Summa sidvisningar

onsdag 30 maj 2012

Sluta upp med att fota!

INSTAGRAM. Vad fan är det? Och sluta upp med att ta bilder med det. Bilderna ska se så jäkla retro och 60-talsskimriga ut och om något ser fint och retro ut så blir jag AVUNDSJUK. Jag vill också kunna ta sådana bilder och....bu hu hu hääää!
Kruxet är bara det att jag vill inte ha en Iphone (jag vet inte ens hur man skriver det så efterbliven är jag) eller vad det heter och som jag misstänker är upphovskällan till retbilderna. Jag har en gammal skitmobil som jag bara kan ringa och sms:a med och om barnen vill leka av sig så kan de spela ormen (snake heter det säkert) och det räcker finfint för mig, sörru.
Så fortsätt ni, ESTETER, att ta era skimrande instagrambilder. Tänk inte på mig. Jag kan fortsätta ta mina skitbilder jag och säkert ha ett hyfsat okej liv för det. Inte så skimrande kanske men ändå.


Jag fyller förresten år i oktober.

tisdag 29 maj 2012

Nyrenoverat var det här!


                        Jamen ÄNTLIGEN!
Nu är det vitt i hallen, inte blekgult med spackelkluttar här och där och överallt. Inga kattsönderklösta strukturtapeter, ingen ful svart hallspegel från 1938, inga äckligt städskåp som bara snodde hallutrymme, inga svarta dörrknoppar och inget fult trägolv i tamburen längre. S K Ö N T!
Lite småfix är kvar men i det stora hela är allt färdigt. Det blev billigare än jag trott och någon faktura för hallgolvet har jag inte sett röken av. Märkligt. Nu är det i och för sig min halvbror som äger golvfirman men vi är ju inte så bundis med varandra. Har han kanske ändå....? Ja, man kan ju alltid hoppas.

Glo ni på bara - det är helt gratis!


Dagens låt: When I'm 64 - The Beatles.
När målaren hade packat ihop så stod jag kvar, helt solo, med allt efterarbete. Det var i torsdags det. Solen sken, det var jättevarmt och jag hade verkligen ingen lust att städa och dona men kunde jag skjuta upp arbetet? NEJ! skrek Martin Luther i båda mina öron. NEJ! NEJ! NEJ! HÖRDU VAD JAG SÄGER!! STÄDA! TVÄTTA! DAMMA!
Och städade gjorde jag. I dagarna två. På fredagen ömmade hela jag. Det kändes som om jag sprungit New York Marathon typ. Fy. Så måste kroppen kännas när man blir gammal. Inget att se fram emot kan jag be att få påpeka.
Nu får det vara slutrenoverat på ett tag. Men ser inte köket oerhört dassigt ut....? Om man skullle...

lördag 26 maj 2012

Kul tur i kortege

Fredag. Löningsdag. Klockan är 20 och det är fortfarande jättevarmt och soligt. Inne i stan pågår Jönköpings marknad och ett stående inslag där är mc-kortegen, Vi brukar åka med och så även i år. Frågan är bara om det någonsin varit med så många hojar som igår. Hur många kan vi ha varit? 400?
När man åker genom gågatan i centrum står folk som packade sillar, en del är till och med packade, och alla pekar, fotar och filmar, vinkar och hojtar. Man känner sig lite som kungen där man glider fram, vinkandes åt fotfolket. Det är, kan jag lugnt säga, SKITKUL!
 Ungarna ville åka mer och långt och jag personligen hade gärna åkt ett varv till men magen skulle ha en langos (mådde lite dåligt efter den) och Virvelvinden skulle åkas (mådde ÄNNU sämre efter den) och vid tiotiden borde vi ju faktiskt vara hemma. Det blev en helkväll ändå.

