Sugas in i ett svart hål

Det finns alltid minst en på varje arbetsplats. En kvinna eller man som är så erbarmligt tråkig och långrandig och ointressant och svamlig att bara de öppnar munnen så känns det som om man sugs in ett svart hål alternativt drabbas av den stora tröttheten. Man känner sig dränerad på all energi bara efter en minuts samspråkande.
Idag mötte jag en före detta jobbarkompis, en äldre gråhårig man, det är en man i 99% av fallen, som alltid blir superglad när han ser mig medans jag bara "åh, gud om du finns, ta bort honom!"
Han bara: "Har du hört om Kulturhuset? Det är FÖR JÄVLIGT och jävla moderaterna och blablabla". Jag nickade och försökte se någorlunda intresserad ut och tänkte saker som "jag somnar, jag dör, jag somnar nu, nej, nu dör jag, kan jag få gå nu, snälla?".
Men nä. Han bara babblade på och mitt humör som skulle iväg på fika med före detta jobbarkompisar sjönk under nollgradigt.
När jag äntligen lyckades avancera några meter mot utgången så vinkade hans fru glatt. Hans fru! Vilken tålamodsplanet kommer hon ifrån då? Jag hade tagit livet av mig efter en eftermiddag ihop med honom. Hon har stått ut i minst tjugo år......Hon borde få nån slags medalj hon.

Dagens låt: Winterlong -Pixies.
Det ska visst bli lite vinter igen. Minusgrader samt lite snö här och var. Allt enligt min mer journalistgrävande trafikkollega som har råkoll på SMHI. Fram med vantarna igen! Det var väl en glad nyhet!

Vad har hänt? Ut med språket!

Min gamla knastertorra mamma brukar alltid fråga nödvändiga saker som: "Och annars har det inte hänt nåt, eller? Alla dagar ser ju likadana ut..." och då brukar jag alltid nicka och svara jakande. Just precis. Så är det. ALLA DAGAR SER LIKADANA UT.
Eller nä. Det gör dom ju inte alls.
Idag så fick jag till exempel köra som en biltjuv (visst - mycket troligt att en tjuv skulle sno vår rostiga gamla hög från -96) till jobbet. Klockan var nämligen 05.20 när jag satte mig i bilen och ska man åka en mil i kringelikrokar helst på fem minuter då gäller det att ha tungan rätt i mun, båda händerna på ratten och högerfoten hårt placerad på gaspedalen. Jädrar vad jag fräste fram! Hade farbror Blå stått och viftat med en spade eller kamera eller vad han nu kan tänkas ha i nyporna så hade det blivit kraftigt tilltagna böter samt indragen styrlapp. Nu klarade jag mig dock. Mötte knappt en enda bil.
Och så är det heller inte varje dag som det är 70-talstema på jobbet. Ah, ljuva 70-tal.....inga mjällframkallande hjälmar som förstörde frisyren när man åkte moppe/motorcykel, man fick röka inne på tågstationen, ja, mer eller mindre överallt, man stolpade runt i platåträller, skrev bandnamn på jeansjeackans (LEE) rygg, tjagglade på RIFF, älskade KISS och så blev man yr i bollen av flickrummets virrvarriga tapeter. Så yr att man inte ens behövde börja sniffa kontaktlim. I love 70-talet.
Sedan var det där med kläder då. Nu tycker jag att jag sjavat runt i svarta kläder hela året. Så på den punkten har mamma rätt. Kläder - där ser varje dag nästan likadan ut. Skulle behöva gå på färganalays, gör man sånt fortfarande eller är det totalt passé? för att få lite råd. Gillar grönt men frågan är om jag passar i det? Jag känner mig egentligen bara bekväm i svart och rött om sanningen ska fram (vill du ligga med mig då?)...........den där sista parentesen hoppas jag ni med låtkoll förstår annars kan det ju verka konstigt att den här pryda människan plötsligt bjuder ut sig här till höger och vänster.

Apropå höger och vänster. Nu ska Kulturhuset läggas ned. Eller iallafall omstruktureras. Jag orkar faktiskt inte få blodstörtning över detta utan kan väl bara konstatera att ja, jag tycker det bör hända något annat där nere. Nu kan man ju för fasen inte komma fram på telefon ens och om man går ner dit en onsdag mitt på dagen så får man ställa sig och ropa HALLÅ! HALLÅ! PERSONAAAAAL! Känner inte längre igen min förr så sprudlande kulturella smältdegel till arbetsplats. Gillar inte folket som styr och ställer där så bort med dom, tack. Kan inte bry mig mindre.
Så det var det det. Inget händer. Allt händer. Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta (om sanningen ska fram vill du lig..?)

