Känner mig handlingskraftig!

Idag är det endast TVÅ dagar kvar av "projekt köpfri månad." FY FASEN VAD SKÖNT DET SKA BLI ATT FÅ ÅTERGÅ TILL DET NORMALA. Jag är tydligen en större konsument än vad jag inbilllat mig och det var ganska nyttigt med den här vetskapen. Faktiskt. Jag har nästan känt mig lite lätt deprimerad över alla uteblivna besök på loppisar och secondhandaffärer. Och det här med att inte få äta ute (jag har dock blivit bjuden av Skägget två gånger men det räknas väl inte?) - usch så fattigt livet blev. Fattigt fast rikt.....helvete vad pengar jag sparat! Så något gott har det trots allt kommit ut av detta här. Har däremot bestämt å det bestämdaste att jag ska fortsätta på den inslagna vägen och bara köpa saker när det är absolut nödvändigt. Och jag måste få gå på loppisar och köpa saker som jag sedan kan prångla vidare. Det måste jag faktiskt. Men som det här med smink till exempel. I badrumsskåpet har jag en necessär som ser helt höggravid ut av alla pennor, stift och krämer. Dessa måste FÖRBRUKAS innan jag får gå och köpa nytt. Basta. Och på sportlovet måste man få ta med sig barn och svärmor och åka till Ullared. Det står inskrivet i Svea rikes lag har jag för mig men jag kan ha blandat ihop korten så att säga. Jag vet inte. Däremot VET jag att på fredag är det jag som ska köpa en After Work-buffé på O'learys när vi är där och quizzar. Senaste gångerna har jag suttit där bland alla festglada och sippat på ett gratis glas vatten. Ingen succé alls.

Februari - du har aldrig varit mer välkommen! Kom. Kom nu!

Dagens låt: School's out - Alice Cooper.
Är på särskolan en dag i veckan hela våren. Det trodde jag i min enfald skulle bli riktigt bra men efter tre skoldagstillfällen vete fasen. Klassen jag är i är okej men det är halvjobbiga incidenter varenda gång jag jobbar. Och den ena kollegan är ett kontrollfreak GRANDE och det är fruktansvärt enerverande. Känner mig som en sjuåring i hennes sällskap. En blåst sjuåring med noll koll. Hatar den mindervärdeskänslan. Dessutom är stämningen på skolan ganska kass och jag som varit där till och från i över sex år undrar förstås vad det beror på. Har funderat men kommer inte på vad det kan vara. Kanske är det bara personalsammansättningen som är fel. Hur som helst är det just nu roligare att vara bland böcker än bland barn. Trist att behöva konstatera det. Hoppas jag får anledning att ändra den åsikten annars kommer den här terminen att kännas superlång. Tjingtjong!