Hallen är förresten klar nu. När jag fått upp lite tavlor ska ni få se.


onsdag 23 maj 2012

En kul insändare

Lärare sökes akut

Det börjar bli luckor i lärarleden. Därför söker vi dig, positiva ja-sägare, som biter ihop och förstår att gilla läget. Du är stresstålig och kan ha många bollar i luften, medan din kommunikativa förmåga gränsar till det övernaturliga. Du bör ha en mångårig erfarenhet av konflikthantering, gärna i mellan­östern. En vaktutbildning eller tjänstgöring inom ordningspolisen är att före­dra. Djupa och breda kunskaper inom psykiatrin och/eller i allmänsjukvården ger förtur. Vaktmästaregenskaper är ett måste. Du är väl förtrogen med kommunal möteskultur där du förväntas prata utan att säga något. Dina förmågor att uttrycka sig i det svenska språket är goda och dina skriftliga formuleringar håller skolinspektionen och advokater på behörigt avstånd. Vidare är du en person som är van att hålla ett högt tempo. Du anser att huvudvärk och högt blodtryck är ett kvitto på ett väl utfört arbete.
Arbetstiderna är dagtid, kvällstid och helger, samt alla andra tidpunkter på dygnet och veckan. Sommarledigheten ger dig ett fint tillfälle att lära känna dina egna barn och din partner, alternativt hitta en ny partner.
Läraryrket är en livsuppgift som generar värden, som inte går att värdesättas. Därför bör du betrakta det blygsamma bidraget till lön som en ren bonus. Andra förmåner är fri tillgång på tevatten, Treo och blyertspennor.
Adekvat utbildning krävs, juristlinjen eller byråkratprogrammet, alternativt en lång erfarenhet på ett statligt verk. Viss undervisning kan före­komma. Därför är pedagogisk erfarenhet meriterande. Vi sätter stort värde på personlighet. Lojalitet, tystnad och tjänst­villighet är ledorden. Eftersom gratisarbete är en del av lärarkulturen bör du ha en bakgrund inom ideella verksamheter.
I Sverige ger vi kvinnor lägre lön. Därför ser vi helst kvinnliga sökande. Gärna unga med utflugna barn.
Märk din ansökan: ”Ekonomisk belastning”.
Varför det saknas lärare? Ingen aning, vi är lika förvånade som du.
SKL.
Skrivbordspedagogen

tisdag 22 maj 2012

En hälsning från ankorna

Svart på vitt att nu är det vitt

Har inte orkat med att blogga. Jag flänger fram som ett jävla jehu från morgon till kväll och det ser för bedrövligt ut hemma pågrundavnivetvad. Det är målarfärg och damm överallt. Ska man ta sig från vardagsrum till kök så får man hoppa fram som om området var minerat. Det är JOBBIGT!
Idag sa iallafall målaren, 72-åringen som snusar och dricker kaffe som en besatt, att på torsdag, PÅ TORSDAG är det äntligen klart. Vår nya vitvitvita hall. Klar.
Klar för hans del vill säga. För min del innebär det: INREDA (kul), damma, ta ner gardiner, överkast, filtar, mattor, tvätta, tvätta, tvätta, våttorka, dammsuga, våttorka, dammsuga, hänga upp, rensa, slänga, sortera (inte kul.)

Jag måste svära lite till känner jag. FY FAN vad skönt det ska bli när detta är över! Idag är det jag som går in på bolaget och beställer champagne i förebyggande syfte.

Dagens låt: Ungarded moment - The Church.
Just nu på en teve precis ovanför min skalle: DOPET I KYRKAN. Oh, så intressant detta är då. Här på radion bryts alla sändningar på grund av estelleskan. Så tack för det. Nu slipper jag ta Lennarts sändning i Halland 12.25 och den i Väst 12.29. Så skönt att man nästan blir rojalist ju.

onsdag 16 maj 2012

Hall of fame eller var det shame?

