Kunde inte sagt det bättre själv!

Nä. Just det

Nu funkar det inte. Igen. Jag går och hänger mig i datorsladden nu. Baj baj.

Och så funkade det igen...

Satt uppe till tolv inatt. Eftersom jag är kvällstrött kan du översätta det och då blir det "satt uppe till halv fem i morse". En sån bedrift är det för mig att vara uppe så länge.
Det var nämligen som så att plötsligt upptäckte AK att det inte gick att kommentera. Klåpiga jag gick in och rotade bland inställningarna och lyckades sabba precis alltihop. Mallar, inlägg, formateringar och allt vad det heter. Bloggen såg bajs ut. Som en nybörjarpensionärs.
Sov dåligt. Och eftersom vi är lediga idag och att det är NYÅRSAFTON så vaknar Mille förstås kvart i sex. Vågen och high five på den!
Det fanns, som ni förstår, inget annat att göra än att ge sig på datorn och bloggen igen.

Och nu har jag fått till den någorlunda och jag vet inte hur jag gjorde. Den ser inte ut som jag vill men nu skiter jag i det. Faktiskt. Kommentera på - nu verkar ju åtminstone den lilla delikata funktionen att fungera.
Grått nytt hår!

HJÄÄÄÄLLLPPP!!

Nu har allt ballat ur här. Jag har kommit åt knappar som jag inte borde kommit åt. Nu får jag lägga ned bloggen. FAAN!

Har du som nyårslöfte att du ska börja banta?

GI-metoden är ute!
Nu har det kommit en ny bantningsmetod. Har du provat ALLT - utan resultat?

Prova då detta:
De allra flesta 2-åringar är smala. I samarbete med barnläkare, radiologer, dietister och utslitna föräldrar har denna geniala dieten forskats fram:
Frukost:
1 kokt ägg, 1 smörgås med sylt. Ät två små bitar av ägget och smöra ut resten på golvet. Ta en bit av mackan och kleta därefter in sylten ordentligt i ansiktet och på kläderna.
Lunch:
Fyra färgkritor (valfri färg), en handfull chips och tre munfullar av ett glas mjölk. (Häll ut resten på golvet)
Middag:
Ett styck kex, två mynt och nåt smuts som du hittar under soffan.
Kvällsmat:
Gör i ordning en ostsmörgås som du kastar på golvet. Drick tre munfullar av ditt badvatten.

Dieten blir mer effektiv med anpassad motion till.
Exempelvis:
- Lägg dig på golvet i ett köpcenter och vrid kroppen runt samtidigt som du skriker för full hals för att öka lungkapaciteten. När mannen från Securitas kastar ut dig, gör du starkt motstånd.
- Spring överallt och hoppa emellanåt.
- Ramla ofta och regelbundet. Att resa sig upp stärker musklerna.
- Kom ihåg lungorna och skrik samtidigt med övningarna.
- Be om en samarbetspartner vid påklädning. Gör med alla krafter motstånd mot att bli påklädd. Var inte nöjd med ett ombyte, kräv att få byta kläder minst tre gånger.

Prova småbarnsdieten du också - lycka till!

Stora meloner

Mille och jag är inne på Lindex. Han har fyndat en tröja för 75 pix på mellandagsrean och jag ska köpa en ny eyeliner då min andra häpp snäpp bara försvunnit (den låg på badrumsgolvet) och nu ska vi betala. I kassan jämte oss står en lång tjej/kvinna som är 30+.
"Får jag fråga en sak?"
Expediten nickar.
"Varför är det så att alla behåar oavsett storlek är vadderade? Varför? Jag har redan så stora bröst."
Så. Då vet alla inne på Lindex det då. DU HAR STORA BRÖST! Finns det nåt mer vi bör veta?
I mina öron låter "stora bröst" som skryt men det är ju jag det.

Hade jag varit expedit så hade jag sagt att "här - ta två bärkassar istället, de kanske kan funka och så är de alldeles GRATIS!"

Komma här och komma. Va?

Nu ska 2011 ut!

...och in ska ödesåret som jag har nojjat för de senaste tio åren (enligt mayakalendern tar tiden slut 21/12-2012). Näää, vad trist om jorden skulle gå under det här året. Jag som, snyft, precis börjar få lite flyt i tillvaron. Och dessutom så blir ju julledigheten extra lång nästa år eftersom att julafton råkar ligga på en måndag. Nej, jorden får absolut inte gå under.

