Summa sidvisningar

fredag 30 september 2011

Nära inpå


Bästa grannarna fanns på Österängen. Inte tu tal om saken. På Duvgatan 3D var vi ett helt gäng ungdomar som bodde på översta våningen. Det var menlöse Posten-Bengan som älskade musik, det var raggaren Roffe som man alltid ramlade på när man var ute och så var det Stefan som bodde vägg i vägg med mig. Vi kunde kommunicera med varandra genom köksventilationen.
"VILL DU HA KAFFFE???" kunde jag skrika mot köksväggen.
"JA!!!" skrek Stefan tillbaka.
Det var kul. Lika kul var det inte när samme Stefan hade sina idiotefterfester där folk skrålade och skrek nätterna igenom till Stefans superdåliga musik (läs Italodisco) och där folk kunde klättra uppför stupröret för att komma upp på hans balkong.
På våning två, under oss, bodde en skara ensamstående tanter som var himmelssöta. Man fick gamla Allerstidningar och behövde man låna en kopp socker så var det bara att ringa på hos gamla Asta eller Ebba.
Vi övergav de goda grannarna 1993 och flyttade till Huskvarna. Där var grannarna inte så roliga. Ett tag var vi grannar med en konstig säljsekt som kallade sig "Golden Dragon". De ockuperade tvättstugan. De var allmänt konstiga och obehagliga. På våning ett bodde en ung kille. Hans rubbade tjej kunde ställa sig och skrika "JÄVLA KUUUUKJÄVEL!!" så högt på natten att man bara låg och darrade där uppe på våning tre.
Fast idiotgrannarna vägdes upp av Sten Rosén, den supergamla gubben som bodde på vinden ovanpå oss. Sten var en pärla.
2002 flyttade vi några kvarter bort till där vi bor nu. Där var grannarna till en början också väldigt najsa. Ovanpå oss bodde en juggofamilj som vi ibland var uppbjudna till på sockerfest. Synd bara att pappan i familjen skulle piska på en granntant på öppen gata och att JAG blev vittne till händelsen.
Det blev rättegång. Läget var obehagligt. Mannens fru och två döttrar verkligen H A T A D E mig för att jag satte dit dom.
Tack och lov flyttade dom. Det var en oerhörd lättnad.
Efter dom flyttade superflotta läraren Gunilla in. Hon fick bo i lägenheten ett år. Sedan dog hon. Bara sådär hux flux. Alldeles för ung. Mycket sorgligt.
Efter Gunilla kom familjen med två barn som knappt aldrig var ute. Jag tycker visserligen att mina barn är bleka men jösses....den här familjens barn var genomskinliga. De flyttade för en månad sedan. Till hus. Hoppas barnen får en trädgård att vara ute och ränna i.

Idag flyttar nästa familj in. En juggofamilj med två barn. Ska bli spännande att se om det blir sockerfest eller pest. På nåt sätt hoppas jag på det första.

Dagens låt: Walking on sunshine - Katrina&The Waves.
Hett var det här. Igår stövlade jag helt ovetandes ut i tjocka strumpbyxor samt höga vinterstövlar. Big mistake. Man har liksom inte en sån mundering när det är 22 fläskiga plusgrader ute.

torsdag 29 september 2011

Jag älskar även Joakim Bergs version


...som heter Det känns perfekt. Och är nåt slags ledmotiv till Bilar 2. Logiskt då att The Cars gjorde originalet. Och logiskt att jag förstås älskar sångaren Rik Okasec, "fulingen" som är gift med toppmodellen Paulina Porizkova sedan en jädrans massa år.
Rik har sagt att tidningarna brukar kalla honom och Paulina för skönheten och odjuret och att han då brukar trösta henne med att "Älskling, JAG tycker i alla fall att du är en skönhet!".
Min humor. Min typ av man. Han känns perfekt.

