Sedan gick det bara utför. Mille vägrar inse att det är nollgradigt ute och skulle gärna gå ut bara i shorts och en ful Angry Birds-tischa om jag inte var där med mina argt förmanande föräldrafingrar och höga röst. Så det blev bråk om kläder igen. Så. Himla. Tröttsamt. Ibland är det om håret/frisyren. Så. Himla. Tröttsamt. Det. Också.
Inga vinterskor. Nej! Nej! NEEEEJ! Okej skit i det då. Jag är väl inte den som är den.
Så var det dags att ta sin skolväska och kolla om läsläxan var med. Det var den. Själva läsboken alltså men papperet från fröken Karin där man ska fylla i sin signatur vareviga kväll med kommentarer - det var borta.
"Jamen det är ju helt otroligt. HUR KAN DET BARA FÖRSVINNA?" sa jag med hög röst med inslag av panik. "Jahopp. Du får väl säga till fröken Karin att vi har det tyvärr så enormt stökigt hemma att vi inte kan hålla ordning på någonting då!!!" fortsatte jag, världens hemskaste mamma, stirrigt med ännu mera panik i rösten.
"Jag säger att jag glömde den..." säger Mille ganska moloket och går ut. I kylan. Mot bilen. Där jag. Måste skrapa. Bilrutorna. Mina händer! Fryser nästan ihjäl. Känner att torrsprickor i händerna - det vill jag inte ha i oktober. Möjligtvis att man kan tolerera det i januari men inte i oktober.
I bilen fortsätter jag sura. Vi är sena och nu har vi tre minuter på oss innan skolklockan ringer.
"Tog du med dig dina nya gympaskor, Wendy?" undrar jag.
Tystnad från baksätet.
"GLÖMDE DU DOM NU?? Jamen, vad är det frågan om? (här får jag ett utbrott). Jag kan faktiskt inte tänka åt både dig, Mille, pappa och åt mig själv. NI MÅSTE TÄNKA LITE SJÄLVA ANNARS KOMMER JAG HAMNA PÅ SJUKHUS!" (jag sa sjukhus för de fattar nog inte vad en psykakut är.)
Tystnad från baksätet.
Jag släpper av barnen vid skolan. Alla säger ett surt "hejdå" och hej och hå vilken fin och sansad inledning den här torsdagen fick då.
På hemvägen fortsätter jag tjura över läsläxepappret. Jag vet att det bara är ett sketet papper och knappast Dödahavsrullarna det handlar om men ändå. Jag tänker sura tankar om Skägget som var den som läste läxan med Mille igår och alltså är det HANS fel att papperet nu är puts väck. Förbannat också! Fröken Karin kommer tycka att vi är slarviga och finns det något jag avskyr så är det att bli anklagad för att vara just det. Är en sann ordningsmänniska som inte klarar av kaos, oreda, damm och smuts. Ju!
Väl hemma måste jag få utlopp för mina aggressioner. Alltså tar jag och slänger undan allt i soffan, drar bort mattan, alla kuddar, bordet och stackars Mats får fly undan den rasande furien som nyss var så mysig att ligga och spinna på.
Fram med dammsugaren. Ut med soffan. Bakom soffan hittar jag två plastspindlar, ett mynt, en liten smörförpackning med smör kvar i, ett par skäggetstrumpor, en penna, mina läsglasögon (halleluja!) och ett papper. Ett läxläsepapper. Bingo och amen!
Det är då när jag känner att lyckan sakta men säkert är på väg tillbaka som jag tycker att dammsugaren suger dåligt. Jag tittar i röret och får loss två hekto damm/hår och puh, och då! DÖR DAMMSUGAREN! Den är stendöd.
Jag har säkert berättat innan om att när jag var liten då hade vi en VOLTA i cirkagurka 25 år. Den funkade finfint. Sådana delikata dammsugare tillverkas inte längre. Sedan vi flyttade in här för tio år sedan har vi avverkat MINST fem dammsugare. Och nu är det alltså dags igen.
Som tur är så hittade jag kvittot och vet ni vad? Den inhandlades 15/10-2011! Alltså fyra dagar kvar tills garantin går ut!! Ha ha ha, säger jag och tuff luck, Elgiganten! Den här gången var det vi som hade turen på VÅR sida. Mohaha!
Så. Det var min morgon det. Fatta att jag inte orkar berätta om SR-festen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar