Varför hon och inte jag?

Svärmor har varit här med en skvallertidning. I den läser jag att Linda Rosing har en blogg. Med 70.000 läsare i veckan. 70.000!! Jösses, om jag låtsasleker att jag är en katt med nio liv så kanske, k a n s k e, jag skulle kunna komma upp i 7.000 läsare totalt någonsin. Vad har Linda som inte jag har? Jag går in på hennes blogg och kollar. Okej. Två rejäla bomber. Ett par Kalle Anka-läppar, femtio glada gaypolare, långt ljust hår och inga rynkor. Inte konstigt alls då att jag har det som jag har det med två besökare om dagen i genomsnitt. Vem vill kolla in någon med två vändstekta ägg, ett par snipiga läppar, en eller två gaypolare (alltid nåt iallafall, glada är de med!), mörkt risigt hår och ett Botoxbefriat fejs - rynkor alltså. Jag hajar grejen nu. Jag får skärpa mig.
Sedan skriver Linda Bullibompa. Att Eva Funck skulle vara Bullibompa program ledare (sär skrivning, ha ha!). När det heter Bolibompa! Och Eva inte alls är programledare där. Eller program ledare, som Linda skulle ha sagt.
Ja ja, jag ska hålla käften. Det är Linda som inte kan stava som har 70.000 läsare. Inte jag. Fast jag kan stava till både ingenjör och abborre hur lätt som hälst.


Dagens låt: You make me feel like a natural woman - Aretha Franklin. Jamen ge mig några Botoxsprutor och Restylane i läpparna och silikon i rattarna dårå. Då kanske jag också skulle känna mig som en riktig kvinna. Kanske inte så naturlig kanske, men som en kvinna. Som sagt. 70.000...jag säger då det......

Alla e så gooooa!

Sticker till Göteborg om några minuter. Till Sveriges framstjärt alltså.
Tänkte ladda upp och hur gör man då? Kanske med en Kålle & Ada-vits?
Okej. Kör.
Kålle & Ada är ute och dansar. Plötsligt, mitt i dansen, ramlar Kålle omkull.
Då reser han på sig och går fram till orkestern och säger "Hur faan spelar ni egentligen?"

Ha ha. Mycket sur humor.
Vi ska bo på Grand Hotell, förresten. Låter lite flådigt. Hoppas bara att det inte ligger granne med Feskekörka. Skulle vara likt min vanliga otur menar jag.

Dagens låt: Känn ingen sorg för mig Göteborg - Håkan Hellström. Nej, gör inte det. Däremot så kan väl alla secondhandbutiker och antikvariat darra lite lätt för nu är två stycken fyndsugna smålänningar på ingång.......

Carpe diem.....gah

Idag har jag varit på Allsång i Gränna. Och efter det tog vi ett kvällsdopp, jag och dottern.
Imorgon ska jag hitta på fler tokigheter. Kanske färga håret vitt, leka kurragömma på A6 samt måla bilen rosa. Som straff för att den hade sex tvåor på besiktningen.
Eller nåt. Jag vet inte.
Ska försöka kurera det där solstinget nu.

Dagens låt: Rockaway beach - Ramones. Var ligger denna strand? Finns den överhuvudtaget? Jag vill dit.

Miss. Nöjd.

Vad jobbigt det måste vara att alltid vara missnöjd. Mina barn är sådana här:
Vi är hemma. "Jag vill åka och bada!".
Vi är på stranden. "Jag vill åka hem!"
Det är varmt ute. "Det är för varmt - jag vill gå in!"
Det är kallt ute. "Det är för kallt - jag vill gå in!"
Mamma sätter på en skiva hon vill lyssna på. "Jag vill titta på film. Stäng av!"
Mamma tittar på film. "Jag vill lyssna på Smurfarna. Stäng av!".
Mamma bjuder på pasta. "Åh, jag som ville ha potatis!"
Mamma bjuder på potatis. "Åh, jag som var sugen på pasta!"
FAN, vad jobbigt! Är barnen i Afrika lika missnöjda? Tror icke det - de skulle säkert hoppa av glädje om de fick min sönderkokta pasta och kanske lyssna på en glad smurfsång ovanpå det.
Undrar vad två enkelbiljetter kostar till Afrika egentligen.

Dagens låt: Should I stay or should I go - The Clash. Ska jag gå till affären och köpa chips och dipp? Eller ska jag låta bli? Å ena sidan är det lördag och jag är gräsänka som vanligt och skulle behöva tröstäta. Men å andra sidan behöver jag tröstas ändå mer imorgon isåfall eftersom magen då kommer att se ut som den rymmer ett foster i 20:e veckan.....

Vem vet? Inte Lisa Ekdahl heller, antar jag.

