Det är ingen lyckad kombination det. Så här är det: Jag går inte ut utan smink. Tycker du att det låter cepigt? Hör här då: Om jag vet att jag ska vara hemma en hel dag utan mänsklig kontakt så sminkar jag mig. Jag är beroende. Jag mår liksom inte bra utan smink och ni naturligt sköna varelser som läser det här skakar säkert unisont på era skallar nu men gör det då. I am what I am som Gloria Gaynor skulle ha sagt.Fatta därför min panik i morse när jag inser att jag glömt hela sminkväskan (nu lät det som en GIGANTISK väska i storleksklassen ryggsäck, men det rör sig om en liten sak med få men bra pryttlar i) på jobbet igår kväll. Bara tanken på att komma inhasandes på jobbet helt blank och grå i fejset fick mig att ge upp ett pipigt paniktjut.
Ute i badrumsskåpet sände jag en tacksamhetens tanke till hamstern Mirre som sparar på allt. Alltså kunde jag rafsa ihop en gammal dålig foundation och en torr mascara samt en jättekass läpp-penna. På med smink. Titta i spegeln. Det såg fortfarande osminkat ut. Konstigt men okej. Det är liksom bara känslan av att jag har sminkat mig som är det primära.
På jobbet hittar jag min sminkväska med alla bragrejjer och det blir en tidig tur ut på toan för korrigering.
Så började den här dagen. Och så kan jag låta meddela att era glada tillrop har hjälpt. Öronsuset är borta sedan två dagar och i morse startade biljäkeln.
Tack tack.
Dagens låt: Jump - Van Halen.
Gissa vad jag ska hoppa i idag? Badet! Eftersom dottern och jag hade namnsdag igår så ska vi fira mariadagen tillsammans på Rosenlundsbadet. Åh, vad jag verkligen tokkänner för att kränga på mig min sladdriga bikini. Men ett löfte är ett löfte och om jag får välja mellan barnskrik/gråt och bad så väljer jag bad.
Sån är jag. Sminkberoende, senil och snäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar