Frihet kostar. Det gör två paket SIA-glass också.

Ibland undrar jag hur jag får vardagen/ekonomin att gå ihop när jag jobbar så lite som jag gör. Fast egentligen undrar jag ändå mer hur par som arbetar heltid INTE får det att gå ihop. Det är ett ännu större mysterium. VAD GÖR DE MED PENGARNA LIKSOM?
Trots att jag har skruttig lön så har jag råd att äta ute ett flertal gånger i månaden. Jag kan gå på bio. Jag kan resa bort. Men så har man bekanta som sagt var som ALDRIG har pengar, trots heltidsslaveri. Skumt. Kan det bero på de dyra möblerna, bilen, huset, kläderna? Ja, jag vet som sagt var inte. Men jag vill gärna veta.
Om jag vore politiker så skulle jag LÄTT införa hushållsekonomi på schemat på gymnasiet. Det skadar verkligen inte att lära sig vad det kostar att leva. Det skadar inte att lära sig att FLASHIG FASAD kostar. Det skadar inte att lära sig återanvändning och det vore jättebra att få lära sig att man ska undvika bankerna i största möjliga mån. Lära sig att många bäckar små blir en stor å helt enkelt.

Jag har till exempel sparat in 11:- redan idag och klockan är bara tio på förmiddagen. Tre kronor för plastkassarna som jag inte köpte på Willys när jag var där och handlade nyss. Jag hade nämligen med mig egna TYGKASSAR och så är jag sprungen ur den pinsamma stammen som alltid kontrollerar kvittot. Det är skämmigt att vara besvärlig och ifrågasättande men jag hatar att bli lurad. Så idag var det jag som faktiskt sket i den stampande kön bakom mig. Två glasspaket för 22:- blev plötsligt dyrare och det påpekade jag för kassörskan. Fick därmed hela åtta kronor tillbaka. Ka-ching!
Så som sagt var...ELVA kronor plus idag. För det kan man göra mycket roligt. Köpa fyra paket nudlar kanske? Eller 1,5 liter mjölk? Den som lever får se.
Det kostar att ligga på topp.

Dagens låt: Ruby tuesday - Rolling Stones.
En ledig tisdag förvandlades plöstligt till en jobbtisdag eftersom att en kollega på radion är sjuk. Så istället för att värma soffan hemma, kanske åka på lite secondhandaffärer, äta lunch ute, så blir det trafikrapportering mellan kl.11-18 och sedan iväg på lite kul jippo med kollegorna på SHOOTERS här i stan. Vi ska spela biljard och dricka ö....vin eller cider. Jag hatar öl. Imorgon och på torsdag: LEDIG.
Som sagt var...det kostar att ligga på topp. Eller inte.

Uppfinningarnas moder - är det jag?

Varför har jag inte ständigt med mig ett anteckningsblock? Tanken har funnits där i över 30 år men har jag inte kommit till skott med en sådan sketen liten sak  så vet jag inte....jag är tydligen obotligt slö när det gäller vissa saker.
I anteckningsblocket skulle jag, var det tänkt, skriva ner alla smarta/roliga saker jag läser/hör, alla uppslag till sketcher som Skägget och jag kommit på under åren (vi skulle kunnat bräda Killinggänget om vi bara gjort slag i saken) och en sak till: Alla uppfinningar som jag kommit på under årens lopp! Det måste vara minst tiotalet iallafall. Men nu har jag glömt bort allihop. Har bara ett svagt minne av ett uppblåsbart badkar/badtunna för folk med trånga duschutrymmen som är trötta på att bara duscha och som älskar att omslutas av VARMT vatten. Vi till exempel. Badkar...mmmm.
Kan även dra mig till minnes min alldeles egna braiga UNGDOMAR-SLUTARÖKA!-uppfinning. För den kom jag på för typ en vecka sedan.
Vad sägs om att man gör någon form av hinna på smartphones som gör att telefonen inte funkar om fingrarna har nikotin på sig?
Cissi, 16 jordsnurr, fränast i klassen, kanske i hela plugget, tar en cigg utanför skolans entré. När hon sedan speglat färdigt sig i glasdörren och ser att fasen! Håret ser ju riktigt bra ut idag! och genast greppar sin iphone för att ta en selfie så FUNKAR INTE TELEFONEN! FÖR HELVETE! Panik!
Så kan det gå när Mirre varit i farten och uppfunnit bra saker. Det blir bara att välja: Cigaretter eller smartphone. Blossa på stinkpinnar eller klösa på klösbrädan. Enkelt val.
Vuxna som fortfarande vill röka köper förstås den "hinnfria" telefonen men alla vuxna ANSVARSTAGANDE föräldrar som inte vill att barnen ska röka - de köper så klart min uppfinning.
Vad sägs? Kommer jag snart att kunna hänga med Bill Gates, Donald Trump, Ingvar Kamprad och andra höjdare eller vad tror ni? Vi miljardärer måste ju hålla samman liksom.