Ta en tugga. Jag är sur. Sur sur sur. Surelisurelisur. Sur så inihelvete. Är det värmen? Är det barnen? Är det håret? Är det mannen? Är det att alla andra i hela världen lever livet, badar, solar, festar, dansar nakna i månskenet? Kan det vara det? Är det att jag är trött? Är det för att barnen undrar om jag har en bebis i magen igen? (jag är fet alltså). Eller är det för att det finns talibaner?
Du vet inte. Jag vet inte heller. Det är nog en kombination av hela konkarongen. Godkväll.

En slemmig Bambi

Vi är ute och åker bil på landet.
"Kolla! Där är ett rådjur!" skriker sexåringen från baksätet.
Och mycket riktigt. Långt, långt ute på en åker ser man ett litet rådjur som står stilla i det höga gräset.
"Vilken tur att inte Leif var med. För då skulle han skjuta det!"
Ja, Leif, ja. Han går på älgjakt en gång om året. Sabla tur att han var hemma den här dagen för han går ju jämt runt med sitt gevär på axeln och pangar på allt levande som han ser. I alla fall om det har päls.
"Vad bra att jag såg rådjuret, va? Fast först trodde jag att det var en JÄTTESTOR brun snigel!"
Hon har humor den där lilla i baksätet.
Jag skrattar än.

Dagens låt: Lilla snigel.
Det hade egentligen varit bättre om sniglarna hade varit större. Som typ rådjur. Då hade man inte kört över femton sniglar om dagen. De hade synts bättre. Och säkert inte varit lika lååååångsammmmmma.

Det enda jag vill hoppa över

Tänk om man ändå var en sportfåne. Tänk vad tid och pengar Sveriges Television då skulle ödsla på lilla mig. Vad går upp mot att hoppa över en sandlåda eller att ta ett skutt över en pinne två meter upp i luften eller att kasta iväg en stav så långt man förmår? Inget. Det finns inget viktigare eller finare i hela världen. Alla är intresserade. Ingen har nåt emot att Morden i Midsomer får maka på sig för DN:s friidrottsgala. Barnen bryr sig inte alls om deras Bolibompa försvinner helt ur tv-tablån. Nä, nä, idrotten måste fram. Till varje pris. Den är V I K T I G!
Men om den nu är så förbaskat viktig - varför tar inte SVT och fixar fram en renodlad sportkanal? Som alla sportfantaster kan glo på? Jag fattar det bara inte. Så mycket sport som det tv-tävlas i numera så borde det väl funka finfint. EM, SM, DM, OS, Karjalacup, Finnkampen, Novemberkåsan, Vasaloppet, TV-pucken, Hockeypuckot och så alla dessa inför-program och så förstås, eftersnacket, när det ska benas ut varför Sverige inte tog hem det i år heller. Fast vi så gott som hade den där guldbucklan, guldmedaljen långt redan innan själva tävlingen satt igång.
KRÄKS - all sport står mig upp i halsen. Bluärk.

Dagens låt: Run to the hills - Iron Maiden. Okej, jag springer, var är den tv-fria kullen?

Varför tvingade inte mina korkade föräldrar in mig på den politiska banan? Otroligt slappt av dom. Jag ska pusha på mina barn i alla fall. För politiker har ju fina kontor, de får resa mycket på skattebetalarnas bekostnad, de har mycket pengar och de kan fiffla och fuska och ha sig. Blir de påkomna med nåt lurt så får de bara ett annat jobb. Så skulle jag vilja ha det.
Skulle jag behöva bestämma nåt som politiker så skulle prio ett vara det här: "Höj körkortsåldern för killar till minst 20 år!"
Killar är som ni vet inte mogna att sätta sig bakom en ratt när de är arton. Kalla mig gärna fördomsfull, jag kan ta det i det här fallet, för jag har torrt på fötterna. Varje dag blir jag omkörd av dårar som agerar självmordskandidater på 50-vägarna. De blåser förbi i 75km/h och alltid, ALLTID, är det en finnig kille med keps och osnuten näsa som sitter bakom ratten. I nio fall av tio har han dessutom en Volvo. I fem fall av tio har han en bakrutedekal där det står "Tuta om du är kåt". Mycket skojigt.
Det är när jag drabbas av keps-med-volvo-killarna som jag förbannar mig själv att jag inte blev polis. Polis! Jamen, det är ju snäppet bättre än politiker faktiskt. Mer spänning i vardagen. Jag tar tillbax det där första. Mina barn ska bli snutar förstås!
De ska få en glass för varenda 18-åring som tröttnat på sitt körkort som de haffar. Det kan jag lova redan nu. Misstänker att jag kommer få börja köra glassbil om sisådär tjugo år.......

