Kom och köp!

Ähum. Hur var det nu igen? En köpfri dag. Just det. En köpfri dag var det. Och den var idag. Idén är inte dum. Inte alls. Att man inte ska köpa nånting på hela 24 timmar. Men jag har en liten invändning. Måste de lägga denna dag just på en lördag? Det blir extra knivigt för min del då eftersom att då är det stor loppis på Kulturhuset, alla second handaffärer är öppna och idag var det DESSUTOM stor designmarknad på Länsmuséet. Jag hade kunnat hålla pengarna kvar i plånboken betydligt lättare på en vanlig sketen tisdag om man säger så. Nu gick det inte alls. Jag lättade på lädret helt samvetslöst både här och där och hem kom jag med två knökafulla kassar. Det var en handgjord tvål, ett tyg, en plastgorilla, en burk med morellsylt, en burk med hemmagjort äppelmos, två minibrallor och det var g a n s k a nära ögat att jag även fick med mig en rökt röding hem i bagaget också. Nu kostade den turligt nog hela 124 kronor och då kom jag att tänka på att det ju faktiskt var en köpfri dag och så blev det ingen fisk till middag idag heller.
Min köpfria dag får jag ta imorgon istället. Hur fasen skulle det se ut i världen om alla lät bli och handla på en och samma gång egentligen? Nej, just det. Det skulle se jättekonstigt ut. Mitt samvete är då lätt som en femtiolapp.

Dagens låt: I can buy you - A Camp.
Vore man lyckligare om man kunde köpa och få allt man pekade på? Tveksamt. Fast en fungerande stereo/musikanläggning med kanonljud hade jag nog blivit en gnutta gladare av. Får ta och kolla hur jag ligger till hos tomten i år.....

En stor gorillas avföring och sånt

Det finns skällsord och det finns skällsord. Ett mycket gångbart skällsord här hemma är BAJS. Wendy är bajs! Mille är bajs! Glåporden flyger som trimmade projektiler mellan ungarnas munnar. Och nu har kriget trappats upp. Betänkligt. För idag var det treårigen som avfyrade en ilsken missil mot sexåringen vid frukostbordet.
SCEN 1: Klockan är sju hemma hos familjen Juneström. Mamma tuggar på en rostad macka med marmelad och sörplar lite honungsvatten. Hon tycker att det är skönt med lugn och ro vid matbordet. Plötsligt öppnar treåringen munnen. Han som mer eller mindre nyss lärt sig att prata.
"Wendy är King Kongbajs!!"
"Näää! Det är jag inte alls" skriker Wendy samtidigt som tårkanalerna öppnas på vid gavel.
"King Kongbajs! King Kongbajs!!!" Ju mer den stora sexåringen lipar desto roligare tycker den lille treåriga retstickan att det är.
SCEN 2: Mamman går in och medlar/torkar tårar samtidigt som hon är ganska stolt över sin förslagna son. Så liten och ändå så påhittig! King Kongbajs är ju ett fantastiskt användbart uttryck. Mamman tänker anamma det. Använda det när något går fel. När någon är dum. Det kommer med andra ord att användas ganska frekvent.
SCEN 3: Mamma, barn och barn försonas i en ringdans till tonerna av King Kong Song med ABBA. Alla är glada och ingen gråter. Jobb och skola nästa!

Dagens låt: Cry cry cry - Johnny Cash.
Mycket tårar blir det under en vecka. Vad jobbigt det måste vara att vara barn med alla dessa känsloutbrott hela tiden. Ena sekunden sprutar tårarna, andra sekunden så ligger man på golvet och skrattar så man får ont i magen. Blir matt bara jag tänker på det faktiskt.

Lunchtajm

Sönderkokta morötter och ärter. Kokt potatis. Fisk. Pepparrotssås. Min bordsgranne till höger åt ett milligram potatis. Min bordsgranne till vänster satt mest och grävde efter ärter, MED BARA HÄNDERNA, på tallriken. Han mittöver sket också helt i fisken och glufsade bara i sig potatis. En annan hällde ut vatten över hela bordet och kunde omöjligt sitta som en normal människa på stolen. Halvlåg baklänges, ålade omkring, hoppade upp och ner som en tokig på den redan vingliga sittmöbeln. Hon skulle knappast kvala in som en bra gäst på Nobelmiddagen om man säger så.
Suck. Någon matro ska vi alltså inte tala om. Jag skänkte en saknadens tanke till mitt förra jobb där jag satt med vuxna människor i en skön, avslappnad miljö ätandes vegetarisk buffé varje dag. Människor som man slapp torka snor på eller sitta och tillrättavisa hela tiden. Fast å andra sidan var de inte hälften så söta och charmiga som mina nuvarande lunchpolare är. Och att prata om dockor, bilar eller tufftufftåg är ju minst lika kul som att diskutera Guldbaggegalan/Augustnomineringar eller nåt liknande. Man får försöka intala sig det iallafall.

