEVALIA. Efter några månader kan du växla in mynten. Bli inte förvånad om du plötsligt finner dig själv med ett rejält gäng (över tio stycken) med hundralappar i handen. Så himla lätt det är att plötsligt känna sig rik.

5. Spara. Kan jag med min minimala lön spara pengar varje månad kan vem som helst göra det.

6. Se över pengatjuvarna. Kan du spara el? Kan du göra så telefonin blir billigare? Kanske ska du sälja din törstiga bil och köpa en liten, ful men bra och inte fullt så bensindiggande bil? Kan du klippa håret  billigare, kanske hos någon elev? Se punkt 1. TÄNK!

7. Mat kan man också spara in på men det tycker inte jag är roligt. Hade jag verkligen velat så hade jag kunnat sänka vårt matkonto med minst tvåtusen per månad. Men nu råkar jag tycka om mat något alldeles gräsligt mycket så tack men nej tack. Är du av en annan mening så gör storkok, ät aldrig ute, köp efter extrapriser etc etc.

Ungefär så. Någon som har nån fråga på det?
Okej. Slut för idag - tack för idag.

Meningslös bild, meningslös text

Två saker med mig som jag inte kan rå för. Jag är ointresserad av sport. Jag är ointresserad av politik. Jag vet att det är dåligt av mig och jag vet att det sänder ut signaler att jag är en hemsk människa - men fine då. Jag bara är sån och jag tänker inte göra mig till och låtsas om något annat. Politik är såklart JÄTTEVIKTIGT men har man tappat förtroendet för i stort sett alla som fått smak på makt så har man.
Därför var det ganska jobbigt för stackars mig idag att gå ut på Twitter där 99,9% av alla som jag följer riktigt slog knut på sig. Vem kunde formulera sig roligast och smartast om Sverigedemokraterna? Vem?  Det var inlägg på inlägg. "Järnrör", "Socker-Conny" och "ögontjänare" - några ord som jag har läst 345 gånger idag. T R Ö T T S A M T. Sedan skiter jag i om det är sossarna, moderaterna, KD eller SD som gör bort sig. Jag blir bara less på tjatet.

På facebook handlade det om fotbollen istället. Det var tydligen någon match igårkväll (EM? VM? OS?) och idag var Zlatan kung. Alla skulle byta namn och stava med Z. Det var Ztefan, Zvante, Zilla och gudvetjag. Inte Juneztröm iallafall.
Har nu i efterhand sett Zlatan kicka in det där 4-2 målet och ja, det var verkligen sinnessjukt snyggt. Fick till och med lite gåzhud när jag zåg det. Inte zå illa av en zom skyr zport va? Men tjatet! Ältandet! Jag vill inte ta del. Pliz.

Har legat och läst mycket idag istället. Sara Kadefors nya bok "Kast med liten kniv" visade sig vara riktigt bra när man väl kommit in i den. Läser ut den nu ikväll.
Annars då? Bilen är på reparation, Skägget sover, barnen sover, klockan är 21.36 och jag är sugen på thé. Om du undrar över bilden så kan jag förklara: Julgranen är på plats nu här i Huskvarna. Om jorden inte har gått under 21/12 (mayakalendern) så lovar jag att dansa runt den mol allena på julafton. Kanske bara ha ett schysst järnrör som sällskap. Ett järnrör och en Zlatantröja.

Måste bara tala om en sak. Eller två.

1. BabyFoot - ni vet den där mirakelsaken för fossingarna....den som bara kostade 279:- och som skulle ge superlena babyfötter? Den fungerade inget vidare. Visserligen var det rätt så skönt snedstreck skumt att stoppa ner de gamla fula fötterna i varsin plastpåse med en massa kemikalier i och halka runt med dom i två timmar. Men det är ju själva resultatet man är ute efter. Enligt den där massagemänniskan på Hudoteket så skulle ju det gamla torra skinnet ramla av efter ungefär tre dagar. Det, kan jag lugnt säga, har det INTE gjort. Lite skinn har lossnat i själva fotvalvet men vem sjutton bryr sig om fotvalvet? Det är väl för höge farao lena hälar och fotsulor man är ute efter? Annars tycker jag att produkten kan byta namn till BabyFotvalv. Faktiskt. Låter jag missnöjd? Jamen jag ÄR missnöjd. Hatar att bli snuvad på sköna saker som jag betalat dyra pengar för. Morr. Fräs. Jättestor uppburrad svans.

