Summa sidvisningar

tisdag 27 december 2016

Igår var en annandag



"Ta ett foto i timmen under en hel dag!" så löd utmaningen från Anna.
Okej.
Här kommer den - en mycket vanlig, trist dag som gått från mitt liv och aldrig mera kommer åter. Tack för det.



Kl.7.
 Vaknar egentligen redan kl.6. Släpper in morgonens första katt från nattens utevistelse. Kommer på att jag har en fotoutmaning. Tar ett kort på min snajdiga telefon. Glo ni bara! Ni har säkert aldrig sett en MICROSOFT innan. Iphone? Bah! Samsung? Bah! Nä. Jag är inte bitter.



Kl.8.
Katt nummer två, Benny, vill in. Han springer så klart rakt in till skafferiet SOM VANLIGT. För i skafferiet finns knarket. Små torra beroendeframkallande bitar som säljs under namnet DREAMIS. Han får fyra stycken bara för att han är så söt.
Kl.9.
Vi försöker överföra bilder från Wendys kamera till datorn. Misslyckas. Har fel sladdar. Eller så är det nåt annat. Blir irriterad. Mycket irriterad.
Kl.10.
Egentligen ska bilden ovanför ligga här men det funkar inte att byta plats utan att göra om allt. Gaaaaah! Hatar datorer! Så klockan 9 äter vi egentligen frukost. Det är inte mindre än FYRA ostar på frukostbordet varav två utav dom verkligen stinker. Gamle Ole och Romadur luktar inte hallonbåtar precis....
Mille sover över hos en kompis så idag är vi bara tre vid bordet. Plus katterna då.
Kl.11.
Åker till kyrkogården och tänder ett ljus på pappas grav, glömmer att ta ett foto på detta så det får bli ett kort på nästa aktivitet istället. BILTVÄTT på Q8. Mycket spännande.
Kl.12.
Tar en riktigt POSH fika på CityGross. Tre kaffe, en frozen youghurt, ett wienerbröd och en ostfralla...70 pickadoller. Vad sa ni nu då Waynes coffee? Pratar med O från quizlaget som expedierar oss. Han skulle egentligen varit ledig idag men fick hoppa in akut då en kollega (ung kille som tydligen festade till det lite på juldagen) blivit "sjuk".
Kl.13.
Innan vi ska hämta hem Mille från nattkompisen så åker vi till den obemannade GÅRDSBUTIKEN mitt ute på vischan och roffar åt oss en platta ägg. Swishar iväg 48:- Ärlighet varar längst. Äggstra länge iallafall.
Kl.14.
För andra dagen i rad äter vi överbliven julmat. Idag blev det lax- och grönkålspaj, ägghalvor och rödbetssallad. Till det lite hembakat fröknäcke med någon vitmögelost utan stank på. Helt okej.
Kl.15.
Tvättar fyra maskiner smutstvätt. Livet leker.
Kl.16.
Trappan upp till avdelningen på äldreboendet känns som en GOLGATAVANDRING. Här bor min numera rullstolsburna gamla mamma som blivit jordklotets mest negativa och bittra människa. Det är hemskt att se. Hon fyller snart 88 år och förlåt mig, men jag hoppas att detta blir hennes sista år. Hon har verkligen inget liv och det vore humanare om hon bara fick somna in. Stannar en halvtimme. Mycket mer orkar jag inte med. Det är inget jag är stolt över att säga men så är det.
Kl.17.
Hemma igen. Är hungrig. Gör en halloumiburgare med vitlökssås. Min specialitet. Alltid lika gott.
Kl.18.
Läser i soffan. Är inne i ett s.k stim just nu. Har haft flyt med böckerna. I december månad har jag läst Glöm mig av Alex Schulman (jättebra), Kaninjägaren av Lars Kepler (helt okej), Kvinnan i svart av Susan Hill (bra, men inte alls så läskig som utlovat) och så denna då. Med massa skräcknoveller. Riktigt bra bok. Rekommenderas.
Kl.19.
Skägget kommer hem med två skitstora kassar med avlagda kläder från en polare. Kanske Wendy vill ha? Konstaterar att nej. Wendy vill nog INTE ha världens mest smaklösa stentvättade jeans med glitter och krusiduller på. Ej heller en collegetröja som det står VOLVO RACING på. Hon blev faktiskt inte ett dugg sugen. Inte ett millimillimicrogram. Skiten får gå till loppis istället.

Kl.20.
Dricker en stor kopp med blåbärste. Det gör jag varje kväll. Tittar på Zlatan-dokumentären ihop med Musse och tre andra familjemedlemmar som har näsorna i sina mobiler. Trevligt. Familjärt.
Kl.21.
Blir sådär trött. Somnar nästan. Te och tv-sport = ingen bra kombination. Kolla in killen i bakgrunden. Barrtolomeus. Noll barr på ena sidan nu. Imorgon åker fanskapet ut.
Kl.22.
Musse har inte dött. Men det har tydligen KENT. Kollar på schyssta dokumentären "Vi är inte längre där" och bestämmer mig för att lyssna på fantastiska Vapen och Ammunition på HÖG volym hela dagen imorgon.

Kl.23.
Släpper ut Musse i mörkret. Det regnar. URD är på ingång. Jag själv kryper ner i sängen tillsammans med John Ajvide. Imorgon är det en ledig dag. Ska stryka tvätt, rensa skåp, gå på loppis och till frissan. Blir säkert en jättebra dag.  Och kul. Och intressant. Fast det får ni inte se.

GODNATT JORD!



måndag 26 december 2016

Hårfin kommentar


Sitter och håller på med något blaj vid datorn. Mille kommer och går förbi för man är liksom aldrig så intressant som när man slagit ner sin bak på stolen framför datorn. Aldrig får man vara själv. Alltid ska någon komma och hänga över axeln och glo och KOMMENTERA.
Iallafall. Mille. Han går förbi. Nej. Han stannar. Kramar mig och sticker in näsan i mitt hår. Och ryggar tillbaka.
"Blä!"
Jag, människan som tvättar håret varannan dag, kollar förvånat på honom och undrar vad det är frågan om.
"Ja, det där luktade ju inte hallonbåtar precis!"

Nähä. Mitt barr luktar tydligen inte hallon. En vild gissning kan väl kanske vara att det istället har en air av "LE GRANDE STEKOS" runtomkring sig eftersom man mer eller mindre varit bosatt vid spisen och ugnen de senaste dygnen.

Usch, förbaskade jul. Skönt att du äntligen är över för den här gången. Och imorgon ska jag till frissan. Ska be om nåt gott schampo. Med hallondoft eller nåt.

Dagens låt: Roll over lay down - Status Quo
Sämsta julklappen ever: Den i år när man får beskedet att Rick Parfitt i Status har dött. Man vill liksom bara lägga sig ner och...inte dö kanske men....deppa. Finns ingen i världen som bredbent kan fylla platsen bredvid Francis Rossi nu. SORG.



söndag 25 december 2016

Mitt liv som proffsbloggare

Utmaning 3 här då. Anna har redan levererat så då var det väl min lilla tur.
YTLIG PROFFSBLOGGARE FÖR EN DAG - om jag nu mot förmodan skulle vara en sådan (när helvetet fryser till kanske..) så skulle det väl kunna se ut nånting såhär:




GOD JUL ALLA ÄLSKADE UNDERBARA LÄSARE! 


Juldagen är redan här. Julen som är min favvishögtid, VARFÖR måste den gå så fort för? Det här är ju helgen då man riktigt får rå om alla sina nära och kära. Det är så härligt! Att bara vara. Att umgås. Alltså RIKTIGT umgås. Såååå himla mysigt! Och så är jag förstås extra glad för att ni följer mig i vardag som fest. Ikväll ska jag faktiskt fira lite extra. Ni läsare av denna blogg är nu uppe i antalet 995.000! Fatta! Nästan en miljon!

Hypergulliga och alldeles nödvändiga juldekorationer. 398:- för 3 st på STYLISH.COM

Våra gullungar Hannes och Vilda hade, julafton till ära, på sig sina nya, supersöta MINIRODINI-tröjor som du hittar HÄR och bara det att se glittret i deras barnaögon under hela dagen igår..alltså...
Darling Frank och jag måste vara välsignade med universums bästa barn!


MINI RODINI är mitt favoritbarnklädmärke. Gillar deras humana priser. Klänning 599:- Tröja 549:- Kemtvättas.

Är ganska nöjd med årets julbord. I år hade vi faktiskt lyxat till det lite med kalkon från Östermalmshallen, ekologiska pärlhönsfiléer från Knäred som du hittar HÄR och färskt dilamm från Pyreneérna som du hittar HÄR . Mycket uppskattat av våra arton gäster som rest till oss för att fira jul. Moster Inger har tagit sig ända från Kanada! Love you, Inger!
Pepparkakshuset som Hannes och Vilda var med och skapade kvällen innan julafton fick pryda lilla dessertbordet. Visst är det fint? Älskar traditioner och pepparkakshus ÄR traditioner.

I förgrunden: Egengjord fikonmarmelad med slungad morot. Bara femton ingredienser. Tar ungefär tre timmar att göra. Recept HÄR.