Dagens låt: Ingen vill veta var du köpt din tröja - Raymond & Maria
Nä, det hoppas jag verkligen inte. Jag drar omkring i samma gamla kläder jämt, jämt och en ansökan till Gokvälls "Gör om mig" närmar sig med stormsteg nu.
Ska på Konsethuset ikväll och kolla in Jonas Gardell. Vi sitter ganska långt upp. Om vi smiter in bland de sista så hinner nog ingen se min sjaskiga look.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Det är Björn Ranelid och jag

Jaha. Det är ju typiskt att när man väl tar till orda efter dessa evinnerliga blogguppehåll, så ska det så klart gnällas. Just det. Nu blir det GNÄLL.
Jag har nämligen drabbats av en så kallad åkomma och så fort något ovanligt inträffar med min kropp så tror jag att slutet är nära. Det var det det liksom. Bara att packa ihop.....snyft...ynkynk....och vårdcentralen...hulk...kan man ju inte belasta med sina trivialiteter inte. Låter jag gammal? Jag ÄR gammal.

Om man kan dö av problem med örat vet jag inte men man kan aldrig veta säkert.
Hör här: Jag har fått någon form av ljud/tryck/lock i höger öra. Eller ljud och ljud. Det susar egentligen i hela huvudet (jag är inte yr), susar alltså mer än vanligt och så tål jag inte skarpa ljud. Min sons röst till exempel. Han pratar ganska högt i vanliga fall men när det här problemet dyker upp så måste jag hålla handen för örat och grina illa och ssssscccchhh:a! eftersom det riktigt skär i örat. Mycket trist. Både det med susandet och skärandet. Jag blir liksom tröttare än vanligt.
Vad som utlöser det hela har jag ingen aning om. Jag har försökt se samband fast misslyckats men vad jag numera vet är att det dyker upp hastigt och (o)lustigt och så får jag leva med skiten i två-tre dagar. Sedan kan det gå en-två veckor och så knackar helvetet på igen.
Någon som vet vad detta är?
Har provat med tryckutjämning, REVAXÖR och nu skulle jag ha ett alternativ till här kanske så att skulle se bra ut men där tar det stopp. Inget hjälper förutom att bita ihop och bara ogilla läget. Ska jag ha det så här resten av livet nu? tänker jag och blir mörk inombords.
Dessutom är jag hyfsat beroende av mina öron i jobbet där jag mer eller mindre bor i ett par hörlurar flera timmar om dagen. Tänk att inte kunna jobba mer....paniiiik!
Fast å andra sidan har den där Björn Ranelid haft tinnitus i hela sitt liv och han verkar det ju gå bra för ändå. Jag får helt enkelt skriva en bok eller ge ut en platta (ÖRONGODIS? Brusa högre lilla öra?) och sedan leva ännu mer i SUS och dus.

Nu ska jag äta kladdkaka. Hej.

Dagens låt: Goodbye cruel world - Pink Floyd
Känns inte världen hemskt mörk för närvarande? Har den någonsin känts svajigare än nu eller är det bara jag? Känner starkt att jag vill göra något världsförbättrande, vadsomhelst, men jag vet inte vad. Att sopsortera och handla begagnat känns bara som ett sandkorn i Sahara liksom. Har du tips eller idéer på vad man kan göra så hör av dig. Jag är PÅ!