Renoveringen fortskrider. Det är ett veritabelt helvete att ramla omkring i spackeldamm, målarfärgskluttar och allt som skulle stått i hallen men som nu dräller lite varstans i den arma bostadsrätten. Usch usch usch. Men ändå. Kolla vilka snygga tapeter som gömde sig under vår tama strukturtapet! Den blågröna var ju kanonfin!
En annan positiv sak: Den 72-årige målaren är mycket duktig och noggrann. Man kanske blir det om man är född under krigsvintern 1940 då termometern visade på -40 grader och vattnet i kökshinken frös till is.
Gillar gamla människor med historier att berätta. Man får lite perspektiv med på köpet här känner jag.

Dagens låt: I can hear your heartbeat - Chris Rea.
Och jag kan höra mitt. Hjärta alltså. Milda makaroner vad jag flänger fram i tillvaron. Hur länge till ska mitt lilla veka hjärta hålla? Satans tur att man inte knegar PÅ RIKTIGT förräns på fredag. Hur skulle jag annars hunnit leta krokar, beslag, speglar, böcker, kartonger och hälsa på morsan och farsan på hemmet, vattna deras blommor, vara med på utvecklingssamtal, tvätta, städa, serva barnen och beställa tapeter? Det finns ju faktiskt gränser.


tisdag 15 maj 2012

Running wild!

Soffpotatisen calling. Igår fick jag återigen hoppa in på en extraplats som blivit över i ett lopp. Den här gången var det Vårruset på 5 km, något jag aldrig testat - jag har ju bara deltagit i Blodomloppet innan.
Iallafall - min före detta arbetsgivare Jönköpings kommun och Arbetsmarknadsavdelningen hade platser över. Ville jag kanske? Ja, det ville jag.
Annika och jag dundrade ner i min bil och lagom till vi angjort bryggan vid Armedia (vår uppsamlingsplats på Kålgårdsområdet) så började det regna. Jag ångrade det där JA:et. Frös.
Jag föreslog att någon kanske bara kunde traska bort och hämta den där picknickkassen full av mat för "det är ju trots allt den man är här för." Någon fnissade.
Det slutade regna och vi gick bort i samlad tropp till startområdet. Över 6000 taggade kvinnor i alla åldrar stod i olika fållor. Vi ställde oss i fållan "36-46 minuter." När starten gick så hände ingenting. De som hade ställt sig i fållan "Springa fort" skulle förstås iväg och sedan var det dags för fålla två. Eftersom jag hatar att köa så sa jag till Carina att "vaffan! Vi hoppar över till den andra fållan och ger oss iväg nu." Trots att vi hade kommit överens om att vi minsann skulle GÅ rundan runt.
Så jag kan säga så här. Ja - jag är ute och går en rask morgonpromenad innan kl.6 varje morgon men att springa - det kan jag bara inte. Efter typ 25 meter så flåsar jag som en andfådd flodhäst. MYCKET MÄRKLIGT då att igår händer följande:
Vi dras med i strömmen av joggande kvinnfolk. Vad sakta alla springer då! Jag måste förbi. Spring, spring. Jag springer! Jag springer?

Grupptryck + lite kyla var en finfin kombo. När slutsträckan var i sikte så ville jag spurta men Carina orkade inte hänga på så jag höll igen. När jag sprungit i mål kändes det nästan som att jag bara värmt upp. Var enormt sugen på att springa mer, mer, mer! Jag fattar ingenting. Jag är i chock.

Hem kom jag med tre medaljer, en burk körsbärstomater, DOVE Body milk, TENA trosskydd, Kelloggs flingor och rabattkuponger. Dessutom med en väldig massa frallor med lax och potatissallad i magen eftersom att när man just sprungit av sig lite fettvalkar så ska man så klart svulla och gå på bara för att det är GRATIS.