På julaftonskvällen var det dags för alla julklapparna. I år har vi försökt hålla det ganska sparsmakat med tanke på miljön och sådär. Mina bästa julklappar? Presentkortet på BUBBLEROOM och så förstås - träningskortet på SATS som jag fick av Vilda och Hannes (hihi, misstänker att pappsen haft ett finger med i spelet här!)
Nu ska här tränas MARTIAL ARTS och CROSSFIT, det gäller att hålla sig i form. Beach 2017 here I come!
Tack älskade ungar! Vilken fin jul det blev. Och firandet fortsätter i två dagar till. Njuter!


Så ser lycka ut....



....och så här. Frankie darling...mitt hjärtas ljus, du man och pappa som jag vill flyga in i evigheten med. Eller till Maldiverna iallafall. I januari åker vi! Oooops! Jag som inte fick avslöja vad jag gav dig i julklapp. Förlåt. Puss! Hihi!

HOPPAS NI LÄSARE FÅR EN LIKA FIN JUL SOM JAG!
Kram finisar / Minoo!

söndag 18 december 2016

Utmaning 2: Jag är grevinnan...vilka vill jag ha till bords?


Dags då en utmaning från Anna och den lyder:
Du är grevinnan i "Grevinna och betjänten", men har tröttnat på Amiral von Schneider och de andra trökiga osynliga gamla gubbarna. Om du får välja fritt bland levande och döda i något sammanhang offentligt kända personer, vilka blir dina 4 gäster runt middagsbordet...och vem får vara betjänten?

Okej. Nu ändrades typsnittet här, fan, jag vet inte hur jag får tillbaka mitt vanliga men skit i det, nu ska här vankas nyårsmiddag. Vilka ska jag bjuda? Och fyra stycken...alla jag tänker på att jag vill ha med är döda och män och så kan man ju inte ha det. Men två döda män och två levande kvinnor då? Så att man inte får dom där skitnödiga människorna som exempelvis sitter och räknar på hur många minuter kvinnor talar i förhållande till män i tv och radio menar jag.

Okej. Jag skickar ut inbjudningskort till...

1. RIK MAYALL - ni vet anarkisten från The Young Ones. Rik gick ju bort alldeles för tidigt och bara tanken på att jag aldrig mer kommer få se hans minspel gör mig lite nedstämd.

2. LEONARDO DA VINCI - ja, nu vet jag inte riktigt hur han kom med här när det finns så många rockstjärnor som jag gärna hade velat mingla med men Leonardo var kanske lite rockstjärna där på 1500-talet? Han var tydligen pionjär inom vegetarianismen och så var han ju haj på uppfinningar och kanske han skulle kunna hjälpa mig i mitt uppfinnande? Om inte annat så skulle han kanske kunna måla av oss där vid middagsbordet. En upphottad version av NATTVARDEN liksom.

3. PATTI SMITH - hon har levt det där spännande rocklivet som jag är så avundsjuk på. Hon har hängt med Robert Mapplethorpe och giganterna i musikvärlden. Hon har ett världssamvete SAMT så verkar hon vara oerhört sympatiskt och ödmjuk. Patti blir självklart med.


4. INGER FRIMANSSON - en av mina favoritförfattare. Har läst nästan alla hennes romaner men jag vet egentligen ingenting om människan bakom alla textsjok. Dessutom är Inger uppvuxen på samma bostadsområde som jag, Österängen, och då tänker jag att vi per automatik kommer ha massa nostalgiska minnen att älta. "Handlade du också godis i Lejons shop i bananhusen?" Sedan skulle det vara igång. Inger it is.


Betjänten då? Vem ska vara betjänt? Tja, varför inte Johannes Brost utklädd som Joker från Rederiet? Han blir bra.
Gott nytt år då!


Va? Hur det gick med Agnetha Fältskog-singeln på Tradera? Tack för att du frågar. Jo, den såldes igår för...........trumvirvel.....983 kronor! Goa pengar!



torsdag 15 december 2016

Om jag fick vara Gud för en dag




För några år sedan så körde jag och Anna bloggutmaningar. Det var väldigt roligt så nu tänkte vi köra en repris på detta och först ut att utmana är moi. Detta under rubriken "Om du fick vara Gud för en dag - vad gör du?"

Okej. Vi kör på den. Jag är Gud från och med nu. Vad konstigt det känns att ha skägg!  Ett vitt stort skägg. Och vad fluffigt och gott det är på det här molnet! Märkligt. Jag ser verkligen ut precis som de flesta föreställer sig mig. Ja, ja. Nu ska här bestämmas. Jag ska göra om och rätt och fort ska det gå.
Hm. Vad ska jag börja med? Vill ju helst inte framstå som helt orationell nu.

1. Clementiner. Julclementiner. Hur j-a irriterande är det inte att få en kärna eller två i munnen i juletid? Just det! Det är för bedrövligt. Detta är en kärnfråga för mig, Gud, och från och med nu kommer jag se till att clementinerna inte har några kärnor i sig. Inte från 1/11-1/1 iallafall. Puh. Waow. Skön mjukstart känner jag här. Vi går raskt vidare.

2. Eftersom jag tjuvkikat lite på gudinnan Anna (molnet intill) så vet jag att hon redan fixat det där med att man numera kan äta obegränsat med choklad utan att gå upp ett endaste milligram i vikt. Jag skulle vilja korrigera lite där. Naturligtvis ska detta gälla även smörgåstårtor, klabbiga dressingar, burgare från MAX med flottiga strips samt of course - chips. Chips kommer jag som enväldig Gud att lägga längst ner i matpyramiden som basvara. Alltså en vara som man ska äta mycket av varje dag annars får man kanske, kanske, eventuellt skörbjugg. Chips och dip är hälsokost. Rårivna morötter är en hälsorisk med sitt karoten eller vad nu den där onyttiga sörjan heter.

3. Skönhetsfixeringen måste jag göra något åt. Kulmagar, risigt hår, rynkor och celluliter på armar och lår är liksom ett måste om man numera ska hamna på omslaget till Vogue. Djeflar vad befriande!

4. Pengar. Betyder. Ingenting. Pengar betyder ingenting. INGENTING! Sluta hetsa. Sluta vara så förbannat giriga. Skövla inte regnskogarna. Paja inte miljön. Nu tar vi alla och lugnar ner oss några hekto. Vi förhåller oss jävligt lugna (svär jag inte misstänkt mycket för att vara Gud förresten?) och så tar vi några djupa andetag. Vad ska vi med pengar till? Vi skiter i pengarna. Kom igen så byter vi saker och tjänster med varandra istället. Kram!

5. Nu och här tänker jag ta fram den stora kanonen. Den som i dagsläget brukar skapa tyfoner och översvämningar. Nu ska den istället laddas med snällhetspulvret EVILAWAY. Det ska spridas över hela jordklotet och det bästa med EVILAWAY är att det är ett snabb- och långtidsverkande medel. När man inandas det försvinner alla onda tankar på att göra en repa i lacken på bilen till ditt hatobjekt, du vill inte längre kriga, mörda, spränga dig själv och andra i luften, du vill inte döda djur, du vill inte slå någon, du vill inte mobbas, du vill inte kasta plast i containern för PAPPER bara för att retas - nä, du vill helt enkelt bara göra goda, fina saker. Hela dagarna, i all evighet. Amen.

Gode gud. Nu är det din tur att utmana mig Anna. Eller ska jag kalla dig "gudinnan Anna" numera?

tisdag 13 december 2016

Av. På. Av. På.


Vaknar jättetidigt. Tankarna börjar snurra. Tänker på en av mina bästa vänner. Hur fruktansvärt lättkränkt och jobbig hen har blivit sedan hen började gå till en kurator. Det är som att min kompis blivit itutad att "TA INGEN SKIT AV NÅGON! DET ÄR BARA DU DU OCH DU SOM RÄKNAS!"
Säkert ett jättebra tips men i det här specifika fallet så måste man numera tassa omkring på tårna runt denna person och helst ska man ha en hel uppsättning av silkesvantar med sig när man ska umgås.
Det som tidigare var så enkelt och självklart, det som tidigare var så lätt och allt vi garvade så mycket åt - inget av det funkar längre.
Mycket trist och irriterande. För det blir gärna det när personen i fråga själv kan fortsätta och klampa fram precis hur som helst och istället för silkesvantar ha en stor motorsåg i händerna. DÅ är det okej. Men absolut inte åt det andra hållet. Då kan man helt ogenerat raljera i sociala medier (omoget) om hur himla förträfflig och underbar man själv är samt gärna trycka till den personen som är den som ställt upp i ur och skur i närmare trettio år.

Klart jag är fruktansvärt besviken. Känner dock inget större behov att sätta mig hos en kurator för det. Nä. Åtta timmars jobb på radion blir fin terapi istället. Hej!

Va? Vad sa du? Jaha, du undrar hur det går med Agnetha Fältskog-singeln på Tradera? Tack för frågan. Trehundrasextio riksdaler är den uppe i. Räcker kanske till tio minuters snack på terapisoffan?

Dagens låt: TRIAD IGEN
Sonens version är också ganska bra, Kanske inte så känslosam som originalet men ändå.
"Tänd ett hus och låt det brinna. Låt inte brandkåren hinna!"  Har jag närt en pyroman vid min barm?

söndag 11 december 2016

Så mycket sämre. Tommy iallafall.