Dagens låt: Money money money - ABBA.
Fick tillbaka på skatten i år igen. Ganska många, härliga slantar. Det är banne mig mig väl unnt eftersom att min inkomst nu kommer krypa ned under femsiffrigt alldeles snart. Har ni en gillaknapp där på Skatteverket så ska jag trycka lika hårt på den som på gaspedalen i morse. Tack. Tack. Tack som fan! TACK!

Dålig på Jönköping

Jönköping växer. Är man inte nere på stan på en månad så kan man ge sig den på att när man väl kommer dit så har ett nytt köpcentra vuxit fram. Eller ett helt nytt bostadsområde. Det byggs och byggs och byggs och ibland känner man sig lätt kvävd. Men man kan även känna sig lite nöjd.

Igår fick vi ett fint-väder-ryck och drog ner på stan i helfräna bilen. Vi landade vid nya kulturhuset Spira och vårt mål var trädäcket nere vid vattnet. Vad fint det var! När man satt där i gassande solsken kändes det nästan som om man befann sig på en båt.

Hör upp stadsarkitekter! Släng dit lite vajande palmer och jag ska sluta negga om den här sta'n. Nu blev det i och för sig inte någon längre stunds avkoppling eftersom att jag är sinnessjukt rädd för kombinationen barn+vatten. Och yppar man den rädslan så kan man ge sig fan på att ungarna ska utmana ödet och ställa sig PRECIS på kanten av kajen/bryggan/stranden och svajja fram och tillbaka och le djävulskt medans mitt hjärta flimrar febrilt. Grr.
När hjärtat återgått till sin normala rytm ville Mille gå på den "nya" bron över Munksjön och de andra två latmaskarna bara "näääää....vad suuuuurt" medans jag, den nya hurtiga mamman, bara "jaaa, vad kuuuul!" och så traskade vi iväg och hade en riktigt trevlig mamma-sonstund för oss själva.

När vi gick på och under bron så tänkte jag "varför utforskar man inte sin stad bättre? Jag måste verkligen sätta mig på cykeln en dag och bara insupa allt nytt".
Och ledig kommer man ju bli en HEL DEL framöver eftersom mitt vik går ut nu på fredag. Så nu ska här levas rullan. Jag ska gå runt Munksjön, utforska skogarna, gå på Dumme Mosse, testa alla nya fik etc etc....
Ska man ta tag i sitt liv måste man ju börja nånstans. Jag väljer att göra det så här. Alla sätt är bra utom de dåliga (får man intala sig).

Dagens låt: Tigerfeet - Wizzard.
Efter jobbet ska jag ta min supergamla mamma till fotvården i Huskvarna. Fotvård. Åh, vill ha. Vill även bleka mina tänder (ja?) och klippa håret och plocka ögonbrynen. Låter som värsta Hollywoodfrun nu hör jag. Mirre Montazami. Mirre Anka. Klingar riktigt illa, va?

ScoobyDoobyDooooooo!

Men innan vi stötte ihop med Scooby så hade jag:
1. Sovit ut. Barnen sov nämligen hos sin farmor inatt.
2. Varit på Fjällstugans loppis med Mekko och fyndat och trängts och nästan svettats ihjäl.
3. Fikat ute i solen med Mekko samt gått en härlig promenad uppe i Vattenledningsparken med densamma.
4. Stesat ute med Pontiacen. Judas Priest var med i bilen idag också. Dom är verkligen det mest exemplariska resesällskapet.
5. Ätit middag hos svärmor. Till kaffet tog jag varken mjölk eller kakor. Bra där.
6. Hoppat av på stan med kidsen och ramlat in på Åhléns för att köpa ny foundation. Fick oväntad experthjälp av Sickan. Hon kunde allt om pigment och vice versa. Tack!

....och sedan mötte vi Scooby. Han snodde Milles keps och båda ungarna fick krama honom. Jag sa att det var synd att jag inte fick med mig Scoobykexen. Det hade ju varit kul att kunna bjuda på ett.

Nu vankas träff med Estrella. Min näst bästa vän.

Dagens låt: Walk this way - Run DMC.
Nu har jag blivit knarkberoende av att gå. Jag vill bara gå, gå gå. Måste bara gå och lägga mig först.

Önska en låt!

Onsdagar här på radion är numera lika med nostalgi. Förra veckan var det 50-talstema och idag var det således 60-talstema. När jag kom in i studion för att läsa min första trafikrapport (den är alltid svajig och mosig, men vaddå, klockan är bara tio över sex på morgonkvisten) så frågade plötsligt progamledaren Johanna om jag var född på 60-talet och isåfall när? Jag fick lite lätt panik. Att behöva avslöja i radion i direktsändning vilken gammal kvarleva man är hade jag verkligen INGEN lust med så jag sa, ljugigt, att jag var född 1969. Typ.
Då får du önska en 60-talslåt!" säger Johanna och eftersom min hjärna fortfarande låg kvar på kudden där hemma och slumrade så hasplade jag ur mig att jag bara måste få höra "Be my baby". Med Shangri-las.
Jamen vad bra. Himla kul start på den HÄR onsdagsmorgonen då! Dels att behöva berätta vilken tant man är, dels att få hjärnsläpp när det gäller musik. När gjorde Shangri-las "Be my baby"? När? Vifta med all världens pekpinnar! Var det inte Ronettes? Jo, det var det. Visst.

