Detta hände sig på den tiden när jag precis hade flyttat hemifrån. Jag bodde i min lilla trygga etta på 49 kvadratmeter på Österängen och umgicks jag inte med min katt Buster så umgicks jag en hel del med en massa killar. Som kompisar alltså - vad tar ni mig för egentligen?
En av dessa killkompisar var ganska uppenbart intresserad utav mig. Lätt fixerad skulle man kunna säga. Han var dock inte min typ alls. Kompis? Ja. Killpotential? Nej.
En kväll ringde han hem till mig. Jag lyfte den svarta kilotunga bakelitluren.
Han: "Du - jag har ett litet konstigt förslag. Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att ligga med mig..."
Jag: "?"
"Ja, för det skulle underlätta en hel del för mig förstår du. Oftast har det funkat som så att när jag har legat med en tjej så tappar jag intresset för henne, ja, och om vi då kunde ligga med varandra så skulle jag ju så att säga kunna släppa dig..."
Jag minns inte vad jag svarade bara att jag tackade vänligt men hyperbestämt NEJ.
Så vi fortsatte. Att bara vara kompisar.
Det var väl en konstig sak som hänt mig?
Dagens låt: Go west - Village People
Idag ska vi fara västerut. Till S K Ö V D E. Mille har sin teneriffakompis Arvid där och nu ska vi sammanstråla på Skövde badhus. Jag i min nya bikini. Hoppas den håller måttet nu. Känss inte helt hundra om jag får säga det själv.
3 kommentarer:
super konstigt, en del killar är som småbarn, man får skämmas
Hahaha! Alla sätt är bra...utom de dåliga. Så sant som det är sagt.
Väntar otåligt på del 2. Del 1 var ju bara h e l t urspårad.
Skicka en kommentar