2012 ska istället bli året då Nickelback lägger gitarrerna på hyllan. Det är även året då Pernilla Wahlgren och hennes tjocka släkt vågar vägra figurera i media. Alla kändisar slutar operera sig och ingen är dum mot djur. Alla är snälla mot alla och mitt hår blir av någon mystisk anledning tjockt och glansigt.
Alla har mat för dagen, ingen ska ofrivilligt behöva bo utomhus och alla orkidéer som jag släpar hem blommar året om.
Någon snäll målare kommer och gör om hallen hemma. Det blir plötsligt jätteinne att ha ett rött slitet kök och luggslitna möbler och eftersom en ny undersökning visar på att tjock-teveapparater är bra mot det mesta, till och med mot cancer, så blir det ett väldans riv efter dessa tjockisar på marknaden.
Alla slutar överkonsumera och mer än 80% av jordens befolkning drar ned på köttätandet drastiskt.
Bilen kommer att starta varenda morgon och krånglar inte en endaste gång och älsklingen Mats kommer inte att bli överkörd under sina nattliga räder.
Alla i hela världen blir lyckliga och sjunger We shall overcome! tillsammans.
Slutet gott. Allting gott.

Dagens låt: Holidays in the sun - Sex Pistols.
Solsken eller inte - men nu är jag faktiskt ledig i över två veckor. Fatta hur förslappad jag kommer att bli! Eller nääää, ungarna är ju också lediga. Då var det lilla fritidsproblemet löst.

Nähä. Om ni skulle ta och sluta äta kött då?

Fan vad bra!
Jag skriver under på allt.

Råkostsallad. MUMS. Känn hur snålvattnet börjar rinna till....INTE! För råkostsallad är ju nyttigt. Det vill inte magen ha. Nej, nej, nej. Min bångstyriga mage vill istället ha

MAXMAT!


EN FLOTTIG PIZZA MED TOLV BILJONER KALORIER!



LASAGNE MED SJUTTON LAGER OST OCH SÅS!

EN SMETIG LANGOS SOM DRYPER AV FRITYROLJA!

FALAFELRULLE MED STARK KEBABSÅS!

...PMS någon?

Gamla kära Österängen!

Kuberna uppe till vänster var BIBBLAN och SLUSSEN. Den sistnämnda var fritidsgården och där fanns flipperspel för oss nyblivna tonåringar. Man kunde köpa korv och läsk och lyssna på hög musik och så förstås....på Slussen kunde man sitta en hel kväll och R Ö K A samtidigt som man spelade fyrmannavist.
Röka. Inne. På. En ungdomsgård. Moralpanik!!!

Vattnet var "bäcken" i "dalen" och här var man också mycket och härjade. Här hade man hemliga klubbar och så där. I kyrkan uppe till höger på bilden var man medlem i miniorerna och juniorerna och sedan blev man konfirmerad. En sommar satt vi uttråkade tonåringar uppe vid kyrkan varenda eftermiddag och R Ö K T E och spottade.

I höghusen bodde Madde. Hennes mamma Gun och hon bodde i en bautastor/häftig ETAGELÄGENHET på våning 10 och 11 och när de inte bråkade med varandra så var det vi som satt och R Ö K T E i hennes brorsas rum samtidigt som vi lyssnade sönder hans Nationalteaternplattor på hans tokfräna skivspelare.

Här var Duvgatan klar och bananhusen på Birger Jarlsgatan var tydligen färdigbyggda dom också. På Duvgatan bodde Lena, Hella och jag. I bananhusen bodde alla andra. Rulta, Ronnie, Patrik, Susan, Suzan och så förstås Forsberg och HV71-stjärnan Owe Thörnberg. I bananhuset längst till höger hade vi LOKALEN. En källarlokal som Wampas styvfarsa fixat åt oss mopedburna, finniga tonåringar och här satt vi i många år och spelade fyrmannavist och....
R Ö K T E!

Österängen har, som ni kanske förstår, en alldeles speciell plats i mitt hjärta. För alltid.

Snygga konstellationer

Stencoole Jonas Åkerlund med tjej och son. Sonen heter Love Elvis. Bara en sån sak.

Hemske Ernst Billgren har en ickehemsk dotter som heter Elsa. Hennes hemskt snygga kille heter Pontus de Wolfe. Bara en sån sak.