Jag vill logga ut. Typ nu.

Dagens låt: Run to the hills - Iron Maiden.
Springer gör jag inte men jag går. Jäklar vad jag går. Nu har jag spatserat tidiga morgnar i en veckas tid. Igår till exempel så satte jag klockan på 05.40. Hoppade i mina träningskläder och så UT och gå gå gå. Fort. Därefter så cyklade jag med kidsen till skolan och för den minnesgode så var det alltså en total upprepning av förra tisdagen MEN efter jobbet igår så gjorde jag det ytterligare en gång. Eftersom ingen behagade vara hemma när jag kom hem vid 18-tiden så tänkte jag att vaffan - jag sticker väl ut och lufsar (nya modeordet) lite till då. Om jag var på G förra veckan så är jag på H den här!

Dagens facebook

Hamnar framför Facebook - det är lätt att man gör det några timmar om dagen, och man häpnar över ens så kallade vänner och bekanta. En manlig bekant som vi kan kalla PJ bara jobbar och tränar. Det är det enda han gör. Står det inte @gym på hans statusrad så står det att han jobbar. Roligt liv. Nu tyckte PJ iallafall att den där träningen äntligen gett resultat för nu hade han tagit kort på sig och sin atletiska kropp och lagt ut för allmän beskådan. Kommentarerna lät förstås inte vänta på sig: "Vad fin du är!", "Vilken kropp!", "Synd att du är gay!".
PJ ser otroligt ledsen ut på bilderna. Men det är det ingen som säger något om.

En annan kvinnlig bekant som vi kan kalla Katta, eftersom hon heter det, har lagt ut bilden här ovan och kommenterat den med ett "Hoppsan!". Hon tycker alltså att han är snygg? Med dom fula wt-brallorna? Med kedjor (!)?
Jaha. Ja, ja, smaken är som sagt var som baken. Den där inoljade typen hade jag inte velat ha om jag så finge betalt för det. Muskelstes - tack, men nej tack.

Nej, ge mig en blek, ranglig man istället. Joey Ramone - där har du min drömgestalt.

Hellre sparris än biff! Mums!

Dagens låt: Rockaway beach - Ramones.
Håller på med Bengt Ohlssons bok om Johnny Ramone. Ingen smickrande bild man får av ens gamla idol Joey där. Han verkade ju oerhört skum och störd.
Fast häftig sångröst hade han. Och stil! Och fina ben!

Mer hår - ingen tandställning

Så här är det. Jag gillar musik. Nästan all slags musik. Lika väl som att jag ena stunden kan vråla med i Accept och deras "Breaker" så kan jag stunden efter fälla en tår till LeMarcs "Drivved". Minuten därefter kanske jag går igång på "I got stripes" med Johnny Cash och lite senare blir jag skitsugen på Gloria Gaynors "I am what I am" och därpå "Hey boy hey girl" med Chemical Brothers.
Hårdrock, synt, pop, rock, country, schlager - allt går ner bara det är bra. Därför var det jag som höll på att trilla av kontorsstolen idag när Darins nya låt plötsligt pumpades ut här i redaktionens högtalare. VICKEN BRA LÅT! Hoppas den blir en sommarhit!

Hej! Jag heter Mirre och jag gillar Darin (tydligen). Det låter nåt det, va?

Dagens låt: Fast as a shark - ACCEPT.
Drömde i lördagsnatt: På radion hade någon roat sig med att sätta upp stora pappersark på väggen där alla trafikmedarbetare liknades vid ett djur. Alla tjejer fick symboliseras av gulliga pandor och så där. Men jag! Vad hade jag liknats vid? Jo, en haj!

Hajja att jag blev förbannad! Jag känner mig fortfarande genuint SUR för att de kunde göra så mot mig.....

Hälsningar Darinlovern.

Apropå hår under armarna och sådär...

