Ibland får jag till det

Varför blir man så otroligt mallig för när man syltat och saftat och lagt in grönsaker i burkar? Är det någon form av husmorskomplex eller vad? Som att "titta här vad jag kan, mamma/mormor/mormorsmor!"
Ännu malligare blir iallafall jag när jag lyckas göra något på helt fri hand. Som här på bilden till exempel. En äkta inläggning.
Skägget har nämligen en kollega som odlar grönsaker och frikostigt gärna delar med sig och häromsistens så landade ett gäng gurkor från denne generöse kommunalare i vårt kylskåp.
"Det är Västeråsgurkor!" deklamerade Skägget högt och gick därifrån. Kvar stod jag lite lätt handfallen. Och gurkorna låg och låg och i förrgår så fick jag äntligen tummen ur och googlade på VÄSTERÅSGURKA. Man skulle tydligen lägga in dom. Jaha. Och det skulle vara krondill och senapsfrön i en lag för att bli korrekt. Jaha. Nu hade vi varken krondill eller senapsfrön hemma och det var då som jag tänkte att vaffan! Jag chansar. Gurkorna var ju ändå gratis.
Så jag och mandolinen från Wish skivade gurkorna tunt. Sedan kokade jag en lag med vatten, ättika, socker och en massa skivad gul lök och några vitpepparkorn (tror jag? eller var det i något annat?) och så bara slog jag över lagen på gurkorna och la joxet i glasburkar.
Dagen efter stoppade jag ned en sked med darrande hand i ena burken, fiskade upp en gurkskiva och stoppade i munnen. Jättegott ju!
Vad jag kan! tänkte jag. Den där Monika Ahlberg och Rosendahls trädgårdscafé kan ta och slänga sig i väggen snart. Jag är på GÅNG! Jag kan bli riktigt farlig!

Förslag på säljande kokbokstitlar emottages tacksamt.

Dagens låt: Sign of the times - Harry Styles.
Vilken bra låt. Jag bara älskar den alltså. Att han är en gammal One Direction-medlem får man liksom se förbi. Videon är bra den också. In och youtuba med er. Så så - schas!