När livet suger. Tänk

måndag 26 september 2011

Ägget talar ut

Mille, snart sex år, förklarar att han egentligen är en tjej. En tjej som heter Lea.
"När jag låg i din mage så kläcktes jag och då rymde jag ut och stack till en affär och köpte en Millemask som jag har på huvudet. När du skulle föda mig så kom det bara ut äggskal. Så om jag drar av mig den här masken så kommer du se att jag egentligen är Lea - en tjej!"
"Men du har ju en snopp?" undrar jag.
"Fast den är bara av plast och den satte jag bara dit".

Jahopp. Så nu har jag alltså två döttrar egentligen? Mycket förvirrande. Så kan det bli när man tittar på allt för många Scooby Doo-filmer där alla skurkar och monster egentligen bara har haft en mask på sig som döljt deras egentliga jag......

Dagens låt: Working class hero - John Lennon.

Han sjunger INTE om mig. Jösses, vad lite jag jobbar. Den här veckan jobbar jag max 12 timmar. Skönt med tanke på att solen skiner och blablabla.

lördag 24 september 2011

Min nya kompis



AK vet jag pratade om sina nässköljningar redan 1984 - hon har alltid varit tvåhundra steg före mig (hon var först i Småland med morotskakan också). "Skölja näsan" tänkte jag. "Vad ska det vara bra för? Löjligt!"
Men i förrgår, alltså typ 30 år senare, fick jag tipset av en annan kompis och då tänkte jag plötsligt avaffan! Är så in i norden trött på att minst två gånger om året drabbas av inflammerade bihålor och nu kände jag att en ny period med gulgrönt fräs var på gång.
Därför var det jag som åkte ner på stan, traskade in i närmsta hälsokostaffär och köpte mig en alldeles egen nässkölj. En nosebuddy. Min näskompis.
Första gången ihop så fick jag salta kallsupar av honom men nu har jag vant mig. Och är jättenöjd! Det är skitskönt att spola ur den stora snoken fast det där med ökad mental klarhet? Nja, det kommer kanske först efter hundra sessioner med näskompisen.

Jag känner mig precis lika mosig i huvudet som vanligt.

Dagens låt: Into the valley - The Skids.
Naturen alltså. Den har fått en konstig dragningskraft på mig det här året. Flera gånger i veckan känner jag att "jag bara måste ut i skogen!". Därför så har jag aldrig nånsin haft så mycket svamp i frysen som nu. Och mer ska det bli. Jag hör redan nu att skogen ropar på mig. Igen.

fredag 23 september 2011

Rinna rann runnit



Var inne på Willys och handlade. Vid äpplena så hörde jag hur en manlig willysmänniska sa till en kvinnlig dito att något vatten runnit inne på lagret.
- Ja, sa kvinnan, jag såg hur det rinnde.
!!!! (jag)
Hur kan man vara så efterbliven när man är närmare 40?
Nu skulle jag egentligen skrivit nåt om John Dahlbäck-låten här ovan som Erik "Tokfrisyren" Hassle gästspelar i men tyvärr - jag hinnde inte.

torsdag 22 september 2011

Hemma hos hemmakatten

Look! Ny vit färg på väggarna. Ny tevemöbel. Som jag letat! I förrgår hittade jag den äntligen. Var? undrar du nu. På Erikshjälpen såklart! Vad,vad, VAD kostade den då? undrar du. En hundring bara! Efter att jag pillat bort all träfuskfilm från framsidan uppenbarade sig ett teakskåp. Wunderbar! Lika underbar är inte den tjocke, fete, fule som står ovanpå. Han ska ut!

Mille har inget eget rum. Än. Mats har heller inget eget så han får liksom ta vad som bjuds. Idag blev det storebrors säng. Passade perfekt att ligga i och slicka sin päls och sina tassar.

Sovrummet blev vårt nya ställe att ha bokhyllorna i. Bokhyllor som stått i källaren med tolv biljoner spagettiwestern filmer i. Fint va!


Bort med IVAR! In med en ny hylla för 125:- från Erikshjälpen! Perfekt att ha alla Lp- och Cd-skivor i. IVAR-hyllorna har hängt med ända sedan slutet av 80-talet. Jag vet inte vad det säger om mig. Vet du?

Ta 72 olika färger. Blanda ihop allt i ett enda mischmasch. Blunda och låtsas att det är år 1974. Så vill jag ha mitt kök. Jag älskar mitt kök. Om det skulle få för sig att fria till mig skulle jag tveklöst svara JA!