Prinsessdröm

Drömmen inatt:
Jag är i en lägenhet med en bekant som plötsligt deklamerar att prinsessan Caroline av Monaco snart ska komma och hälsa på.
Det gör hon. Jag känner att jag förvandlas till en stel pinne som plötsligt pratar URUSEL engelska. Jag kan knappt säga hello utan att det blir fel. Caroline tittar konstigt på mig.
Min bekant avlägsnar sig för en stund och jag och Caroline blir själva i rummet. Pinsamhetsatmosfär. Vi klickar inte alls. Hon verkar tycka att jag bara är kufisk. Jag måste säga nåt! Det blir: "Don't you ski now"? Mycket smart fråga! Men Caroline låtsas inte höra utan hon börjar istället att plocka med ett papper och säger att hon gillar att leka en lek. Man ska skriva en mening på ett papper och så ska den andra försöka gissa vad som står skrivet. Mmmm. Vad kul.
Min bekant sluter också upp i den ack så roliga leken och de två börjar skriva på varsitt papper medans jag ser på. Det är tydligen jag som ska gissa - men de skriver ju helt öppet! Som sagt var. Mmmm. Väldigt kul och spännande lek det här.
Jag låtsasgissar och det kommer in fler folk i rummet. Jag lyckas förstås inte gissa rätt på Carolines långa harang om något i stil med "Jag tittar på Disney channel men vill hellre se på nyheterna".
Nu är vi en massa "vanligt folk" i rummet. Vi skrattar och har hyfsat skoj.
Plötsligt så blir Caroline tårögd. Hon blir så att säga emotionell när hon ser vad roligt vi vanliga enkla skitar faktiskt kan ha det. Och hon som måste vara en prinsessa och allt. Hon säger att "hon tyvärr måste gå nu". Mig kramar hon förvånande om extra länge och hon säger nåt i stil med "Jag tyckte du var konstig men dig tyckte jag bäst om trots allt".

Vaknar. Varifrån får man allt sjukt egentligen?

Dagens låt: Sunny afternoon - Kinks.
Vågar man hoppas på lite solsken över bygden i eftermiddag? Idag slutar jag kl.12.30 så om du hör mig Gud - starta solmaskinen någon gång där vid typ.

Slapp kväll - hurtig morgon

Gjorde misstaget att lägga mig i Wendys knä i soffan igårkväll. "Killa mig lite på huvudet och ryggen" bönade jag, den utsjasade mamman.
Kill kill kill med små flickhänder - och vad händer? Jo, den utsjasade föräldern somnar kl. 20.15! Vaknar till lite lätt när Wendy reser på sig och säger "Godnatt, jag går och lägger mig".
Somnar om och vaknar vid midnatt. Masar mig ut i badrummet, blaskar av mig och borstar tänderna. Hoppar i säng. Somnar.
Vaknar av att datorn plötsligt går igång BARASÅDÄR! mitt i natten. Skägget vaknar också. Hela sovrummet badar i datorljus.
Vi tänker båda två på exakt samma sak. Nämligen PARANORMAL ACTIVITY! Otäckt. Dessutom krafsar det på dörren. Mats vill in efter sina CATNORMAL ACTIVITIES ute på stadens gator och torg. Försöker somna om. Det går inte.
Så när klockan är 5.40 är det jag som kränger på mig joggingmunderingen och ger mig ut i gryningen. Går en rask promenad i hela 40 minuter. Kommer hem svettig och tar en kall dusch. HÄRLIGT är ett alldeles för lamt ord för hur det kändes.
Efter frukosten så säger det nya hurtiga jaget till ungarna att vi minsann SKA CYKLA till skolan. Möts först av protester från dottern men efter lite tjat (jag är ju van och mycket härdad vid det här laget) så ger hon med sig. Vi cyklar iväg, fort, och Mille sitter på min pakethållare (motstånd = mer motion).
Så nu sitter jag här på röven på jobbets kontorsstol och känner mig himla nyttig och bra. Jag är så att säga på G. Härligt!

Dagens låt: Bye bye baby - Bay City Rollers.
Den kunde väl hetat Buy buy baby istället? Jag har buyat idag nämligen. På lunchen stack jag iväg till Erikshjälpen och hittade ett par nya sovrumsgardiner för 50 pickadoller. Kan ju vara bra att ha ett par gardiner att byta med då jag haft samma gardiner i snart tio (10!!) år. Hittade även en gul snygg 70-talskudde samt en fallosliknande vit prydnadssak till ett av fönstren. Hela klabbet gick på 85:-. Ganska som hittat det.

Stesa på stan en söndag i solen

Jag trodde att jag hade en bil, men nej, Toyota Corolla är ingen bil. Det har jag insett nu. Den är ett transportmedel. Pontiac TransAm däremot - DET är en bil det! Fy bubblan, vilken känsla att susa runt i en mullrande bil utan tak i gassande vårsol med SKITHÖG musik strömmandes ut ur högtalarna.
"Glo ni bara - det är helt gratis!" väste jag till folk som vände sig om när vi kom med Judas Priests Painkiller ekandes över hela stan.

En sån här kick lever jag på länge. Kul kul kul!

En sak till som jag hatar!

Sitter och klickar runt på facebook. Om man ville skulle man lätt kunna slå ihjäl två dygn genom att bara tjuvkika och snoka i andras fotoalbum som de gladeligen delar av sig med till allt och alla. Hittar ett fotoalbum hos Sandra. Vi kan kalla henne så. För många herrans år sedan så arbetsprövade denna människa på Nyfiket där jag jobbade och hon var 1. Mycket ung. 2. Storrökare. 3. Ihop med en lätt alkoholiserad äldre kille. 4. Boendes i ett hem för socialt utslagna människor (läs alkisar/knarkare). 5. Höggravid med barn nummer två (hennes första son hade förresten ADHD).
Inte många rätt där inte.