2. En sak till. Böcker. Jag har SÅ ofattbart många olästa böcker hemma men ändå går jag till bibblan och lånar på mig fler. Hur sinnessjukt är inte det på en skala? Och när jag är på loppisrundor så hittar jag alltid ÄNNU fler böcker som jag inte kan låta bli att köpa bara för att dom är så billiga. Knasigt.
Idag fann jag mig själv inne på Myrorna och deras helt underbara bokavdelning. Mina ögon föll på Maria Ernestams "Busters öron" och fast att jag har läst den så var jag helt enkelt bara tvungen att ta upp den, läsa om handlingen på baksidan och nästan bli tårögd över att jag redan har läst den. Tänk vad häftigt att ha den oläst. Tyckte så synd om mig själv (för att jag redan läst den) att jag var tvungen att kasta den ifrån mig och rusa ut till bilen, göra en cool rivstart och köra därifrån.
I söndags hände ungefär samma sak. Då blev jag helt plötsligt dyster bara för att jag redan har läst Per-Anders Fogelströms "stadserie". Tänk om man ändå hade haft den oläst, tänkte jag. Vilken total lycka!

Snälla. Säg att ni känner igen er nu så att jag inte känner mig så ensam om sådana här konstigheter.

Movienight is coming up!

Spontanlunch med Annika idag. Trevligt. Och ikväll blir det spontanbio för att kolla in nya Callgirl. Om det nu kan kallas spontanbio, fast det kan det väl om man bara bestämmer sig för bio två timmar i förväg? Ser fram emot Pernilla August. Ser fram emot Simon J Berger. Men allra mest ser jag nog fram emot 70-talsmiljöerna. Och den obligatoriska SUBWAY-mackan. Najs måndag!

Lura konsumenter, gör det bara!

Jag vet inte hurdana ni andra brödkonsumenter är men jag är iallafall en sån som gärna vill ha så färskt bröd som det bara går. Därför så är jag där i brödhyllorna och glor efter påsar med imma på. Imma = tämligen nybakat bröd.
Sist jag var på Willys så hamnade jag framför Garants bröd LINGON. Såg imman, norpade en påse, såg datumet. 8:e november? Men nu var det ju den 10:e. Märkligt. Längst in låg fler påsar. På dom stod det 09 nov. Tog en sådan bara för att den var billig. Upptäcker då att den där så kallade "imman" i själva verket är ett blekvitt tryck som ska föreställa...blommor? HIMLA BRA FÖRSÖK, Garant! Och nobelpriset till det smarthuvudet som kom på själva irrimmeidén. Jag blev nästan lurad. Agda, 78, med grå starr blir det definitivt.

Ska också passa på att nämna att ibland bakar mitt duktiga jag mitt egna bröd. Det går i perioder. Har dock inte hittat något snorlätt recept, som dessutom ger ett gott bröd som alla i familjen vill mumsa på. Brödrecept, ja tack, alltså.

Dagens låt: Teddybjörnen Fredriksson - Lasse Berghagen.
Igår var Lasse "ganska snygg faktiskt" Berghagen med i Hellenius hörna. Wendy undrade om det var han som hade gjort Jätten Vist?
Nej (haha), Lasse Berghagen har verkligen inte snickrat ihop någon jätte som står och glor ut på E4:an. Han har mest snickrat ihop låtar han. Om kavajer som slängs av och gosedjur och sådär.

Söndagens första skrattfest

Bra inledning på helgen

Är på Kulturhusets loppis med ungarna i släptåg. Det är skitmycket folk som vanligt. Hittar två Meandi-tröjor för tio kronor styck (ska säljas vidare) samt en helt ny röd EVEREST-vinterjacka till Wendy. Här snackar vi tjock, snygg kvalitetsjacka till två vintrar. Pris: 100:-
Nu har jag till min förskräckelse bara 20 kronor kvar i plånboken och det är ju en massa bord kvar att kolla in. Hjälp. Styr stegen in i Studion där det står ett tiotal försäljare till.
På ett bord ligger oturligt nog två stora tygschabrak.  Det är utav ett IKEA-tyg som är grymt snyggt. Där står även ett antal Clearasiltvättmedel för fejset (djupverkande mot finnar) och jag kan varken motstå snygga tyger eller krämer/medel som man kan kleta in i ansiktet (jag kletar alltså inte in tyg utan...ja, ni fattar). Det är bara sån jag är. Förlåt.