Dagens låt: Snö - Laleh.
Fy Fabian vad mycket snö det var ute idag. Jag och Volvon har halkat runt och haft oss. Är väldigt tacksam för att jag kom hem helskinnad idag. Öxnehagabacken är liksom ingen barnlek när det är halt och jädrigt mycket vitt på vägen.

YES YES YES!

YES! JAAAAAAAA! Lyckan är total! Himmel och pannkaka! Äntligen!!!! Jag är så GLAAAAAAD! Nu ska här firas! Vad är det som har hänt undrar ni? Har jag fått jobbet jag sökte? Jaaaa, eller nä, jag vet inte, jag tror inte det, men idag hände det. Jag var med bland vinnarna som gick tipspromenaden på Öxnehaga igår! Jag är ett geni! Eller geni och geni - jag var en av de lottade vinnarna. Undrar vad jag har vunnit? En julost? Ett pulkaåk nerför Öxnebacken? En gratis tipsrunda? En kaka av finare sort i fiket? En våffla till kaffet? Spänningen är oliiiiiidlig. Måste lägga band på mig nu till nästa söndag. Då ska det tipspromenadas igen minsann.
Kom nu inte med en massa jobbiga mejlfrågor till mig här innan om vad jag har vunnit - ni får ge er till tåls till nästa vecka. Okej.

Dagens låt: The winner takes it all - ABBA.
Är denna tipspromenadvinst ett tecken? Ett tecken på att turen har vänt? Säger man så eller menar man då att man har haft tur och nu inte har det eller ska man säga att nu har oturen vänt? Jag behöver vägledning och råd.

Det kunde blivit en blodig lördag!

Igår var Liv här, Wendys polare. De sitter i soffan och lillebror på tre år hänger som en igel på tjejerna. Jag ligger i samma soffa och vilar, blundar och tjuvlyssnar på deras konversation.
Wendy: Mille! Du får vara zombie, en som alltså äter upp hjärnan (Mille okejar detta).
Wendy: Då är jag en vampyr, en sån som sliter sönder folks kroppar. (alla nickar)
Liv: Och då är jag en mördare! (Wendy och Mille nickar uppskattande).
Rollbesättningen är sålunda klar, men inget händer. Liv viftar lite med en kniv av plast i luften och Mille sätter på sig en cowboyhatt samt grenslar käpphästen. Wendy sitter bara och glor mot teven där filmen Bamse och den flygande mattan flimrar för fulla muggar.
Jag vilar vidare. Det känns fruktansvärt tryggt att vara omgiven av allehanda småmonsters.

Dagens låt: Dragula - Rob Zombie.
Etta på skräcktoppen ligger fortfarande mumierna. Jag vet inte hur många godnattsagor innehållande nån form av mumie jag har berättat i mina dagar. Men nog borde det räcka till en ganska tjock bok. Undrar om det finns nån marknad för sagoböcker för mumietokiga barn? Jag kanske kunde göra mig en hel förmögenhet om jag bara fick tummen ur? JK Rowling - se upp liksom!