Hennes son som vi kan kalla för Kevin hade jag förmånen att träffa då han hunnit bli fyra år och då gick på dagiset där jag vikarierade ibland. Denne lille kille spottade på sina kompisar, slog på sina kompisar och så kallade han en fröken för "Fittjävel!" en gång.
Inte många charmpoäng där heller.

Nu ser jag i Sandras fotoalbum att hon och alkiskillen fått ytterligare en son. På alla bilderna ser man en nyfödd kille med förtidigt-född-utseende. Han har en slang i näsan och ena örat är helt missbildat. Jag tänker tankar som "jaha, så kan det kanske slumpa sig när man både bolmar och groggar under graviditeten". Elakt, jag vet. Men en del borde verkligen förbjudas att skaffa barn.
Eller att åka till Thailand (utan barn förstås, en fyraåring lämnar man ju gärna bort till en kompis i två-tre veckor istället) och låta sig fotograferas med en tiger och förmodligen tycka att man just gjort sig förtjänt av epitetet "Världens coolaste brud!".
Att fotografera sig med ett vilt djur i kedjor är FÖR JÄVLIGT!! Fy fan för det, säger jag bara. Om det inte vore för alla dumma idioter som betalar för att klappa ett lejon/en elefant/en tiger/en apa som är tillfångatagen och fjättrad så kanske världens alla djur hade haft det en smula bättre.

Det vara bara det jag ville säga. Tack för ordet. Morr och tack.

A day in life (fredag 2012-03-09)

God morgon! Morgontidningen är utläst. Det tar cirka fem minuter.

"Har du köpt EN bok till?" frågar Skägget. Jag försvarar mig med att den bara består av kortare kåserier ju. Och så kostade boken bara 15 pix på en second hand. JU!

Så här ska jag se ut idag. Badrumshanden verkar göra tummen upp. Bra att någon är på min sida!

Tittar på jobbschemat och planerar för sommaren. Verkar som om jag kommer jobba pyttelite. HÄRLIGT! Om solen skiner i år så ska jag se till att efterlikna en pepparkaka.

Tar en tur ner till källaren med lite loppissaker. Detta är förråd nummer två av tre. Blir lika äcklad varje gång över hur mycket prylar man har som man inte behöver.

Nu är klockan snart tio och jag ska ta mig till jobbet. Brum brum brum och vad mysigt det är med rattmuffen som jag fick av herr Ågren i oktober. Tack Ulf!

Men först ett stopp på gatan där vi bodde för tio år sedan för att lägga på några paket. Säljer man saker på Tradera så är man tjenis med kommunens samtliga postlådor.

Framme vid radion på Bäckalyckan!

Idag var det fullt på parkeringen så jag fick ställa mig utanför Bobbos hus. Bruna dörren - där inne jobbar jag!

Idag fick jag sitta på östsidan. Femte skärmen kom inte med på bilden. Ibland känns det som om man jobbar på NASA eller nåt.

Clarence slår plötsligt på teven ovanför mitt huvud bara för att det pågår nån slags sporttävling där man åker fort nedför en snöig backe. Verkar ointressant.

LUNCH! Jag tokkör som en biltjuv till Kanalgatan för salladsinköp.
Dagens kostar 70:-. Helt okej.

Ramlar in hos Stefan som fortfarande är sjukskriven. Han äter rester, jag hetsäter sallad. Till efterrätt har han skaffat vaniljbullar från COOP som var iskalla inuti. Blir PROPPMÄTT.

Lunchen är slut. Jobbar med Sebastian som är folkskygg. Vi har en SUPERLUGN eftermiddag. Han får det roligaste telefonsamtalet för dagen och således måste han gå ut och varna för att "Det är lösa hästar utanför strippklubben i Skaraborg". Säkert hingstar. Ha ha.

Pratar lite med Kjell som skrattar gott åt ett twitterinlägg.

Chattar med en programledare i Halland. Babblar om discotunnor och Mello.

Fredagshäng med Eng får besök av Louise Hoffsten. Jag tränger mig på och ber om en bild. Detta har jag ENBART gjort för er bloggläsares skull. Så varsågod. Hon luktade gott förresten.

Klockan är lite innan 18 och jag är hemma. Innanför dörren står Mats och tokjamar. Han har förresten fått mask i magen igen. Tråkig överraskning så här på en fredag och allt.

Mille hamnar framför datorn. Om han fick skulle han säkert hänga just här tolv timmar om dagen.

Wendy gör läxan i sin nya fast begagnade onepiece. Majskrokarna på köksbordet är ett helt nytt inslag. Smakade ingenting!

