Så heter en serie som just nu går på sjuan. Den handlar om ett antal personer som har "gåvan". Om man nu kan kalla det en gåva att ständigt se spöken och att kunna tala med döda personer. Ja, lite spännande är det nog att ha den förmågan.
Hur som helst - i nio fall av tio är det en kvinna som vill ha kontakt med någon där på andra sidan och alltid, ALLTID, så ska mediet säga att personen har det bra där hon/han är nu och "du ska inte vara orolig mer...släpp allt ansvar du har på dina axlar och blablabla."
Hur som helst - i nio fall av tio är det en kvinna som vill ha kontakt med någon där på andra sidan och alltid, ALLTID, så ska mediet säga att personen har det bra där hon/han är nu och "du ska inte vara orolig mer...släpp allt ansvar du har på dina axlar och blablabla."
Den som är absolut roligast att följa är Per.
Detta smyckesöverhängda medium pratar med en rolig dialekt, han är gift med en tyst man och så har han en himla massa djur. Han är fjollig och omedvetet rolig. Per drar sig inte för att dyka på exempelvis en man som sitter i kassan på Konsum och bara "Du får ursäkta men jag ser en massa andar omkring dig!" Varpå den överårige kassabiträdesmannen tittar sig nervöst över axeln och bara "eh..hehe....ja...vad menar du?"
Per är populär och känd på bygden. Ofta så anordar han storseanser och då kan det handla om att det kommer 25 människor, ursäkta, kvinnor, till seansen.Det är BARA kvinnor som vill ha kontakt med folk på andra sidan verkar det som. Man kan ju fråga sig varför.
Kan det vara så att män är så glada bara för att ha blivit av med sin tjatiga mamma/fru/mormor?
Tänk om till exempel Rolf, 65, kom till seansen hos Per och Per då "tonar in" och får kontakt med någon där i dödsriket som nu vill komma till tals.
"Jag skulle vilja rikta mig till dig där borta i hörnet" säger Per på sin breda dialekt och spänner sina ögon i lätt nervöse Rolf. Han fortsätter.
"Jaha. Jag har en kvinna med mig här. Hon är något kortare än jag och jag vill få det till att hon är i 50-60-årsåldern och vad ska jag säga...hon ger ett ganska barskt och bestämt intryck. Har du någon aning om vem det kan vara?"
Rolf nickar och sväljer.
"Hon säger här att hon inte alls har det speciellt bra där hon är nu. Hon kan liksom inte koppla av och hon är mycket missnöjd över hur du sköter hemmet." Per fortsätter.
"Hon talar också om några slags kuponger som har med hästar att göra. DET SKA DU SLUTA UPP MED! säger hon väldigt bestämt här. Hon vill få ro nu och det kan hon enbart få om du tar tag i städningen där hemma." Ojdå.
Rolf har sjunkit ihop på sin stol. Han mår verkligen inte bra. Han ångrar nåt alldeles djävulskt att han gick på den här fåniga "storseansen".
Moloket går han hem. Han måste städa det förbaskade köket. Och slänga alla travtidningar.
Dagens låt: Mama's boy - Ramones.
Skägget hade fått två biobiljetter av jobbet och bjöd med mig på Ulf Malmros' nya film Mammas pojkar igår. Vi tänkte hårdrock, patetiska överåriga män, en curlande mamma och Mia Skäringer. När vi gick ut från bion tänkte vi istället tunt, tunt manus och att det varit lite för lite av Kjell Bergqvist. Se den inte. Vänta tills Tv4 visar den om ett halvår eller så istället.
Skägget hade fått två biobiljetter av jobbet och bjöd med mig på Ulf Malmros' nya film Mammas pojkar igår. Vi tänkte hårdrock, patetiska överåriga män, en curlande mamma och Mia Skäringer. När vi gick ut från bion tänkte vi istället tunt, tunt manus och att det varit lite för lite av Kjell Bergqvist. Se den inte. Vänta tills Tv4 visar den om ett halvår eller så istället.
3 kommentarer:
tack för tippset
Haha. Den naturvetenskapliga sidan av mig tycker allt med spöken, andar och liknande är foliehatt och hitte-på. Samtidigt försökte jag avråda Marika att köpa sin förra lägenhet för "att jag fick lite obehagliga vibbar där". Och uppgifter som "någon dog där" gör mig övertygad om att de kan finnas kvar.
Samtidigt kan den pryda delen av mig bli jättebesvärad vid den tanken. Finns bekanta när man går på toaletten, petar näsan och ligger också då? Huuu... Man kan ju få tvångstankar för mindre.
I något swappande såg jag mediet du beskriver. Och blev omedelbart förtjust. Det är ju liksom omöjligt att inte gilla någon med smörblekta slingor, krimskrams och kul dialekt.
Jamen precis. Det är ju jättekymigt om andar ser ALLT man gör. Obehagligt. Mest för dom förmodligen.
Skicka en kommentar