Summa sidvisningar

söndag 11 december 2011

En full hora med rouge


Pratade om gamla skämmigheter med AK igår och vi kom på det ena efter det andra. Saker, fobier, händelser som gör att man framstår som psyksjuk light.
För typ 25 år sedan så tyckte jag att det var oerhört pinsamt att gå in i en sminkaffär och be om att få titta på smink. I det här specifika fallet som både jag och AK kom ihåg så var det att vi var på stan och jag behövde rouge (man hade det då, det såg inte klokt ut). Naturligtvis så började jag svettas bara av tanken på att behöva gå in i en affär och be dom plocka fram olika rouger.
Alltså bad jag AK att hon skulle "köpa ut" rouge åt mig.
Jag kommer ihåg att hon stirrade lite konstigt på mig men sedan sa hon okej och vi gick in.
"Jaha, vad ville du titta på?" undrade expediten och vände sig till AK (jag var ju bara med som smakråd. Inte behövde jag rouge inte. Som om en fuling som jag skulle!).
"Jag vill titta på ett bra rouge!" sa AK och när expediten synat hennes ljusa hud så plockade hon fram ett flertal ljusrosa exemplar.
AK hummade och hummade och jag försökte istället göra henne uppmärksam på ett rouge som var väldigt mörkrött. Nästan brunt.
"DET tycker jag du ska ha!" sa jag. Men både hon och expediten verkade tycka att just det rouget var osedvanligt fult. Men det var ju DET rouget jag ville ha så jag propsade "JO, TA DET NU!"
Så AK betalade och utanför affären fick jag mitt smink och jag gav henne pengarna. Omständigt? Lamt? Psyksjukt? JA.

Numera vågar jag köpa smink ALLDELES själv men jag tycker fortfarande att det är skitläskigt att gå in i en klädaffär/boutique som inte är en klädkedja. Små affärer = jobbigt läge. Dels att man kanske är ensam kund där inne, dels att man alltid känner sig ful, fel, lodig och jag tänker att expediterna tänker "Vad FAAN gör hon här inne? Hon har väl knappast råd och kolla vilken himla sunkig stil hon ligger inne med. Ut med dig - schas! du drar ner vårt fina anseende".....

Att vara inne på Systembolaget och kanske stå där inne och välja bland flaskorna och då VINGLA TILL! Ååååååååh, pinsamt (det här var egentligen inte mitt skämmiga men jag förstår det till fullo (fyllo) och fattar känslan precis).

Att stå ute på en gata och vänta på skjuts. Skjutsen dröjer och där står man. Och upptäcker att man känner sig som en h o r a. Liksom: Jag är hora, trallalla, här står jag och väntar på kunder, vem åh vem ska plocka upp mig....blir det han i den mörka Forden som kommer här? Nähä, ja, jag står kvar, VARFÖR KOMMER ALDRIG MIN SKJUTS???
Att vara ute och gå och glo in i mötande bilar. Nej, det ligger inte för mig. För då är det som att jag går och tittar efter presumtiva kunder/torskar.

Ha ha ha - ja, ni hör ju. Så här har man haft det i många år innan man blev gammal och klok. Numera skulle jag kunna ställa mig i ett gatuhörn och glo in i alla bilar som passerar och första bästa jag får ögonkontakt med skulle jag kunna vinka in helt ogenerat och säga till "Kan jag hoppa in? Jag behöver skjuts till stan för jag ska KÖPA ROUGE!"

Det är fan så skönt att bli gammal.

4 kommentarer:

Sparkling sa...

Jag har fortfarande en helt sjuk fobi, kan absolut inte hyra film ensam. Kolla, där går hon som inte har EN ENDA VÄN och inte EN ENDA VETTIG HOBBY utan det enda hon kan slå ihjäl all dötid en lördagskväll med är att sträcktitta på Indiana Jones och de fördömdas tempel. Ungefär så tror jag att alla anställda i alla videobutiker (eller det heter förmodligen inte videobutiker nuförtiden) i hela Sverige tror så fort jag sticker in näsan. Får nog jobba med det här, fast nu kan man ju hyra film via sitt bredband så det behövs kanske inte.

randigkatt sa...

Jag förstår känslan! Men jag är övertygad om att expediterna kan tro att jag har vänner som väntar därhemma. Jag har bara fått äran att hyra filmen så att säga.

Vad håller man på så här för?
Kanske dags att lägga sig på kbt-terapeutens soffa?

Anonym sa...

HaHaHa! Det där om hyra film ensam - jag har KBTat mig själv men fattar precis. Däremot har j fortfarande svårt att gå på bio själv. Sist jag gick på bio (var tvungen att se Depp & sista dagen presentkortsbiljetten gällde) så frågade kassörskan(biovärden kanske d heter...)frågade hon mig hur många biljetter jag skulle köpa utöver mitt presenkort & jag sa att det är bara jag. Hon tittade väldigt konstigt på mig, synade mig & jag blev väldigt osäker inuti mig själv. Men jag gick i allafall & kunder konstatera att hela biosalongen tittade på ensamma jag. Vet inte om jag gör om det men aldrig säga aldrig heter det ju!/AK

Barasara sa...

Gud vad fånig man är. Vi är.
Jag har supersvårt för sminkavdelningen på Åhléns/NK/flygplatser.
När det kommer till att gå ensam på bio handlar det väl mer om vilken typ av film man ser? Ensam på romkom eller komedi känns kanske deppigt eftersom den typ av film känns som något man gör i par, alla andra filmer tycker jag man drar in tuffhetspoäng på att gå ensam på. Det finns ju tillfällen man framstår som cool just av att göra ensam. Att resa ensam och gå på bio ensam eller bara att gå ut ensam - visar inte det att man är raka motsatsen till mes eller mähä?

Och om man ska ta på sig största amatörpsykologmössan. Är det inte oftast så att det man oroar sig för att den andra ska tänka, det är just när det är sant man oroar sig och då handlar det väl egentligen mer om ens egna inställning? Hänger ni med?