Dagens låt: Mercury blues - David Lindley & El Rayo-X. Ja, ska man vara frän så har man väl för bövelen ingen Volvo eller?? Gör som David Lindley istället - cruisa fram lite lugnt, gata upp och gata ner. Fast tänk förresten på miljön. Kör inte bil i onödan. Det gör aldrig jag. Jag ljuger aldrig heller.

En fisk som inte heter Wanda

Jag undrar. Vad gör dom här? Vad vill dom? Har jag kanske en skylt utanför huset där det står "Alla silverfiskar varmt välkomna in" och så med en pil som pekar till mitt badrum och min källare? Mig veterligen så saknas det en sådan inbjudan. Ändå är dom här. I badrummet har jag nog dödat tvåhundra stycken i år. I källaren dödar vi MINST tio om dagen. En del ser bara ut som bebisar, men jag har blivit hårdhudad, bebisarna ska bort dom med. Mina tofflor som står här nere är mordvapnet. PANG! med toffeln och så förpassas de till fiskhimlen. Hjärtlöst men nödvändigt. Om vi inte trappade upp kriget så skulle vi inte ha ett golv här nere längre. Då skulle det mer påminna om den där Jakten på den försvunna skatten-scenen där Indiana Jones kollar ner i en pyramid och upptäcker att golvet rör sig. Ormar! Så skulle vi ha det fast det skulle röra sig av äckliga silvriga saker med antenner framme på huvudet. Urrrk.
Om det är någon där ute som vet hur man får bort dom så meddela mig gärna.
Jag plockar ner skylten nu.

Dagens låt: Fiskarna i havet - Idde Schultz. Just det. Fiskar ska fan i mig vara i havet. De ska inte vara inne och gosa i lägenheter bland människofolk.

The mysterious pizza

Idag rök oskulden. Eller kan man säga så? Jag menar att idag var det första gången för mig. Det gick bra. Det var lite kladdigt och bökigt och jag hade envetna åskådare hela tiden men som sagt, det gick. Jag har gjort min första, alldeles egna pizza! Inga mixer eller lata genvägar här inte. Näpp - här gör vi allt från grund och botten. Egen deg, egen sås, egen fyllning. Det svåraste var egentligen att få den där jäkla degklumpen till en rund sak på en plåt. För brukar inte alla pizzor vara runda? Jo, det brukar de ju om man bortser från anarkisten Billy med sina rektangulära små fjompiga panpizzor. Min pizza fick en annan form. Inte kvadratisk, inte rektangulär, absolut inte rund, mer mystisk om ni förstår. Obestämbar. Illmarig. Uppkäftig. En uppstickare på pizzamarknaden helt enkelt!
Fantastiskt god får vi inte glömma att säga. Tyvärr lite för god för nu ser jag framför mig hur kvällarna kommer att förmörkas av tre tjatande personer med mannen i täten som går runt efter mig i lägenheten och skanderar "Vi vill ha hemlagad pizza!" Vi vill ha hemlagad pizza!". Det kan bli jobbigt i längden.
Det var ju liksom inte pizzabagare jag drömde om att bli.....

Dagens låt: Cannelloni Macaroni - Lasse Holm. "Pescatore, Vesuvio, La Bosola, Bombay...aah ahh ahh ahh ahahahhahahahahahaah - vad ni frestar mig!"

Kamrat Kamprad

Risigt väder. Uttråkade barn. Fikasugna föräldrar. Vad är lösningen? IKEA, förstås!
Medans barnen leker i bollhavet så går föräldrarna upp till fiket. Två kaffe och en kanelbulle (mamman var konstigt nog inte sugen på fikabröd! sjuk månne?).
"Har ni Familykort?"
"Ja" svarade jag och fipplade runt bland alla miljoner kort där i plånkan. Jag är en relativt ny medlem i IKEA-familjen så jag har liksom inte vanan inne.
"Då blir det sju kronor"
"Sju kronor?????"
"Ja, vi bjuder på kaffet".
Jösses, jesus och herregud. Ingvar Kamprad vet då hur man får kunderna belåtna. Han ser till att barnen passas och bjuder föräldrarna på fika. Bättre än så kan en affärsidé inte bli.
Hoppas det är risigt väder imorgon också - hann nämligen se att de har frukost på IKEA mellan kl.9 och 11. För tio kronor!
Jag hjärtar Ingvar!

Dagens låt: I want you to want me - Cheap Trick. Ja, det kanske är ett billigt trick att locka kunder med barnpassning och billigt fika. Men i krig och kärlek och stora möbelvaruhus är alla medel tillåtna.