Tatuera mera! Eller bara LÄGG AV!

Året var 1993. Skägget och jag skulle på vår första solsemester tillsammans. Grekland skulle det bli i två hela veckor. Härligt!
Vid denna tid då det begav sig hade Skägget tre stycken mindre tatueringar på armarna. Ett spader ess på vänster överarm. Någon konstig symbol på höger överarm och under den tatueringen ytterligare en som var liksom ett band med kryptiskt mönster. Gissa om vi blev utstirrade på den semestern. Folk glodde ogenerat. En busschaufför kom fram och ville diskutera armbandstatueringen. Kort sagt: Jag tyckte det var ganska jobbigt, till och med lite genant, med en sådan hårding till man vid min sida. Hård och kriminell. Vilket ju naturligtvis inte stämde men att ändra folks förutfattade meningar var inget jag ville sysselsätta mig med på semestern liksom. Jag ville ju hellre ligga och skrika under sängtäcket på ön Andros eftersom vi hade fullt av flygande GLÖDANDE insekter i vårt sovrum. Sån är jag.
Nu skriver vi 2016. Gamla kärringar är tatuerade. Ungdomar tatuerar in stjärnor eller ordet VEGAN (jo, jag har sett det med egna ögon på Arlanda i somras) i sina ansikten och försäljare kan ha hela händerna fullkletade med tatueringsbläck. Vad hände? Och NÄR hände det? Och VAD VAR DET SOM UTLÖSTE DENNA TATUERINGSLUSTA? Vad? Någon som har en idé?

Jag är så sinnessjukt less på alla dessa fulltatuerade människor. Visst får folk göra som dom vill men hur jäkla klokt är det att som artonåring tatuera in hela sitt bröst och hals med blommor, yxor, stjärnor, planeter, fåglar, KISS, spindelnät och texten Carpe Diem? Man vet ju att de förr eller senare kommer ångra sig.
Dessutom en liten försynt fråga från en väldigt ekonomiskt sinnad människa här i lilla Huskvarna: Hur sjutton har folk råd? När jag tatuerade mig på 90-talet (en liten katt på ena skulderbladet som senare gjordes om till Klas Katt, som senare fick texten ANIMAL RIGHTS NOW! usch, jag vill ta bort den...) så kostade en liten en typ 500:- Vågar inte tänka på vad det skulle kosta att tatuera hela armarna, benen, fötterna, händerna, ryggen, bröstet och nacken. Och med tanke på att det finns folk i världen som svälter så blir man ju...äh, jag ska inte dra i dom växlarna. Men ni fattar.

Tatueringar är FULT OCH ONÖDIGT, SLUTA UPP MED SKITEN OCH GÖR DET NU! MAN ÄR INTE ETT DUGG HÄFTIG ELLER SPECIELL ELLER UDDA BARA FÖR ATT MAN HAR LIEMANNEN INTATUERAD PÅ ARMEN! Så nu har den här sura medelålderns tanten fått säga sitt. Det var skönt.
Hoppas att inte Skägget med sina fulltatuerade armar samt mage och bröst läser det här nu bara. Kan bli lite dålig stämning.

Dagens låt: Vi bor på landet - Bröderna Djup
Läste en artikel i en gammal DN idag att vi borde leva mer som lantisar för att rädda miljön och för att rädda oss själva. Mota bort det där tomma hålet som bara växer sig större och större inombord oss stressade stadsbor. Vi shoppar oss lyckliga (tror vi) och vi konsumerar oss till förbannelse och så springer vi hos terapeuter och går på mindfulnesskurser och och och...listan kan göras lång. Vi stadsbor, även vi som tror oss värna om miljön, är inte bra för den här planeten konstaterade artikelförfattaren Jonas Mosskin. Om alla levde som oss här i Sverige (särskilt storstäderna då) så skulle vi behöva 3,7 jordklot. Ni hör ju.
Geten, hönorna, traktorn - jag kommer snart!