Så mycket bättre igår. En av Sveriges absolut främste låtskrivare Kenneth Gärdestad var på plats för att närvara när Danny, Lisa, Magnus & co skulle tolka brödraparets musikskatt. Jill Johnson briljerade som precis vanligt. Kenneth såg riktigt rörd ut när hon framförde Himlen är oskyldigt blå så lätt, ledigt och enkelt. Mycket känslosamt.
Hoppas, hoppas, hoppas att någon tolkar "I den stora sorgens famn" satt jag och tänkte uppkrupen i soffhörnet. Den låten alltså. Texten. Innebörden. En brors desperata rop till sin älskade bror som håller på att försvinna bort. Så oerhört sorglig och en av mina totala favoritlåtar. Och sedan kom Tommy Nilsson och sedan önskade jag plötsligt att min önskan inte slagit in. OKÄNSLIGT. Iallafall så blir jag NOLL berörd.
Lyssna och avgör själva.

Dagens låt: Tänd ett ljus - TRIAD
Märkligt hur låtar man hört i alla tider plötsligt talar till en. Just Tänd ett ljus med hemska Triad var länge en av mina hatlåtar. Jag verkligen avskydde den. Ända tills jag plötsligt en dag, 25 år senare, fick höra skolelever sjunga den i juletid och textraderna med ens framstod som geniala. Gåshudsframkallande rent utav! Det där med Wyndham, att det ligger på andra sidan jorden men att det är samma himmel och samma hav...ge mig ett S ett N ett Y ett F och ge mig ett T liksom. Vad blir det? Snyft! JAG SA VAD BLIR DET? SNYFT! SNYFT! SNYFT!



fredag 9 december 2016

Agnetha ligger still


Hon har inte rört på sig alls det senaste dygnet. Nu är det i och för sig ÅTTA dagar kvar tills auktionen med hennes gamla obskyra singel går ut och till hennes försvar kan jag ju säga att herr Jan Malmsjö - han rör inte på sig alls. Stendöd. Likaså Santanagänget. Det är egentligen bara Agnetha som drar in kulor just nu men det vore tacksamt om hon kunde se till att det hände l i t e mer nu innan jul.
Å andra sidan så fick jag fyra jättekassar proppfulla med gamla barnkläder samt barnfilmer på DVD av en bekant som är totalt köpgalen. En som har NOLL KOLL på det där jobbiga om jordens resurser, miljön och andra obekväma saker. Här handlas det som om det inte fanns en morgondag och så stoppas sakerna in och glöms i skåp. Oerhört dåligt men ändå lite bra för mig som kan konsten att kränga vidare.
Så en kasse från fröken Köpgalén gick direkt till Erikshjälpen, en hel flyttkartong hänger med mig till loppisen imorgon (ska stå och sälja där) och några utav filmerna lade jag ut på fejjan för byte mot kattmat. Fick napp ganska omgående så nu byter jag LEGO NINJAGO-serien! mot tre burkar kattmat och MUSSES SKRATTFEST med flera byts mot fem burkar käk till Musse och Benny. Musses skrattfest blir istället Musses kattfest skulle man nästan kunna säga.

Älskar att byta prylar. Pengar är roten till all världens ondska. Over and out.


Dagens låt: The winner takes it all - ABBA (med hon Agnetha, latmasken ni vet...)
Ikväll är det musikquiz igen. Det är sista gången innan LE GRANDE FINALE nästa fredag. De tre senaste veckorna har vårt lag FLORIANS FANS förlorat i utslagsfrågan varenda jäkla gång. Det suger verkligen. Men vi vässar upp oss till ikväll som sagt var.
Kommer frågan "Vad heter B-sidan på gamla okända Agnetha-singeln Ta det bara med ro?" så kommer jag att ta det hela med ro så att säga.
"Som ett eko" säger jag lite slött. Och alla kommer applådera och undra men hur fasen? Hur kan man sånt liksom? Jag kanske bjuds på champagne och snittar. Erbjuds taxi/limousine hem. Äras den som äras bör.
Så tänker jag.




torsdag 8 december 2016

Fru söker skämskudde


I år har jag gjort det. Följt programmet Bonde söker fru.  Och igår var det äntligen dags för samtliga bönder att välja sina nya "livskamrater" eller vad man nu ska tro att det hela handlar om.

Värst var det när hästbonden Jennifer skulle välja. Vi tittare fattade ju redan för två avsnitt sedan att hon skulle välja, i mitt tycke, lycksökaren Charlie. Han med det oerhört pinsamma efternamnet GULDVINGE. Skulle jag gift mig med honom hade jag ALDRIG bytt bort mitt gamla efternamn. Aldrig. Tänk att behöva uppge namnet "Mirre Guldvinge" i en massa sammanhang. Svettvarning på den. Men Jennifer ville som sagt var ha Charlie (trots att hon uttalat att hon trodde att han kanske var med bara för att få synas i tv) och då måste hon ju samtidigt rata den andre. Hette han Janne? En oerhört lam och tafatt karl som mest verkade trist och bitter. Han blev inte mindre bitter efter Jennifers val kan man ju lugnt påstå. Det var bara att ta och kliva upp och sätta sig på glasberget igen för honom. Hoppas ändå någonstans att han hittar den rätta - det är väl alla värda egentligen.

Och så charmören Erik då som valde hypertama Linnea som bara satt och pillade lojt med sitt hår hela tiden och som började lipa som en liten tvååring så fort det inte blev som hon ville. Ett mähä om du frågar mig. Ett prakt-mähä. Hur är karlar funtade egentligen?

Gubbflåsige Per han hade ju redan kört hem alla sina fruntimmer förutom Carola och det enda roliga som hände igår i det förhållandet var när Per skrek ut sin lycka och han stod i skogen och vrålade CAROOOOOLA! Det var ett fint tv-ögonblick.

Nu måste jag backa bandet innan jag skriver något om Snygg-Sigrid. För några veckor sedan var jag på elvaåringens innebandymatch här i Huskvarna. Jag satt på läktaren och bakom mig hade jag en pappa som pratade väldigt högt och vitt och brett om allt mellan himmel och jord med en kvinna han bara verkade känna lite ytligt. Hon satt mest och hummade och inflikade jaaa och näää på lämpliga ställen. Och hans mansmonolog gick på mest ut på att älta sina barns olika problem i skolan men även om Bonde söker fru. Det var då jag spetsade öronen lite (ännu) mer.

Han: "Och den där Sigrid...jag har en bekant som känner henne och han säger att den där människan går det INTE att leva med."
Jaha, tänkte jag. Undrar varför hon är så omöjlig?
"Bla bla bla och så är hon tydligen gammal kompis med Victoria Silvstedt...bla bla bla...och det fattade ju ALLA att hon och den där andra bonden, Erik, hade knullat!"
Typ halva Huskvarna Sporthall hörde det där sista. Bra. Nu vet vi alla det. Sigrid = omöjlig på alla sätt samt har gjort det med den mycket yngre Erik.

Omöjliga Sigrid kickade ut alla sin tre friare i förra avsnittet, "känslorna fanns inte", och bjöd istället in en annan man som hon haft lite span på? Pål hette han. De blev JÄTTEKÄRA på tre sekunder. Ingen bra tv alls. Det var säkert därför han inte fick komma med från början.
Ja, jag säger då det. Att det verkligen finns människor till alla dessa tv-program alltså. Det är ett mysterium i klass med svarta hål i universum.
Tur vi är så olika. Hur skulle skämskuddetillverkarna annars överleva?


Va? Hur det går med Agnetha Fältskog-singeln på Tradera? Tack för frågan. Nu är den uppe i 275 kronor. Nytt lyse och ett skönt nytt överdrag till elcykelsadeln kanske?

Dagens låt: Alright now - FREE
Pyntet är uppe. Julgranen är på plats. 90% av julklapparna är inköpta. Idag ska jag koka rödkål och frysa in. Baka ska jag göra i helgen. Känns ganska alright med julen i år. Konstigt nog.

onsdag 7 december 2016

Kungsängsskolan is no more


























Året är 1977 och som ni ser så har vi fått börja på högstadiet. På KUNGSÄNGSSKOLAN. Tuffaste skolan i hela länet kändes det som. Skolan där man körde moped inomhus i korridorerna, eldade på toaletterna och där man vid skolavslutningen rev sönder alla böcker och kastade hej vilt omkring sig i skolkorridorerna så att JP, tidningen som jag inte prenumererar på längre, kom och gjorde ett reportage. Vi hade rökruta  och vi hade stenhårde polacken Wojtech i gympa (inte jag men killarna) och han var vida känd för sin stränghet och terror mot vissa elever.

Jag tyckte skolan var helt okej, trivdes hyfsat, och lite ballt var det att jag var den eleven på skolan som hade den absolut närmaste skolvägen. Det vill säga OM jag genade över järnvägen. Lat som jag var redan då så gjorde jag naturligtvis det. Så varje dag i tre års tid sprang jag fram och tillbaka över ett järnvägsspår (med lite skymd sikt) och hur mina föräldrar kunde tillåta det är ju en form av ett mycket mystiskt mysterium. Fast å andra sidan så rökte de i bilen när man själv satt i baksätet och att man sprang ute på nätterna redan i sjuan var visst heller inget att lägga något föräldrakrut på.
Nä. 70-talet var ett ganska slappt och avspänt decennium vill jag minnas. Man lallade runt i sin slitna LEE-jacka och sina trällor och man var totalt omedveten om den stora världen utanför lilla Österängen. På ett sätt var det ganska skönt faktiskt.

