Att vara kompis med Dan

Året är 1983. Jag upptäcker Dan Hylander och hans braiga Raj Montana Band. Dan var långhårig, han bräkte på skånska, han var en liten läckerbit. Tyvärr var han upptagen med/av Py Bäckman. Detta förbisåg jag. Jag tvingade min kompis Mari att lyssna på alla Dans plattor. Mari tyckte också att Dan och hans band var bra. Hon tyckte till och med att de var så pass bra att hon bestämde att vi skulle se en massa konserter under deras pågående turné. Mari var tuff. Hon hade rött, ilsket och taggigt hår och ständigt en cigg i mungipan. Dessutom hade hon en vit folkabubbla. Med den puttriga tingesten tog vi oss runt i Sverige och vi såg Dan Hylander & Raj Montana band på jag vet inte hur många ställen. Vi stod alltid längst fram. Vi kunde alla låtar utantill. I Bengtsfors blev vi igenkända av bandet och vi fick hoppa in i deras turnébuss. Nån lustigkurre i bandet kallde Maris bil för "Ryggsäcken". Vi var saliga. Förstås.
Nu är året 2010 och jag har Dan Hylander som "vän" på Facebook. Mest som en kul grej. Skriver Dan något i sin statusrad får han omedelbart 28 kommentarer. Det räcker liksom att han plitar dit "jag har tandvärk" så är genast hans kompisar/fans där och "stackare!", "jag vet hur man kan bota det onda" och "poor thing!" Irriterande.
Ungefär lika irriterande som att ens gamla idoler sitter och gör olika quiz på morgonen. Häromdagen fick jag en förfrågan om inte jag oxå ville göra quizzet "Your morning routine" för Dan hade gjort testet och ville jag inte se hur lika vi var? Ska "rockstjärnor" syssla med såna fånigheter? Det tycker inte jag.
Vi var förresten 79% lika, enligt testet. Jag och Dan. Kan ju vara bra att veta om man nu skulle sova över hos varandra nån gång i framtiden......

Dagens låt: Skuggor i skymningen - Dan Hylander.
Jamenvisst! Den gamla dängan håller än. Den blir man på gott humör av. Kanske på lika gott humör som jag skulle bli om de ringde från det där jobbet jag sökte nu i fredags. Håll tummarna för mig!