När barnen somnat hamnade vi framför The Trip. Babblig film men BRA! Var har jag sett Steve Coogan (han till vänster) förut? Han var hur som haver en intressant bekantskap.

Kryper till kojs. Skjutdörrarna är fördragna, rullgardinen är nere och draperiet är också det fördraget. Godnatt jord. En helt vanlig, jävla fredag har just passerat.

Kladdiga barn

Jag avskyr snåla, sura människor, girighet, knappar, Lennart Ekdahl, Martin Timell, smuliga golv, köer, öl, whiskey, kött, öronsus, huvudvärk, att vara på dåligt humör samt en sak till. Bilder på kladdiga barn. DET ÄR INTE GULLIGT! vill jag skrika till folk som lägger ut bilder på sina nedgrisade telningar. SLUTA! JAG VILL INTE SE!
Innan jag fick barn så vet jag att jag fick se en annons för barnmat där en unge satt med någon maträtt runt hela munnen. "Jag kommer aldrig kunna ha egna barn" vet jag att jag tänkte där och då. Vråläckligt är ett allt för svagt ord för hur jag känner kring det här och det måste ju kännas jättebetydelsefullt för dig som läser detta just nu att veta det. "Jaha. Vad intressant. Mirre tycker alltså inte om kladdiga barn. Med den vetskapen kan jag härmed dö lycklig". Eller nåt. Jamen vad ska jag blogga om då?
Att Mille gastade "VAD ÄR EN BÖG?" med ganska för hög röst på tipspromenaden i söndags? Att han frågade mig "Mamma. Bli inte arg nu - men har du mördat någon nångång?" eller att jag satt och pratade kaffe med en kollega häromdagen. Hörde mig beskriva mig själv som mycket ungt barn, kanske som 3-åring, och att jag redan DÅ drack kaffe. Att jag drack kaffe flera gånger om dagen som barn! Att jag ÄLSKADE kaffe som barn! Och i samma veva som jag sa det så hörde jag hur himla trashigt det lät. SG måste tro att jag härstammar från en tvättäkta white trash-familj. Det gör jag inte. Vi bodde inte ens i husvagn på somrarna. Och varken mamma eller pappa hade tatueringar. Men min piprökande morfar Paul hade en gammal bläckblå häst och ett ankare intatuerade på ena armen förstås. Gills det?

Dagens låt: Photograph - Ringo Starr.
Idag så har jag bestämt mig för att dokumentera hela den här fredagen. Kameran hänger med och om ni hänger med ett tag till så får ni YTTERST intressanta bilder från min superfredag nu i helgen. Läskande, va?

Det är inte lördag men lite ögongodis kanske?

Ja tack - heter godiset Gary Oldman så. Han är säkert jätteotrevlig in real life men desto trevligare att se på. Så det jämnar ju ut sig. I vilken film är han snyggast tycker du?

Look! Häxlook!

När man var yngre tyckte man att det var lite spännande när nån sa att man såg ut som en häxa. Det skulle naturligtvis sägas av en lite äldre kille i positiva ordalag, underförstått "du är så mörk och mystisk och trollbindande". Typ.
Skulle man bli liknad vid en häxa nuförtiden så skulle man få springa hem och slänga sig i soffan för ett storlip. Det vill jag inte.
Jag har långt mörkt hår. Det börjar bli stripigt. Det börjar bli grått. Var är kvasten och vårtan? Kopparkitteln? Åt vilket håll ligger Blåkulla liksom.
Men hur fasen ska man göra då? Jag är inte 50 år fyllda och jag är inte redo för att bli en grå panter än på flera år. Inte en chans.
Och fatta vad mycket färg jag kommer att få blaska i mitt arma huvud framöver. Ska ni köpa aktier av någon - köp av Garnier, Wella och Schwarzkopf. Deras försäljning av hårfärgningsmedel kommer skjuta i höjden. Tro mig.

Ibland önskar man att man hade riktigt, riktigt kort blont hår. Men bara ibland.

Dagens låt: Take another little piece of my heart - Janis Joplin.
Men ta bara one piece! Igår kirrade jag familjens första mjukisoverall. Blocket. Den kostade 150 kronor men jag prutade ned den till 100:- och fick den LEVERERAD och ALLT till radion. Smidigt värre. Wendy blev tokglad. Mille blev toksur. När Wendy hoppade in i duschen så passade han på att hoppa in i hennes overall. Han är SÅ HIMLA SUGEN på en egen onepiece att det är direkt löjligt. Dessutom vill han ha en ROSA. Rosa!!! Så nu har jag budat på en ceriserosa sak på Tradera. Cheesus.

Jättebebis, tack!

