En giftig svärmor

Jag är ganska nojjig när det handlar om mat. När jag handlar så läser jag ofta på förpackningarna (jag kommer snart behöva ha med mig ett förstoringsglas till affären) bara för att kontrollera vad det är för ingredienser i. Är det fler än fem stycken ingredienser ska man dra öronen åt sig har jag förstått. Är det en massa E-nummer inblandade så ska man kasta ifrån sig förpackningen med ett förfärat skri har jag också förstått. Är det natriumglutamat i? Gelatin? Då får vi ta och tänka till mer än en gång om det ska få den stora äran att hamna i kundvagnen.
Min svärmor tänker inte i dom här banorna. Hon tänker BILLIGTBILLIGTBILLIGT.
Billigt = bra, bättre, jättebäst, kanon, toppen, hurra!!
Därför är det givmilda svärmor som kommer hem till oss med mitt hatobjekt nummer ett, nämligen varor av märket ELDORADO. Det senaste som hamnade i vårt skafferi var Eldorados helt oätliga pepparkakor.
Hon, med tjeckisk brytning: "Vet du vad? Jag var på Willys och där sålde de pepparkakor för FEM KRONOR BURKEN!!! Så jävla (ja, hon svär ibland) billigt! Jag slog till och köpte TIO BURKAR!!!"
Jag: "Jaha. Vad kul för dig. Och framförallt för oss. Nu kommer vi få cancer i förtid av all denna skräpmat som du kommer dragandes med". Så sa jag inte. Men jag tänkte det i huvudet. Man får börja räkna till 500 för att lugna ned sig alltså....
E 377, E 382, E 398......

Dagens låt: Mother - John Lennon.
Hon vill ju bara vara snäll, svärmor. Hon kan ju inte rå för att hon har fått en så matrabiat svärdotter, men ursäkta - jag vill faktiskt leva tillräckligt länge för att få uppleva mina barnbarn.
Jag vill inte hamna i Eldorado än. Det är lite, MYCKET, för tidigt.