Herr Madonna vill inte vara Herr Madonna mer

Har man inget vettigt att prata om när man åker bil med sin man kan man alltid börja babbla om kändisar.
"Jaha. Nu ska visst Madonna och Guy Ritchie skilja sig läste jag".
"Uhum. Varför då då?"
"Som jag fattade det så ville han visst inte vara Herr Madonna längre".
"Vilken idiot. Han har en fru som tjänar flera miljoner om dagen. Och hon bara "nu sticker jag iväg på turné och är borta några månader" och han kan bara glida runt och göra precis vad han vill. De har ju hur många kåkar som helst, städerskor, hembiträden, massörer, kockar....jag skulle lätt kunna tänka mig att vara herr Madonna!"
"Uhum". (jag alltså)
Tja, varför inte. Det blir ju en fjäder i hatten för mig också. Att kunna säga att ens ex-man har ihop det med Madonna numera.
Själv så skulle jag kunna tänka mig att bli Fru Howard Stern. Min nye man är kanske inte lika megakänd som Madonna men han är bra mycket snyggare. Än Madonna alltså. Och så ålar han inte runt i kroppsnära bodys dagarna i ända heller. Ett klart plus.


Dagens låt: D I V O R C E - med Wanda Jackson. Tillägnas fru Ritchie.

Född att springa. Och missa konserter.

Ingen av mina vänner gillar Bruce Springsteen. Det känns som om det är det jag får skylla på.
Ikväll har jag suttit och ögnat igenom veckans skörd av Expressen. På fredagar får jag nämligen alla Expressentidningar som morsan och farsan läst under veckan och i sin tur får de alla Jönköpingsposten av mig. Anyway. Den här omgångens tidningar handlade väldigt mycket om Bruce Springsteens senaste besök i Sverige. Hans konsert på lördagen fick fem surrande getingar och recensenten var så till sig i brallorna att han till och med tappade poängen. Som tydligen var att konserten varit F A N T A S T I S K. Jag tror honom. Varför var inte jag där på Ullevi? Jag förbannar mig själv. Idiot! Jag är inget uttalat Springsteen-fan på något som helst sätt, men jag är starkt övertygad om att OM jag gick på en av hans konserter så skulle jag lipa, skratta, få gåshud, hoppa, dansa, kanske svimma och sedan skulle jag svamla om hur enormt bra han är som liveartist för alla stackare som kom i min väg för år framöver.
En skiva har jag med Bruce. Born to run. Den lyssnar jag aldrig på. Men jag älskar titelspåret där han sjunger om Wendy. Wendy som min dotter heter. Och kommer Bruce på radion så förvånas jag alltid över hur jäkla bra han är. Konstigt att jag inte har varenda platta. På nåt imbecillt sätt så tror jag att det är den där allergiframkallande Ulf Lundells fel. För Uffepuffe tror att han är Bruce fast han inte är det. Verkligen inte. Jag kan helt enkelt inte gå med i samma gäng. Töntigt jag vet.
Men nu vet jag en sak till och den är säker. Jag tänker inte dö innan jag sett Bruce Springsteen live. Kommer han nästa år ska jag vara där. Nån som kan tänka sig att joina?

Dagens låt: Dancing in the dark - Bruce S. "I check my look in the mirror. Wanna change my clothes, my hair, my face". Hög igenkänningsfaktor där ja.

Torsdagen den tionde

Here comes Johnny! Skrämmande den där killen, Jack Nicholson. Ibland känner man sig som honom, pappan i The Shining. Till exempel när man går och köper ett klädesplagg, använder det en gång och sedan är det kaputt, trasmigt, trasigt, håligt. Det händer iallafall mig titt som tätt. Jag köper inte kläder ofta. Men för två veckor sedan vågade jag mig upp på A6 för att införskaffa ett par svarta leggings. Åhléns stod till min tjänst. Jag betalade, sa tack och gick hem och använde dom. UNDER jeansen. MITT i sommaren. En gång alltså. Idag skulle jag dra på mig dom igen, denna gången utan jeans eftersom termometern den här gången lyckats åla sig upp över 13+. Vad upptäcker jag då? Att de här leggingsen var av toppenkvalitet? Att de var ett särdeles bra köp? Svar nej. De var sönder, stora trådar hängde vid ankeln och började man dra i den lösa tråden så blev det ena benet genast 30 centimeter kortare eftersom maskorna marscherade iväg uppåt i rask takt. Då blev jag The Shiningpappan. Jag sprang ner i källaren, rotade fram en yxa, satte mig i bilen, gjorde en rivstart och fem minuter senare sladdade jag in framför A6:s stora entré. Jag tror att folk stirrade på mig men jag brydde mig noll, jag hade fullt sjå med att armbåga mig fram bland alla turister med min nya vän yxan. In på Åhléns. Som väl var var där ingen kö så jag gick fram till expediten, jag hann se att hon hette Laila, svingade min yxa så den hamnade rätt i disken samtidigt som jag höll fram mina leggings för 79:90:- framför Lailas näsa.
"Den här skiten ni säljer håller inte måttet. Jag är trött, jag är förbannad. Kompensera mig!!!" sa jag med en stark, mörk röst som jag aldrig använt förut.