Mitt nya draperi i hallen. Har ett likadant grönt. Om det också skulle få för sig att fria så skulle jag bli tvungen att bli bigamist.

Website counter

Klara färdiga kör!


Då var man igång igen då. Och bloggen ser förstås helt bängalo ut men jag har iallafall F Ö R S Ö K T. Det kan du inte ta ifrån mig. Nä, det blir aldrig som man vill vare sig det gäller blogglayout eller livet i allra största allmänhet. Det vet man vid det här laget.
Men mitt liv rullar på. Det har inte rullat riktigt åt det håll jag hade tänkt mig men jag är nöjd ändå. Till exempel så hade jag ställt in mig på att få jobbet som trafikreporter. Fick jag jobbet? Nej. Jag fick inte jobbet. Blev jag sur? Ja. Jag blev sur. Jättesur. Fast efter tre dagar var jag glad igen eftersom att han som fick tjänsten ska vara pappaledig och då får jag hans jobb året ut. ÅRET UT! Fatta lättnaden över att ha fast lön i tre månader! Det är en overklighetskänsla över det. En skön overklighetskänsla. Bye bye termobrallor! Nu behöver jag inte oroa mig över om huruvida jag ska förfrysa fötterna på en skolgård eller ej - trafikredaktionens kontor är både varmt och mysigt. Mmmmm.
Nån där uppe måste gilla mig.

Dagens låt: Painterman - Boney M.

Var håller du hus mister Painterman? Du skulle ju ringa i mitten av den här veckan. Ju! Trodde vi skulle måla klart det sista rummet. Ju! Du ringer ikväll va? Bra. Visste väl att det åtminstone fanns EN hantverkare man kunde lita på...

måndag 12 september 2011

Jag trycker på


Website counter
Sur blogg man ligger inne med då. Hade jag haft ork så hade jag antagligen fotat nya vardagsrummet och lagt ut bilder här på fantastiska bloggen. Jag kanske hade tagit en intressant bild på den verkligen asgoda sushin jag åt idag. Blev bjuden på. I HUSKVARNA av alla ställen!
Om jag hade haft lite extra energi att lägga på alla mina tolvtusen bloggläsare (in my dreams) så kanske jag hade förklarat den mycket tråkiga känslan över att få det där nejet från SR. Jag kanske till och med hade pallat berätta om vilken superduperrolig fest jag var på i lördags till Eddes minne.
Nu orkar jag dock inte detta. Jag orkar ingenting. Jag tar en paus. En time-out. Vi hörs när jag har laddat mina batterier igen. Okej?

Nu ska jag koka korv.

söndag 4 september 2011

Alla är psycho!


Är ute på min morgonpromenad som vanligt. Jag är osminkad, håret ser för bedrövligt ut och kläderna är svettskrynkliga. Går längs Vättern. Svänger av mot Vättersnäs och då, på avstånd, ser jag tre killar komma emot mig. De har hoodies och de verkar lite småfulla. Jag gör en tvärvändning och börjar jogga åt ett annat håll. Ett håll med mycket buskar som man eventuellt kan kamouflera sig i.
"Jag måste in här och gömma mig, fort, fort!" tänker jag samtidigt som jag flåsar som en flodhäst med andnöd.
Varför är det så här? Är det jag som överreagerar eller är det trots allt bra att ha en självbevarelsedrift? Ska man ens behöva tanken på gruppvåldtäkt när man är ute och motionerar klockan halv sju på morgonen?
Tänk om de här killarna faktiskt bara var ett gäng hyvens grabbar som sitter hos gamlingar på äldreboenden på sin fritid? Eller så var de kanske ett grabbgäng som träffas varje lördag för att diskutera hur man skulle kunna göra världen till ett litet bättre ställe att bo på. De kanske till och med var lagda åt andra hållet?

Eller så hade jag rätt. De VAR jättesugna på att ta fast den där nervösa svartklädda ruggugglan och dunka på henne vid vattenbrynet. Klockan halv sju. En söndagmorgon vid Oset.