Möss(or) och människor

Men det var då helvete! Vitt ute på marken, det kan bara betyda en sak. Det är SNORKALLT ute! Trots att jag är tämligen gammal så överrumplas jag varenda gång det blir minusgrader runt knuten. Ingen mössa, inga vantar, ingen halsduk, inga varma stövlar, ingen heltäckande overall med inbyggda värmeslingor och ett par gluggar för ögonen. Brr. Det sämsta med att jag är så sempig vad det gäller kläder är att nu har jag ju två till att ansvara för. Barnen. Herregud, barnen! Är deras stövlar varma? Är inte vantarna undermåliga? Är inte deras nuvarande mössor både fula och dysfunktionella? Jo, baske mig. Så idag troppade vi burrande och huttrande iväg till det lokala mesköpcentrat Rosen. Leta leta mössor. Rata rata mössor. Alla var för stora eller för små. Om de råkade passa så såg barnen ut som idioter. Det slutade med att vi kom ut med två diadem som sexåringen kan ha på huvudet. Inte som ett svalt alternativ till mössa alltså utan mer som en klen tröst för att hennes knopp kommer att frysa till is inom en snar framtid.
Kom hem. Där var det varmt och gott. In och rotade i garderoben - upptäcker att vi ligger inne med så pass många huvudbonader att vi lätt skulle kunna öppna en mössaffär. Så nu sitter jag här vid datorn med en varm stickad sak på huvudet, treåringen springer runt i en svart toppaluva med nån slags kommunistsymbol på och sexåringen har nån inkaliknande historia på skalpen. Gott. Vi överlever en vinter till. Det är vad jag tror och hoppas iallafall.

Dagens låt: Winterlong - Pixies.
Ja, vintern är lång. Alldeles för lång. Om jag hade varit Gud så hade jag gjort mig populär och tjenis med alla genom att bara ha vinter i decembermånad. Det borde räcka. Haaaaallelulja.

Äggröra i skallen var det här

Aaaaahhhhhhhhhhhh!!!! Jag orkar inte med denna väntan! Jag går runt här som en äggsjuk höna. Minst en gång i timmen, varje dag, infinner sig frågan "Undrar om jag får jobbet?". Om jag nu ska gå och vänta i två veckor innebär det att jag ska ha just den frågan 238 gånger i skallen. Till vilken mening? Det finns ju bara två som ligger inne med svaret och det är ju dom där två örebroarna som höll i anställningsintervjun. Jag som alltid har hävdat att örebroare måste vara de otrevligaste människorna i hela Sverige. Jag känner inte en enda vettig person från den staden. Okej, Lennart som var vaktis på mitt förra jobb hade visserligen sin födelseattest från Örebro, men annars ....bara knäppgökar. Nu kanske jag får ta mitt straff bara för att jag tänkt så. Jobbet blir inte mitt. Så. Då tänker vi inte mer på det. Jag får fortsätta att hanka mig fram på ströjobb tills jag går i pension.
Vi pratar ägg istället. Ägg är gott. Ägg är ett måste i mitt kylskåp. Finns det inga ägg (fast det händer aldrig i och för sig för jag har råkoll) på morgonen så utbryter det nästan panik. Inga ägg = helt förstörd dag. Eller ännu värre - skägget kokar äggen och trots att han VET att de ska vara löskokta så lyckas han göra att äggen får snustorra gulor = ännu mer förstörd dag - en förstörd dag med ett inledande familjegräl.
Tur att han är uppe med tuppen numera och har flugit ut ur fågelboet innan frukost. Då får jag koka mina dyrgripar för mig själv i lugn och ro. Och jag, jag misslyckas ALDRIG med ett ägg. Här känner jag att jag är värd en klapp på huvudet. Klapp. Klapp.

Dagens låt: Yesterday - Beatles.
Vet ni att den låten egentligen skulle hetat Scrambled Eggs? Otroligt komiskt. "Äggröra - all my trouble seems so far away..now it looks as if they're here to stay....oh, I believe in äggröra" :-)

Inte blev det Flamingokvintetten precis...

Vilken dag! Idag har jag klarat av anställningsintervjun. Jag måste erkänna att jag var ett under av coolhet för en gångs skull. Hade det här varit för två år sedan så hade jag haft grava sömnproblem minst en vecka innan och sedan så skulle jag legat och spytt på toaletten en timme innan det var dags att åka dit. Icke nu. Jag höll mig iskall som sagt. En timme tog grillningen och jag klumpade mig bara en gång när jag på en fråga började babbla om att jag är VÅG och de är ju kända för att vara diplomatiska och blablabla. Ha ha! Vilket dravel. Varför sa jag så? Jag som inte ens är ett dugg intresserad av astrologi?
Om två veckor vet jag om jag är dissad eller hissad....
Nu på eftermiddagen var det så dags för pärs nummer två. Barnen skulle gå till frisören! Den ena har aldrig suttit i en frisörstol i hela sitt liv. Det gick trots allt bra. MEN! Jag säger bara MEN! Vad är det för fel på frisörsläktet??? Har alla knäck i lurarna eller skiter de bara i en och kör sitt race? I nästan ett år har min grabb odlat längre hår och jag ville bara putsa till frissan lite på honom. Och detta sa jag tydligt och klart till frisörskan. Vad tror ni grabben har för frisyr när han går därifrån? Snagg. Just exakt. Ett tag mitt i klippningen så utbrast jag "Vilken tuff frisyr! Han ser ut som Flamingokvintetten 1974!" Ha ha ha fniss fniss fniss från frisören som till min bestörtning bara fortsatte att klippa. Ingmar Nordströms Saxparty nästa liksom.
Fan fan fan. Nu blev den lille visserligen söt iallafall men det kommer ju att ta minst ett halvår innan han börjar likna min son igen. Snyft hulk.