Eller nä. Det gjorde jag ju inte. Jag äger ingen yxa. Jag har ju bara en byxa (leggings då) som är paj. Och inte kan man väl komma och klaga som kund? Nä. Jag biter ihop. Som alla andra gånger. Ilska går ju över. Och det finns ju faktiskt folk som inte ens har mat för dagen. Man får tänka så. Lllalalala.

Dagens låt: The Hammer - Motörhead. Hammare? Det kanske går bra med en hammare istället? Kanske inte ser lika skräckinjagande ut men..ska tänka på saken.

Kan man grilla morötter?

Jag är vegetarian. Eller ja, kanske inte fullt ut, men jag äter iallafall inte kött eller fågel. Men fisk och skaldjur, det går an. Tror att jag lade ner köttmumsandet 1996 efter att ha sett Norra Magasinets dokumentation av de hemska djurtransporterna. Skräcken i ögonen på korna som forslades långa sträckor i trånga lastbilar, kor med brutna ben, en ko som de vinschat upp, levande! i ett ben och som de släppte från hög höjd ner på ett golv. Elaka djurtransportsmän som slog de skräckslagna djuren, blä, blä, blä - efter dom tv-bilderna så blev det tvärstopp. Har inte ätit en endaste ko eller gris sedan dess.
Det är lätt på alla sätt att undvika kött men i sommartid måste jag säga att det är lite svårare. Särskilt när alla grannarna på gården brassar igång sina klotgrillar och den underbara doften av en grillad kossa når mina stackars näsborrar. Det är egentligen det enda jag saknar - grillat kött som är dränkt i grillolja.
En annan väsentlig sak jag saknar är en grill. Vad efterblivet att inte äga ens en sketen klotgrill! Vi har fipplat hit och dit med säkert tvåhundra engångsgrillar men nu får det vara slut på den epoken. Imorgon är det vi som åker till Biltema och köper en jäkla grill. Så vi kan läska våra grannar med grillade laxkotletter, grillad halloumiost och grillade grönsaksspett. Och bjuda in alla andra stackars kompisar som man terrat och bjudit in sig själv till på grillfester.
Skickar en röksignal när osten är färdiggrillad. Håll utkik!

This is my life

Alla har vi väl ambitioner med livet. En del vill skaffa hus. Några vill hitta sitt drömjobb. Andra vill hitta sin tvillingsjäl och så finns det säkert några som vill rädda världen.
Jag har vissa ambitioner jag med. Låt höra.
1. Att fixa de här fyra veckornas semester. Inget jobb, inget dagis, inga rutiner! Sista meningen klingar säkert jätteskönt i vissa personers öron men i mina öron skär det och skorrar det riktigt falskt. Jag är mer en vardagsälskare. Trist, men sant.
2. Att titta på Allsången ikväll. Titta engagerat. Kanske sjunga med? Det har jag inte lyckats med än den här sommaren.
3. Se hela Morden i Midsomer idag. Förra veckan somnade jag som vanligt efter trettio minuter. Dåligt betyg. Har man en spännande intrig så somnar väl knappast åskådarna. Eller hur?
4. Inte fläska på mig mer. Medans Peter har lyckats med konststycket att skapa sig ett nytt matsmältnings- och förbränningssystem som fungerar som så att man kan äta vad, när och hur mycket man vill och ändå gå ner i vikt, så har jag kvar mitt 15 år gamla system. Det där totalt omoderna, kassa systemet som går ut på att man får ytterligare en bilring på magen om man så bara smyger förbi chipshyllorna i affären.
5. Att köra in motorcykeln i garaget. Åh, vad det tar emot. Men nu har den faktiskt stått ute i regn och rusk i tre veckor utan att jag ens tittat åt den. Den. Måste. In. I. Garaget. Nu.
6. Ingrid! Jag/vi måste ta en fika hos faster Ingrid, 90 år! Har sjukt dåligt samvete för att vi aldrig kommer till skott.
7. Få genom bilen i besiktningen. Det kommer aldrig att lyckas, jag bara vet det. Men om - då ska den säljas efter det. Någon som är intresserad av en gammal Volvo 740kombi med sollucka? Den har en massa skavanker men funkar till 100% det gör den. Pålitlig som få. Liiite törstig kanske, men ja, pålitlig som sagt. Och det betyder väl inte så lite? Jag säger som Hoola Bandoola: Vem i hela världen kan man lita på? (svar: min bil).
8. Sätta punkt. Jag gör det nu.

