När någon tror att man är något

Måste berätta en liten episod ur mitt liv. Förra veckan så satt jag nämligen på ett styrelsemöte här i bostadsrättsföreningen och började då torrhosta lite retligt. Tänkte inte så mycket på det där och då men morgonen efter så var det jag som satt på trafikredaktionen för att leverera trafikrapporter live i P4 Östergötland, Jönköping, Kalmar och Kronoberg. Det gick sådär. Halsen hade liksom dragit iväg på semester (till Hallsberg kanske) och kvar satt jag allt svettigare. Att prata i radio och behöva harkla sig efter varje stavelse är liksom ingen succé om man säger så. Försökte med varmt thé. Tupparna i halsen avlöste ändå varandra på löpande band. Inte kuckelikul alls. Som tur var så slutade jag redan kl.10 på förmiddagen. Drog hem. La mig på soffan och kände mig allt risigare. Förkylningen invaderade mig, det var uppenbart.
Ringde mina kollegor på jobbet och förklarade med tuppig stämma att jag inte var i form alls för att köra go-kart på kvällen. Snyft. Gokart som är så inihelvete kul. Min chef tyckte bestämt att jag skulle gå till apoteket och fråga efter en medicin som man sprayade i halsen och som tydligen var kanonbra. En grön förpackning.
Japp. Man lyder sin chef.
Alltså masade jag mig bort till vårdcentralen och apoteket där. En ung blond tjej frågade vad jag behövde hjälp med. Jag sa att jag behövde en spray till förkylda halsar.
"Visst" sa hon och så stegade vi bort mot förkylning/värkhyllan.
"Jag har fått tips om en jättebra spray" sa jag. "Den skulle visst vara i en grön förpackning."
Unga tjejen hummade lite och sa att hon visste vilken jag menade men att hon glömt namnet på den.
Hon verkade ganska tafatt så jag tog liksom över kommandot och började peta på andra ickegröna förpackningar med näsa/svalgbilder på omslaget. Jag hummade lite jag också. Tänkte att jag måste säga något om varför jag behövde sprayen. Men att säga att man jobbar på radion låter så MÄRKVÄRDIGT och jag vill verkligen inte verka fisförnäm. Det är då jag hör mig själv säga med myndig stämma att "Ja, jag måste ha något snabbverkande för jag använder rösten i mitt jobb!"
Nämen det lät ju INTE ALLS märkvärdigt. Inte alls. Jag märker då hur tjejen stramar upp sig och blir liksom stissig och på-tå-ig. Märker att hon sneglar lite i smyg på mig. Är jag kanske en sångerska? En artist? En ståuppare? Skådis?
Får plötsligt en helt annan, mycket trevligare service. Betalar (under studerande blickar) och går därifrån. Är mycket full i skratt. Så här måste Lena Philipsson känna sig dagligen.

"Jag använder rösten i mitt jobb!" Ha ha ha. Vem gör inte det liksom? Jag hade ju lika gärna kunnat stå i en korvkiosk dagarna i ända och verkligen ANVÄNDA RÖSTEN.
 "Ska det vara ketchup och senap på korven?"

Dagens låt: Book of love - The Monotones.
Who wrote the book of love? Nu kan ni komma till mig och fråga. På måndag är det jag som inleder en ny karriär, vid sidan av radio- och skoljobbet, som biblioteksassistent. Skickade iväg ett mail att jag var intresserad av extrajobb, fick svar direkt, kom på intervju, blev inringd. Är det så smidigt att få jobb numera? Det är ju ofattbart kul!
Återkommer med recension av nya jobbet nästa vecka. Håll tummen.