Sjukt utan bil

Senaste veckan har jag varit S J U K. Jag som brukar säga följande mening typ tretton gånger om året "Nämen jag vet inte... men... jag tycker att vi i vår familj ALDRIG är sjuka och jag tror det beror på att vi inte äter kött" föll såklart på eget grepp. Har snutit ur mig en hel spann med snor, hostat sönder två revben (nu överdrev jag kanske) och så har jag skavt sönder nya soffan av allt tv-tittande. Har förlorat ungefär tvåtusen papp i förlorad arbetsinkomst och vet ni vad jag har tänkt? Nej, det kan ni ju knappast veta. Jo, detta: "Kanske blev jag sjuk för att vi inte har bil."
För här har jag cyklat i ur och skur och vinden har blåst och någon mössa har jag då inte haft på skallen, och ja, nu fick lilla miljömuppen betala priset och det blev dyrt. OM det nu är så alltså. Den här förkylningen kanske jag inte alls fick på grund av trampandet/åkandet med elcykeln i friska luften utan jag fick den kanske av ett handslag med någon småförkyld person utan god handhygien, av en nysning som hamnade lite fel på mig eller något annat. Vad vet jag.
Men nu ska det erkännas i alla fall. Jag saknar bil. Det gör jag. Jag tror inte att det här billösa experimentet kommer hålla så värst länge till och det mest på grund av stressen jag känner de där mornarna då jag börjar så himla tidigt på radion. Stressen över att cykeln ska ha punka. Att cykeln ska var urladdad. Att vädret ska vara för jävligt och att jag då tvingas ta på mig det URFULA regnsetet i alldeles för stor storlek som  jag köpte av en bekant för en hundring. Osett. Ånger på den.

Vi får väl se om det blir bilköp eller inte. Jag kan ändå konstatera att det trots allt har gått förvånansvärt bra att vara utan bil och att jag därmed varit med om mer sociala möten. Exempelvis då jag tiggt om att få åka med till grönsaksutlämningar och föräldramöten eller då jag åkt buss och samtalat med den utländska kvinnan som jobbar i skolmatsalen på särskolan. Kul möten som aldrig skulle blivit av om jag hade haft bil.

Funderar även lite över en karriär som stand-upartist. Kanske hoppar på den grejen vid pensionen. Kom just på ett skämt idag som man eventuellt skulle kunna dra på sin äldreboende-turné till exempel.
"Kommer ni ihåg vad era bästa kompisar hette ni när var unga? Mina hette Madeleine och Lena. Men det var längesedan. Numera heter mina bästa vänner Maybelline och Tena."

Skulle det funka?


Dagens låt: Fun fun fun - Beach Boys
I juni fyllde Skägget år. Eftersom man i den här aktingsvärda åldern "redan har allt" så är det ju hundra gånger roligare att få en upplevelse. Så tänkte jag och så bokade jag biljetter till Peter Apelgrens föreställning "Improvajsing". När Skägget öppnade kuvertet och lojt drog upp biljetterna så sa han till min stora besvikelse "Vem är det nu igen?"
ARGH! Hur kan man INTE veta vem som är typ Sveriges roligaste man? Jävla sätt.
Hur som haver så bär det av till Nässjö för oss ikväll. JAG KOMMER SKRATTA MIG FRISK. Hur många likes på den då? Va?