"Hur mycket kostar tygerna?" undrar jag.
"Tja, 20 kronor styck.." säger den kvinnliga försäljaren.
"Och Clearasilet?"
"Du kan få alla tre för 20:-" svarar hon.
(Här gör jag ett överslag i skallen. Tygerna skulle kosta minst 200 kronor att köpa som nya och Clearasilet skulle säkert kosta typ 39 kronor per flaska. Minst.)
Fast nu har jag ju som sagt var bara tjugo kronor kvar i plånboken. Jag kan få ett tyg för 20 och jag kan säkert få loss en flaska för 5. Står och fipplar med min plånbok och sedan får jag förnedra mig och fråga Wendy om hon kan låna ut 5 kronor till mig. Hon okejar efter att ha  tänkt i en minut.
"Jag tar ett tyg och en flaska för 25 kronor om det funkar för dig?" säger jag och kopplar på ledsna-hundenblicken.
"Men vad ska du med bara en tyglängd till?" undrar försäljerskan.
"Äsch, jag kan ha det som draperi kanske...jag har nämligen inte mer pengar just nu..."
"Okej!" svarar hon och packar ner ett tyg och en Clearasil. Hon tvekar lite...och....och....och sedan tar hon det andra tyget och stoppar ner även det i kassen!
"Du kan ta det också. Det är okej." säger hon till den stackars ensamstående, fattiga mamman som nu bara vill hem till sin tvåa på Råslätt och badda sina finnar.
"Nämen, tack snälla!!! Tack!" säger jag, den nyss så ledsna hunden, som nu viftar jätteglatt och jättemycket på sin obefintliga svans.

Har ni förstått att jag är en person som älskar att fynda på loppis?

Hårt att vara trummis

....men basisten då? Gick förstås direkt till hotellrummet och la sig med en god bok....

Bra skit

Naaaw! Det sötaste jag sett på år och dar

Kolla in det här....Sara du kommer gå bananer!
http://www.wimp.com/snoringdormouse/

Äckliga fötter ska likna bebisar

När jag fyllde år så fick jag ett presentkort på 800 pix på Hudoteket. Eftersom jag inte är intresserad av manikyr eller av att få botox insprutat i pannan så valde jag slutligen en gammal hederlig massage. En CLASSIC. Min nacke och mina axlar propsade verkligen på just en sådan så så fick det bli.
Idag, årets regnigaste, gråaste novemberdag, var det dags. Mot flotta Hudoteket i ett av stans äldsta stenhus. Trappan upp var djävulsk....fick nästan Göran Kropp-feeling. Saknade syrgasen.
"Meh, är jag inte uppe snart?" tänkte jag och när tanken var färdigtänkt så stod jag plötsligt utanför entrén. Flåsandes precis som om jag sprungit New York Marathon fram- och baklänges.
Väl inne så skulle jag ta spiraltrappan två trappor ned och där blev jag sedan sittandes i en stol på ett blått kakelgolv. Det var soft belysning och munkmusik eller om det var delfinsång i högtalarna. Man kom så att säga i stämning.
Jag blev tilldelad massören Ingela. En supertrevlig ung tjej. Det var inte alls pinsamt att slänga av sig alla kläderna framför henne. Man är väl van. Och härdad.
Ingela masserade hela baksidan av mig. Benen gjorde jätteont. Och nacken var full av små söta muskelknutor. Jodåsåatt.
Efter 50 minuters himmelskt knådande säger Ingela:
"Jag ser att du har ganska torra fötter..."
Jag himlade med mina ögon i hemlighet och förbannade de där jäkla kroppsdelarna som JAG FAKTISKT SMÖRJDE PRECIS INNAN JAG GICK UT.
"Du borde faktiskt testa Baby foot!"
"Baby Foot?"
"Ja. Vi var några tjejer som testade det i våras och första dagarna märkte man ingenting men efter ungefär tre dagar så började man fjälla något enormt!"
"Menar du det?"
"Ja. Och nu är det november och jag tycker att mina fötter fortfarande är okej efter den där behandlingen."
"Då ska jag ha en sån".
"Det blir 29:-"
"Tack."

Nu ska här laboreras. Ikväll är det jag som går loss på Baby Foot. Fötterna kan ju i vilket fall som helst knappast bli värre än vad de är i dagsläget.
Håll tummar..stortårna för att det här lyckas nu.
(Ps. Vad är det för svarta prickar jag har under ena foten då? Fräknar?. I mitt nästa liv vill jag ha ett par fossingar som är så fina att de blir uppringda av reklamsugna Scholl...)

Om man vore singel ändå...

Fotoutmaning nummer 2

Jamen då var vi igång igen då. Jag utmanade Sparkling att ta kort på de tre mest oumbärliga sakerna i sitt kylskåp. Tillbax fick jag då följande utmaning:
1. Ta kort på den sak i hemmet som du skulle rädda först om det började brinna.
Svaret kommer här. Min snygga snygga tavla av Emelie Berglund. I love it! som Icona Pop skulle ha sagt. Jag älskar mina fotoalbum och dagböcker också men dom blir inte lika roliga på bild...