Iallafall. Igår lade jag ut några bilder från Kungsängsskolan i en grupp för nostalgiska typer. Gruppen heter ""Du vet om att du är från Jönköping när..."
Genast droppade massa likes och kommentarer in. Alla droppade olika lärarnamn och någon tyckte att aulan såg pytteliten ut och en annan mindes mellanmålskupongerna som man köpte apelsinjuice och slät bulle för i matsalen.
Absolut bäst var kommentaren "Jag träffade Ingvar Åkerlund och Ann Bjello på Öppet hus innan dom rev skolan!"
Så det var alltså två lärare som rev skolan? Men det är ju fantastiska fakta! Jag riktigt kan se hur denne Ingvar och Ann hjälps åt att riva först gymnastikbyggnaden, sedan annexet med hemkunskapen och musiken och så slutligen då, hur de går loss och verkligen krossar hela skolbyggnaden. Det måste ha tagit tid. Vilket jobb. Bra Ann! Bra Ingvar!

Nu finns Kungsängsskolan inte kvar längre. Jag passerar platsen där den stod i stort sett tre gånger i veckan och VARJE gång så tänker jag med ömhet på den gamla byggnaden som omhuldat tusentals elever i närmare femtio år.
På platsen står nu istället ett flertal bruna, fula husskelett. Det ska bli ett helt nytt bostadsområde där människor med andra drömmar och planer ska leva och bo. Kanske vet dom inte ens om att där en gång stod en astuff skola som skapat massa, närmare miljoner, minnen. Men det är som det är.
School's out, som Alice Cooper skulle ha sagt.


Va? Hur det går för min Agnetha Fälskogskog-singel på Tradera? Jamen tack för frågan. Den är uppe i 260 kronor nu. Lutar åt ett nytt cykellyse till min elcykel banne mig.

Dagens låt: Lady in red - Chris de Burgh
Jag kan inte låta bli att tänka på Kungsängsskolan utan att i samma veva tänka på min rödhårige killkompis Ronnie. En feminim fräknig kille som var oerhört larvig och barnslig samtidigt som han var enormt konstnärlig och snäll. Ronnie finns tyvärr inte med i livet längre och det är så sorgligt. Jag tror att han behövde hjälp för att hantera sig själv, sin blyghet, hela sin så speciella personlighet. Så han flydde till drogerna och de tog till slut knäcken på Ronnie.
Min fina, fina lekkamrat från Österängen.



tisdag 6 december 2016

Idag har jag gjort slut




Har precis ringt och sagt upp prenumerationen på Jönköpingsposten. Burr. Varför känner man sig så himla taskig när man säger upp saker? Det är ju nästan lika obekvämt som att göra slut med någon.
Nu började hon i andra änden av telefonen i och för sig inte att stortjuta och säga anklagande saker som "Men VARFÖÖÖÖR? Är det något vi gjort? BÖÖÖÖÖÖÖL", men ändå. Obekvämt. Usch. Hatar att känna mig elak. Och det som redan går så dåligt för JP och så kommer jag och sänker skutan ytterligare. Gulp. Taskigt. Får de avskeda ännu fler folk nu? Förlåt mig och mitt beteende isåfall.

Prenumerationstjänstkvinnan undrade iallafall om det berodde på priset (JA! ville jag skrika) men jag sa lent att "nä, det beror mest på att jag har tidningen på jobbet (där jag är typ fem-tio gånger i månaden) och nu blir JP här hemma mest pappersåtervinning."
Hon lät förstående och önskade mig välkommen tillbaka. Tack.
Så nu har jag 235:- över varje månad från och med början av nästa år och detta är pengar som istället ska gå till BARNFONDEN. Har nämligen anmält att jag vill ha ett fadderbarn och pröjsa 250 kronor i månaden. Väntar nu med spänning på mer information och kanske ett fotografi på mitt tredje barn. Ett barn som inte kommer tjura ihop över att vi ska gå på tipspromenad på söndagarna, som inte börjar lipa och skrika för att det andra barnet fick en millimeter mer av chokladkakan. Ett barn som inte tjatar hål i huvudet på en om ett nytt styre till kickbiken, en mobiltelefon, en tröja, brallor, skor, dataspel, filmer och gudvetallt. S K Ö N T.

Vad sa du? Hur det går för min Agnetha Fältskogsingel på Tradera? Tack för frågan. Den är uppe nitton kronor. Den guldfärgade caben känns väldigt långt borta om man säger så. Fast å andra sidan så har jag ju min elcykel. Mmmm.

Dagens låt: Don't kill the animals -Nina Hagen & Lene Lovich
Ingenting förmörkar min dag så mycket som att möta en djurtransport när jag är ute och går eller kör bil. Mår både fysiskt och psykiskt illa av att tänka på att där inne i lastbilen står dom. Djuren. Livrädda. Ihoppackade. På väg mot DÖDEN.
Kanske är det inbillning men det känns som att jag råkar på dessa transporter nästan varje dag numera. Betyder det att köttproduktionstempot har skruvats upp trots att jorden vi lever på skulle behöva det motsatta? Köttet blir billigare och billigare och vi äter och glufsar och slafsar och djuren föds upp och dödas i en allt raskare takt och blir de sjuka så får de massa av antibiotika och så får vi cancer och MRSA och planeten den mår bara sämre och sämre.

____________________________________________________ (utrymme för valfria svärord)

Stanna. Jag vill hoppa av!

måndag 5 december 2016

Snart lika rik som ABBORNA. Inte abborrar nu alltså utan Waterloo-gänget. Häng med lite nu va!


I lördags var jag och Wendy på Kulturhusets loppis. Det är vi nästan varje lördag för om man är torsk på loppis så bara måste man dit. Trängas med illaluktande människor, rota i klädhögar, krypa under bord (det är oftast där säljarna gömmer guldkornen som de inte vet om är guldkorn), bläddra i kartonger med böcker (tre pocket 10:-! Vem kan motstå? Inte jag), säga hej till Eva, Mani, Annika och Simon, prata med lille frimärksgubben som stått på samma loppisplats i 27 år och som dessutom har samma outfit varje lördag (polotröja med urtvättad flanellskjorta över, 70-talsbrillor som kronan på verket....mmmm...finsk dialekt...mmm), reta sig på folk som inte har ett milligram känsla för hur man lägger upp sina saker attraktivt på ett bord och så vidare. Kort sagt. Kulturhuset regerar med sina över hundra olika säljare.
Nåväl. Vi drog runt ett varv inne i lokalen. Köpte en Elsa Beskow-julkalender från typ mormors tid och sedan gav vi upp och skulle gå ut. Sista bordet ute vid själva entrén hade en hel skock med människor som slet och drog i prylarna. Det var då hökögat, det vill säga jag, råkade se ett sådant där gammalt singelfodral som låg och såg ensamt ut uppe på en hylla ovanför deras loppisbord. Ni vet ett sådant där fodral/förvaring som man hade förr med kanske 25 singlar i i plastfickor. Tog ner det från hyllan och började bläddra. Efter ett hett vax med Göingeflickorna hittade jag en Agnetha Fältskog-singel. En udda. Aldrig någonsin sett.
"Vad vill du ha för den här?" undrade jag och höll fram singelpaketet.

"Tja, 30:- blir bra" svarade den lätt uppstressade tanten.
Det blev en snabb affär. 

Väl hemma så började Skägget aka "Skivspecialisten" kolla runt på olika musiksajter. Singeln hade tydligen gått för både två och tretusen kronor! Jabba! hann jag precis säga innan vi drog ut singeln ur fodralet och upptäckte att den hade en liten skada (oreparerbar) på både A- och B-sidan. FAAAN. Göingeflickornas alster hade SÅ KLART inte ett enda märke på sig. Så. Himla. Typiskt.
Vi spelade Agnetha-singeln och den funkade förvånansvärt bra trots allt,  men vilken låt! Och texten! Nödrimmen stod som spön i backen. Dagarna - magarna....burr. Man fattar ju att man aldrig någonsin ens har hört talas om "Ta det bara med ro." Very kass.

Iallafall så är det jag som snart kommer ge Agnetha en chans på Tradera. Hoppas att hon jobbar hem massa med julkulor till lilla mig nu. Decembermånad kräver detta!
Go Agnetha, go!

Dagens låt: Black magic woman - Santana
Visst serru. Santanasinglar fanns det också i mitt lilla loppisfynd för trettio kronor. Och Jan Malmsjö! Och Anita Lindblom!
Ser ni någon fräsa förbi på gatan i en guldfärgad cab så kan det vara jag som precis sålt av alla gamla singlar. Aaaaah. Musik är livet!

tisdag 22 november 2016

Frihet kostar. Det gör två paket SIA-glass också.