Dagens låt: Princess of the night - Saxon.
Saxon. Saxoff. Saxon. Saxoff. Kul skämt om man sett Karate Kid kanske.

När man är glad i hatten

Mörkt. Regn. Trist. Vad gör man då? Ja, är man sex jordsnurr så kan man ju klä ut sig samt leka "dansstock". Den leken går ut på att barnen dansar till hög musik och så sitter jag och trycker på "pause" och då måste de stå blick stilla. Skitkul. Fast leken heter nog "dansstopp" egentligen. Det är inte så noga.
Nu ska jag iväg på bio. En rysare! Brrrrr.

Dagens låt: Man! I feel like a woman - Shania Twain.
Det är den perfekta dansstocklåten. Det är alltid den de vill lyssna på. Och vem är jag att sätta mig emot sådana kloka beslut?

Är det min tur nu?

Gulp. Svälj. Jag ska på min första anställningsintervju sedan 1990 nästa vecka! Trots att jag har uppnått en aktningsvärt hög ålder så har jag faktiskt bara varit på en enda seriös anställningsintervju i hela mitt liv. Och det jobbet fick jag. Nu är det tydligen dags igen. Nu i onsdags skickade jag iväg min skriftliga ansökan och nu idag, på fredagen, ringde en kvinna och sa att de absolut ville träffa mig. Gulp och svälj igen.
"Behöver jag ha med mig något?" undrade jag som bara skickat med ett enda anställningsbevis. Någon (något?) CV har jag inte, hittar inte mina skolbetyg, hittar inte mina anställningspapper från skivaffären, från Ryhov, från Åhléns, från reklamavdelningen på OBS! .....var fan är dom?
"Nä, vi har allt vi behöver" sa hon.
Måste svälja igen. Nu blir jag riktigt nervös när jag tänker på den stundande grillningen. En grillning som två personer ska sköta. En till en och en halv timme sa hon att det skulle ta. Svettigt.
Håll tummarna för mig på tisdag pliiis.

Dagens låt: Work - Broder Daniel.
Tänk om det kunde räcka med två frågor på intervjun. "Gillar du att jobba?" och "Är du verkligen rätt person för det här jobbet?".
Då kunde jag nicka jakande och sedan skulle jag få börja jobba dagen efter.
Drömma kan man väl få göra?

Bad hairday

Min sexåriga dotter har rakt hår. Konstigt med tanke på hur jäkla krulligt det var för några år sedan. Då ondgjorde jag mig vareviga gång som jag skulle kamma ut hennes hår efter att jag tvättat det. Det var Bolibompa, en vällingflaska samt en himla massa spraybalsam som gällde. Men nu har det raknat som sagt var.
I morse när hon kom ut yrvaken på toaletten så såg hennes hår ut som en enda stor boll i nacken. SÅ trassligt!
"Hur sjutton kan ditt hår blir såhär trassligt?" undrade jag.
"Det är säkert sängens fel! Nu måste vi kanske byta den?!" sa hon helt ologiskt som vanligt.
Hm. Sure. Om det vore så enkelt. Och dyrt.
Hon ska iallafall till frissan för första gången i hela sitt liv nu på tisdag. Hoppas att frisören inte kommer med några nyfikna frågor om vem som åstadkommit hennes totala brist på frisyr. Då blir den skyldiga mamman nödd och tvungen till att ljuga.

Dagens låt: Wonderful tonight - Eric Clayton.
"So I say yes, you look wonderful tonight".....vad fan gör lite trassligt hår när man är söt som knäck? Och det finns ju faktiskt kam. Och balsam. Och heltäckande mössor.