Hur som haver. Jag är mycket mallig idag. Jag kan springa!

måndag 14 maj 2012

Skumdisco i Huskvarna

Ligger på sängen och läser en ny bok. Är rätt så inne i den så jag tänker inte på varför det spolas väldigt mycket i vattenkranen där ute i köket. Mille är tyst. Det slår mig plötsligt. Mille är tyst. Kranen spolar.
Kranen igång + tyst sjuåring.
"MILLE!! VAD SYSSLAR DU MED?" gastar jag.
Inget svar. Jag måste alltså resa på mig. Överansträngning på g. Men jag gör det iallafall. Hasar mig ut i köket och när Mille får syn på mig där i dörröppningen så halkar han omkull på det hala och BLÖTA golvet. Han nosar till sig fara och piper ner på sitt rum där i källaren.
"VAD HÅLLER DU PÅ MED?" gastar jag envetet. Frågan är befogad eftersom att kranen dundrar på  och i diskhon så tornar ett jättebubbelberg gjort av diskmedel upp sig. Det rinner ner på köksluckorna, ut på spisen, ned på golvet. Jag kastar mig mot kranen, stänger av och sedan har jag att göra i minst tio minuter med själva kökssaneringen.
Eftersom att jag inte orkar vara direkt arg så kommer Mille upp ur sina gömmor.
"Vad var detta frågan om? Varför gjorde du så här?" frågar jag.
"Jag ville dansa naken!" svarar han.
"Jaha? Och allt det här skummet då? Vad skulle det vara till för?"
"Det skulle vara rök."

Eh. Jaha. Jag har alltså en son som vill dansa naken i rök? Skumt. Skumt var ordet.

torsdag 10 maj 2012

Matt mattare Mats

Ångest, ångest - min arvedel. Mats, knappt två jordsnurr, har varit dassig de två senaste dagarna. Han har ingen matlust, ingen ork. I natt var han inne hela natten (det händer bara inte) och hur han kissar och bajsar har jag ingen aning om. Han var i och för sig ute en stund i morse, hoppas verkligen att han lättade på trycket då.
Mats är den bästa katten vi någonsin har haft och bara tanken på att förlora honom gör att jag vill rulla ihop mig till en boll och bara lipa järnet.
Ska ringa Smådjurskliniken imorgon om han inte piggar på sig.

...förresten - ursäkta röran på bilden. Vi renoverar och vardagsrummet är nu inte bara vardagsrum utan även sopsorteringscentral, städskåp och hall. Skyhög mysfaktor!

Dagens låt: I can speak american - Screaming Blue Messiahs.
Igår på radion så ramlade den före detta ljudteknikern på radion, Lennart Wass, in på trafikredaktionen med sina INTERNATIONELLA medieelever i släptåg. Nu vankades ett studiebesök. Jag och Henrik delade på öst och väst. Ingen av oss ville tala engelska.
"Du får ta det!" sa han. "Nej, du får ta det!" sa jag. Som i sin tur sa till Lennart att han fick översätta det vi berättade.
Jag sa något om bussamtal och alla skrattade. Jag tänkte att "Ha! Jag kan ju till och med skämta på engelska!"
När eleverna hade gått och vi vrickat färdigt med våra tungor så skrattade vi högt och nervöst och Henke visade att han minsann blivit helt svettig på hela ryggen.
Jag sa något om att här har vi gjort oss lustiga över Morgan och Ola-Conny och deras urkassa/obefintliga engelska.
"Och nu förvandlades du till Morgan och jag till Ola-Conny!"
Mycket komiskt. Och svettframkallande.

onsdag 9 maj 2012

Alliansen vill bli vän

Jo, detta häringa med facebook alltså. Man undrar ju hur en del är funtade som skickar vänförfrågningar. Jag är ganska sparsam med att försöka bli kompis med folk som jag till och med är lite bekant med. Att då skicka en vänförfrågan till en person här i stan som jag aldrig ens har pratat med skulle aldrig falla mig in. Döm då av min förvåning när jag nu får en vänförfrågan från en mycket känd politiker, ja! POLITIKER!, här i stan. En kvinnlig sådan. Visserligen har vi tydligen 22 gemensamma vänner men hallå - hon skulle ju aldrig i hela livet känna igen mig om vi kom gåendes emot varandra på stan. Eller skulle hon det? Nu blev jag lite paranoid här. Vet hon vem jag är? Vet hon var min brevlåda bor? Vet hon hur jag röstade i senaste valet? Fast om hon visste det så skulle hon nog inte söka vänskap med mig.