Två filmtips

Filmtips 1: FLICKAN. Ja, jag veeeet. Den här svenska filmen kom redan för två år sedan och egentligen har jag velat se den sedan dess. Men så har fördomarna slagit till och jag trodde att den skulle vara mer eller mindre långtråkig. Att den där huvudrollsflickan med det udda utseendet bara skulle skulle vandra genom filmen, helt tyst. Stum. Men så igår. Vi såg den och fastnade direkt. En mycket, mycket bra film som luktade starkt av ens egen barndom.

SE DEN.

Filmtips 2: SÅ JÄVLA METAL. Åh, vilket sanslöst bra tidsdokument om den svenska hårdrocken. Här bjuds man med på en rundvandring från November till Dismember och det är inte tråkigt en endaste sekund. Avsnittet med Yngwie Malmsteen alltså...ståpäls.

SE DEN OCKSÅ.


Dagens låt: The final countdown - Europe.
Jag fattar inte riktigt att det här skitåret snart är slut. Att jag bara ska jobba fyra dagar till och sedan vara ledig två veckor känns också märkligt. Men tillbaka till nyår....hur ska man fira? Jag som aldrig köper fyrverkerier känner faktiskt för att investera i en riktigt nyårsbomb bara för att manifestera att 2011 aldrig mer kommer tillbaka.
Hur firar ni?

Julen var här

Så här ser vegetarisk julmat ut. Om man tillåter sig att äta fisk och skaldjur vill säga. Janssons, korv och brysselkål. Sehr mumsich!

Vegetarisk senapssill, ost&räktårta, lax, ägghalvor. Min goda rödkål fick inte vara med på bild. Inte Stefans bruna bönor heller. Fast kolla in uppe där till vänster - mina vegetariska "revbensspjäll!" av palsternackor.

Som tur var tog jag ingen bild på berget av julklappar. Det var nämligen för groteskt. På trappen här utanför idag står en stor plastsäck med kartonger och julklappspapper. En säck alltså PLUS ytterligare tre stora kassar . Hur kan det bli så när man till och med gått ut och VÄDJAT om att speciellt då svärmor ska ta det lugnt? Hade det inte varit för att barnen fick ungefär tjugo julklappar för mycket vardera, så var det här den bästa julaftonen på riktigt länge.
God fortsättning - idag äter vi rester!

Då var det julafton då

Julaftonsmorgon. Klockan 06.10 sitter Mats om lamjamar vid dörren. Mycket är han bra på men att jama - nää. Hans jam låter urmesigt och tyst. Får kliva upp och släppa ut honom. Tjugo minuter senare rasslar det till från bottenvåningen och en yrvaken, rufsig Mille gör entré. När han får syn på alla klapparna under granen springer han in till storasyster Wendy och skriker "WEEENDY! Kolla in alla julkapparna!"
Klockan är alltså halv sju och det är exakt nu som tjatet börjar om när, mamma när, NÄR???? får vi öppna julklapparna. Efter Kalle Anka?? Men jag vill inte titta, klockan fyra?? Kan jag inte få öppna nu??? Tjat. Tjat. Tjat.
Klockan 07.15. Första paketen öppnas. En monsterdocka och en radiostyrd bil har gjort entré i familjen.

GOD FRIDFULL JUL TILL ER ALLA!

Nu är DU med i nöjespanelen!

Du är INTE stressad inför jul. Inte alls. Du har visst tid att svara på nöjespanelens frågor här och nu.
Frågorna:
1. Vilken är din absoluta favoritjullåt?
2. Vad önskar du dig i julklapp förutom lugn och ro och god mat?
3. Hur ser din lilla julafton ut (dagen före julafton alltså)?

Jag säger som Björn Skifs: MEN SÅ SVARA DÅ!

Nästan som SpyBar

Mille klagade och lipade i måndagskväll. "Jag har ont i halsen!" för att en minut senare säga "Jag har ont i magen...jag vill inte gå till skolan...jag vill vara leeeedig!"
Jag: "Ja ja, men nu är det ju snart jullov och då är du ledig JÄTTELÄNGE. Såja, sov nu."
På tisdag morgon så fortsatte han klaga, nu lite lamare, och klart som korvspad att man inte tror på en sån himla usel barnskådis!
Iväg med honom till skolan. Två timmar senare ringer det från skolan.
"Mille säger att han har ont i magen. Det är nog bäst att ni hämtar honom."
Hämta hämta hem. Fram med febertermometern som sätts i armhålan (var tog de hederliga rumptermometrarna vägen? Tänk vilken pärs det var när man var liten och sjuk och man hade mamma fippplandes med en hemsk termometer i ändan på en. Brrr.)
38,2. Han är alltså sjuk. På riktigt. Det var inte spelat. Får en "dålig mamma" stämpel stämplad i pannan.
Två gånger spyr han. Rejält. Så nu går man här och känner efter. Kurrade det inte till lite i magen? Mår jag inte lite, lite illa? Har jag inte konstigt ont i kroppen?