Familjen Sångfågel

Om du har anlag för att lägga fåniga sånger på minnet - skaffa aldrig barn. Just nu så brukar min dag börja med att jag sitter och sjunger "Rorry! - en racerbil. Rorry! - med vinnande stil!" till morgonmackan. Brukar avrunda frukosten med en annan dänga som exempelvis "Postis Per vinkar glatt, när han kör till byn med sin katt!". Mycket påfrestande. Inte bara för mig utan även för min omgivning. Det triggar liksom igång resten av styrkan och så sitter vi där och kvittrar som en modern upplaga av familjen von Trapp. Dock inte med fullt lika ljuva stämmor. Grannen som bor vägg-i-vägg med oss har visst planer på att flytta. Man undrar ju om det är på grund av att det är ganska lyhört här i huset? Hon kanske inte alls uppskattade vårt lilla tidiga fågelkvitter helt enkelt. Vi får hoppas att nästa hyresgäst antingen är en sann musikälskare alternativt gravt hörselskadad.

Dagens låt: Can we fix it? Yes we can! - Byggare Bob.
"...Kranis och Menta, Maja och Plugg - har aldrig tråkigt, ett enda dugg!" tralaallallla!

Ibland drunknar man i jobb

Jaha. Då var man här igen då. Skrivandes. Och ingen av er ger sig till känna. De enda jag egentligen vet om som läser mitt svamlande är Lena, Susan, Johan och Sara. Undrar just vilka ni andra är? Känner vi varandra? Eller är vi totala främlingar? Ja, ja, det spelar ingen roll. Jag kan väl svamla på i vanlig ordning för det.
Just nu försöker jag landa efter den här stressiga tisdagen. Har varit på särskolan och jobbat idag. Konstiga jobb det finns. Det känns mest som om jag är elev jag med. Man spelar lite hockeyspel, går en promenad, pillar lite vid en dator, käkar mat i matsalen, brygger lite kaffe och gör några äggmackor på mat- och boendelektionerna. Känns märkligt att få lön för det måste jag säga.
Vad mer? Jo, ikväll har jag I EGENSKAP AV KASSÖR träffat bostadsrättsföreningens revisor och överlämnat alla räkenskaper. Han hade inga klagomål - tvärtom verkade han ganska nöjd när han gick och jag ropade "Kör försiktigt!" till honom från dörröppningen. Det gjorde jag mest för att om han skulle krocka så skulle det nog bli ännu mer vajsing med allt här i föreningen. Han är gammal också. Hemskt gammal.
Jag har även mottagit två jobbsamtal. Roliga skrivjobb tackar man inte nej till. Och så har jag tagit det modiga beslutet att köra radion utan min kära parhäst Sara nu två fredagar i rad. Det blir nervöst men jag måste fixa det. (Sara om du läser detta... jag mejlade dom och de tyckte det var trist att du inte kunde, men att jag ändå skulle komma och ta det ihop med Agneta. Jag kommer jubla när du är tillbaka!).

Vad mer? Jo, mina 60-kronorsmockastövlar tål inte regn. Trist eller hur?

Dagens låt: November rain - Guns'n'roses
Fy helvete vad det har regnat idag! Jag är så in i norden tacksam för att jag investerade i en jacka med luva i år. Ibland är jag inte klok men i det här fallet var jag faktiskt det. Klok alltså.

Heter frälsaren magnesium?

Du är vad du äter. Så heter ett tv-program på TV3. Jaha. I så fall är jag nån slags mjölkprodukt. Matlagningsgrädden Juneström.
Råkade i alla fall få på reprisen av detta program i lördags. Anna Skipper hetsade en lite rundlagd familj att lägga om sin kost. Jag kommer inte ihåg ett skvatt av hennes kostråd men en sak satte sig. Mamman i familjen hade nämligen svårt att sova (känner man igen) så hon brukade pimpla vin innan sänggåendet (känner man dock inte igen) men aj, aj, aj, det var det SÄMSTA man nånsin kunde göra enligt Skipper.
"Nej! Från och med nu är det slut med alkoholen på kvällen! Två magnesiumtabletter och en kopp kamomill-te ska du ta!" dundrade hon på.
Så vem var det som styrde kosan till lokala apoteket idag? Vem var det som nyfiket frågade "Har ni magnesiumtabletter här?" Och vem var det som utbildade samma stackars undrande personal "att dom är visst väldigt bra om man inte kan sova!".
Ikväll ska jag testa Anna Skippers sova-metod. Fan för henne om den inte funkar. Då kommer jag att skicka en räkning på 72:- till henne.zzzzzzzzzzzzzzzzz