Ibland undrar jag hur jag får vardagen/ekonomin att gå ihop när jag jobbar så lite som jag gör. Fast egentligen undrar jag ändå mer hur par som arbetar heltid INTE får det att gå ihop. Det är ett ännu större mysterium. VAD GÖR DE MED PENGARNA LIKSOM?
Trots att jag har skruttig lön så har jag råd att äta ute ett flertal gånger i månaden. Jag kan gå på bio. Jag kan resa bort. Men så har man bekanta som sagt var som ALDRIG har pengar, trots heltidsslaveri. Skumt. Kan det bero på de dyra möblerna, bilen, huset, kläderna? Ja, jag vet som sagt var inte. Men jag vill gärna veta.
Om jag vore politiker så skulle jag LÄTT införa hushållsekonomi på schemat på gymnasiet. Det skadar verkligen inte att lära sig vad det kostar att leva. Det skadar inte att lära sig att FLASHIG FASAD kostar. Det skadar inte att lära sig återanvändning och det vore jättebra att få lära sig att man ska undvika bankerna i största möjliga mån. Lära sig att många bäckar små blir en stor å helt enkelt.

Jag har till exempel sparat in 11:- redan idag och klockan är bara tio på förmiddagen. Tre kronor för plastkassarna som jag inte köpte på Willys när jag var där och handlade nyss. Jag hade nämligen med mig egna TYGKASSAR och så är jag sprungen ur den pinsamma stammen som alltid kontrollerar kvittot. Det är skämmigt att vara besvärlig och ifrågasättande men jag hatar att bli lurad. Så idag var det jag som faktiskt sket i den stampande kön bakom mig. Två glasspaket för 22:- blev plötsligt dyrare och det påpekade jag för kassörskan. Fick därmed hela åtta kronor tillbaka. Ka-ching!
Så som sagt var...ELVA kronor plus idag. För det kan man göra mycket roligt. Köpa fyra paket nudlar kanske? Eller 1,5 liter mjölk? Den som lever får se.
Det kostar att ligga på topp.

Dagens låt: Ruby tuesday - Rolling Stones.
En ledig tisdag förvandlades plöstligt till en jobbtisdag eftersom att en kollega på radion är sjuk. Så istället för att värma soffan hemma, kanske åka på lite secondhandaffärer, äta lunch ute, så blir det trafikrapportering mellan kl.11-18 och sedan iväg på lite kul jippo med kollegorna på SHOOTERS här i stan. Vi ska spela biljard och dricka ö....vin eller cider. Jag hatar öl. Imorgon och på torsdag: LEDIG.
Som sagt var...det kostar att ligga på topp. Eller inte.




fredag 18 november 2016

Uppfinningarnas moder - är det jag?

Varför har jag inte ständigt med mig ett anteckningsblock? Tanken har funnits där i över 30 år men har jag inte kommit till skott med en sådan sketen liten sak  så vet jag inte....jag är tydligen obotligt slö när det gäller vissa saker.
I anteckningsblocket skulle jag, var det tänkt, skriva ner alla smarta/roliga saker jag läser/hör, alla uppslag till sketcher som Skägget och jag kommit på under åren (vi skulle kunnat bräda Killinggänget om vi bara gjort slag i saken) och en sak till: Alla uppfinningar som jag kommit på under årens lopp! Det måste vara minst tiotalet iallafall. Men nu har jag glömt bort allihop. Har bara ett svagt minne av ett uppblåsbart badkar/badtunna för folk med trånga duschutrymmen som är trötta på att bara duscha och som älskar att omslutas av VARMT vatten. Vi till exempel. Badkar...mmmm.
Kan även dra mig till minnes min alldeles egna braiga UNGDOMAR-SLUTARÖKA!-uppfinning. För den kom jag på för typ en vecka sedan.
Vad sägs om att man gör någon form av hinna på smartphones som gör att telefonen inte funkar om fingrarna har nikotin på sig?
Cissi, 16 jordsnurr, fränast i klassen, kanske i hela plugget, tar en cigg utanför skolans entré. När hon sedan speglat färdigt sig i glasdörren och ser att fasen! Håret ser ju riktigt bra ut idag! och genast greppar sin iphone för att ta en selfie så FUNKAR INTE TELEFONEN! FÖR HELVETE! Panik!
Så kan det gå när Mirre varit i farten och uppfunnit bra saker. Det blir bara att välja: Cigaretter eller smartphone. Blossa på stinkpinnar eller klösa på klösbrädan. Enkelt val.
Vuxna som fortfarande vill röka köper förstås den "hinnfria" telefonen men alla vuxna ANSVARSTAGANDE föräldrar som inte vill att barnen ska röka - de köper så klart min uppfinning.
Vad sägs? Kommer jag snart att kunna hänga med Bill Gates, Donald Trump, Ingvar Kamprad och andra höjdare eller vad tror ni? Vi miljardärer måste ju hålla samman liksom.

Dagens låt: Ingen vill veta var du köpt din tröja - Raymond & Maria
Nä, det hoppas jag verkligen inte. Jag drar omkring i samma gamla kläder jämt, jämt och en ansökan till Gokvälls "Gör om mig" närmar sig med stormsteg nu.
Ska på Konsethuset ikväll och kolla in Jonas Gardell. Vi sitter ganska långt upp. Om vi smiter in bland de sista så hinner nog ingen se min sjaskiga look.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

torsdag 17 november 2016

Det är Björn Ranelid och jag


Jaha. Det är ju typiskt att när man väl tar till orda efter dessa evinnerliga blogguppehåll, så ska det så klart gnällas. Just det. Nu blir det GNÄLL.
Jag har nämligen drabbats av en så kallad åkomma och så fort något ovanligt inträffar med min kropp så tror jag att slutet är nära. Det var det det liksom. Bara att packa ihop.....snyft...ynkynk....och vårdcentralen...hulk...kan man ju inte belasta med sina trivialiteter inte. Låter jag gammal? Jag ÄR gammal.

Om man kan dö av problem med örat vet jag inte men man kan aldrig veta säkert.
Hör här: Jag har fått någon form av ljud/tryck/lock i höger öra. Eller ljud och ljud. Det susar egentligen i hela huvudet (jag är inte yr), susar alltså mer än vanligt och så tål jag inte skarpa ljud. Min sons röst till exempel. Han pratar ganska högt i vanliga fall men när det här problemet dyker upp så måste jag hålla handen för örat och grina illa och ssssscccchhh:a! eftersom det riktigt skär i örat. Mycket trist. Både det med susandet och skärandet. Jag blir liksom tröttare än vanligt.
Vad som utlöser det hela har jag ingen aning om. Jag har försökt se samband fast misslyckats men vad jag numera vet är att det dyker upp hastigt och (o)lustigt och så får jag leva med skiten i två-tre dagar. Sedan kan det gå en-två veckor och så knackar helvetet på igen.
Någon som vet vad detta är?
Har provat med tryckutjämning, REVAXÖR och nu skulle jag ha ett alternativ till här kanske så att skulle se bra ut men där tar det stopp. Inget hjälper förutom att bita ihop och bara ogilla läget. Ska jag ha det så här resten av livet nu? tänker jag och blir mörk inombords.
Dessutom är jag hyfsat beroende av mina öron i jobbet där jag mer eller mindre bor i ett par hörlurar flera timmar om dagen. Tänk att inte kunna jobba mer....paniiiik!
Fast å andra sidan har den där Björn Ranelid haft tinnitus i hela sitt liv och han verkar det ju gå bra för ändå. Jag får helt enkelt skriva en bok eller ge ut en platta (ÖRONGODIS? Brusa högre lilla öra?) och sedan leva ännu mer i SUS och dus.

Nu ska jag äta kladdkaka. Hej.

Dagens låt: Goodbye cruel world - Pink Floyd
Känns inte världen hemskt mörk för närvarande? Har den någonsin känts svajigare än nu eller är det bara jag? Känner starkt att jag vill göra något världsförbättrande, vadsomhelst, men jag vet inte vad. Att sopsortera och handla begagnat känns bara som ett sandkorn i Sahara liksom. Har du tips eller idéer på vad man kan göra så hör av dig. Jag är PÅ!


fredag 4 november 2016

Tatuera mera! Eller bara LÄGG AV!


Året var 1993. Skägget och jag skulle på vår första solsemester tillsammans. Grekland skulle det bli i två hela veckor. Härligt!
Vid denna tid då det begav sig hade Skägget tre stycken mindre tatueringar på armarna. Ett spader ess på vänster överarm. Någon konstig symbol på höger överarm och under den tatueringen ytterligare en som var liksom ett band med kryptiskt mönster. Gissa om vi blev utstirrade på den semestern. Folk glodde ogenerat. En busschaufför kom fram och ville diskutera armbandstatueringen. Kort sagt: Jag tyckte det var ganska jobbigt, till och med lite genant, med en sådan hårding till man vid min sida. Hård och kriminell. Vilket ju naturligtvis inte stämde men att ändra folks förutfattade meningar var inget jag ville sysselsätta mig med på semestern liksom. Jag ville ju hellre ligga och skrika under sängtäcket på ön Andros eftersom vi hade fullt av flygande GLÖDANDE insekter i vårt sovrum. Sån är jag.
Nu skriver vi 2016. Gamla kärringar är tatuerade. Ungdomar tatuerar in stjärnor eller ordet VEGAN (jo, jag har sett det med egna ögon på Arlanda i somras) i sina ansikten och försäljare kan ha hela händerna fullkletade med tatueringsbläck. Vad hände? Och NÄR hände det? Och VAD VAR DET SOM UTLÖSTE DENNA TATUERINGSLUSTA? Vad? Någon som har en idé?