2. Ta kort på din skämslåda.
Okej. Det får bli en bild på skräckskåpet under diskbänken då. Här kan man hitta allt om man letar tillräckligt länge. Presentsnören, lim, hammare, spik, block, pennor, thinner, sandpapper, etiketter, tomma kartonger som KAN komma till användning men aldrig gör det. USCH. Jag rodnar.

3. Ta kort på något som du tycker är skitfult i ditt hem men som tillhör någon annan och som du inte kan med att slänga.
Här! Kolla vad himla fult! Glasbordet hittade Skägget när han var och jobbade. "Det kan vi ju sälja på loppis!" tänkte han smart. Men icke sa den där Nicke. Dottern tog tyvärr bordet till sin obefintliga barm och blev helt kär. Det står alltså inne på hennes rum och förfular därmed hela rummet. Jag hatar dig! som Bitch Boys skulle ha sagt.

Nu ska jag tänka ut en ny töntig fotoutmaning. Så fortsättning följer. Och ni i intresseklubben antecknar förstås så att pennorna glöder? Det bara UTGÅR jag ifrån alltså!

Skrämmande cp-ryck

Kväll i stugan. Barnen äter kvällsmat. Strax ska vi spela UNO som vi bestämt. Det är då mamman i familjen får en snilleblixt som hon vill delge hela familjen.
"Kan vi inte ta och spöka ut oss och sedan spela UNO? Det vore väl kul?"
Alla tittade lite osäkert på mamman. Vad var detta?
"Jamen, jag tycker iallafall att det skulle vara roligt...." fortsatte mamman.
"Och så kommer min jobbarkompis och ringer på för att hämta nycklarna till firmabilen....nja, jag vet inte...." försökte Skägget lite lamt.
Tjugofem sekunder senare satt alla samlade kring Wendys nyinköpta sminklåda och resten är så att säga historia.
Tänk vad ett så kallat cp-ryck från en lätt uttråkad mamma kan förgylla en helt vanlig fredagkväll innan allhelgonahelgen. Talesättet "Man har inte roligare än man gör sig" ska härmed broderas på ett tygstycke och hängas upp som väggbonad ovanför tjockteven

Vilken upptäckt!

Jag har dåliga händer och fötter. Det är, för nu måste jag förstås skylla ifrån mig, ett arv från min mamma. Hennes händer och fötter är HEMSKA. Har alltid varit.
Jag kommer ihåg när man var liten och satt framför teven med mamma och pappa och mamma satt och rev av långa skinnremsor, torra slamsor fothud från sina arma hälar, och hur pappa blev helt galen.
"Sluta upp med det där!" sa han alltid argt.
Man ska ju aldrig, aldrig bli som sina föräldrar, jamenellerhur, och gissa vad jag håller på med i soffan en mysig hemmakväll framför något tv-program. Just det. Jag sitter och nyper efter torrt skinn på mina äckliga fötter.
"Sluta upp med det där! säger Skägget argt.
Usch ja.
Och mina händer är ett kapitel för sig. Dom blir torra som sandpapper den här årstiden och finns det en enda handsalva på den här planeten som jag inte testat vid det här laget? Jag smörjer mig maniskt. Har alltid handkräm med mig i väskan och jag skulle inte bli förvånad om männen på jobbet pratar om mig bakom min rygg.
"Vad är det med Mirre och handkräm egentligen?"
Typ.
Som sagt var. Jag är beroende av handkräm. Igår var vi i Ullared och då inhandlades en handkräm från CCS. En OLIVIA. Den verkade ganska bra. Men inte perfekt. Därför var det jag som blev lätt exalterad idag när jag hoppade in i en av loppistorskarnas bil i väntan på att Erikshjälpen skulle öppna. Ur handskfacket (handskfack! vilket förlegat ord!) plockade han, enligt egen utsago, en SKITBRA SALVA för händer och fötter.
"Jaha" sa jag lätt nyfiket. "Vad heter den då?"
"KOPATTESALVA" svarade han. "Jag köper den när jag är på genomresa i Danmark".

Så där satt man inne i en Volvokombi med en flintskallig loppisgubbe smörjandes sina händer med KOPATTESALVA. Det kändes aningen bisarrt. Fast skönt. För fy sjutton vilken superb salva! Hade jag varit en ko så hade jag inte gjort annat än smörjt mina pat..spenar med just den salvan.
Billig var den tydligen också. Runt 20-25 kronor. Som handen i handsken.

Så nu sitter jag här och funderar på en utlandssemester. Till Danmark. Kopattesalvans förlovade land. Mmmmmm.