Om tre dagar är det julafton. Just nu har jag mest en önskan om att vi alla ska få vara friska.


Dagens låt: Ungarded moment - The Church.
Vi ska till kyrkan ikväll. Det är, förstår ni, genrep av julspelet som tredjeklassarna håller i. Wendy skulle "bara" varit med i kören men nu har hon uppgraderats till HERDE eftersom Hanna tydligen är sjuk. Halleluja! Då blir det äntligen frid i vårt hus (hon har nämligen varit helt förstörd över att hon "aldrig får vara nåt"). Gud är god.

Arg dröm

Drömmer på natten. Jag drömmer om en gammal kompis. Hon är med i nån slags teater och av någon anledning ska vi ut och simma. Plötsligt trycker hon ner mig under vattenytan och jag får panik. När jag hämtat luft blir jag vansinnig.
"Vill du se mig död eller!" skriker jag.
Hon bjäbbar emot och menar på att hon och jag ändå gick skilda vägar när jag började tycka att de där i Nilecity var kul.
"Ja och DU DÅ? Du gillar ju för fan BUSKIS!" gapade jag tillbaka och sedan var den vänskapen över.
Riktigt jobbigt. Hemskt.
Tur att det bara var en dröm.


Dagens låt: Fiskarna i havet - Idde Schultz.
Igår gjorde jag det. Jag gjorde egen sill! Fast vegetarisk. Och vegetarisk sill gör man av aubergine som man skivar och kokar i kraftigt saltat vatten. Det smakar mumma det - hur nu det smakar. Mumma menar jag.
Så nu kan jag alltså babbla ohejdat om detta ända fram till julafton. ATT JAG HAR GJORT EGEN SENAPSSILL!
Den där stesiga Monika Ahlberg får passa sig jäkligt noga nu asså. Jag är och nosar henne i bakhasorna.....

Imorgon är en annan dag

Igår: Lena och Van på besök med alla ungarna. Egentligen skulle Mickan och hennes två barn också varit med men det var ju nästan tur att de inte kunde, för det var jäkligt trångt, varmt och HÖGLJUTT här hemma. Sju barn låter ganska.....mycket. Det tror jag mina arma grannar kan skriva under på.
Idag: Har sprayat fossingarna (inget vitt pulver=ingen hudsvamp=jag är alltså botad), sköljt näsan och det gjorde satan så ont. Ska det göra det? Det blev ett sånt tryck i näsregionen att jag trodde att huvudet var på väg att explodera.
Sen: Ska jag ut och handla sista julmaten, äta överbliven lasagne och bege mig till jobbet. I den gamla Forden från 1978 (året -78, ahh, ljuva minnen, Holken...Pille...) eftersom corollahelvetet fortfarande tjurar ute på gatan.

Som ni säkert redan har förstått lever jag ett ytterst spännande och rikt liv.


Dagens låt: Papa's got a brandnew bag - James Brown.
Min gamla pappas bag är att vara senildement. Verkligen inget att skoja om. Från att ha varit den som varit brightast i familjen till att nu inte kunna eller vilja göra något - det är en riktigt tråkig historia. Kanske berättar jag den en annan gång.

Katten deppar

Hur kommer det sig att man bara blir deppig helt plötsligt? Bara sådär liksom? Glad, glad, glad, glad, glad, glad och så TJOFF! deppig.
Här har man haft en semesterdag och man har ätit julbord, man har kokat sin egna första rödkål med gott resultat, man har varit på torget och köpt första bästa julgran, burit hem den och sedan hängt upp allt pynt och hela julgransbelysningen helt själv! Bara två ungar till hjälp. Varför deppig då?
Ja, vad vet jag? Jag är ingen utbildad psykolog men det har säkert nåt med barndomen att göra. Kanske att jag tvingades äta gröna ärtor i första klass? Att mamma tvättade min snuttekudde så att den luktade RENT? Att min tama, talande undulatkompis Nicke som kunde apportera bara fick bli fyra år?
Vem vet.
Nu ska jag deppa vidare här. Tjing.