Jag är så sinnessjukt less på alla dessa fulltatuerade människor. Visst får folk göra som dom vill men hur jäkla klokt är det att som artonåring tatuera in hela sitt bröst och hals med blommor, yxor, stjärnor, planeter, fåglar, KISS, spindelnät och texten Carpe Diem? Man vet ju att de förr eller senare kommer ångra sig.
Dessutom en liten försynt fråga från en väldigt ekonomiskt sinnad människa här i lilla Huskvarna: Hur sjutton har folk råd? När jag tatuerade mig på 90-talet (en liten katt på ena skulderbladet som senare gjordes om till Klas Katt, som senare fick texten ANIMAL RIGHTS NOW! usch, jag vill ta bort den...) så kostade en liten en typ 500:- Vågar inte tänka på vad det skulle kosta att tatuera hela armarna, benen, fötterna, händerna, ryggen, bröstet och nacken. Och med tanke på att det finns folk i världen som svälter så blir man ju...äh, jag ska inte dra i dom växlarna. Men ni fattar.

Tatueringar är FULT OCH ONÖDIGT, SLUTA UPP MED SKITEN OCH GÖR DET NU! MAN ÄR INTE ETT DUGG HÄFTIG ELLER SPECIELL ELLER UDDA BARA FÖR ATT MAN HAR LIEMANNEN INTATUERAD PÅ ARMEN! Så nu har den här sura medelålderns tanten fått säga sitt. Det var skönt.
Hoppas att inte Skägget med sina fulltatuerade armar samt mage och bröst läser det här nu bara. Kan bli lite dålig stämning.

Dagens låt: Vi bor på landet - Bröderna Djup
Läste en artikel i en gammal DN idag att vi borde leva mer som lantisar för att rädda miljön och för att rädda oss själva. Mota bort det där tomma hålet som bara växer sig större och större inombord oss stressade stadsbor. Vi shoppar oss lyckliga (tror vi) och vi konsumerar oss till förbannelse och så springer vi hos terapeuter och går på mindfulnesskurser och och och...listan kan göras lång. Vi stadsbor, även vi som tror oss värna om miljön, är inte bra för den här planeten konstaterade artikelförfattaren Jonas Mosskin. Om alla levde som oss här i Sverige (särskilt storstäderna då) så skulle vi behöva 3,7 jordklot. Ni hör ju.
Geten, hönorna, traktorn - jag kommer snart!

torsdag 20 oktober 2016

Vad jag dumstressar över



Åh, vad jag skulle önska att jag kunde säga att jag var en cool, lugn person. En sån som inte stressar upp sig i onödan, men ack, nej - så är inte fallet alls med mig.
Hur länge har jag till exempel pratat i radion? Låt säga i åtta år, typ.
"Kan du stressa upp dig och bli nervös över en mikrofon ändå? undrar du. "JA, det kan jag!" måste jag svara då.
Är inte det väldigt dumt? Hur svårt kan det vara att krysta ur sig en trafikrapport liksom? En rapp en på cirka 30 sekunder....Tja, börjar jag tänka på att jag måste svälja, att jag inte bör tala med min vanliga röst, tänka på min fula dialekt, tänka på att säga rätt tipstelefonnummer - GULP, STRESS!
Så jobbet är en sak jag verkligen kan få för mig att dumstressa över. En annan är vårt hem. Ibland när jag städar där hemma så tycker jag att "faaan, vad sprickor och skavanker det är överallt och vilka skraltiga möbler!" och "om vi skulle sälja den här lägenheten så skulle vi vara tvungna att byta, golv, väggar och dörrar och, och, och...panik!" Nu ska vi ju knappast sälja den här trivsamma bostadsrätten med sina charmiga brister och fel så varför ens lägga energi på att jaga upp sig själv i stressbrygga? VÄLDIGT DUMT.
En tredje sak som jag skulle bli HYPERSTRESSAD över vore om jag var tvungen att resa iväg till en annan stad med tåg och kanske att den trippen skulle innehålla ett TÅGBYTE (vilket hemskt ord!) eller att jag, ve och fasa, var tvingad att resa till ett annat land! Nu skulle jag ALDRIG utsätta mig själv för den stressen, mitt lilla känsliga hjärta skulle inte fixa det - det är jag helt på det klara med. Låter jag efterbliven? Jag får bjuda på det isåfall. Resa själv med tåg/flyg - no, no, no. Allt för mycket kan och kommer gå fel.

Nu hinner jag inte avslöja mer om mig själv för nu ska här stressas iväg till skoljobbet. Tre dagar på radion och två på särskolan - inte dumt alls, ganska perfekt faktiskt. Och inte behöver jag byta tåg för att ta mig dit heller. Jag sätter mig bara på the lovely ELCYKELN och efter FEM MINUTER är jag framme. Now that's what I call fantastic.

Dagens låt: Anxiety - Ramones.
Fan. Igår fick jag ett erbjudande från en arbetsgivare om en speciell grej i november. Min första spontana tanke var att jag skulle svara NEJ med stora bokstäver. Men sedan blev jag oerhört smickrad och tänkte att "vad fan, man lever kanske bara en gång och skulle det inte vara kul att ha detta på sitt CV?" Så nu lutar det åt ett ja med små bokstäver. Och om jag nu säger detta ja så kommer jag leva med DUMSTRESS ända till den 11/11. Ångest är min arvedel. Tydligen.

tisdag 18 oktober 2016

START ME UP!

Jag har hamnat i döläge. Vet inte vad jag ska skriva om. Kommer inte igång. Vet att jag vill göra ett inlägg om äckliga människor men orkar inte just nu. Du får hjälpa mig.
VAD SKA MITT NÄSTA INLÄGG HANDLA OM?


onsdag 14 september 2016

Nån där uppe måste gilla mig


Slackerlivet fortsätter. Älskart.
Några dagar på radion och prata trafik, några dagar på skolan och torka skit och några dagar när man bara såsar runt - det passar mig perfekt. Ibland vill säga.
Igår fick jag, den eviga lilla timvikarien, vara i en ny klass med multihandikappade elever. Vi kan säga så här: Det är inte så kul. Inte om du frågar mig iallafall. Jag beundrar, verkligen
B E U N D R A R människor som jobbar heltid med detta. Man undrar liksom vad de är gjorda av för virke? De ser visserligen ut precis som vanliga människor men jag misstänker att dom egentligen är någon slags änglar. Jag är det inte. Ängel alltså. Jag måste få kunna larva och dumma mig med elever. Då mår jag bra. Då är jobbet på särskolan jättekul. Igår var det i n t e roligt.
Jag fick vara med vid toalettbesök där man hissar upp eleven i en lift och sedan vara med när hen läggs på en skötsäng och det var stela korsetter och blöjor och sondmatningsknappar i magen och skit överallt och.... paniiiiik! Jag fixar det liksom inte. Jag tar för illa vid mig.
Så idag var det inte med lätta steg som jag styrde min elcykel mot jobbet där jag skulle vara i samma klass som igår. Mellan kl.8-18! Trycket över bröstet...hade verkligen lite lätt ångest måste jag erkänna. Det är då det händer. En högre makt griper in och tar tag i situationen. Rektorn kommer emot mig och säger att jag inte behövs alls i den klassen för den sjuka personalen var nu plötsligt frisk och då var jag så klart övertalig. Vi gick ner till paviljongen där yngre särskoleelever håller till för där skulle jag förmodligen behövas istället. Men när vi kom dit så var den personalstyrkan fulltalig också.
"Fast då cyklar jag gärna hem istället för att gå här och känna mig överflödig!" sa jag hurtigt.
"Är det verkligen okej med dig då?" undrade rektorn.
"Jaaa! Jag kan komma tillbaka i eftermiddag och vara på fritids för jag skulle stänga och så där..." sa jag överhurtigt igen.

Och så fick det bli som så att den nyss så ångestfyllda lilla timvikarien fick ta sin elcykel och åka hem igen. Glatt visslandes. I den ljumma septembermorgonen. Inget panikartat alls.
Så nu har timvikarien dammsugit, klätt om en stolsdyna samt bakat polarkakor i hemmets lugna vrå istället. Nu funderar hon på att sätta sig en stund ute i solen och sedan kanske cykla iväg och käka lunch någonstans.

Nån där uppe måste gilla den här timvikarien trots allt. Jag säger tack.

