Alltså den här bloggen....

...den...den...ja, jag säger inget så har jag inget sagt.

Men iallafall. Inget har hänt sedan sist. Ingenting. Eller jo. Familjen har varit magsjuk. En heltäckningsmatta har blivit nedspydd, det har luktat AS, men inget ont som inte har något gott med sig. Tack vare spylukten så fick jag träffa en gammal killklasskompis från mellanstadiet (var nog 20 år sedan vi sågs sedan sist) bara sådär. Man får till konstiga träffar om man är lagd som jag och lämnar ut allt TOTALT hela tiden på facebook.
Min ovana trogen så skrev jag i statusen att "jag strax skulle googla på hur man får bort spylukt från en heltäckningsmatta.".
Jag hade verkligen inga baktankar med detta men hux flux så anmäler sig ML, min gamla klassis alltså, och menar på att jag jättegärna får låna hans mattvätt, han kan komma förbi med den ikväll...osv.
Så kommer det sig alltså att ML, eller "Bäckis" som han också kallades, plötsligt står i mitt kök en helt vanlig onsdagkväll. Med en gigantiskt klumpig MATTVÄTT i släptåg.
Efter demonstrationen (den var bra, klumpiga mattvätten alltså, mattan luktar gott nu) så pratar vi en stund. Vi pratar om Bengt, mesen i klassen, som Bäckis brukade slå (jag hejade på Bengt) och vi pratar om att Bäckis bara kunde resa sig upp i klassrummet och sticka ut med orden "nu ska jag hem, det är vinter-VM på tv."
Vi skrattar lite och försöker verka vuxna. Han berättar att han bor ute på landet med sin hund. Han har eget företag och han förklarar att "han alltid varit lite egen och att han har velat gå sina egna vägar."
Nick, nick. Jag fattar.
Efter att Bäckis gått så säger Skägget att jag berättat om denne gamla klasskompis innan och att jag då berättat att han minsann brukade fisa högt och medvetet i klassrummet.

Ikväll ska han komma och hämta sin mattvätt igen. Får se om jag tar upp det här med fisarna då.
Får se, som sagt var.

Dagens låt: Happy - Pharrell Williams
Om man inte varit på "sin" skola på över en månad och så får man plötsligt jobba där en måndag och tisdag och det regnar, det är gråare än grått och man står på skolgården och ungarna får syn på en och skriker "MIRRREEEE!!!!!" i kör och rusar emot en och slänger sig på en och man känner sig som en kardborrebandsinvirad sak med en massa kottar klistrade på sig och man får kramar och pussar och en säger att han älskar mig och vill gifta sig med mig och en annan bara vill hålla handen. Då.
Då känner man sig lyckligt lottad. Då skiter man i den pissdåliga lönen.
Kärlek i lön är banne mig inte fy skam det heller.