Smaken är som baken

En pappa på facebook lade i morse ut den här bilden från sitt hem. Han och ungarna hade pyntat granen och kommentarerna lät förstås inte vänta på sig.
"Åh, vad fin den blev!", "Jättefint!", "Toppensnyggt!" och i flera fall var det tjejer som kommenterat. Skulle jag kommenterat bilden och varit 100% ärlig så hade jag känt ett trängande behov att skriva: "Näää, vad ful den blev. Plast? Lila? Hur fan tänkte du?"
Fast värst är ju inte granen egentligen. Jag ser fondväggen (väldigt 2009 med den tapeten), jag ser tavlan, jag ser de gräsliga, OMATCHANDE gardinerna och så då som löken på laxen - PORSLINSHUNDEN!
Yäk. Passa dig Kent, snart kommer kanske Simon och Thomas och ringer på.

Dagens låt: Tänd ett ljus -TRIAD.
Jag är som sagt med i lokaltidningens nöjespanel och idag var en av frågorna "Vilken jullåt är du trött på och varför?" Jag hade en utläggning om tomtomtomtomtomtomtomtom-låten och det ska man ha tycker jag. Vi är ju en NÖJESPANEL. Vad svarar de andra tomtarna?
Jo:
"Jag tröttnar faktiskt inte på julmusik!" (kommunalrådet Anna).
"Det måste vara Jul igen med Just D. Inga kommentarer. Jo förresten, den är skitjobbig!" (butiksägaren Susanne).

Ha ha hi hi ho ho. Vilka fantastiska svar! Nu blev jag så nyfiken på båda att jag vill läsa långa intervjuer med dom.
"Vad är roligast med ditt jobb, Susanne?"
"Kunderna".
"Jaha...eh..vad är det som är så roligt med dom?"
"Vad då roligt..inga kommentarer!!"
Vilka rubriker det skulle bli!

Otacksam Toyota Corolla

Du är bara 15 år och vi tog emot dig med öppna armar i den här familjen för ett år sedan. Vi har bytt dina stötdämpare och i måndags hämtade jag dig från verkstan bara för att du skulle kunna vara ute på vägarna/överleva i ett år till. Tvåtusenetthundra kronor betalade jag. Det är ganska mycket pengar det. Iallafall i den här jävelmånaden som heter december.
Då tycker jag FAKTISKT att du kunde ha den goda smaken att starta och föra mig hemåt efter jobbet. Men nejdå. Du skulle förstås tjura in absurdum. Här skulle det trilskas och till Huskvarna skulle du minsann INTE.

Vilken sabla otur för dig då att jag råkar ha ett sådant enormt kontaktnät att jag bara behövde gå från radiojobbet och över gatan till närmsta hus och ringa på hos Bobbo. Synd för dig du.
Vad lack du måste ha blivit över att du fick hoppa igång efter att vi puttat dig uppför en liten backe och sedan nerför en backe. Då var du ju tvungen att masa dig iväg. Till Huskvarna.

Jag tycker du är en riktigt skitbil och jag tänker inte ens bemöda mig med att försöka lirka med dig imorgon. Du kan stå här ute på gatan och sura.
Hoppas du fryser riktigt ordentligt inatt.

Hålla sig för skratt

Några månader går jäkligt fort. Så är det. Och nu är redan mina tre månaders vikariat på trafiken snart till ända - men eftersom jag varit ett osedvanligt snällt mähä under detta år så har tomten belönat mig. Redan. Och det är nu man ska hålla sig för skratt.....han kom nämligen med en tidig julkapp i form av VÄLDIGT mycket jobb i januari, februari, ja till och med kanske hela mars. Var? På trafiken! Hur mycket? Nästan heltid! HELTID??? Ja, HELTID! Men du vill väl inte jobba heltid? Nä, men vad gör man? Fast....har du NÅNSIN jobbat heltid? Ja, det är klart att jag har jobbat HELTID men nu är det säkert femton år sedan sist. Jamen grattis då! Jamen tack ska du ha!

Jag kommer få mycket pengar i min plånbok. Visst. Men priset: Min värdefulla fritid.
....soffhörnet gråter.....

Dagens låt: Crash - The Primitives.
Jäklar vad det smällde i trafiken både här och där (mest där...Gerd hade en buss- och långtradarolycka där två personer omkom) under morgontimmarna idag. Jag hade bl.a en krock på E6 där den kvinnliga bilisten blev så chockad att hon sprang ut och bort och upp mot banvallen. Med följden att all tågtrafik stod still under säkert en timme under morgonrusningen.
Ibland kan man inte skylla allt på SJ. Man kan även skylla på helhispiga fruntimmer bakom ratten.