Dagens låt: Låt kärleken slå rot - Ted Gärdestad
Var på Torpa Parkloppis i lördags. Solen gassade, tusentals människor letade loppisfynd och vid det allra första bordet som jag stötte på så var det en kvinna som sålde cd-plattor för ynka 5:-/st. Jag köpte en dubbelcd med Ted Gärdestad för trots att jag är så här pass gammal så har jag ingen platta med Ted i min ägo. Det är fan i mig skandal. Vad många fina låtar han hade på sin repertoar alltså! Hur många minnen har man till exempel inte till "Jag vill ha en egen måne"? Hör jag den så sitter jag plötsligt i sommarhuset på Krängsberg igen och jag är kanske sju (?) år och Annika, min tre år äldre kompis, ligger på köksgolvet på farmors hemvävda trasmatta och skriver ned hela texten till Teds fina låt. Inte helt fel alls.
Medans jag skriver det här så lyssnar jag på Rufus Wainwright. Med honom slungas jag varken hit eller dit. Vi har inte ett enda minne ihop. Men han funkar ändå.

söndag 21 augusti 2016

Recept på mycket misslyckad lördagsnatt

1. Lägg dig ganska tidigt.
2. Vakna två timmar senare, typ klockan ett, av ett jävla oväsen utanför ditt fönster på gatan.
3. Rusa upp naken, ställ dig i fönstret, huka bakom växterna. Glo.
4. Se när "Janne" eller vad nu den medelålders mannen kan heta, får ett vansinnesutbrott och VRÅLAR som en babian samtidigt som han går längs hela Vintergatan och bankar argt på väggar och fönster. Hör hur hans före detta tjej (antar jag) hånskrattar högt och hur "Janne" blir ännu mer fly förbannad.
5. Gå och lägg dig med bultande hjärta.
6. Vakna efter en halvtimme av ytterligare högljudda röster från Drottninggatan.
7. Rusa upp, naken, och huka bakom växter och gardiner. Glo.
8. Gå och lägg dig med bultande hjärta igen.
9. Vakna tre timmar senare av att din katt jamar utanför sovrumsfönstret.
10. Rusa upp, naken, och öppna ytterdörren och låt katten springa in i köket.
11. Undra lite över vad det är som ligger på köksmattan?
12. SKRIK! Skrik HÖGT!  Katten har tagit in en levande liten mus.
13. Drabbas av panik. Spring tillbaka in till sängen, dra lakanet över huvudet och låt mannen sköta resten.
14. Lyssna på när mannen stirrar runt alldeles hysterisk i köksregionerna samt väcker barnen.
15. Lyssna på hur katten blir straffinlåst på toaletten samt hur hon jamar högt och MYCKET MISSBELÅTET.
16. Försök att inte få en hjärtattack när barn samt man ska få ut musen, levande, ut i trädgården igen.
17. Läs en tidning. Inse att klockan är strax efter fem. Läs vidare.
18. Somna om.
19. Vakna av att din dotter, musräddaren, väcker dig strax innan klockan nio.
20. Bläng surt på Musse, aka "killercat". Ät frukost.
21. Pling plong! Öppna dörren och prata med loppistanten Lilian som har butiken under dig och som berättar att hennes fönster slagits sönder under natten. Förklara att det var babianen Janne som gjorde det.

Gah! Jag älskar verkligen katter men det här med deras mordinstinkter alltså....fy fan rent ut sagt. Om man är proppmätt av Whiskas och torrfoder och grädde och vatten och kattgodis - kan man då inte låta bli de små söta mössen? Och fåglarna?
Kunde inte Musse gett sig på den där idioten Janne istället? DET hade varit en hjälteinsats det!

Dagens låt: Walk this way - Run DMC
Försöker vara ute och gå MINST 30 minuter varje dag för det har jag läst att man ska och jag tror blint på allt som står att läsa i tidningen.
Ikväll när jag var ute så bestämde jag att jag skulle gå en viss rutt och efter typ fem minuter så hamnade jag bakom en man i orange t-shirt. Som tydligen hade tänkt på exakt samma rutt som jag. Och eftersom att jag inte ville tänka om så förföljde jag honom flera kilometer. Nu trodde han säkert inte att jag var en våldtäktskvinna eller så men jag vet ju att om det hade varit jag som hade en flåsande typ bakom mig vart jag än gick så hade jag blivit lite nojjig.

Om några veckor kommer svärmor hem från Tjeckien. Då kommer jag att få pepparspray. Kommer kännas tryggt att ha med sig i fickan. Speciellt som vissa kompisar i min närhet påstår att HAGAMANNEN bosatt sig här i Huskvarna. Gulp. Och svälj. Den skräcken...burr.

lördag 20 augusti 2016

En sång för mig

Jag har alltid varit en musikknarkare. Musiken betyder så oehört mycket för mig - fanns inte musik så skulle jag tvina ihop och bara självdö tror jag. Jag gillar ingen speciell genre heller. Likaväl som att jag kan få gushud av Händel så kan jag få det av Pink Floyd. Och likaväl som jag kan bli toklyckligt glad av Agnetha Fältskog så kan jag bli lika överlycklig av Sex Pistols. Eller gå igång på Flamingokvintetten och sedan Slayer. Märkligt men sant.
Igår var jag på fest hemma hos en ny bekantskap, Janne, som är en i vårt quizlag - quizlaget som jag bara råkade hamna i av en händelse. Verkligen jätteroligt att lära känna nya människor på gamla da'r. Berikande. Mycket.
Janne bjöd på käk och så hade han satt samman ett musikquiz och vi delade in oss i små lag. Jag hamnade med Rolf och Martin. Musiken som spelades upp var till 90% ny för mig. Har ganska dålig koll på 70-talets soulmusik och kunde därför knappt en enda fråga. Det som var lite roligt var att när en av låtarna spelades upp så blev jag så ENORMT berörd att om jag hade varit själv där i rummet så hade jag börjat stortjuta. Nu tårades bara mina ögon lite lätt och jag fick stirra stint ned i frågeformuläret så att ingen skulle se att jag höll på att bryta ihop. Vilken röst! Vilken låt! Kunde knappt bärga mig till jag fick facit.

Vänner! Jag ger er Donny Hathaway:


fredag 19 augusti 2016

Hoppas att målvakten är nykter på OS-finalen iallafall


Det här med OS i Rio har gått mig helt förbi. Är MYCKET ointresserad av vem som hoppar längst, springer fortast, gör flest mål, river minst hinder, dyker snyggast etc etc i all oändlighet. Kväver en gäspning och tar en näve chips till liksom.
Men i tisdags var det ju viktiga grejer på tv. Sista allsången på Skansen! Det slötittade jag lite lätt på och när sista tonen, tackålov, klingat ut så greppade jag min telefon och ögnade igenom det lilla flödet och då förstod jag att jag tydligen missat en JÄTTEVIKTIGOCHSPÄNNANDEOCHKUL match. Alla skrek YES! och JAAAAAA! och HURRA! och fasen vad mycket bättre tjejerna egentligen är när det gäller! Sverige är bäst!
Och så var det förstås jättekul när en före detta kollega som inte är så knivskarp i hjärnregionerna gör ett facebookinlägg med en bild på svenska damfotbollslandslagets målvakt, jag vet inte vad hon heter, och skriver:
SUPER MÅLVAKTEN!
Jag kunde inte låta bli att kommentera att "Det hoppas jag verkligen inte!"
Varpå min före detta inte så knivskarpa i hjärnregionerna-kollega naturligtvis inte fattar alls vad jag menar.
Humor. Iallafall om du frågar mig. Ikväll ska jag på fest. Med SUPER QUIZLAGET.
Är full redan nu. Av förväntan alltså.

Dagens låt: Rain - Status Quo
Jag brukar vara rätt så duktig på att pricka in bra semesterveckor om man med bra menar sol och värme och sandaler. Så är det inte längre. Regn, kyla och gummistövlar däremot - då prickar jag in helt rätt. I'm an expert.
Fast nu skiter jag faktiskt i det här med vädret för nu är det snart höst och så kommer november och jul och hemska januari och februari och snabbare än man hinner säga UNDERKYLT REGN så är det vår igen. Och då kan jag ju alltid pricka in fel semesterveckor igen.
Sommaren var kort. Buhu.



måndag 1 augusti 2016

Stranger things - se se se!


Har fastnat i en tv-serie. Eller fastnat och fastnat, serien består bara av åtta avsnitt men redan efter ett avsnitt så kände jag mig sådär härligt fast. Stranger things är paranormalt, sci-fi, horror och härlig 80-talsstämning. Den osar E.T och Arkiv X. Dessutom är serien så himla snyggt gjord och det är perfekt musik hela tiden. Om man får gåshud ungefär en gång per avsnitt - då är det väl ändå ett bevis på att det är himla bra?

Serien handlar om när en ung pojke, Will, försvinner i den lilla staden Hawkings i Indiana, och om letandet efter honom.
Innehåller någon form av diffusa monster, otäcka laboratoriemänniskor, en sävlig men smart sheriff, Wills förtvivlade och lätt galna mamma (Winona Ryder), hans storebror som bara dräller omkring i sin ensamhet, Wills tre charmiga, uppfinningsrika kompisar och den unga mystiska flickan med rakad skalle som har "011" intatuerat på sin arm. Med flera. Mmmm.

Ah! Skulle lätt kunna sitta inne hela dagen idag, det är ju semester, och bara hetsglo på alla avsnitt. Men vill inte. Kan nämligen redan känna av separationsångesten. Den som spar hon har som jag brukar säga.

Nu måste du se den. Det är en order.