Dagens låt: You've got a friend - Carole King. Hur kan vi egentligen vara så hjärtlösa att vi vill göra oss av med bilen, vår kompis? Pengar är väl inte allt här i världen. Vadå att bensinen är dyr? Köper man en annan bil så ska man bekanta sig med den och hur lång tid brukar det inte ta innan har fullt förtroende för en ny vän? Återkommer i detta ärende efter den 25 juli. Efter besiktningen.

Telefåni

Apropå avdelningen skittrista jobb. Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna jobba på fabrik. Och att mina absoluta mardrömsjobb är slaktare och lärare. Men nu har jag kommit på några till.
1. Sitta och sälja jordgubbar utanför en affär. Tiden måste gå
s å h ä r saaaakta.
2. Hålla på med provsmakningar inne i en affär. "Vill frun prova den här nya italienska korven? Den kommer från SCAN och har en saftig, kryddig och spännande smak. Ett paket kostar bara 59.90:- och då får ni den här käcka kepsen på köpet också". Aaaah, vad pinsamt. Jag skulle dö av skam.
3. Försäljare! Och då speciellt sådana där mobiltelefonoperatörförsäljare (heter det så? vicket ord!) som står inne på olika köpcentran. Ni vet dom där som hoppar fram till alla förbipasserande med ett "Har du tid en minut?" eller "Vad har du för mobilabonnemang idag?". Jag verkligen avskyr dom. Jag vet att de bara gör sitt jobb men jag känner mig som ett skrämt, stressat djur när jag ser dem i ögonvrån. Dyker de på mig blir jag förbannad och svarar oftast "Jag har ingen mobiltelefon" eller "Nä, jag har inte tid" samtidigt som jag försöker sätta nytt världsrekord i snabb gång. Och dyker de INTE på mig blir jag nästan förbannad då med. "Jaha, vad var det för fel på mig nu då? Varför såg inte jag ut som en potentiell kund?". Och så tänker jag att de var verkligen kassa försäljare. Så slappa och oengagerade! Hade jag varit deras arbetsgivare så.....


Dagens låt: Shoplifters of the world unite - The Smiths. Man borde bojkotta alla affärer som upplåter utrymme åt dessa försäljare, tycker jag. Jag vill handla mat när jag går in i en affär. Inte stå och prata telefoni med en tjugoettåring i hästsvans. Förstått?

Diskhobruden - det är jag.

När Gud skapade kvinnan gjorde han åtskilliga misstag. Varför fick vi händer exempelvis? Hade det inte varit bättre med en disktrasa vid ena ärmslutet och en torr trasa på det andra? Och fötterna som är så fula....det vore ju bättre om man hade haft nåt slags dammsugarmunstycke där istället som sög in damm, kokta potatisrester, pärlsocker, torkade pommes frites, allmänna smulor, små leksaker och skalbaggar. Eller hur?
Idag har jag, Duracellkaninens tvilling, som vanligt hoppat upp i ottan. Jag har gjort frukost åt fyra personer, diskat, torkat golv, dammat, rensat i barnens rum, gjort rent toaletten, torkat fönster samt tvättat fyra maskiner med tvätt. Det känns som om jag och disktrasan är SÅHÄR tajta. Men är ni inte två som kan hjälpas åt? undrar du nu kanske. Du har väl för sjutton en man? Ja, det är sant. Men han fick jag väcka först vid halv tolv för han behövde sova uuuuuut. För han hade minsann varit tvungen att gå uuuuuut igårkväll. Och förstås - tvinga i sig en massa öl. Dumt av honom. Så nej, vi är inte två. Jag har tre barn kan man säga, två sladdisar på tre och sex och en på 39.
Kan man gifta sig med en dikstrasa istället kanske?
Mirre Wettex. Det låter inte så pjåkigt.

Dagens låt: Wish you were here - Pink Floyd.
Vem önskar jag vore här? Ja, någon. Någon som kan passa barn, städa, rensa, damma, renovera, laga bilen, lacka om hojen och kanske säga "Men du - jag tror du behöver komma iväg lite för dig själv. Här, ta den här tusenlappen och stick iväg på nåt kul!"