Dagens låt: Money money money - ABBA.
Ja, för nu är jag trött på att kasta pengarna i sjön/hälsokostaffären/apoteket. Det blir en jädra massa money som man kunde haft roligare för liksom.
Köpte Valerina Natt för ett tag sedan. "För tillfällig oro och vid insomningsbesvär" stod det på asken. Ta mig i brasan. Jag har aldrig fått sån hjärtklappning innan och
vad sömnen anbelangar så blev den snarare ännu sämre. Bu för Valerina Natt, bu.

Apropå juice, tvätt och ny hårfärg

Det finns roliga dagar och det finns tråkiga dagar. Idag har det varit en tråkig, beige dag. Har inte ens varit ute, eller jo, det har jag om det räknas att öppna dörren för att kasta ut soppåsen på trappen. Då har jag varit ute. I 3,5 sekunder. Det är till att vara en riktig friluftsmänniska minsann.
Men även om man bara är inne så hinner man ju med en hel del. Det här är vad jag lyckats åstadkomma idag:
1. Har tvingat skägget att bädda rent våra sängar. Han blev supernervös när jag vägrade lägga fram lakanen han skulle bädda med. "Det blir ju bara fel!" menade han och öppnade dörren, fel dörr först, för att kolla in lakbeståndet. Ska bli hyperintressant att gå och lägga sig ikväll. Kommer kuddarna att ha örngott? Kommer påslakanen att vara utochin?
2. Har tvättat le grande monstertvätt superdeluxe. Barnen har haft spysjuka i helgen så gissa hur mycket tvätt det blir då. Just det. 2000 kilo.
3. Har snitsat till tråkdagen med en riktig farsdagmiddag. Tacobuffé! "Så gott att man nästan blir religiös" sa en nöjd far.
4. Diskuterat vårt juiceintag med familjen. Vi dricker ju för fasen tunnor med juice varje vecka. Det kan inte vara nyttigt. Det är inte ekonomiskt. Ikväll har jag därför infört kranvatten med citronskivor. Nu undrar jag bara: Är citronskalet besprutat och giftigt? Kommer vi dö i förtid nu bara för att jag vill spara in den där hundralappen vi gör åt på juice i veckan?
5. Ska färga håret för att avrunda en redan operfekt dag. Brun hette färgen. Låter ju som om någon på Lóreal inte har haft allt för bra betalt för att komma på snitsiga namn på nyanserna. Skimrande hasselnöt okej, men.... brun?

Dagens låt: Monday, monday - Mamas&The Papas
Det är faktiskt lite som så att jag välkomnar måndagen. Har alltid tyckt att det är en ganska skön dag. Lite som en mininyårsdag. Nu tar vi nya tag!........Vad är det för fel på mig egentligen?

I hate myself for hating you

Är inne på Google och söker efter bilder som visar "hat". Då ploppar det plötsligt upp en massa bilder på huvudbonader. Tokigt, tokigt. Söker på engelska "hatred" istället. Hittar en i rött som föreställer på ett ungefär hur jag känner mig.
Så här ligger landet:
Jag säljer en del prylar via Tradera. Så fort auktionen gått ut så mejlar jag iväg ett vinnarmejl där jag i trevlig ton förklarar vart de ska sätta in sina pengar. Så fort de satt in pengarna så lägger jag deras vunna paket på lådan. Fine! Det resulterar i 99 fall av 100 att man får ett positivt omdöme.
Vad kan då gå fel?
Ja, det som hände häromsistens var att jag sålde en konsertaffisch för typ 34:- till en jävla nollåttakille. Jag lade affischen i ett papprör. Lock i ändarna med tejp över. Adress. Frimärken. Han hade den i sin ägo dagen efter.
Saken var bara den (enligt den här jävla nollåttakillen) att i röret fanns sedan ingen affisch. Den hade åkt ur! Han mejlar mig och berättar detta.
Jaha, svarade jag. Men jag är säker på att jag paketerat ordentligt. Och visst hör man historier om hur postens personal både snor paket och annat? Men jag är verkligen INTE den som är den. Så jag säger snällt, till jävla nollåttakillen, att han naturligtvis får tillbaka pengarna. Jag satte in dom åt honom samma dag.
Vad händer då typ tre veckor senare? När jävla nollåttakillen vaknat upp och tabletterna slutat verka? Jo, idioten lämnar ett negativt omdöme. Med facit i hand kunde jag ju lika gärna bara skitit i honom. Några pengar skulle han då inte få tillbaka, nä nä, försök inte! Jag ansvarar inte för postens slarv! Och så vidare.