Ja, dom där jävla mysoverallerna är säkert JÄTTESKÖNA men om nånting är JÄTTESKÖNT så är det med all säkerhet JÄTTEFULT också. Det bara är så. Typiskt.
Nu till dilemmat: Jag har två stycken mindre människor där hemma som tjatar hål i huvudet på mig om detta plagg.
"Vi vill ha onepiece!" låter det på morgonen.
"Vi vill ha onepiece!" låter det på eftermiddagen.
"Vi vill ha onepiece!" låter det på kvällen.
Försöker sätta mig in i problematiken. Vad var det jag ville ha när jag var yngre? Tjatade jag om något plagg som jag ville ha till varje pris?
Kommer inte på en endaste sak. Möjligtvis ett par Gul&Blåjeans då men jag har för mig att det slutade med att jag fick ärva ett par av Madde och så var den saken utagerad.
Så nu sitter det här veliga mammaexemplaret framför Tradera och Blocket och letar febrilt efter sparkdräkter eftersom att de nya är skiiitdyra.
Bilden: Grå onepiece med lila detaljer för endast 150 pix på Torpa här i Jönköping. Ska jag slå till?
Problemet är bara det att kommer jag hem med en onepiece till den ena så kommer den andra att flippa ut. Utflippade små barn till mamma med känsliga öron = inte önskvärt.

Får se hur jag gör. Det är hårt att vara förälder. Hårt och svårt.

Dagens låt: All I have to do is dream - Everly Brothers.
Jag drömmer detta natten mot söndag:
Är ute på en sjö. Det är is. En i mitt sällskap ramlar i. Jag kan inte förmå mig att hoppa i för att rädda den personen. Det får någon annan göra.

Wendy drömmer detta natten mot söndag:
Vi är på Liseberg vid Flumride och Mille ramlar i vattnet. Jag är tydligen för trött för att hoppa i så det får Wendy göra istället (!!!). Herregud. Behöver jag säga att Wendy vaknade gråtandes?

Vad är jag för en människa egentligen?

Tipza och pizza

Efter en stärkande tipspromenad UTAN VANTAR och MÖSSA (skitbra! eller kanske inte) så åkte vi hem för att äta oss tjocka och feta efter uträttad motion.
Pizza med ett kilo ost, två hekto mozzarella samt LOHMANDERS bearnaisesås. Säj no måår - jag mår skit just nu. Halsbränna, lätt illamående och som en extra liten knorr så har högerörat börjat susa igen.
Så jag pallar inte blogga men måste bara krysta ur mej en sak till.
Igår på stan med Stefan och Mille: Jag har på mig MULLSJÖJACKAN som tack vare chips och bearnaisesåser är väldigt tajt. Mille petar mig på jackan.
"Vad är det?" (pet pet)
"Det är ju mina tuttar!" säger jag.
"VA! SÅ långt ner?" säger Mille och Stefan och jag bara bryter ihop. Femton sekunder senare blir Mille nästan påkörd på ett övergångsställe på väg mot loppisen men det får vi ta en annan gång. Jag pallar inte just nu som sagt.

Dagens låt: Fine fine fine - Status Quo.
Älskar vardagar, älskar helger. Nu är sköna helgledigheten slut och det känns fine fine fine att man faktiskt längtar till sitt jobb. Tänk att hata sitt jobb....vilken ångest man skulle ha varje söndag då.
Klart slut.

Glad gammal emo på Österängen

Cyklar hem till mina gamla hemtrakter på Österängen. Det är lördageftermiddag och på mig har jag en nyinförskaffad rödrosa jacka från loppisen i Mullsjö (40 pix) och en lila mössa som jag ser ganska konstig och emo ut i. När jag nästan är framme, hemma hos mina gamla päron, står där ett gäng invandrarkillar i sextonårsåldern mitt på Österängens torg. Nu måste emoaktiga jag cykla förbi dom.
"Ska du med till Råslätt?" undrar dom.
"Va?" säger halvdöva jag.
De upprepar vad de nyss sagt.
"Näää" svarar jag ooch trampar förbi dom. Vaffan ska jag till Råslätt för? Och med ett gäng snorisar?
"Jomen schyssta! Säljer du något?"
Jag blir jättenervös och trampar på ännu fortare. Vad menar dom? Hjälp! Sex eller knark?
"Pumpa dig gul och blå....." hör jag hur den ene lamsjunger.
Vad är detta? Mitt på blanka dan!
Jag och mitt bankande hjärta tar hissen upp till våning två och kliver in i lägenheten där tiden står stilla. Hänger upp en gardin åt morsan, fikar och cyklar hem.
Tänk att vara så här in i norden gammal och bli påhoppad av ett gäng framfusiga småttingar. Det känns konstigt och speciellt. Måste vara Mullsjöjackans förtjänst.