Undrens tid är inte förbi. Det känns ju ganska skönt att kunna konstatera det. Igår inträffade nämligen två helt märkliga saker. Eller tre egentligen.
1. Det var fredag, tröttaste kvällen i veckan, och jag var vaken till midnatt.
2. Vi såg på två filmer. I vanliga fall brukar jag tuppa av efter halva filmen.
3. Och kanske det märkligaste av allt - båda filmerna var bra!
Den ena hette The Gathering och var en helt okej thriller. Precis efter att eftertexterna rullat klart så sa vi i munnen på varandra "Jag är verkligen svag för filmer där Jesus, Gud eller Satan är inblandade på nåt sätt!" (Rosemarys baby, The Ninth Gate, Det sjunde tecknet etc).
Upprymda med magarna fulla med chips och tyvärr, dip gjord på crème fraiche eftersom min man lyckades ta det istället för gräddfil i affären, så slängde vi in ytterligare en dvd. Klasse hade rekommenderat den här filmen. Tyvärr var den otextad men den var så in i norden bra att jag snart glömde bort det faktumet. Filmen hette Big Fish och handlade om en far och son. Pappan var en fena på att berätta historier ur sitt liv och sonen skämdes för han tyckte att pappan bara skrävlade och hittadee på. När man fick se tillbakablickarna var det Ewan Mc Gregor som spelade pappan som ung - skitbra var han.
Ja, jag är ju ingen filmrecensent men hade jag fått betygsätta den här Tim Burtonfilmen hade det såklart blivit fem stjärnor. Sånt häftigt persongalleri, läckra miljöer, inte en enda skådis var kass, alla var helrätta och historien....jag kunde knappt berätta slutet för Peter idag vid frukosten utan att ta till lipen (han somnade förargligt nog innan filmen var slut).
Måste se om filmen nu. Fast med svensk text. Och med ett gäng engångsnäsdukar.

Dagens låt: Again and again - Status Quo. Egentligen vågar jag varken se om filmer eller läsa om böcker på nytt. Är så rädd för att man hade fel den där första gången.
Men det är alltid kul att upptäcka att filmen/boken faktiskt VAR så bra. Gladiator exempelvis. Och Elefantmannen.

Hej hej, gubbar, fula gubbar

Gubbar, gubbar. Nu tänker jag inte på jordgubbar utan de där gubbarna på två ben. Vad är det med dom egentligen? Jag var ute med två tjejkompisar igårkväll. En cider och två-tre glas vin blev det, bladlöss i huvet blev det (satt ute under ett träd), otäcka kycklingbitar i en vegetarisk Caesarsallad blev det och minst tio cigaretter för mycket blev det. Också.
Vid 22-tiden var det dags för vinglig hemfärd. Det får bli bussen! tänkte jag. Sagt och gjort. Eftersom jag är en relativt oerfaren bussåkare så satte jag mig naturligtvis på absolut sämsta platsen. Nämligen den platsen som är precis efter själva "dragspelet" mitt på bussen. Väldigt låg glo/stirra-faktor var det där upptäckte jag till min förfäran, men satt ändå snällt kvar.
Vi var inte många på bussen. Plötsligt dimper det ner en gubbe jämte mig. Sätena är inte så stora, som ni kanske vet, så jag och alla väluppfostrade medmänniskor sitter vackert ihop med benen för att inte ta upp onödigt med plats. Det hade den här gubben inga planer på. Nä för helvete, ut med benen, brett isär - hade han varit gymnast så hade man sagt att han gjorde en så kallad "split". Noll poäng för den i så fall.
Han satt väldigt tätt inpå mig och eftersom jag satt dumt redan innan han gjorde entré så var det svårt att försöka se oberörd ut/stirra ut genom fönstret. Min hjärnade surrade genast igång och jag hann tänka tankar som "är han en tafsgubbe så MÅSTE jag säga till på skarpen samt byta plats" och klassikern "vad gör jag om han går av vid samma hållplats som jag, vad kan jag använda som vapen, funkar det med nyckelknippan? en tändare?" osv.
Nu steg han snöpligt nog av en hållplats tidigare än jag fast jag tyckte ändå han betedde sig skumt, liksom vände sig om och tittade och när han sedan gick förbi fönstret så kändes det som om han tittade in. Jag vet inte om han gjorde det för jag vågade inte titta på honom. Han kanske var en helt vanlig gubbe. En lite mer bredbent och lite mindre revirtänkande gubbe som var duktig på gymnastik när han var tolv år bara. Vem vet.

Dagens låt: Can I sit next to you, girl? - AC/DC. Ja, är det du Bon Scott som frågar så svarar jag tveklöst ja. Är det snuskgubbar blir svaret ett annat. Fast det värsta är att de brukar ju inte ens vara hövliga nog att fråga.

Var blir barnen gladast?