Fan, vilka trista människor det rör sig ute i samhället alltså. Man blir så besviken.
Vet att man inte ska känna hat - men just nu, Thomas Jonsson, är det en jäkla tur för dig att jag inte bor i Stockholm...

Dagens låt: Real wild child - Iggy Pop.
...för då kanske jag skulle traskat hem till dig och lämnat av två trötta och hungriga barn (= gråt, tandagnisslan, bråk) hemma hos dig. Du skulle kunna få ta hand om dom som straff i ett dygn eller två. Efter det så kanske du skulle kunna ta dig samman och bete dig som en vuxen, normal människa.

Lucas luktar fel

Sexåringen har en kompis hemma. Kompisen heter Lucas. Lucas får syn på katten. Han sticker ner sin näsa i pälsen på henne.
"Har hon ätit choklad idag?" undrar han.
"Nej, hon ÄTER inte choklad" berättar sexåringen som samtidigt måste borra ner sin näsa för att ta sig ett luktprov.
"Nämen! Hon luktar ju SKIT!"
Konstaterar doftexperten, sex år.
Hi hi. Man undrar ju vad katten har haft för sig idag egentligen. Legat i dubbelsängen och mumsat i sig en kexchoklad kanske. Blivit lite konstig i magen. Sedan tillbringat resterande eftermiddag i kattlådan - dörisig i kistan.....

Dagens låt: Ännu doftar kärlek - Marie Fredriksson.
Hur doftar kärlek, Marie? Som en blandning av en smält Guldnougat och skit kanske?

Är han i tro(t)såldern?

Kommer ut ur duschen. Drar på mig ett par trosor som jag hittar långt in i garderoben. Ett par jag hade glömt att jag hade. Ett par som jag kanske är lite för gammal för att bära. Plötsligt känner jag ett pekfinger som trycks in på ena stjärthalvan.
"Hello Kitty!"
Vänder mig om. Ingen där. Eller jo förresten, där nere står ju en. En treårig kille som har lite svårt med språket.
"Hello Kitty!" säger han helt felfritt igen samtidigt som han tittar storögt på sin mammas bak som har fått på sig ett par trosor med Kitty - alla småflickors favoritkatt.
"Ja just det!" säger jag. Och så är jag nära att tillägga "Och? Har du några problem med det eller?"
Men jag sansar mig. Han är ju så liten. Och förresten så var det ju himla duktigt av honom att kunna formulera sig så väl. Imorgon ska jag se om jag kan hitta mina Snövit och de sju dvärgarna-trosor.....

Dagens låt: Solglasögon - Docent Död.
Bakom mina solglasögon kan jag va mig själv. Fast ännu mer sig själv kan man vara i ett par fåniga trosor som absolut ingen ser. Det är bara att hålla tummarna för att man inte råkar ut för en olycka och hamnar på sjukhus. Jösses, vad pinsamt att bli tagen på bar gärning med ett par rosa undisar med Snobben på.

Tack för en underbart vanlig dag

Toodiloooo! Rapport från Hem jävla hem kommer här:
Vaknar i ottan. Treåringen vaknar också i ottan. Typ kl.5.30. Skillnaden mellan oss är bara den att medans jag kan tänka mig att ligga kvar i den varma sängen under duntäcket, så propsar han, världens minsta tyrann, på att vi ska gå upp. Hämta napp!, hämta papegojan!, äta macka!, fixa yoghurt!...listan av kommandon kan göras lika lång som ekvatorn.
Skönt att barnen ska till skola och dagis iallafall, tänker jag samtidigt som jag ser hans röda ögon och hans rinnande tyrannsnok. Han hade feber igår. Han kan inte gå till dagis idag. Det får bli en hemmadag till alltså.
Fyra timmar senare inser man att han inte alls är sjuk. Inte det minsta. Satiken också! Han är pigg som en mört. Med energi som Barsebäck, Forsmark och Oskarshamn tillsammans. Fönsterrutor har varit nära att kraschas, golvet har fått ny färg (svart tusch) och mamma har ryat så att hennes redan ansträngda stämband nu varit nära att plocka ner skylten och tacka för sig.
Håller på att läsa "Självkänsla nu!" av Mia Törnblom. Enligt henne ska man alltid känna tacksamhet för åtminstone några saker varje kväll.
Okej. Jag hörsammar. Tack för att den här jävla dagen snart är till ända.