Man går till fotografen för en porträttbild...

...och någon blir nöjd och någon blir inte alls så nöjd....

Busbra, billig och blixtsnabb bildoktor!

Många gånger har jag tänkt att vi aldrig, aldrig kan flytta från den här orten för då skulle hela kontaktnätet raseras. Ju. Vi känner så många bra-att-ha-personer så det är egentligen inte klokt.

Behöver jag gas vet jag att det är bara att ringa till blablibla.
Behöver jag en julgran (gratis) så kontaktar jag bara humdidum.
Behöver jag bröd till änderna så stövlar jag bara in till vimvom.
Behöver jag en lånebil är det bara att lyfta luren och prata med ronbonson.
Behöver jag bärgning av bil - ja, då kontaktar jag förstås fliflofla.
Behöver jag ommålat så ringer jag förstås diddelidi.
Behöver jag gratis småpresenter till barnkalas är det bara att snacka lite med mumoma.
Behöver jag se på teater utan att bli ruinerad så plingar man bara ibbadibba.
SKITBRA!

Kan berätta att jag har hittat min alldeles egna Bosse Bildoktorn också. Eftersom Toyotan fick en liten två på besiktningen (läckande avgasrör) så körde jag bara upp bilen till K i lördags kväll. Idag klockan 12 ringer K och säger att bilen är fixad. Han har till och med besiktigat den och de på Bilprovningen hade varit JÄTTENÖJDA. Flämt! Han. Hade. Besiktigat. Bilen. Har du hört på maken? Fy fasen vad skönt att slippa det då. Han ska få en kram.

Nä. Härifrån får ni mig aldrig. Bildoktorn var den som definitivt avgjorde saken.

Dagens låt: Set fire to the rain - Adele.
Regn och eld = ingen bra kombination när det kommer till luciatåg iallafall. Ikväll ska lillen lussa på skolan och naturligtvis har tråkmånsarna i skolledningen bestämt att lussas - det får det göras utomhus. BURR.
Från radion hör jag väderleksrapporter med orden "snöblandat regn" och exakt hur mysigt låter det? På en skala från 1 till 10 skulle jag säga: En etta. En svag etta.
Burr igen.

Alla lika. Alla olika. Jobb alltså.

Klockan är åtta på morgonen.
Hade jag jobbat kvar på Kulturhuset nu så hade min röv precis landat på kontorsstolen. Jag hade suttit vid mitt skrivbord bakom de tunga röda sammetsgardinerna och tittat ut på Tändsticksområdet. Klurat lite på vad jag ska jobba med idag. Ringa någon artist? Göra någon tjusig informationslapp? Kolla av telefonsvararen?

Hade jag jobbat på särskolan så hade jag precis tagit mig ut på skolgården. Stått och stampat och gjort åkarbrasor. Kanske stått vid gungorna med Kevin och lekt "hajen". Frusit. Frusit. Frusit.

Hade jag jobbat på AMA så hade jag förmodligen suttit och babblat med Bittan eller Carina på kontoret. Längtat till klockan halv tio och fikat nere i det inte så värst fantastiska fiket "Björken".

Men nu jobbar jag ju här på trafikredaktionen och då sitter man istället och bloggar eftersom det är så vansinnigt lugnt ute på vägarna den här måndagsmorgonen. Jag har redan jobbat två och en halv timme och kaffet är uppdrucket och äggmackorna ligger och skvalpar i magen. Snart är det dax att gå hem.

Mitt liv är skönt nuförtiden.
Kanske man skulle satsa på att göra egen glögg i år? Den finska verkar ju god:

Skratt jag vill dela av mig del 2:

Skratt jag vill dela med mig av del 1:

En full hora med rouge

Pratade om gamla skämmigheter med AK igår och vi kom på det ena efter det andra. Saker, fobier, händelser som gör att man framstår som psyksjuk light.
För typ 25 år sedan så tyckte jag att det var oerhört pinsamt att gå in i en sminkaffär och be om att få titta på smink. I det här specifika fallet som både jag och AK kom ihåg så var det att vi var på stan och jag behövde rouge (man hade det då, det såg inte klokt ut). Naturligtvis så började jag svettas bara av tanken på att behöva gå in i en affär och be dom plocka fram olika rouger.
Alltså bad jag AK att hon skulle "köpa ut" rouge åt mig.
Jag kommer ihåg att hon stirrade lite konstigt på mig men sedan sa hon okej och vi gick in.
"Jaha, vad ville du titta på?" undrade expediten och vände sig till AK (jag var ju bara med som smakråd. Inte behövde jag rouge inte. Som om en fuling som jag skulle!).
"Jag vill titta på ett bra rouge!" sa AK och när expediten synat hennes ljusa hud så plockade hon fram ett flertal ljusrosa exemplar.
AK hummade och hummade och jag försökte istället göra henne uppmärksam på ett rouge som var väldigt mörkrött. Nästan brunt.
"DET tycker jag du ska ha!" sa jag. Men både hon och expediten verkade tycka att just det rouget var osedvanligt fult. Men det var ju DET rouget jag ville ha så jag propsade "JO, TA DET NU!"
Så AK betalade och utanför affären fick jag mitt smink och jag gav henne pengarna. Omständigt? Lamt? Psyksjukt? JA.

Numera vågar jag köpa smink ALLDELES själv men jag tycker fortfarande att det är skitläskigt att gå in i en klädaffär/boutique som inte är en klädkedja. Små affärer = jobbigt läge. Dels att man kanske är ensam kund där inne, dels att man alltid känner sig ful, fel, lodig och jag tänker att expediterna tänker "Vad FAAN gör hon här inne? Hon har väl knappast råd och kolla vilken himla sunkig stil hon ligger inne med. Ut med dig - schas! du drar ner vårt fina anseende".....

Att vara inne på Systembolaget och kanske stå där inne och välja bland flaskorna och då VINGLA TILL! Ååååååååh, pinsamt (det här var egentligen inte mitt skämmiga men jag förstår det till fullo (fyllo) och fattar känslan precis).

Att stå ute på en gata och vänta på skjuts. Skjutsen dröjer och där står man. Och upptäcker att man känner sig som en h o r a. Liksom: Jag är hora, trallalla, här står jag och väntar på kunder, vem åh vem ska plocka upp mig....blir det han i den mörka Forden som kommer här? Nähä, ja, jag står kvar, VARFÖR KOMMER ALDRIG MIN SKJUTS???
Att vara ute och gå och glo in i mötande bilar. Nej, det ligger inte för mig. För då är det som att jag går och tittar efter presumtiva kunder/torskar.

Ha ha ha - ja, ni hör ju. Så här har man haft det i många år innan man blev gammal och klok. Numera skulle jag kunna ställa mig i ett gatuhörn och glo in i alla bilar som passerar och första bästa jag får ögonkontakt med skulle jag kunna vinka in helt ogenerat och säga till "Kan jag hoppa in? Jag behöver skjuts till stan för jag ska KÖPA ROUGE!"

Det är fan så skönt att bli gammal.

Plocka svamp i två veckor

Det fanns en tid när jag tyckte att allt var pinsamt. Det var pinsamt att gå till frisören, det var pinsamt att få massage, det var pinsamt att gå till en fotvårdsterapeut.
Numera skiter jag i allt. Inget är skämmigt. Jag tänker som så att de som jobbar med sånt här skönhetstjofräs har väl sett det mesta eller? Jag är knappast den enda i universum med klyvna hårtoppar, degiga lår och raspiga fötter - det har säkert Magnus Uggla och Lotta Engberg också.
Idag var det dags att göra något åt mina fossingar. Jag har nämigen haft oturen att fått ärva min mammas fötter och dom är inte av denna världen. Därför så tänkte jag mota Olle i grind. Bäst att fixa och fila och dona på salong minst två gånger om året iallafall.

Inne på Goa Fötter så fick jag först ett ljummet (jag hade gärna lagt till kosing för liite varmare vatten) fotbad. Därefter så tog hon och torkade de två fulingarna och så sprutade hon nån iskall antiseptisk spray på fotsulorna. Det blev helt vitt.
"Du har hudsvamp!" konstaterade hon.
Det var ju precis en sån mening man ville höra när det är fredag och fest i sikte. Hudsvamp. Jo, man tackar.

Så nu ska jag spraya fötterna varje kväll i fjorton dagar för att försöka bli av med denna läskiga åkomma.
Gå för sjutton inte på samma badrumsgolv som Mirre "Hudsvampssmittohärden" Juneström. Då kanske det slutar i att du också sitter där på kvällskvisten med sprayen för 95 pix i ena näven och den lilla svampiga foten i den andra.

Trevlig helg!

Nu kan den där jävla julen komma

Den här låten går på repeat från och med nu.