Jag tackar nej. Det blir ingen vän nr 370. Inte idag iallafall,

Hungrig på strömling och pitipana!

...eller ska jag ta ksili konkaner (chili con carne?)....

Very viktig uppdatering

Mitt hyperintressanta liv rullar på. Nu har jag jobbat tre dagar i sträck och undrar just hur sjutton jag skulle orkat jobba ytterligare två dagar? Femdagarsvecka är ju SÅ krävande! Konstigt att man anpassar sig efter "nu har jag inget jobb längre" så himla fort. Tycker faktiskt att det ska bli riktigt sabla skönt att få vara ledig nu i några dagar.
På måndag börjar jag klockan 05.30 och det är väl inget märkvärdigt med det förutom att just då ska vi ändra datasystem här på trafikredaktionen och gå över från OJJE till CASUS. Som jag, trots kurs i två dagar, inte känner mig hemma i för fem öre. NERVÖST.

Mats har fästingar i pälsen varje dag numera. Det är äckligt. Jag tar händerna fulla med dasspapper och så RYCKER jag bort det lilla kräket under mycket nervösa former. Usch. Världen vore en bra mycket trevligare plats om det inte funnes fästingar.

Jag har drabbats av baknoja. Vill baka varje dag. Och det är ju i och för sig kul och dessutom uppskattat men hjälp - det är ju totalt livsfarligt att ha bakverk hemma. Allt lägger sig i en stadig ring/valk/däck runt min kropp  speciellt magregionen då och det är mindre kul.

Har börjat köpa mina kläder på Tradera. Eftersom jag saknar shoppinggenen och fullkomligen avskyr att gå omkring långsamt inne i en affär och nypa i olika klädesplagg så är det som om en ny värld öppnat sig. Hurra! för Tradera.

Vi håller på med renovering utav hallen hemma eftersom att jag nyligen fick en snilleblixt angående vår mycket trånga tambur. Vi tog helt sonika bort dörrarna och reglarna in till städskåpet och simsalabim så vart tamburen aningen större. Nytt golv är på plats. Nu ska väggar upp och nästa vecka kommer en målare och gör resten. Om två veckor, förhoppningsvis, kan man luta sig lugnt tillbaka och bara mysa över att hallen skiner vit och fin.

Ska se Simon&ekarna idag. På dvd.

Wendy, snart 10 år, har blivit en tweenie. Om det är som det är nu orkar jag inte tänka på hur det blir när hon blir teenie. Igår var hon för omväxlings skull ÖVERLYCKLIG eftersom att en av hennes killkompisar (igår hade hon tre killar här samtidigt) avslöjat att Melker i hennes klass är kär i henne. Och även i Amanda och Tilda, men iallafall.

Har du antecknat flitigt nu? Det blir förhör imorgon.




måndag 7 maj 2012

Pinsamheter jag gärna delar med mej av



Jag började dagen med att få PaulfuckingPaljett i huvudet. Hans Guenerina ekade inte bara mellan bergen utan även mellan mina trumhinnor. Nu står en linsgryta och kokar på spisen och då passar jag på att avsluta dagen med en annan gammal goding. Nämligen Lasse Holm och hans gamla dänga som jag alltid har tokgillat. Ja, du läste rätt. Här sitter en människa som faktiskt älskar Slayer, Black Sabbath, Queen, Beatles, Pink Floyd, Robyn, David Guetta och andra fräningar och ERKÄNNER att hon går igång på LassefuckingHolm. Pinsamt var förnamnet och efternamnet är väl när jag och ett gäng var på vårt första Diggiloo LIVE i Vadstena och jag, håll i er nu, fram med skämskuddarna, FÅR TÅRAR I ÖGONEN! när Canneloni Macaroni kör igång. Då visste jag med mig. Att nu. Nu. Nu står jag på toppen utav skämsberget. Mer pinsam än så här kan jag aldrig bli.