Nu blir det reklam.
"Du ligger i hängmattan - vi passar dina barn. Och underhåller din man! Välkommen till paradiset nära dig. Vi hyr ut en modern stuga med allt ni behöver till ett humant pris - endast 1.000:-/per familj (max 4 pers)i veckan. Lugn omgivning men ändå nära till poolen. Fyra kvällar i veckan äter ni gratis vegetarisk kvällsbuffé på vår populära, hemtrevliga familjekrog som ligger endast 200 meter från stugområdet. Efter maten bjuder vi alla mammor på en skön, avslappnande SPA-upplevelse. Välkommen!"
Jag letar och letar men hittar den inte. Drömreklamen som riktar sig till mig och mina semesterbehov. Allt är dyrt, dyrt och ännu dyrare. Eller så ligger plejset 100 mil härifrån och med dagens bensinpris? - nej, tack, när kan vi börja gå?
Nu funderar vi på om vi kanske ska ta fyra dagars hotellsemester mitt i Göteborg. 1.999:- per person kostar klabbet. Och visst, det ligger ju inte allt för långt från Jönköping och visst, det finns ju mycket att göra och att titta på i Götet, men pengarna kommer att rulla och barn i en storstad...kommmer de tycka att det är kul? Man vill ju ha glada och nöjda barn liksom.
Också lurar vi lite på att åka till Danmark och LA "mycket, mycket mer än ett badland" LANDIA. Då hyr man stuga där och sedan sköter man sig själv och barnen badar i poolen (eller är det inne i ett hus?) och så fanns det visst ett Monky Tonky Land där med. Det låter ju honkytonkigt och apkul. Not. Fast ska man dra till Danmark med vår Volvo som dricker bensin som en törstig kamel så har ju halva semesterkassan gått bort bara där.
Nej, jag vet inte. Jag får helt enkelt bläddra och leta vidare efter den där drömreklamen. Få se..hm..vad är dett...sandstrand med bad mitt i centrum, restauranger, badhus, lekland - det låter ju perfekt! Var ligger detta? Jaha, Jönköping. Om man skulle ta och hoppa på ettans buss då. Det blir ju billigt i alla fall.

Dagens låt: Wouldn't it be nice - Beach Boys. Jo, det vore det baske mig.

Inte utan min kajal!

Har en väninna. Vi kan kalla henne Nina. Hon har samma problem som jag - vi hatar att vara osminkade.
"Min skräck är att nån ringer på dörren på morgonen, innan man har fixat till sig. Nån från jobbet! Är Nina hemma skulle de säkert fråga mig, för de skulle inte ens se att det var jag", berättar Nina och jag nickar igenkännande.
Det finns knappt på kartan att jag skulle traska ut genom dörren utan att kleta på mig en massa smink i fejset. Jag skulle kanske inte se ut som snyggingen på bilden här ovanför, men jag skulle definitivt känna mig som honom. Världens fulaste hund.
Så idag riktar jag ett särskilt tack till herr Max Factor och fröken Maybelline - vad hade man gjort utan er? Vad hade man varit utan er? (förmodligen en förskräcklig varelse som vinner priser i samtliga världensfulaste-tävlingar). Puh.

Dagens låt: I wanna be your dog - The Stooges. Fast vem vill vara hund när man kan vara katt? En smidig, graciös varelse som har en aura av mystik runt omkring sig. Mjäääääuuuu.

Varken min man eller jag är Ernst Kirchsteiger

Igår drabbades vi av stora rensa-kasta-köp-nytt-hysterin. Vi har nämligen ett litet rum en trappa ned. Det är där vi har datorn bland annat. Datorn har stått på världens i särklass fulaste skrivbord med lådor och handtag som fattades och en ful grå laminatskiva ovanpå. Usch, mina ögon värkte varje gång jag tvingades titta på det. Snett bakom fulingen stod en gammal röd bäddsoffa anno 1945. Skitful, dammig och äcklig den med. Nämnde jag skrivbordsstolen? Inte? Den var i vit plast med en grå dyna som ett barn, vårt dessvärre, spillt Risifrutti med blåbär på. Sådana fläckar går inte bort i en handvändning kan jag lova. Det har varit att sitta på fläckiga stolen och gnugga baken i blåbär varje dag. Tills igår. Då åkte skitmöblemanget ut. Kuddar, mattor, bokhyllor försvann på vägen. Skönt!
Upp till IKEA. Vi är extremt snabba när vi ska handla. Vi bara roffade åt oss ett litet praktiskt databord och den billigaste kontorsstolen. Sjuhundranånting gick kalaset på.
Hem. Skruva, skruva, svära, hamra och så var det dags att starta operation inredning.
Eftersom datorbordet var så litet så upptäckte vi att vår dataskärm hade ett djup på en sisådär två meter. En riktig bulldator! Det såg inte klokt ut. Och alla sladdar som gömdes bakom förra fulbordet blev nu plötsligt synliga och modemet hänger och slänger på väggen. Och jag fick musarm efter en halvtimme vid datorn! Jag sitter så kackigt - innan satt jag liksom vriden snett (inte ergonomiskt för fem öre)och jag har inte haft minsta känning i arm eller axlar. Men nu... sjuhundranånting kronor senare värker det.
Hoppas att det bara är en vanesak. Annars åker nya möblerna ut på Blocket och så får jag väl åka till Erikshjälpen igen och inhandla ett gammalt skrivbord. Skulle ju rent av kunna byta upp mig till ett från 50-talet.
Aj. Nu måste jag sluta. Verkligen.