Gissa vem?

Som ska betala någon för att pilla på sina äckliga raspiga fötter imorgon?
Som ska ut och svira?
Som ska äta helvegetariskt julbord på lördag?
Som ska vara med i Jönköpings-Postens nöjespanel tre fredagar framöver?
Gissa på! Gör det bara!

Med en banan i varje hand klarar sig Bohman i varje land

Frågan är hur JAG ska klara mig.  Den här julen har jag nämligen gjort misstaget att bjuda hit svärmor med man samt bästa killkompisen på julafton. Eventuellt kommer en kille till, vi kan inte komma överens om vi ska bjuda honom nämligen, men han ÄR verkligen ensam och det ÄR synd om honom men samtidigt så är han en sån otacksam idiot att man blir alldeles galen. Ja ja. Vi får se.
Var var jag? Jo, vi ska alltså vara här hemma och det innebär då att jag, med matsjälvförtroende i storleksklass med en halv molekyl, ska laga och fixa all mat.
Jag måste fixa Janssons, egen sill, kanske nån slags paj, rödkål, ägghalvor, lax, brysselkål, vegetarisk julskinka, färsbullar och sojakorv. De sistnämnda sakerna får Hälsans kök svara för. Där går min gräns. Egen senap? Ja, det kanske kan gå. Långkål? Jooo.
Ah, vad fasen. Kan Pernilla Wahlgren kan väl jag.
Planering börjar.                   NU!

Storasyster läxar upp lillebror

Sitter i soffan. Ute på hallgolvet pågår någon slags tomteverkstad. Paket till föräldrarna ska slås in. Mille ska slå in en teckning (tror jag - jag fick inte under några omständigheter titta) och Wendy sliter sitt hår för att hon ska slå in en julklappp som hon tydligen har tillverkat i syslöjden. När de är klara ser det ut som tolvhundra marsvin har haft fest och gått loss med en massa pappersbitar.
"Ni får gärna plocka undan efter er" säger jag med mild och len röst.
Barnen lyder. Konstigt - men de GÖR faktiskt det. De kanske är för trötta för att streta emot och tjafsa så där underbart gulligt (eller kanske inte) som de annars gör.
I anslutning till hallen ligger Wendys rum. Mille "hjälper till" att göra i ordning.
Plötsligt hör jag som sitter och halvsover i soffan att Wendy pratar med väldigt skarp och barsk röst.
"MILLE! Du vet inte hur man städar ju! När du kommer flytta hemifrån så kommer du ha jättestökigt hemma för du vet inte hur man STÄDAR. Du blandar ihop det med att STÖKA!"

Uhum.....och själv så slänger hon ju minsann ALDRIG några kläder på golvet, smular aldrig ner, kladdar aldrig i badrummet eller så där. Nääärå.

Vad har jag gjort?

Nu ska det erkännas. Jag är KASS på att shoppa. Värdelös. Och kanske är det mest för att jag tycker att det är så vansinnigt tråkigt. Så förmodligen är jag inte riktigt normal. Eller så är jag egentligen en man. Men skit samma. Jag tycker det är mer kul/lyx att köpa LAGAD MAT. Äta är gott. Mat som nån annan lagar är gott. Mat är kul. Shoppa kläder och skor är inte kul.
Men som sagt var. Ibland får jag ett ryck av så kallad kvinnlighet och tänker att nu. NU! Nu måste jag ha ett par jeans eller en ny tröja eller varför inte ett par nya skinnstövlar? De gamla håller liksom knappt ihop. Det är då jag stressar upp till Hades (köpcentrat A6) och jagar fram  som en uppstirrad gnu med en lejonflock i bakhasorna. Fort ska det gå! Och är man ett hyperstressat villebråd så går det åt skogen. Man dör. Den Stora kläddöden.
Efter helgens "shoppingrunda" så sitter jag här nästan två tusen kronor fattigare och tittar med en ledsen och trött blick på ett par skinnstövlar som ser plastiga och tantiga ut, ett par röda fuskskinnbrallor samt ett par blåjeans från HM som torrfäller och som till min fasa var av STRETCH och dessutom hade de så hög midja att de skaver i armhålorna. Hur kunde jag? Och den där puderrosa tröjan från Vero Moda såg ju så himla fin ut på skyltdockan. På mig ser den ut som ett loppisfynd för tio kronor.

Jag vet precis vad jag ska skriva överst på min önskelista i år: Det böjar på P och slutar på ersonlig shoppare.