Dagens låt: Set me free - The Sweet
Gaaah! Just nu besök IGEN av en närstående fikatokig person som skrattar hela tiden och som inte är Skäggets pappa. Jag blir galen. Vi behöver inte fler tidningar och kakor och choklad och loppissaker! Hjälp! Jag kvävs nu...xchyhhyxhhyhhhhxxcccgggurgel............

lördag 30 juli 2016

Jag får, så att säga, till det


Det händer inte ofta men ibland så. Jag tänker på köket, jag tänker på min matlagning. Med tanke på att jag knarkar recept och kokböcker så skulle ju en besökare i detta hem kunna tro att det där med "novisen vid spisen" - det gäller inte här. Det gäller inte mig. Men jo. Om jag får ge mig själv ett betyg så får det bli ett E. Det är snäppet över F (icke godkänd). Ungefär där befinner jag mig.
Men ibland som sagt var så glimmar även jag till. Idag gjorde jag en fisksoppa som blev så INUTTAHELVETE god och det tackar jag mitt slappa jobb på radion för.
Det är nämligen som så att stundtals på jobbet bildas det enorma luckor i vårt annars ganska pressade sändningsschema och det är då man gör det. Youtubar. Läser bloggar. Gör inlägg på facebook. Googlar på recept. Så i torsdags någonstans efter sändningen i P4 Halland kl.8.35 hittade jag det. Fisksoppereceptet. Trots min skyhöga ålder så har jag A L D R I G gjort en fisksoppa hemma. Så kan jag inte hade det tänkte jag. Jag kan ju inte ligga på min dödsbädd och tänka på allt jag inte gjort...hoppat fallskärm, dykit, klappat en tiger, spelat didgeridoo, gjort....fisksoppa.
Här ska det bockas av liksom! Nästa vecka kanske jag träffar på en aboriginer som låter mig spela på hans instrument...vi får se.

För alla er som inte är rädda för kalorier i mängder samt kolestorolhalten....här kommer THE FISKSOPPERECEPT!

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
3 morötter
6 dl vatten
1-2 dl vitt vin
2 fiskbuljongtärningar
400 gr kräftost
200 gr creme fraiche
400 gr vit fisk
200 gr räkor
1-2 krm cayennepeppar
0,5 dl dill
(salt)

1. Skala och hacka löken. Skiva de skalade morötterna.
2. Fräs detta i en kastrull med lite smör.
3. Häll över vitt vin och vatten och lägg i fiskbuljongstärningarna.
4. Koka upp i 5 minuter.
5. Rör ner kräftost, creme fraiche, cayennepeppar. Koka upp och låt koka i ytterligare 5 minuter.
6. Dela fisken i mindre bitar. Lägg i och sjud till fisken är kokt.
7. Lägg i dill samt räkor. Koka inte, låt det bara bli varmt.
KLART. ÄT. Bantar gör vi på måndag.

Dagens låt: Sweat a la la la long - Inner Circle
Av sex dagar har jag badat ute i fem. Det är banne mig ett personligt rekord tror jag. Mest har jag badat i Vättern och den pölen är ju så att säga känd för att vara riktigt kall mest hela tiden, men nu, nä. SÅ HIMLA SKÖNT att sänka ner sin gamla lekamen i detta vatten alltså. Underbart. För att inte tala om små insjöar. Livskvalitet stavas KVÄLLSDOPP.

Vad mycket ni lär er via denna blogg alltså! När kommer tacken liksom?

lördag 16 juli 2016

När man är kass på att carpa


Carpe fucking diem på er. Här sitter en annan och tänker att ÅHVADJAGÄLSKARSOMMAREN och sekunden efter dyker Tomas Ledin upp och predikar att "sommaren är kort, det mesta regnar bort". Det är ju för fasen sant. Killen har rätt. Nu har snart hela juni och juli regnat bort. Kan man kanske skylla på det? funderar jag på. Att vädret liksom inte inbjuder till fest och skratt dagen lång.
För jag är så enormt kass på att fånga alla dessa dagar som kommer och går och som tydligen är livet. Jag känner mig lite orkeslös, har ingen riktig energi till nånting känns det som. Inte att jag är deppig eller så, jag känner mig bara lite lätt blasé på allt.

Klockan är snart tre. Det är lördag eftermiddag och jag är helt själv. Skägget är i Frankrike och ungarna är ute med kompisar. Jag kan i princip göra vad jag vill. Gör jag det då? Antar att jag inte ens behöver svara.
Var ute och gick tidigt i morse. Duschade kallt. Åt en god frukost. Fyndade ett påslakan med apor på loppisen för 5:- och så var Mille och jag på torget. Köpte fisk, kantareller och blå blommor.
Kom hem. Planterade de två blå blommorna och stekte fisken. Svärmor kom insvepande i köket mitt under själva paneringen och jag vet inte varför jag blev jättesur men jag bara blev det. Hon gick igen. Vi andra tre åt. Sedan vilade jag och nu....blasé.
Har tvåtusen böcker som borde läsas ut. Har en källare som behöver rensas. Jag skulle kunna åka till en badsjö och ta ett dopp och verkligen känna mig som en sådan där härlig carpediemande människa eller så kunde jag bara ta en tur med cykeln. Eller motorcykeln. Men nä.
Jobbigt.
I november bara vet jag vad vilket fenomen som kommer inträffa. Jag kommer vara ute i blötsnö och motvind och tänka på sommaren som var. Hur jag mest var hemma och skrotade när jag hade alla möjligheter i världen att vara ute i denna ljuva sommartid och bara....vara. Och hur jag då kommer skaka på huvudet åt mig själv, fnysa och skaka på huvudet igen.

Det är sådan man är. Efterklok. Fast bättre det än inte riktigt klok alls.

Dagens låt: Ingen alls. Tystnad.
Har en klok vän som stör sig på att vi människor måste ha en massa ljud och musik omkring oss hela tiden. Är det kanske för att mota bort vår inre röst och våra tankar? Jag har alltid på radio eller musik hemma och sitter jag i bilen är det likadant. Man kanske borde stänga av mer? Höra vad ens inre röst säger, höra sina egna tankar - även om det kanske är lite obekvämt.
Fast min inre röst kommer säkert bara mässa en enda sak.....Sommaren. Är. Kort.

onsdag 6 juli 2016

Men bilen går bra iallafall


Man blir äldre. Man blir gammal. Å ena sidan tycker jag att det är himla skönt. Numera är det lite mer "amenvaffan" över hela livet - fast på ett positivt sätt. Man skiter liksom i om man gör bort sig och man blir inte helhispig om någon råkar titta till lite på en. Förr så räckte det ju med att en kille log lite för att man skulle dåna och "amengudasssåvadpinigtjagdööör."
När jag var yngre var jag nervös för allt. Jag tyckte inte att jag dög till något. Kroppen skämdes jag för. Ansiktet skämdes jag för. Tankarna skämdes jag för. Hela min person skämdes jag för. Det var ASJOBBIGT att vara ung och blyg och osäker.
Så skönt då att bli gammal, sladdrig och klok.
Å andra sidan är det mindre skönt att upptäcka att man ser ser sämre för varje vecka som går. Oerhört trist är det. Jag vet inte hur ofta jag åstadkommer (pensionärsord) stavfel bara för att jag ser som en kratta.
Mindre skönt är det även att man blir stelare i lederna. Om jag skulle få för mig att sitta på huk i låt säga en halv minut - då skulle jag ha väldiga problem, eller om jag ska prata pensionärsspråk, då skulle det vara ett fasligt mankemang att komma upp i stående ställning igen och jag skulle ha känningar i benen en kvart efteråt. Trist det också.
Likaså blir man lite nere av att minnet håller på att packa ihop helt. Jag blir allt mer tankspridd och jag vet att jag borde göra övningar (korsord, göra tvärtom till exempel använda vänsterhanden om man är högerhänt, äta gurkmeja etc) för att bättra på hjärnkapaciteten men gör jag det? Nä.
Jag köpte ett elastiskt rep på XXL för dyra pengar som jag tänkte gå loss med i hemmet eftersom min gymkarriär tagit evighetslång semester och tittar jag ut i hallen så ser jag det. Repet. Det hänger där lite dammigt och ledset. Även det har gett upp.
Och så ens kropp. Man märker att huden blir slappare, håret blir tunnare och rynkorna i ansiktet blir allt svårare att hålla stångna (pensionärsord).
Varenda människa man stöter på som man inte sett på länge studerar man noga. Hur han hen åldrats? Hen som var så snygg på högstadiet! Nu ser människan ut som 65 minst. Man jämför sig med andra H E L A tiden. En del kan se gamla ut och samtidigt vara snyggare än någonsin. En del åldras bra, andra gör det inte. Kanske är det bara jag som är ett ytligt stycke?

Förfallet har inletts. Det är bara att konstatera. Imorgon är det jag som införskaffar en bäddjacka, fotriktiga promenadskor, stödstrumpor och en spann (pensionärsord) med Bridgeblandning.

Dagens låt: You are so beautiful to me - Joe Cocker
Fast egentligen är jag inte ett dugg utseendefixerad. Insidan ÄR verkligen viktigast. Hellre en ful och rolig kille än en snygg och torr kille. Humorlösa typer blir automatiskt skitfula oavsett om de egentligen är hur tvålfagra som helst om jag får säga min mening. Vilket öde då att vara både ful OCH skittråkig! Eller att ha en jättekonstig jobbig röst. Eller att inte ha läst en enda bok i hela sitt liv. Eller att hata katter. Eller att inte ha någon egen vilja, inte ha några åsikter. Och bara vilja äta sås, kött och potatis. Burr. Osexigt.