Så. Då var det sagt. Lättnaden är enorm.

Usch! Ful söndag!

Igår, söndag, på Åsavallen i Norrahammar. Solen skiner och på fotbollsplanen står ett hundratal bilar uppställda. Det vankas bilbingo. I en utav bilarna sitter Stefan och jag. Varför vi nu gör det. Kan man undra. För som sagt var, solen skiner och det är toppenväder och att då sitta instängd i en kuvös av märket Toyota samtidigt som man är supertrött - usch, vilken fantastiskt urdålig idé av Stefan. Fast vad gör man inte för pengar så säg? Här finns ju en chans att tjäna både hundralappar och tusenlappar och oj, vad lätt det är att få BINGO då!
Ungefär efter att 30 minuter har passerat så är vi redan sketasura över att den lame bingoutroparen är så seg och bara ropar fel nummer hela tiden. Nummer som vi inte har. Dessutom säger han "trrrre" med skorrande R och jag har lite problem med det. I-landsproblem alltså.
Tröttnar. Lackar ur. Hatar bingo i allmänhet och bilbingo i synnerhet.
I pausen ger vi oss ut på jakt efter toaletter och det är då man inser att det där med att "Sverige har så vackra kvinnor och män" inte alls stämmer. Herregud! Hur ser folket ut? Genomsnittsbingokvinnan har färgat svintohår med utväxt (rödfärgat eller blekt), en cigg i mungipan, foppatofflor, åtsittande kläder inköpta på en nära belägen marknad och ser väl sådär i allmänhet ut som en mycket ohälsosam individ med grå hy och dålig tandstatus.
Genomsnittsbingomannen har en gigantisk ölmage, en cigg i mungipan, foppatofflor, mjukisbyxor inhandlade på en nära belägen marknad och naturligtvis har han en ful, gammal tatuering på underarmen som pricken över i. Dessutom är han med all säkerhet en typisk man som kan häva ur sig saker som "det är ju kaninföda för fan!" om det råkar ligga ett litet förskrämt salladsblad jämte lövbiten och den flottiga bearnaisen på hans papptallrik. Kalla mig gärna fördomsfull. Det kan jag ta i det här fallet.

Och mitt i allt detta var allstå Stefan och jag och beblandade oss. Så snygga och rätt med bra tandstatus (endast tjugotvå svarta gamla amalgamlagningar). Så fel det kan bli.
Inte en enda krona vann vi.
Måste säga det igen. Jag hatar bilbingo.