Dagens glassiga möte

Det är på Willys det händer. Idag stod jag och plockade upp mina varor på kassabandet när jag kände att någon liksom sträckte sig under och emot mig och sa:
"Jamen, jag tyckte väl att det var du! Hur är det med dig?"
Mannen som propsade på min uppmärksamhet såg ut som en gråhårig utländsk upplaga av Håkan Juholt och min hjärna höll på att koka över eftersom jag inte kände igen honom. Men pinsam, lam och snäll som jag är så låtsades som att jag visst kände honom.
"Tack bra!!! Hur är det med dig då?" undrade jag glatt samtidigt som jag betalade mina varor.
"Bara bra. Men min glassbil är sönder just nu!"
"Jaha" sa jag och drog mig åt kassabandets slut för att stuva ner mina varor i mina trasiga SR-tygväskor.
Nu kom Juholtkopian emot mig för att packa ner SINA varor.
"Hur är det med din grabb nuförtiden då? Han är väl stor nu?"
Här började jag ana en hel ugglekoloni i mossen. Min grabb...
"Ja, han är ju sju år snart...." sa jag lite trevande.
"Och hur är det ute på Råslätt nu då?" fortsatte han med glassbilen.
"Råslätt? Näää, jag tror faktiskt att du tar fel på mig och nån annan."
Fan, vad pinsamt. Men för att släta över så säger jag nåt i stil med att "jag tycker visserligen att du ser bekant ut också..."
"Jaha, men du är himla lik en annan, fast som sagt var...jag kör ju glassbilen vet du!"
"Ha ha ha (insmickrande, falskt skratt) ja, det är himla lätt hänt att man tar fel på person"...SORTI.

Joråsåatt. Så nu är man bundis med en glassbil. Synd bara att jag inte bor på Råslätt och har en vuxen grabb. Fast vad var det han sa nu igen? Var inte glassbilen sönder?
Puh. Tur.

Dagens låt: Aint no mountain high enough - Marvin Gaye & Tammi Terell.
Berg. Toppen. Ni fattar va? Och apropå topp så har jag en nioårig, snart tioårig, dotter som igår kom och ryckte mig i förklädet (eller om det var kjolen) och sa att hon ville ha en topp.
"En topp?" sa jag.
"Ja, ALLA tjejer i klassen har toppar nu!"
"Men ni har ju inga bröst än...vad ska det vara bra för?" menade jag.
"Ja, men ALLA har ju det. Jag har en bild i huvudet på hur den ska se ut!"
Okej. Så imorgon antar jag att det är vi som får ta det huvudet och gå till närmsta äckliga köpcenter och införskaffa en onödig TOPP.
Toppen.

Visa rövarna! Visa rövarna!

Vad är det med killar och kalsonger? Va? Va?
Hade en kille kommit släntrande i Kungsängsskolans korridor 1980 med brallorna hängandes så att hela röven syntes hade han blivit totalt utskrattad. Han hade glatt fått titulera sig "Mobboffer" för all framtid.
Numera är det plötsligt heeeelt okej att gå med brallorna nästan nere vid knäna för har man ett par fräna kallingar så måste man ju visa dom! Jamen varför inte ta steget ut och enbart traska omkring i kallingarna på stan? Vad är det som hindrar liksom. ALLA VILL JU SE ERA KALSONGER JU! Kom igen nu.

Igår var dottern och jag på badet. Plötsligt kommer det nersvischandes ett gäng på tre tjejer och en kille i vattenruschbanan. Hur gamla kan dom vara....20-25? Badvakten kommer rusande.
"Ni där! Ni får inte åka tillsammans - det står tydligt och klart på skylten!"
"Men hallå. Vi är ju vuxna (jaså?) och vi ville bara testa", säger killen som ligger inne med en SKITFUL tatuering på ryggen där det står FANNY och OLIVIA. Är han pappa? Stackars barn isåfall.
"Då vet ni hur ni INTE ska göra då" säger den allt för snälle badvakten och så fortsätter han:
"En sak till. Jag vill att du går och tar av dig det du har där under badbyxorna. Det är absolut förbjudet att ha underkläder här i bassängerna".
Killen blir plötsligt jätteosäker. Nu är han ingen man och pappa längre utan en bebis. Han ser ut som om han ska börja lipa.
"Måste jag verkligen det? Dom är ju nya ju!"
Men det måste han och efter en himla massa dividerande får han gå ut i omklädningsrummet och svida av sig sina fula MARWIN-kallingar. Rätt ska vara rätt. Där fick han.

Kalsonger under badbyxorna. Varför? Det är ju äckligt! Visa kalsongröven på stan. Varför? Det är ju osmakligt! Vad är det med män och kalsonger? Kan någon förklara - jag förstår ingenting.

Dagens låt: China girl - David Bowie.
Wendy sitter i köket och ritar. Nu är hon färdig. Nu får jag teckningen. Som heter "Kines som skämmer ut sig". Humor.
Klart att "Kines som skämmer ut sig" hädanefter ska pryda kylskåpet.
Barn alltså.....