Diskmaskinen. Tv:n. Dyra plagget

Vad har hänt sedan sist då? Very well, cykelställ - vi har som sagt blivit med diskmaskin. Denna maskin som jag har nekat tillträde till detta antika hushåll ända sedan 90-talet..... nu undrar jag varför. VARFÖR? Jag skulle våga påstå att jag älskar diskmaskinen nästan lika mycket som mina katter numera. Den är ju toppen! Tänk vad rynkfria mina händer hade varit idag om jag hade haft diskmaskin där redan för tjugo år sedan. För visst fanns det diskande maskiner även då? Jag måste fråga eftersom jag är så tekniskt ointresserad. Iallafall: HURRA FÖR DISKMASKINER!

Och så igår då. När jag kommer hem så uppmanar Skägget mig att hänga med ut till hans firmabil för nu ska det nya, platta tv-helvetet in. Jag gulpar och hasar motsträvigt med ut. Han öppnar sidodörren på bilen och där står ett paket som, jag ljuger inte, mäter ungefär fem gånger fem meter. Är det en tv eller en fotbollsplan i paketet liksom? De 50 metrarna in till lägenheten ojjar jag mig och försöker slå världsrekord i att säga flest "Fy faaan" på kortast tid.
"Att en tv till och med kan få en att må fysiskt dåligt alltså!" påpekar jag för Skägget. Som bara fortsätter kånka samtidigt som han flabbar nervöst och lite för högt.
Så nu står den här på den gamla ANTIKA bänken och ser stor och dum ut. Hur många tum tv:n är på? Okej. 50". Vann vi nu?
Känner jag mig själv så har jag inlett ett kärleksförhållande även med den här apparaten innan det ens har börjat skymma ikväll. Jag erkänner. Jag är faktiskt lite bäng.


En weird sak till. Jag som aldrig köper nya kläder, nästan, utan mestadels fyndar begagnat fick igår ett riktigt cp-ryck. Eftersom att jag nyligen tecknat en förnyad prenumeration på JP så såg jag i en annons att Team Sportia hade 25% rabatt på hela sortimentet. Japp, tänkte jag. Det är tid för mig, världens sämsta konsument, att leta ny, varm vinterjacka och ett par vinterkängor. Sagt och gjort. Jag styrde nybesiktigade fulbilen mot Ekhagen och rabattlockropsaffären.
Så fort jag kom uppför rulltrappan såg jag plagget! En tunika i marinblått från norska BERGANS. "Villhavillhavillha" sa min hjärna och två sekunder senare stod jag och nöp i världens dyraste plagg. 1499:-! skrek prislappen. För en tunika. I ull. Från Bergans.
Provade den. Gillade den. Gick en runda i affären och letade kängor, hittade inga, letade efter en snygg vinterjacka, hittade ingen och därmed så tyckte jag förstås, helt imbecillt, att jag hade sparat typ 2000:- och då hade jag ju faktiskt råd med en tunika. I ull. Från Bergans.

Så nu sitter man här. Nyekiperad i ett NYTT och SVINDYRT (1124:-) plagg och känner sig lagom nöjd.
Diskmaskin. Platt-tv. Tunika. I ull. Välkommen december.