fredag 4 maj 2012

Jag är ingen bullmamma

Jag är inte nån hönsmamma heller. Undrar just vad för slags mamma man är egentligen? Innan jag fick barn så trodde jag absolut att jag skulle bli VÄRLDENS ROLIGASTE MAMMA. Såg mig själv ligga på köksgolvet i en nybyggd filtkoja, jag såg mig själv sitta vid ett stort belamrat bord PYSSLANDES med ungarna, jag såg mig själv hitta på det ena galna upptåget efter det andra.
Om någon hade knackat mig på axeln och sagt att "om tio år så kommer du se tillbaka på din mammatid och konstatera att du bara tjatat och gnatat och gnällt på dina stackars ungar" så hade jag klippt till den personen. Den SANNINGSSÄGANDE personen. Som naturligtvis hade haft alldeles rätt i sitt påstående. För:
Jag har inte den minsta ro att sitta och pyssla, klippa, klistra och måla, dutta, trä pärlor eller limma guldstjärnor.
Jag har aldrig bakat en endaste tårta åt eller ihop med mina barn.
Jag är helkass på upptåg.
Jag kan inte baka pepparkakshus, binda kransar på midsommarafton, sy roliga maskeraddräkter eller ligga storskrattandes på golvet och åla omkring i fingerfärg.
Mina barn kommer istället minnas tillbaka på sin barndom och hur de vistades på olika loppisar. Hur de gick där och drog fötterna efter sig med en mamma som gick före och plöjde sig fram bland alla loppisfynd. De kommer med all säkerhet även att minnas alla mina tolv ziljoner sura "MEN HUR MÅNGA GÅNGER HAR JAG SAGT TILL ER ATT PLOCKA UPP?!!!"

Gah! Fast blåbärsbullarna de fick i eftermiddags var iallafall populära. Vi får hålla tummarna att de kommer ihåg dom när de sitter där på ålderdomshemmet och tänker tillbaka på sin lilla mamma. "Hon gjorde trots allt smaskiga bullar. Sisådär en gång om året"...........

Dagens låt: Halleluja - Leonard Cohen
Två, nästan TRE veckor efter utlovad tid så har det äntligen inträffat ett under. Vår trädgård som revs upp förra våren ska återställas och den ska göras det på måndag. Det tog bara fem sömnlösa nätter och 18 olika telefonsamtal. Så nästa vecka har jag en rabatt, en gräsmatta, ett träd. kanske till och med lite buskar.
Gud ske pris!

onsdag 2 maj 2012

Almost famous

Rekvisitör. På filminspelning. I Trollhättan. Hur låter det då? Nu är jag nästan där och det var hur lätt som helst att ta steget in i filmvärlden. Filmen handlar om Monica Zetterlund och eftersom det är ett projekt i sin linda så ska jag inte babbla för mycket men jag kan väl säga så mycket som att en av de där åtråvärda guldbaggarna MYCKET VÄL kan hamna i ett skabbigt hem i Huskvarna nästa år.

Nu blev ni väl nyfikna så säg?

Okej. Jag har kanske tagit i lite. Gjort en höna av en fjäder. Men jag kommer faktiskt att ha ett finger med i den där Monica Z-filmen. Och allt på grund av förklädet (se bild) som jag nyligen sålde på Tradera. Eftersom att den som vann det inte betalade så var det jag, den blivande rekvisitören, som skickade en liten betalningspåminnelse med förtäckta hot. Svaret kom ganska omgående. I vanliga fall skyller folk den uteblivna betalningen på antingen 1. Glömska. 2. Sjukdom. 3. Kraschad dator. Dock inte den här köparen. Nej, hon förklarade att hon köpt förklädet eftersom det ska hänga i ett kök, Monica Zetterlunds kök, i en ny film om henne som är under inspelning i Trollhättan. Och mitt i flytten av all rekvisita så hade hon, inte MZ alltså utan köparen, fifflat bort alla uppgifter.
 
Jag svarade att jag lovade att inte lämna ett negativt omdöme om hon kunde GARANTERA att jag fanns med eftertexterna. Det är väl ändå det minsta man kan begära. Eller.

Dagens låt: Lolita Pop - Solen.
SOL! SOL!  Värme! Satan, vad skönt! Jag som plötsligt blivit ofrivilligt arbetsbefriad njuter varenda nanosekund av det härliga vårvädret. Idag var det barfotapremiär samt grillning och häng i Stadsparken. Sitta i en brassestol i lummig grönska i solskenet medans barnen springer och leker och sojakorvarna svettas på grillen och ett dansband soundcheckar inne i Rotundan - aaaahh. Ljuvligt. Om livet bestod av fler sådana här vårdagar så hade jag velat leva i minst 200 år.