Ta på ett pannband, kleta lite färg på kinderna, sätt en fjäder på huvudet, greppa en panflöjt. Hoppa lite jämfota. Voilà! Du har blivit en marknadsindian! Nu kan du åka runt på marknader i hela Sverige och dra in pengar på ett skojsigt sätt. Kanon.
Nu infinner sig frågan: Varför SKÄMS jag så varje gång jag passerar dessa s.k indianer (för snälla, säg att dom inte är det på riktigt) och varför skäms jag ännu mer å andras vägnar som har STANNAT för att lite småleendes titta på när de trajjar runt i sina mockasiner lätt framåtböjda? Någon som vet? Borde jag gå i terapi för det här?
Beror det på att jag själv alltid skulle klä ut mig till 1. punkare eller 2. indian VARJE gång det vankades maskerad? Beror det på att jag hade en mycket intensiv mockasinperiod där i början av 80-talet? Jag kan förkylt och mycket halsont dra mig till minnes att jag hade mockasiner även vintertid. Självaste Sitting Bull skulle förmodligen haft ett gott öga till mig.
Eller beror det på att jag och Susan var på Sesamgallerian här i Jönköping och INTERVJUADE söte Vargtass (Duane Loken med mycket dålig hy) från serien Macahan? Eller kanske på att jag älskade El Condor Pasa med Simon&Garfunkel OCH George Zamphir OCH Los Inkas. JAG VET INTE.
Idag är det Huskvarna marknad iallafall. Jag slipper. Jag jobbar. Och ända till radion når inte panflöjtstonerna. Tror jag. Hoppas jag.
Ugh.
1 kommentar:
Skicka en kommentar