Dagens låt: Highway to hell - AC/DC.
Helvete är väl kanske att ta i. Och himmelriket är det inte heller. Man står väl snarare med ena benet i en tunna med gödsel och med det andra i en tunna med smör.

Man har väl varit med i tidningen va

Har varit med om att bli intervjuad några gånger i mitt liv. En gång var i fjärde klass när vi kom i klorna på några tjejer som studerade till lärare som skulle ha med oss i nåt filmprojekt. Det gick ut på att vi nervösa elvaåringar skulle besöka en arbetsplats, intervjua människorna där och sedan skulle vi så att säga spela upp vad vi lärt oss. Inför de ivriga lärarstudenterna satte vi igång. Madde var bagaren (vi hade besökt ett bageri alltså), jag var packerska och Rulta var reportern som intervjuade oss. Han hade min pappas hatt på huvudet. Gissa om vi hamnade i JönköpingsPosten? Det gjorde vi! Jag uttalade mig om något (säkert fnissande med blossande kinder) och pappa var kolossalt stolt. Inte över mig men över att hans bruna filthatt var med på bilden.
Sedan var jag med i Smålands Folkblad både en och två gånger just när jag flyttat hemifrån. Det KAN ha berott på att jag gjorde min praktik på den tidningen. Men hur som haver så uttalade jag mig den ena gången om en fruktad hyreshöjning ("Jag skulle aldrig ha råd med en höjning på 200:- i månaden. Jag betalar ju redan 1100:-!" eller nåt i den stilen) och den andra gången tog jag på mig gnällkäringsmanteln och gnydde något om att varmvattnet varit avstängt två veckor hemma i huset ("Och vi fick ingen information! Och vi får minsann ingen hyressänkning!").
Flera gånger har jag dessutom blivit påsprungen av radionissar som stuckit upp en mikrofon under näsan på en med frågor som "Brukar du få blommor på Alla hjärtans dag?", "Vad tycker du om aktivister som sparkar på bilar?" etc osv.
Jag kan även stoltsera med att ha varit med på en gigantisk bild på första sidan i morgontidningen. Jag var själva huvudnyheten. Medverkande på en större bild än dom på kronprinsessan Victoria och HV71. Om jag hjältinnemodigt hade räddat ett barn ur ett brinnande hus? Nej, inte alls. Jag satt faktiskt bara på en motorcykel och var en rockande kulturknutte så där i största allmänhet.
Nu hade jag tänkt intervjua mig själv. Det var egentligen det som var meningen. Jag hade förberett mig med frågor som "Vad konstigt du luktar?" och då skulle jag svarat att det bara handlade om ett extremt vitlöksintag samt att jag tagit Tigerbalsam på halsen eftersom jag är på väg att förkyla mig. Nåt sånt. Men nu ids jag inte. Det får bli en annan gång. Om alls.

Dagens låt: Not ready to make nice - Dixie Chicks.
Såg delar av reprisen om dom nu idag på kanal 1. Vilka supercoola brudar! Fantastiska.

Den som har mest prylar när han dör vinner

Det är finanskris i hela världen. Överallt utom i Ullared. Där finns det folk som fyller vagnarna fulla med kläder, tandkräm, mat, plåster, belgisk choklad, tvättmedel, jultomtar, elgitarrer för 49.95:- och annat smått och gott som man egentligen inte klarar sig utan. Och så finns det dom som åker dit för att köpa folieformar (se bilden med mannen i rutigt). Folk!

Dagens låt: Bye bye baby - Bay City Rollers.
Låter ju som dom sjunger Buy buy baby. Köp köp älskling. Vilken sabla tur ändå att jag har dig Stefan. Män som älskar att gå i affärer växer sannerligen inte på trän! Skägget hade slitit sitt hår och sedan sprungit ut i vild panik från Ge-Kås efter max två minuter, slängt sig in i bilen, rivstartat och kört bort bort bort från alla hagalna människor.